Kristendomen förklarad | RELIGIONSKUNSKAP | Gymnasienivå
Kristendom är världens största religion-
-med över två miljarder utövare.
Det är en religion som under hela sin historia aktivt försökt bli större-
-och värva så många som möjligt.
Kristendom är och har alltid varit en missionerande religion.
Man vill predika sanningen och få folk att bli kristna.
Vad tror kristna på? Vad utmärker religionen?
Och hur har kristendomen utvecklats?
Först en sammanfattning.
Kristendomen är en av de tre abrahamitiska religionerna-
-och utgår från Jesus liv.
Gudsbild: En gud, men i treenighet.
Det är fadern, Sonen och den heliga Anden.
Gud har skapat allt.
Profet: Jesus, som är både människa och Gud.
Helig skrift: Bibeln, som innehåller Gamla testamentet-
-med dem fem Moseböckerna som finns i den judiska Torah-
-och Nya testamentet om Jesus liv och tiden efter.
De centrala delarna där är de fyra evangelierna.
Levnadsregler och ritualer:
Det finns heliga ritualer, sakrament, som skiljer sig mellan inriktningar.
Men dopet och nattvarden finns inom alla förgreningar.
Högtider: De största högtiderna är jul, till minne av Jesus födelse-
-och påsk, till minne av hans död och uppståndelse.
Eskatologin, vad händer när allt tar slut?
Man tror på ett liv efter döden, för dem som tror på Jesus i himmelriket.
På den yttersta dagen ska Jesus återvända och döma människorna-
-såväl de levande som de döda.
Kristendomen uppstår i en judisk miljö.
Från början var den en variant av judendomen.
De första kristna var judar och Jesus var själv jude.
Men hur gick kristendomen från tolv lärjungar och en korsfäst Messias-
-till världens största religion?
Mycket tack vare den här mannen. Paulus.
Paulus kommer att skriva ungefär en fjärdedel av Nya Testamentet-
-och vara en väsentlig anledning till nån alls hör talas om Jesus.
Men från början var han inget stort fan av Jesus.
Paulus tillhör en grupp judar som tar texterna bokstavligen.
Enligt Tanach ska det efter Messias död bli ett paradis på jorden.
Nu när Jesus är uppspikad kan de inte se skymten av det.
Han hörde vad Jesus hade sagt.
Han hörde att apostlarna hade mött honom levande efter korsfästelsen.
Han såg det som helt orimligt. Det var totalt mot alla texter.
Så han började förfölja kristna.
I början av 30-talet är Paulus på väg till Damaskus-
-för att gripa de otrogna kristna.
Då händer nåt som inte bara förändrar Paulus utan hela vår historia.
På vägen fick han en religiös, extatisk upplevelse.
Ungefär av den typ som många fortfarande upplever.
Han såg ett ljussken och i ljusskenet urskilde han den person-
-som han hade i huvudet redan, nämligen Jesus.
Paulus, som var övertygad om att Jesus inte är Messias-
-upplever sig stå öga mot öga med honom.
Jesus frågar "Varför förföljer du mig?"
Och sen blir Paulus blind, helt blind, i tre dagar.
Efter tre dagar lägger en kristen händerna på honom.
Han får tillbaka synen och beslutar sig för att byta sida och döpa sig.
Paulus gör en helomvändning och viger sitt liv åt att predika om Jesus.
Men om man vill locka så många som möjligt, vilka riktar man sig till?
Den stora möjligheten att växa under antiken-
-var hedningarna som trodde på de grekiska gudarna.
Många var inte supernöjda och sneglade på andra sätt att tro.
Judendomen var en lockande religion-
-eftersom den hade en gud som var helt övermänsklig.
På den tiden var de grekiska gudarna som människor, med fel och brister.
Judendomen var lockande men krånglig.
Den hade många bestämmelser, så många drog sig.
Så om man lättade på reglerna har man en chans att expandera.
Och vid policymötet för kristendomen lite mindre än 20 år efter Jesus död-
-händer precis det. Den linje som Paulus driver vinner.
Kristendomen ska vara öppen för alla, utan krav att följa judisk lag.
Paulus berättar att människan bara ska följa kärlekens bud.
När man beslutar att man inte måste följa den judiska lagen-
-är det en tydlig markering att kristendom är nåt annat än judendom.
Det är inte bara för de få utvalda utan man riktade sig tidigt utåt.
Med denna inkluderande policy kan kristendomen nå ut till massorna.
Paulus sätter blicken på romarriket.
Här finns möjligheten att ha en bas för spridningen.
Det romerska riket var ju gigantiskt.
Var du medborgare i riket hade du rätt att resa vart du ville.
Det var lätt, för det fanns vägsystem och båtar, så man kunde ta sig runt.
Och så utvecklades postsystemet, så man kunde skicka brev.
Brev blir en viktig del av hur budskapet sprids, men också bevaras.
Tidigare nämnde vi att Paulus skrev en fjärdedel av Nya Testamentet.
Det är framför allt kopior av brev-
-med tolkningar av det kristna budskapet-
-och förmaningar till icke-kristna som startar församlingar.
Men trots romarrikets postsystem-
-uppstår det i början på 60-talet en del problem för kristendomen.
De är så många att de ses som ett hot av de som styr.
Efter att ha tolererats av makten i Rom börjar de kristna förföljas.
Paulus sätts i husarrest.
Efter två år döms han till döden och blir avrättad-
-troligtvis med svärd.
Det var slutet för superspridaren Paulus-
-men inte för religionen, inte ens i romarriket.
De styrande i Rom ser så småningom att den nya religionen har fördelar.
Kejsar Konstantin hade fått upp ögonen för kristendomen-
-och såg i den en potential, en lära-
-som kunde hjälpa honom att ena ett rike som höll på att falla isär.
År 313 beslutar han att upphäva förföljelserna-
-och snart blir kristendomen statsreligion i romarriket.
Men med alla dessa nya kristna uppstår frågor.
"Hur ska man göra? Varför är det så här? Är Jesus gud eller människa?"
Här behövs ett stormöte. Så på kejsar Konstantins uppmaning-
-samlas 250 biskopar i Nicaea för det första konciliet, alltså kyrkomötet.
Frågetecken ska böjas till utropstecken.
Den mest pressande frågan är hur man tolkar Jesus natur-
-så här 300 år efter hans död.
Vad man fastslog var att Jesus var sann gud och sann människa.
Både gud fullt ut och människa fullt ut.
Man formulerade en trosbekännelse som blev grunden för all kristendom.
-Den Nicenska trosbekännelsen. -Och den börjar så här:
När man talar om den gudomliga verkligheten-
-tänker man sig olika funktioner.
Till exempel Gud, Fadern-
-brukar vi säga är den som skapar universum.
Gud, Sonen brukar man säga...
...representerar den gudomliga godheten.
Och Gud som den heliga Anden-
-brukar vi säga är den som vägleder-
-eller vägvisar människor genom livet.
Så efter att Jesus fått lärjungar och dött-
-har versionen av judendomen brutit sig loss-
-och är nu statsreligion i romarriket.
Man har förtydligat hur religionen fungerar-
-och hur kyrkan ska vara organiserad.
Så! Då är väl allt frid och fröjd och alla är på samma bibelblad?
Inte direkt. Frågan om kristendomens organisation var mer svårlöst-
-än Jesus egentliga natur.
Nu kommer kristendomens första stora splittring-
-till följd av en annan separation.
Det väldiga romarriket har blivit för stort och oöverskådligt.
Nu delas det upp i Öst- och Västrom.
Man har en biskop i öst, under kejsaren-
-och i väst finns biskopen i Rom kvar.
Det som utvecklas till påvedömet.
Så i ett delat romarrike finns nu också två typer av kristendom.
Biskopen i väst blir påven och biskopen i öst blir patriarken.
De kommer att glida allt längre ifrån varandra.
Påven börjar se sig som den främste bland kristna biskopar.
Han hävdar att ämbetet skapades av Jesus-
-och att påven är Petrus efterträdare.
Det uppskattas ju inte i öst.
De hamnar också i konkurrens med varandra.
Det är slitningar mellan väst och öst ända fram till 1054-
-då kyrkorna slutgiltigt fördömer varandra-
-och splittringen är ett faktum mellan östkyrkan och västkyrkan.
Påven och patriarken bannlyser varandra och splittringen-
-mellan de ortodoxa i öst och de katolska i väst är ett faktum.
Men samtidigt som de käbblar sprider sig kristendomen snabbt över Europa.
Sverige hamnar under påvens beskydd när Olof Skötkonung döper sig 1008.
Att rikta sig till den som styr är ett effektivt sätt att få följare.
Man vänder sig framför allt till kungarna-
-så kristendomen sprids uppifrån och ner.
När kungen döper sig menar man att folket har bytt religion.
Den romersk-katolska kyrkan blir enande i Europa-
-och får ett enormt inflytande.
Den har stor makt över människor och kyrkans normer genomsyrar samhället.
Livet på jorden ses enbart som uppvärmning för det eviga livet.
Och för att komma till paradiset måste man lyda kyrkans regler.
Men på 1500-talet splittras även den romersk-katolska kyrkan.
Med många följare kommer många nya idéer.
Katolska kyrkan är ganska korrumperad bitvis-
-och påvedömet har interna slitningar.
Det kommer moderna teologier, influerade av renässansidéer-
-där individen står i centrum på ett helt annat sätt.
En som har såna idéer är Martin Luther.
Här står han och bränner böcker.
De och andra protesterar-
-mot att kyrkan blivit ett centrum för makt och välstånd.
Det var väl inte det Jesus predikade om?
De kritiserar att förmögna kan gottgöra sina synder-
-genom att köpa avlatsbrev. Har man pengar kan man göra vad som helst-
-och sen köpa botgörelse från kyrkan.
Martin Luther får stöd i Romarbrevet av vår vän Paulus.
Här utvecklas den tanke som kommer att vara central för Martin Luther.
Att individens frälsning inte är beroende av några instanser-
-utanför relationen mellan människa och Gud.
Även om många så kopplingen till Jesus budskap-
-var det annat som fick styrande att hoppa ut på den gren-
-som protestantismen bryter ut från kristendomsträdet.
De slapp de betala skatt till påven-
-och kunde stärka sitt envälde och regera i kraft av Guds nåde.
Kristendomen växte sig stark i Europa-
-men kyrkan är i dag mer dominant utanför Europa.
Men den spreds på ett mindre smickrande sätt.
Under 1400- och 1500-talet hade man upptäckt en värld utanför Europa.
Man gjorde anspråk på att lägga beslag på de områdena.
Man reste för att erövra och missionärerna följde med-
-hand i hand med kolonialmakterna.
Kolonisatörerna använde kristendom-
-som en del av projektet att "civilisera" befolkningen.
Så såg det ut i Sydamerika, Asien och Afrika.
Men när länderna frigör sig är inte religion nåt man river upp.
En del tänkte att när länderna bryter sig loss från kolonialmakterna-
-skulle de bryta med kristendomen.
I dag är inte kristendomen en västlig religion-
-som hör till den västeuropeiska kultursfären-
-utan det är framför allt en religion i Sydamerika, Afrika och Asien.
Är man världens största religion med troende i hela världen-
-är det inte konstigt att det uppstår nya tolkningar.
Kristendomen har blommat ut i en mängd olika förgreningar.
Det finns baptiströrelsen och den evangeliska kyrkan.
Den kyrka som växer mest globalt just nu är pingströrelsen.
Det som har uppstått är en rik flora av alla möjliga kyrkor-
-och inte som tidigare, två eller tre huvudvarianter.
På ett sätt så påminner det mer om mångfalden de första århundradena-
-så på ett sätt har historien återvänt.
I stället för att fråga vad som skiljer kyrkorna åt-
-kan man fråga vad som förenar dem.
Vad binder samman alla två miljarder kristna?
Det är svårt att tala om kristendomen som en enhet.
Men den grundläggande teologin och idén-
-om att människans frälsning sker genom Jesus-
-den är lika överallt genom historien.
Det absolut viktigaste inom kristendomen för mig-
-är att odla en god, positiv livskänsla.
Jag tror att vår värld behöver positiv kraft.
Och det har kristendomen betonat i 2 000 år.
Svensktextning: Stina Hedin Iyuno-SDI Group för UR