×

Χρησιμοποιούμε cookies για να βελτιώσουμε τη λειτουργία του LingQ. Επισκέπτοντας τον ιστότοπο, συμφωνείς στην πολιτική για τα cookies.

image

Jag ska egentligen inte jobba här, Kapitel 34

Kapitel 34

JAG SKA SJÄLV TA UT PENSIONÄRERNA.

Det är så det måste bli.

Det ingår ingen utevistelse på Liljebacken.

Och det bedrövar mig.

Jag har redan skrivit ett preliminärschema

(Måndag: Elna. Tisdag: Astrid och så vidare).

Det måste bli rättvist. Jag har börjat tänka en hel del på rättvisa.

Det är ingenting som jag styr över. Jag skissar på en likabehandlingsplan också.

»Jag vill inte gå ut. Jag vill inte. Låt mig vara för Guds skull«, säger Elna bestämt.

Astrid vill inte heller.

»Nä, fy så hemskt. Det är alldeles för ljust ute. Kan jag inte få stanna inne?«

Men Gullan vill.

»Gå ut? Å, kära hjärtanes, mer än gärna.«

Jag hjälper Gullan på med den beige vårjackan.

Sätter på henne de mörkblå Eccoskorna och knyter om hennes vattenfyllda fötter,

lila, som ljungen i augusti. Gullan sitter i sin rullstol. Under rumpan har hon en dyna i vinröd manchester.

Över benen, en grönrutig filt. Gullan kan inte längre gå.

Hon vill att jag kammar hennes hår för hon kommer inte själv åt i nacken.

Jag drar kammen varsamt genom det tunna silvret.

Handväskan som hänger på garderobsdörren är gammal och nött.

Hon ber mig hämta den och ur väskan tar hon fram en liten spegel och ett rosa Pierre Robert-läppstift.

Med darrig hand målar hon sina läppar. Det är ett under att hon inte målar utanför.

Jag ber Gullan att vänta medan jag går ner till omklädningsrummet för att ta på mig mina ytterkläder.

Måste göra det obemärkt eftersom jag inte vill bli påkommen av mina arbetskamrater.

Försiktigt gläntar jag på Gullans dörr och ser mig om i korridoren.

Det verkar lugnt. Jag springer nerför källartrappan.

Hör röster utanför. Rökmaffian på väg bort till dungen. Jag smyger in till omklädningsrummet.

Någon går in i likrummet. Det klirrar av glasflaskor. Kokerskan.

Jag sparkar av mig mina Birkenstocktofflor.

Sätter på mig gympadojorna och jackan.

Kokerskan avlägsnar sig från likrummet.

Jag står alldeles stilla och lyssnar till hennes ostadiga steg i trappan.

Därefter smyger jag ut från omklädningsrummet och upp till avdelning C.

Jag kör ut Gullan bakvägen, där färdtjänsten brukar hämta och lämna.

»Vad fort du kör«, säger Gullan.

Hon låter rädd och uppspelt på samma gång.

Jag är nervös.

Vet nämligen inte vad jag skulle säga om någon såg hur jag och Gullan går ut genom den breda dörren på gaveln.

När vi har kommit en bit ifrån den stora, bruna tegelbyggnaden känner jag mig emellertid lugnare. Eventuellt kommer de leta efter mig,

men Liljebacken är en plats som gjord för att gå om varandra på.

Jag hittar inte i Stocksund. Jag hittar bara till busshållplatsen och

på sin höjd till Mörby centrum.

Gullan vill gå åt andra hållet. Hon har ett vitsippeställe. Världens bästa.

»Ta höger här framme«, säger Gullan.

Det är tungt att dra rullstol.

»Och vänster efter det gula huset.«

Jag följer Gullans instruktioner, men tvivlar på om det här verkligen är någon bra idé.

»Här ska du få se.«

Framför oss en glänta, full av små vita blommor.

Det skulle kunna vara vackert.

Om det inte hade varit för att Gullan ser mycket äldre ut i den här miljön. Sjukare och tärdare.

Det slår mig att Gullan har magrat.

Jag plockar en bukett på Gullans begäran.

Det vattnas i hennes ögon. Kanske beror det på den kyliga vinden.

Vi går vidare. Gullan lotsar mig förbi pampiga villor och charmiga träkåkar.

»Stanna är du snäll.«

Gullan tittar ner mot marken.

»Har du sett så fantastiskt svart den är?«

»Vilken?« frågar jag.

»Koltrasten.«

Hon följer fågeln med blicken när den lyfter från marken.

»Vi borde nog gå hem nu.«

Gullan verkar inte höra.

Hon ber mig istället att plocka några tussilago, som lyser gula i en gyttjig dikesren.

»De är så väldigt lena«, säger hon när hon känner med försiktiga fingrar på det gula.

»Vi borde nog gå hem nu«, försöker jag igen.

»Skulle vi bara kunna svänga in på gatan här framme?«

Gullan pekar in mot en tvärgata. Jag är trött i både armar och ben.

Efter ett tag ber hon mig att stanna igen.

Vi står framför en stor trävilla. Den är vit.

I husets fönster hänger raka gardinlängder. I trädgården står en stor studsmatta. Gullan är tyst. Jag ser inte hennes ansikte.

Jag ser ryggen på en mörkblå rullstol som kommer från hjälpmedelscentralen.

Ser Gullans vita permanentlockar. Känner att hon luktar svagt av Elisabeth Arden.

Jag vet inte hur länge vi är tysta. Vet bara att det är en tystnad som inte jag kan bryta. Det är Gullans tystnad.

»Där inne har jag bott i sextiotvå år.«

Det finns inga känslor inblandade i hennes röst.

Mer ett torrt konstaterande.

Sedan tittar hon på studsmattan och fortsätter: »Är de så där stora nu för tiden?«

Vi står framför huset, som är vitt och stort och Gullans, fast ändå inte.

Jag tänker på klockan. På eftermiddagskaffet som ska bryggas,

på medicinerna som ska delas ut och blöjorna som ska bytas.

Tänker på Martina, som antagligen undrar var jag är och på den tid det tar att gå tillbaka till Liljebacken.

Jag skulle kunna vända Gullans rullstol mot den riktning som leder tillbaka till den bruna tegelbyggnaden.

Hon är ute på mina villkor. Men jag gör inte det.

»Det måste bo barn där.«

Hon skrattar. Sedan tårar. Inte många, men ändå tårar på Gullans vita kind.

Sedan hostan och rosslet och de flämtande andetagen, fågelungarna i luftrören.

»Gullan, hur är det?«

Jag dunkar henne i ryggen, som om hon hade satt i halsen. Och det kanske är precis vad hon har gjort. Satt det förflutna i halsen. Hon samlar sig.

»Det är allt lite kallt i vinden«, säger hon.

Gullan andas tungt. Som om luften är betong.

Hon har kanat ner i stolen och fötterna hänger nedanför fotstöden,

men hon är för tung för att jag ensam ska kunna sätta henne i bättre ställning.

Gullan tar upp en näsduk ur jackfickan och snyter sig.

»Är du nitton?«

»Snart tjugo.«

»Jag var nitton när jag flyttade till Stockholm.«

Hon tittar på mig. Hennes ögonfransar är korta, gråa och hopklibbade av något fuktigt.

Det vilar något sorgset över hennes ansikte. Det vilar något fridfullt över Stocksund.

»Det är inte så många som vet, men jag har en son.«

Samma torra konstaterande som med huset.

»Mamma snörde min mage.

Du skulle veta hur hårt hon drog åt. I flera månader snörde hon den.

Tills magen blev så stor att inga korsetter i världen kunde dölja hur det var fatt. Då skickade de mig till Stockholm.

Det var på det viset med Gullan, sa man. På det viset.«

Gullan skakar på huvudet.

»Jag fick bo hos en äldre dam i Gamla stan.

Hon var visst någon släkting till oss. Och vet du vad?

Jag hade inte den blekaste aning om hur ungen skulle komma ut. Det är sant.«

Gullan skrattar. Eller hostar. Jag kan inte avgöra vilket.

»När värkarna satte igång trodde jag bokstavligt talat att jag skulle dö.«

Gullan tystnar.

»Eller så var det bara önsketänkande.«

Hon snyter sig igen.

»Det blev en pojke. En lång och välskapt pojke.«

Hon böjer ner huvudet. Det var länge sedan Roy klippte henne.

Håret är längre i nacken än vad det brukar vara.

Permanentlockarna nästan borta. Silvrig.

Hon är som silver, tänker jag.

»Han adopterades bort omedelbart, men vet du, jag kan minnas hur han luktade.«

När vi kommer tillbaka till Gullans nuvarande hem och min arbetsplats,

springer Martina fram och tillbaka i korridorerna.

Hon är i upplösningstillstånd.

Jag har lyckats få in Gullan på sitt rum och fått på mig innetofflorna,

innan hon får syn på mig.

»Jag har letat överallt, säger hon. Var har du hållit hus?«

Jag hinner inte svara. Arbetet kallar.

Medicinerna. Fikat. Blöjorna. Tvätten. Larmen.

Learn languages from TV shows, movies, news, articles and more! Try LingQ for FREE

Kapitel 34 Kapitel 34 Chapter 34

JAG SKA SJÄLV TA UT PENSIONÄRERNA. |||||die Rentner Ich werde die Pensionen selbst herausnehmen. I WILL TAKE OUT THE RETIREES MYSELF.

Det är så det måste bli. So muss es sein. That's how it has to be.

Det ingår ingen utevistelse på Liljebacken. |||Außenaufenthalt|| |||outdoor stay|| In Liljebacken sind keine Outdoor-Aktivitäten enthalten. There is no outdoor stay at Liljebacken.

Och det bedrövar mig. ||betrübt| ||saddens|

Jag har redan skrivit ett preliminärschema |||||Vorläufigeschema |||||preliminary schedule I have already written a preliminary schedule

(Måndag: Elna. (Monday: Elna. Tisdag: Astrid och så vidare). Tuesday: Astrid and so on).

Det måste bli rättvist. |||fair Jag har börjat tänka en hel del på rättvisa.

Det är ingenting som jag styr över. |||was||| Ich kontrolliere nichts. Jag skissar på en likabehandlingsplan också. |skizziere|||Gleichbehandlungsplan| |sketching|||equality treatment plan|

»Jag vill inte gå ut. "Ich will nicht rausgehen. Jag vill inte. Låt mig vara för Guds skull«, säger Elna bestämt.

Astrid vill inte heller.

»Nä, fy så hemskt. "Nein, verdammt. »No, how terrible. Det är alldeles för ljust ute. |||||outside It's far too bright outside. Kan jag inte få stanna inne?« Can't I stay inside?«

Men Gullan vill.

»Gå ut? Å, kära hjärtanes, mer än gärna.« ||hearts|||

Jag hjälper Gullan på med den beige vårjackan. |||||||Frühlingsjacke |||||||spring jacket

Sätter på henne de mörkblå Eccoskorna och knyter om hennes vattenfyllda fötter, |||||Eccoschuhe|||||wassergefüllten| |||||||ties|||water-filled|

lila, som ljungen i augusti. ||heide|| ||heather|| purple, like heather in August. Gullan sitter i sin rullstol. Gullan is sitting in her wheelchair. Under rumpan har hon en dyna i vinröd manchester. |Rumpf||||Kissen||weinrot| Sie hat ein weinrotes Kordkissen unter dem Hintern. Under her bottom, she has a cushion in burgundy corduroy.

Över benen, en grönrutig filt. |||grün kariert| Gullan kan inte längre gå. Gullan can no longer walk.

Hon vill att jag kammar hennes hår för hon kommer inte själv åt i nacken. She wants me to comb her hair because she can't reach the back herself.

Jag drar kammen varsamt genom det tunna silvret. ||Kamm|vorsichtig||||Silber |||||||silver I gently pull the comb through the thin silver.

Handväskan som hänger på garderobsdörren är gammal och nött. ||||||||abgenutzt The handbag hanging on the wardrobe door is old and worn.

Hon ber mig hämta den och ur väskan tar hon fram en liten spegel och ett rosa Pierre Robert-läppstift.

Med darrig hand målar hon sina läppar. Det är ett under att hon inte målar utanför. |||wonder||||| Es ist ein Wunder, dass sie draußen nicht malt. It's a wonder she doesn't paint outside.

Jag ber Gullan att vänta medan jag går ner till omklädningsrummet för att ta på mig mina ytterkläder. I ask Gullan to wait while I go down to the changing room to put on my outer clothes.

Måste göra det obemärkt eftersom jag inte vill bli påkommen av mina arbetskamrater. |||||||||erwischt||| I have to do it unnoticed because I don't want to be caught by my colleagues.

Försiktigt gläntar jag på Gullans dörr och ser mig om i korridoren.

Det verkar lugnt. Jag springer nerför källartrappan.

Hör röster utanför. I hear voices outside. Rökmaffian på väg bort till dungen. Rökmaffia||||| The smoke mafia is on their way to the glade. Jag smyger in till omklädningsrummet. |schleiche||| |sneak||| I sneak into the changing room.

Någon går in i likrummet. Det klirrar av glasflaskor. |klirren||Glasflaschen it||| Kokerskan.

Jag sparkar av mig mina Birkenstocktofflor. |ziehe|||| |||||Birkenstock slippers I take off my Birkenstock slippers.

Sätter på mig gympadojorna och jackan. |||Turnschuhe|| |||sneakers|| I put on my gym shoes and jacket.

Kokerskan avlägsnar sig från likrummet. The cook removes herself from the morgue.

Jag står alldeles stilla och lyssnar till hennes ostadiga steg i trappan. ||||||||unsteten|||

Därefter smyger jag ut från omklädningsrummet och upp till avdelning C.

Jag kör ut Gullan bakvägen, där färdtjänsten brukar hämta och lämna. ||||||the transport service||||

»Vad fort du kör«, säger Gullan.

Hon låter rädd och uppspelt på samma gång. ||ängstlich||aufgeregt||| Sie klingt verängstigt und aufgeregt zugleich.

Jag är nervös.

Vet nämligen inte vad jag skulle säga om någon såg hur jag och Gullan går ut genom den breda dörren på gaveln. |||||||||||||||||||||Giebel |||||||||||||||||||||the gable I don't actually know what I would say if someone saw how Gullan and I walk out through the wide door on the gable.

När vi har kommit en bit ifrån den stora, bruna tegelbyggnaden känner jag mig emellertid lugnare. ||||||||||brick building||||| Once we have gone a little ways from the large, brown brick building, I feel calmer. Eventuellt kommer de leta efter mig, They might possibly be looking for me,

men Liljebacken är en plats som gjord för att gå om varandra på. ||||||gemacht|för||||| |||||||for||||each other| Aber Liljebacken ist ein Ort, an dem man sich gegenseitig umgehen kann. but Liljebacken is a place made for crossing paths.

Jag hittar inte i Stocksund. |finde||| I can't find my way in Stocksund. Jag hittar bara till busshållplatsen och ||||Bushaltestelle|

på sin höjd till Mörby centrum. auf||Höhe||| at||||| at most to Mörby center.

Gullan vill gå åt andra hållet. Gullan wants to go the other way. Hon har ett vitsippeställe. |||Vorkommen von Schlüsselblumen |||place for wood anemones Sie hat einen weißen Fleck. She has a place with wood anemones. Världens bästa. The best in the world.

»Ta höger här framme«, säger Gullan. nimm||||| "Turn right up ahead," says Gullan.

Det är tungt att dra rullstol. It is heavy to pull a wheelchair.

»Och vänster efter det gula huset.«

Jag följer Gullans instruktioner, men tvivlar på om det här verkligen är någon bra idé. |||||zweifle||||||||| |||||I doubt|||||||||

»Här ska du få se.« hier||||

Framför oss en glänta, full av små vita blommor. |||Lichtung||||| |||clearing|full||||

Det skulle kunna vara vackert. es|||| it||||

Om det inte hade varit för att Gullan ser mycket äldre ut i den här miljön. If it hadn't been for the fact that Gullan looks much older in this environment. Sjukare och tärdare. Kranke||schwächer ||weaker Sicker and more worn.

Det slår mig att Gullan har magrat. ||||||abgenommen ||||||lost weight It strikes me that Gullan has lost weight.

Jag plockar en bukett på Gullans begäran. |||Blumenstrauß|||Bitte

Det vattnas i hennes ögon. |werden nass||| Kanske beror det på den kyliga vinden. |||||kalten| |depends|||||

Vi går vidare. Gullan lotsar mig förbi pampiga villor och charmiga träkåkar. |lotsen|||pompöse|Villen||charmante|Holzhütten |||||villas|||wooden shacks Gullan führt mich an prächtigen Villen und charmanten Holzhäusern vorbei.

»Stanna är du snäll.« bleiben||| "Bitte bleibe." »Please stay.«

Gullan tittar ner mot marken. Gullan looks down at the ground.

»Har du sett så fantastiskt svart den är?« »Have you seen how incredibly black it is?«

»Vilken?« frågar jag.

»Koltrasten.« Amsel the blackbird

Hon följer fågeln med blicken när den lyfter från marken.

»Vi borde nog gå hem nu.«

Gullan verkar inte höra.

Hon ber mig istället att plocka några tussilago, som lyser gula i en gyttjig dikesren. |||||||Schlüsselblumen||||||schlammigen|Böschung |||||||coltsfoot||||||muddy|ditch bank Stattdessen bittet sie mich, einen Tussilago zu pflücken, der in einem schlammigen Rentiergraben gelb leuchtet. Instead, she asks me to pick some tussilago, which glows yellow in a muddy ditch reindeer.

»De är så väldigt lena«, säger hon när hon känner med försiktiga fingrar på det gula. es||||weich||||||||||| ||||soft||||||||||| »They are so very smooth,« she says as she feels with careful fingers on the yellow.

»Vi borde nog gå hem nu«, försöker jag igen. »We should probably go home now,« I try again.

»Skulle vi bara kunna svänga in på gatan här framme?« ||||abbiegen||||| »Could we just turn into the street up ahead?«

Gullan pekar in mot en tvärgata. |||||Nebenstraße |||||side street Jag är trött i både armar och ben.

Efter ett tag ber hon mig att stanna igen.

Vi står framför en stor trävilla. |||||Holzvilla Den är vit.

I husets fönster hänger raka gardinlängder. |des Hauses||||Vorhänge |||||curtains Im Fenster des Hauses hängen gerade Vorhanglängen. I trädgården står en stor studsmatta. |||||Trampolin Gullan är tyst. Jag ser inte hennes ansikte.

Jag ser ryggen på en mörkblå rullstol som kommer från hjälpmedelscentralen. ||||||||||Hilfsmittelzentrum

Ser Gullans vita permanentlockar. Känner att hon luktar svagt av Elisabeth Arden. |||||of|| Fühlt, dass sie schwach nach Elisabeth Arden riecht.

Jag vet inte hur länge vi är tysta. |||how|||| Vet bara att det är en tystnad som inte jag kan bryta. Det är Gullans tystnad.

»Där inne har jag bott i sextiotvå år.« ||||||zweiundsechzig|

Det finns inga känslor inblandade i hennes röst. |||feelings|involved||| In ihrer Stimme sind keine Emotionen involviert. There are no emotions involved in her voice.

Mer ett torrt konstaterande. |||Feststellung |||statement More of a dry statement.

Sedan tittar hon på studsmattan och fortsätter: »Är de så där stora nu för tiden?« ||||Trampolin|||||||||| ||||the trampoline|||||||||| Then she looks at the trampoline and continues: 'Are they that big these days?'

Vi står framför huset, som är vitt och stort och Gullans, fast ändå inte. Wir stehen vor dem Haus, das weiß und groß ist und Gullans, aber immer noch nicht. We stand in front of the house, which is white and big and Gullan's, yet not.

Jag tänker på klockan. I think about the clock. På eftermiddagskaffet som ska bryggas, ||||gebrochen About the afternoon coffee that is to be brewed,

på medicinerna som ska delas ut och blöjorna som ska bytas. |die Medikamente|||vergeben|||die Windeln|||wechseln |||||||the diapers|||

Tänker på Martina, som antagligen undrar var jag är och på den tid det tar att gå tillbaka till Liljebacken.

Jag skulle kunna vända Gullans rullstol mot den riktning som leder tillbaka till den bruna tegelbyggnaden. I could turn Gull's wheelchair towards the direction that leads back to the brown brick building.

Hon är ute på mina villkor. Sie ist zu meinen Bedingungen unterwegs. She is out on my terms. Men jag gör inte det. But I don't do that.

»Det måste bo barn där.« "There must be children living there."

Hon skrattar. Sedan tårar. Inte många, men ändå tårar på Gullans vita kind.

Sedan hostan och rosslet och de flämtande andetagen, fågelungarna i luftrören. |Husten||Rasseln|||flüsternden||die Küken||Luftröhren |the cough||wheezing|||||the chicks||airways Then the cough and the rustle and the panting breaths, the chicks in the trachea.

»Gullan, hur är det?«

Jag dunkar henne i ryggen, som om hon hade satt i halsen. I thump her on the back, as if she had choked. Och det kanske är precis vad hon har gjort. And maybe that is exactly what she has done. Satt det förflutna i halsen. The past is stuck in her throat. Hon samlar sig. She gathers herself.

»Det är allt lite kallt i vinden«, säger hon.

Gullan andas tungt. Som om luften är betong. ||||Beton

Hon har kanat ner i stolen och fötterna hänger nedanför fotstöden, ||||||||||Fußstützen |||||||||below|footrests

men hon är för tung för att jag ensam ska kunna sätta henne i bättre ställning.

Gullan tar upp en näsduk ur jackfickan och snyter sig. ||||||Jacke||| ||||||jacket pocket|||

»Är du nitton?«

»Snart tjugo.«

»Jag var nitton när jag flyttade till Stockholm.«

Hon tittar på mig. Hennes ögonfransar är korta, gråa och hopklibbade av något fuktigt. ||||||verklebt|||feuchtem ||||||stuck together|||

Det vilar något sorgset över hennes ansikte. es|||||| There is something sorrowful resting over her face. Det vilar något fridfullt över Stocksund. |||friedlich|| There is something peaceful resting over Stocksund.

»Det är inte så många som vet, men jag har en son.« »Not many know, but I have a son.«

Samma torra konstaterande som med huset. The same dry observation as with the house.

»Mamma snörde min mage. |schnürte|| Mom||| "Mama hat meinen Bauch geschnürt. "Mom tightened my stomach.",

Du skulle veta hur hårt hon drog åt. Sie würden wissen, wie stark sie sich zusammenzog. You should know how hard she pulled. I flera månader snörde hon den. |||tied|| For several months, she tightened it.

Tills magen blev så stor att inga korsetter i världen kunde dölja hur det var fatt. ||||||keine||||||||| |||||||||||||||was wrong Bis der Bauch so groß wurde, dass kein Korsett der Welt ihn verbergen konnte. Until her belly became so big that no corset in the world could hide the state of things. Då skickade de mig till Stockholm. Then they sent me to Stockholm.

Det var på det viset med Gullan, sa man. So war es bei Gullan, sagten sie. It was in that way with Gullan, they said. På det viset.« Auf|| In that way.

Gullan skakar på huvudet. Gullan shakes her head.

»Jag fick bo hos en äldre dam i Gamla stan. »I got to stay with an elderly lady in the Old Town.

Hon var visst någon släkting till oss. ||||Verwandte|| She was apparently some relative of ours. Och vet du vad? And do you know what?

Jag hade inte den blekaste aning om hur ungen skulle komma ut. ||||blekaste||||das Junge||| ||||bleakest||||||| Det är sant.«

Gullan skrattar. Eller hostar. Jag kan inte avgöra vilket.

»När värkarna satte igång trodde jag bokstavligt talat att jag skulle dö.« |Wehen|||glaubte||buchstäblich||||| |||||||literally||||

Gullan tystnar. |falls silent

»Eller så var det bara önsketänkande.« |||||Wunschdenken |||||wishful thinking "Oder es war nur Wunschdenken."

Hon snyter sig igen.

»Det blev en pojke. En lång och välskapt pojke.« |||wohlgeformt| |||well-built| Ein großer und wohlgeformter Junge. «

Hon böjer ner huvudet. Sie neigt den Kopf. Det var länge sedan Roy klippte henne.

Håret är längre i nacken än vad det brukar vara.

Permanentlockarna nästan borta. Die Dauerwellen|| the perm curls|| Perma neredeyse bitti. Silvrig. Silvrig Silvery

Hon är som silver, tänker jag. she|||||

»Han adopterades bort omedelbart, men vet du, jag kan minnas hur han luktade.« |adoptiert|||||||||||

När vi kommer tillbaka till Gullans nuvarande hem och min arbetsplats,

springer Martina fram och tillbaka i korridorerna.

Hon är i upplösningstillstånd. She is in a state of dissolution.

Jag har lyckats få in Gullan på sitt rum och fått på mig innetofflorna, |||||||||||||die Hausschuhe |||||||||||||the indoor slippers I have managed to get Gullan into her room and put on my indoor slippers,

innan hon får syn på mig. bevor|sie|||| bevor sie mich sieht. before she sees me.

»Jag har letat överallt, säger hon. "I have looked everywhere, she says." Var har du hållit hus?« wo|||| Wo hast du dein Haus aufbewahrt? « Where did you keep your house? «

Jag hinner inte svara. Arbetet kallar. Die Arbeit ruft. The work calls.

Medicinerna. The medicines. Fikat. The coffee break. Blöjorna. Tvätten. Larmen. Larmen