SAMTALET OCH DESS FIENDER: Hur tystas meningsmotståndare?
Hotas demokratin av ett hårdnande debattklimat? Vissa påstår det, men har de rätt?
Jag heter Henrik Jönsson, och jag är en oberoende libertariansk entreprenör och samhällsdebattör.
De senaste årens samhällsdebatt har präglats av tilltagande konfliktytor, med starka emotionella och moral-auktoritära inslag.
Vilka är konfliktgrupperna? Med vilka medel bekämpar de varandra?
Och vad blir konsekvenserna av detta?
Dagens video heter “Samtalet och dess fiender” och är en bildsatt guide till härskartekniker,
retoriska grepp och kommunikation för en samtid präglad av informationskriget.
Gillar du mina filmer hjälper du mig att fortsätta göra dem om du stöttar mig via något av betalningsalternativen här ute till vänster.
Glöm inte heller att klicka på “prenumerera”-knappen här nedanför,
och glöm inte att klicka på klockan - och att välja “Alla” för att bli påmind när jag släpper nya videos -
vilket jag gör med religiös trofasthet varje lördagsmorgon, klockan 0800 svensk tid.
Idag pratar jag om samtal, samhälle och sabotage!
Häng med!
För att kunna förstå relationen mellan makt, kommunikation och härskartekniker måste vi börja med en liten historielektion.
Ordet “Kommunikation” kommer från Latinets “communicare” och betyder ungefär “att dela med sig”.
Talspråket anses ha uppstått för 100-200,000 år sedan och utgjorde ur ett Darwinistiskt perspektiv ett enormt mänskligt framsteg.
Möjligheten att kunna varna för faror,
och kapaciteten att kunna dela med sig av erfarenheter accelererade den mänskliga civilisationen och stärkte förmågan att överleva.
Genom skriftkonst och teknologiska framsteg utsträcktes kommunikationen mellan människor över hela planeten,
och allt fler människor kommunicerar nu allt mer - och på fler sätt än någonsin tidigare.
Men där kommunikationen skänker utveckling och framsteg utmanar den samtidigt etablerade maktstrukturer.
För den som vill behålla en maktposition blir det viktigt att veta vem som säger vad till vem och varför.
Det var Chi-Huang-Ti, kung av Tsin Som lät bygga den kinesiska muren, Och bränna alla böcker i Kina, diktade Evert Taube 1958.
Den Kinesiske härskaren ansåg att kommunikationen måste styras,
både med fysiska skyddsvallar och genom att eliminera oönskade perspektiv.
Beslutet att strypa kommunikationen och isolera sig hämmade den Kinesiska kulturens utveckling under flera hundra år.
I slutet av 1400-talet såg den katolska kyrkan av liknande anledningar till att förbjuda tryckpressen.
Detta trots att den markant hade förbättrat den europeiska läskunnigheten,
höjt bildningsnivån och lagt grunden för vad som skulle komma att kallas “upplysningstiden”.
Priset blev högt: det skulle ta över 200 år innan tryckfrihetslagstiftning började genomdrivas i europa igen.
Det kan i ögonblickets hetta vara svårt att förstå att man representerar den kraft som håller civilisationen tillbaka,
"I'm the bad guy? - Yeah. - How did that happen?"
om man själv upplever sig företräda den goda moralen i sin strävan att förhindra oönskad kommunikation.
Uttryck som: “att inte ge plattform åt”, “att inte legitimera”, “att våga vägra debatten”
är alla försök att undvika låta oönskade perspektiv höras och synas.
Låt mig inleda med att korrigera ett vanligt missförstånd rörande yttrandefrihet.
Från plattformar med medial kommandohöjd förklarar man emellanåt att “yttrandefrihet” inte innebär rätten att bli lyssnad på,
eller rätten att få synas och höras i media.
Detta är sant,
och det ankommer på den som äger en privat kommunikationsplattform att själv besluta
om vem som får använda den och på vilka villkor -
men detta satte historiskt sett absurt mycket makt i händerna på journalister.
Så sent som 2008 skrev journalisten Göran Skytte en debattartikel i Svenska Dagbladet vilken kungjorde:
Men nu har allt ändrats.
Digitaliseringen har öppnat mängder av nya kommunikationskanaler på de etablerade massmediernas bekostnad -
och grindvakterna har i stor utsträckning förlorat sin roll.
Vem som helst kan nu bygga upp en egen publik i en uppsjö av olika forum.
Detta har vitaliserat demokratin, men också bidragit till ett bitvis ovant och spretigt medialandskap.
Reaktionen på detta är snarlik det historiska exemplet med tryckpressen:
de etablerade maktinstutionerna förfasas över att de inte längre kan reglera vem som kommer till tals.
Som försvar tillgriper man i allt högre grad lagen som vapen i syfte att upprätthålla de egna kommunikativa maktprivilegierna.
Argumenten är chockerande lika de den katolska kyrkan anförde under 1400-talet:
man påstår att det sprids lögner, omoral och samhällsfientlig information.
Falska nyheter, uppviglande och ogudaktighet!
Populisterna måste stoppas, annars hotas själva samhällets grundvalar!
Här behövs grindvakter, och det är vi etablerade mediahus/kyrka som är bäst lämpade för detta uppdrag.
Och här börjar man tangera ingrepp i yttrandefriheten:
man hotar ägarna till de digitala plattformarna med lagstiftning om de inte självmant “sanerar” sina plattformar.
Andra pressar arbetsgivare och finansiärer till individer man finner misshagliga,
i syfte att beröva dem försörjning och social status.
Man startar drev syftande till att förgöra individer man tycker illa om.
Man driver fram lagar på EU-nivå syftande till att stärka förbisprungna mediainstitutioner,
och cementerar public service genom skattefinansiering, i en tid när både licensintäkter och publik är hastigt vikande.
Reaktionen är på inget sätt oväntad: privilegier och maktpositioner ges sällan upp utan kamp,
men det är angeläget att situationen hanteras så att den etablerade mediaordningens dödsryckningar
inte tillåts genomdriva förbud och regleringar som likt kejsaren av Kina och den katolska kyrkan försinkar och försämrar vår civilisation.
Jag vill därför presentera en serie exempel på tekniker den gamla medieordningens grindvakter
utnyttjar för att försöka kontrollera, och ibland till och med SABOTERA - det demokratiska samtalet.
Känner man till och kan identifiera dessa tekniker är det lättare att värja sig mot dem och försvara det fria ordet.
Välkommen till:
“EN INTRODUKTION TILL KOMMUNIKATIVA HÄRSKARTEKNIKER”
Begreppet “härskarteknik” myntades 1945 av den norske psykologen och filosofen Ingjald Nissen,
och syftar på olika typer av kommunikativa och sociala manipulationer vilka används för att stärka den egna makten
och samtidigt underminera motståndaren.
FÖRMINSKNING
Så kallad “Förminskning” är en av de vanligast förekommande härskarteknikerna.
Denna teknik syftar till att infantilisera meningsmotståndaren och framställa denne som okunnig, naiv och i behov av uppfostran.
I detta klipp kan vi se Miljöpartiets Ewa Larsson förminska Moderata Anna König Jerlmyr i direktsändning på TV4.
"Men tyst nu, lilla du!"
Detta är ett i det närmaste övertydligt exempel på ett försök att sabotera ett samtal.
Ett något mer subtilt exempel på samma sak, är när skribenten och debattören Alexandra Pascalidou i Sveriges radio P1
underkände den borgerliga samhällsdebattören Alice Teodorescus åsikter på grund av hennes bakgrund och hudfärg.
"Du står här, du är väldigt vacker, du är välidgt välklädd, du är akademiker, du är jurist, du är vit, du är kristen, du är europé,
och då kanske man också har en världsbild, där rasismen inte är en vardaglig upplevelse"
Denna typ av förminskande maktanalys är i grunden rasistisk, eftersom den implicerar att Teodorescu på grund av sin ras,
religion och hudfärg inte är kapabel att förstå eller att kommentera på andra gruppers situation.
SR kritiserades hårt för inslaget, och bad så småningom halvhjärtat om ursäkt för övertrampet.
FÖRLÖJLIGANDEN
En annan typ av härskarteknik är “Förlöjliganden”.
Dessa syftar till att framställa meningsmotståndaren som löjeväckande, och argumenten därför som oviktiga.
Det vanligaste sättet att göra detta är genom att använda slagkraftiga men ovidkommande liknelser.
Ånyo får Pascadilou tjänstgöra som exempel i en attack på Alice Teodorescu.
"Alice, du lever i Underlandet."
Här infantiliseras Teodorescu och liknas vid en barnbokskaraktär samtidigt som hennes argument över huvud taget inte bemöts.
SVT 1:s morgonstudio tillhandahåller ett annat exempel på förlöjligande.
Reportern ifrågasätter här varför en grupp pensionärer som trakasserats av ett ungdomsgäng
inte själva kunnat handskas med ungdomarna.
"Jag tänker att det är barn som gjort detta, ni säger att detta pågått ganska länge. Ni är ändå vuxna, har ni inte kunnat stoppa det här?"
Pensionärerna förlöjligas av programledaren i ett försök att trivialisera deras problem.
Detta är - medvetet eller omedvetet - ett sätt att sabotera samtalet om sakfrågan.
I följande klipp förlöjligar den Miljöpartistiske kommunpolitikern Haval Murad sina meningsmotståndare
genom att antyda att de är okunniga och därför oförmögna att begripa att de har fel.
"Det här är så jävla vidrig människosyn så det bara lyser igenom, nu får det räcka.
Vi börjar såhär, människor kostar inte pengar. människor berikar våra samhällen.
Vi börjar med det, tänk lite, sug lite på det, ta all tid ni behöver."
Anförandet inleds med en moralisk underminering, men övergår till ren hånfullhet.
Det är oklart i vilken mån Murad själv är införstådd med att olika människor,
vid olika tillfällen i livet, har mycket olika finansiella fotavtryck.
PÅFÖRANDE AV SKULD
En annan vanligt förekommande härskarteknik kallas ibland “påförande av skuld”.
Detta innebär att en persons kritik vänds mot honom eller henne själv.
Syftet är att samtidigt förlöjliga och bestraffa personen som framfört en misshaglig åsikt.
Även dessa härskartekniker får illustreras av Pascalidou.
Det är i sammanhanget angeläget att fastslå att jag inte har någon gås oplockad med Alexandra Pascalidou,
men vid research av härskartekniker förekommer hon ständigt med de överlägset tydligaste och mest banala exemplen.
I detta fall som programledare i Sveriges radio, där hon attackerar en lyssnare med invandrarbakgrund.
Syftet är att kullkasta lyssnarens kritik genom att skuldbelägga honom själv och påvisa hans okunskap.
Här är ett annat exempel på samma teknik, från samma person fast i textform på Twitter.
Påförande av skuld, i syfte att underminera motståndarens position och förhindra argumenten från att behöva bemötas.
MORALISK UNDERMINERING
Moralisk underminering är en härskarteknik som kringgår motståndarens argument
genom att istället ifrågasätta vederbörandes godhet, hederlighet och trovärdighet.
Man försöker genom detta tvinga meningsmotståndaren att försvara sin heder i stället för att framföra sina argument.
Ett aktuellt exempel kommer från statsminister Fredrik Reinfeldts före detta talskrivare Moa Berglöf,
i en kolumn i Malmös lokaltidning “Sydsvenskan”.
Texten torgför en regelrätt konspirationsteori som helt underkänner hennes meningsmotståndarnas uppsåt.
Berglöf gör här flera drastiska antaganden om de meningsmotståndare som försåtligt tilldelas det
30-talsdoftande epitetet “Den Nya Högern”. De saknar omsorg.
De utnyttjar “knep” för att skrämma människor in i sin rörelse -
och ytterst är det de själva som med lögner river sönder det samhällskontrakt de påstår sig vilja återupprätta.
Syftet är inte att diskutera samhällsproblem,
utan att egenmäktigt tillskriva meningsmotståndare allahanda typer av skuld och moraliska tillkortakommanden -
i syfte att undergräva deras trovärdighet.
Ett annat exempel på denna typ av härskarteknik kommer från Kommunfullmäktige i Stockholms stad,
där socialdemokraternas representant Karin Gustafsson moraliskt underminerar sin motståndare och samtidigt upphöjer sig själv.
"Ni har en människosyn som jag tycker är fullständigt vidrig.
Ska vi börja kartlägga människor men funktionshinder också?"
Det är oklart om Gustafsson är medveten om att man faktiskt tar fram tämligen tydliga budgetprognoser för funktionshindrade,
men det är i sammanhanget irrelevant: syftet är inte att argumentera -
utan att på moralisk grund frånta motparten trovärdighet för att försvåra ett samtal.
Ett mindre lyckat exempel på moralisk underminering får sägas vara när DN-skribenten Kristina Lindquist
kallade skribenten Ivar Arpi för “vidrig j*vla rasist”.
Moral-bågen spändes i detta fall allt för hårt med vulgära tillmälen, och Lindquist tvingades be om ursäkt.
Gängse metod för en DN-skribent att moraliskt underminera är annars genom 30-tals-memen:
“Det var såhär det började på 30-talet…” eller något liknande.
Detta brukar räcka för att slippa möta argument.
Under 2016 gav sig både journalisten Cecila Hagen och advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg
på att jämföra den moderate riksdagsmannen Hanif Bali med en “brunråtta”.
Om jag ska tillåta mig själv att agera 30-tals-DN för ett ögonblick användes faktiskt just begreppet “råttor”
i tredje riket som ett sätt att avhumanisera meningsmotståndare.
EXKLUDERING
Exkludering är en härskarteknik som syftar till att marginalisera meningsmotståndaren
genom att utesluta denne från medverkan i samtal och beslutsprocesser.
Se hur SVT:s journalist Anna Hedenmo i denna intervju exkluderar Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch-Thor:
"Ebba Busch Thor, tack så mycket för du var med i Agenda."
"Om det blev lite svår att hänga med i den här intervjun vill vi påminna vad Kristdemokraternas nya politik går ut på."
För den största gruppen av ensamkommande barn som får asyl, så kallad alternativt skyddsbehövande som ofta är från Syrien,
kräver KD att barnet ska kunna försöja sina föräldrar om de ska få komma till Sverige."
Genom att först ställa en fråga, och sedan - efter att ha avslutat intervjun -
först förminska henne genom att insinuera att hennes svar var rörigt,
och sedan exkludera henne genom att egenmäktigt förklara vad hon egentligen menade.
Ett äldre exempel på exkludering är när dåvarande migrationsminister Tobias Billström 2013 kommenterade migrationens “volym”.
"Vi kan se att det finns ett utrymme för en diskussion om hur man skulle kunna påverka volymen av de som kommer till Sverige."
Utspelet var djupt impopulärt, och Billström placerades i internpolitisk karantän under en längre tid.
Samtidigt gick dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt ut och bannade Billström när denne redan hade exkluderats.
"...partistyrelsens uppdrag till den här arbetsgruppen så pratar vi inte på det sättet, invandring berikar Sverige."
SKULDBELÄGGANDE GENOM ASSOCIATION
Skuldbeläggande genom association är en härskarteknik som kopplar meningsmotståndaren till en omoralisk eller avskydd gestalt,
i syfte att överföra dennes negativa egenskaper till motståndaren.
I sin mest banala form kallas detta ibland “reductio ad Hitlerum” -
där motståndaren associeras med Nazistledaren Adolf Hitler på grund av en godtycklig åsikt:
“Är du vegetarian?”
“Jajemen.”
“Vet du vem som också var vegetarian? Hitler!”
:O
Den mest utbredda versionen av skuldbeläggande genom association är dagstidningen Dagens Nyheters häcklade 30-tals-meme,
där alla åsikter man ogillade på ledarplats likställdes med de stämningar i 1930-talets Tyskland som ledde fram till förintelsen.
Tillbaka till SVT! Se nu hur Journalisten Erik Fichtelius använder härskartekniken skuldbeläggande genom association,
genom att försöka koppla författarinnan Kajsa Norman till högerextremism
genom en godtyckligt högerextremistisk tolkning av en person i hennes bok.
"En sajt som enligt många beskrivs som en högerextrem, främlingsfientlig propaganda-sajt.
Kan det vara ett problem att du gör det till en huvudperson i din berättelse och tolkning av vad som hänt?"
Ett av de vanligaste sätten att i modern tid tillämpa härskartekniken skuldbeläggande genom association
är genom att finna olämpliga kommentarer från följare i en meningsmotståndares historik.
Man sammankopplar genom detta meningsmotståndaren med följarens åsikter och avtvingar denne ansvar för kommentarens innehåll.
"Är jag ansvarig för vad folk gör på twitter? Nej. Jag tweetade inget rasistiskt eller sexistiskt, jag drog några skämt om en skådespelerska i en Hollywood-film."
UNDERKÄNNANDE AV FORM
Underkännande av form är en kombination av förlöjligande och exkludering,
där motsåndarens argument helt ignoreras under förevändningen att formuleringar,
ton eller val av forum är så olämpliga att budskapet blir ointressant.
Detta är en gammal härskarteknik mellan över- och underklass,
där underklassens uttryck i allt från val av kläder till språk av överklassen
användes för att hånfullt upprätta en illegitimerande distans till dem.
"Fröken Berg! Vart har ni gjort av min briljanterade puderdosa?"
Se hur Centerpartiets partiledare Annie Lööf under partiledardebatten underkänner Sverigedemokraternas Jimmie Åkessons ordval.
"Det är för att de inte är svenskar, de passar inte in i Sverige, och det är klart att...
”Men hur uttrycker du dig!”
Detta grepp ger angriparen möjlighet att uppvisa sin egen höga moral,
genom att bli så uppbragt av den underkända formen att innehållet helt kan avfärdas.
Motståndaren förlorar både moralisk trovärdighet, och vederbörandes argument kan förbises.
Den vanligaste tillämpningen av denna härskarteknik riktades under flera år
mot den moderate riksdagsmannen Hanif Balis aktivitet på Twitter,
där självpåtagna grindvakter med mycket hög svansföring gjorde stort nummer av inläggens TON,
men i allmänhet helt ignorerade deras budskap.
Ett av de mest talande exemplen på detta stod den tynande skånska lokaltidningen “Sydsvenskan” för,
när kulturskribenten Maria Küchen avkrävde Moderaterna ingrepp mot Bali efter att hon missförstått en positiv metafor som negativ.
Artikeln justerades, men uppmaningen kvarstod:
formen trumfar innehållet för den som önskar härska på detta vis.
AVBRUTET SAMTAL
Det äldsta och mest drastiska sättet att tysta en meningsmotståndare är att genom i avsky
förkunna motståndaren omöjlig eller ovärdig att föra ett samtal med.
Ett gammalt exempel på detta är när den Folkpartistiske partiledaren Bengt Westerberg, och Centerpartiets Olof Johansson
båda lämnade studion i samband med att partiet Ny Demokrati gjorde entré i TV-studion under valrörelsen 1991.
Jaha, nu har vi fått nya gäster i studion då vill Bengt Westerberg gärna gå. Hur är det med Carl Bildt, vill du stanna kvar?
Denna bravad upprepades i valrörelsen 2010, när den dåvarande vänsterpartistiske partiledaren Lars Ohly
vägrade låta sig sminkas i samma rum som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.
- Är Jimmie Åkesson där inne? - Jimmie Åkesson är där inne. - Då väntar jag. - Vill du inte sminkas? - Nej, absolut inte.
Ett mer modernt exempel på det avbrutna samtalets härskarteknik är när författaren och musikern Jens Ganman
avbröts i direktsänd radio på ett både tragikomiskt och oprofessionellt sätt,
genom vad som i folkmun brukar kallas en DDR-fadeout.
"- Ni är så fega! - Jag tror får avbryta intervjun där. Jens Ganman vill inte prata om sin bok."
AVSIKTLIGA MISSTOLKNINGAR
Avsiktliga misstolkningar är en av de vanligaste och mest effektiva härskartekniker som finns.
Man plockar ut brottstycken av meningsmotståndarens resonemang
och framställer dem på ett sätt som får avsändaren att framstå som okunnig och omoralisk.
Ett aktuellt exempel på detta är när Masoud Kamali, professor i socialt arbete,
häromdagen gav sig på att misstolka Malmös socialdemokratiska kommunalråd Katrin Stjärnfeldt Jammeh.
Detta för att hon i samband med mordet på en 15-årig pojke använt begreppet “svart natt”,
vilket Kamali härledde till en oreflekterat rasistisk tankefigur.
Det bör i sammanhanget nämnas att hela citatet var “TUNG och svart natt”.
Med Kamalis logik får man sluta sig till att det alltså även var en attack på överviktiga.
Jag har sökt viktväktarna i frågan, men de har avböjt att kommentera det tunga utspelet.
Resultatet av dessa grepp och tekniker för att förhindra,
underminera och sabotera samtal mellan grupper som tycker olika är destruktivt.
Att etablissemangets grindvakter - från public service till tidningar och politiker -
beter sig såhär bidrar nog mer än någonting annat till polarisering och fiendeskap.
Det etablerar även bilden av att media ljuger. Att media tystar.
Att media motarbetar personer och företeelser man inte tycker om.
Det spelar ingen roll om dessa grindvakter vill avfärda detta som osakligt, konspiratoriskt nonsens,
ignorera eller tysta de som påvisar detta.
För internet finns. Kavalkaden av flagranta härskartekniker i denna video tog ungefär en dag att sammanställa.
Det finns otaliga fler exempel.
Därför är nu internet fienden,
”Fan ta dig, internet”
på samma sätt som tryckpressen en gång var för kyrkan.
Försvara internet. Beväpna dig retoriskt mot dessa tekniker genom att vara mer påläst, bättre förberedd,
med ett svalt huvud och ett varmt hjärta -
för grindvakterna sjunger på sista versen. De håller på att förlora det här slaget, och de vet om det.
Om den traditionella vertikala mediastrukturen tillåts rämna förlorar de flesta av dem sina plattformar helt och hållet,
för de saknar oftast både karisma och entreprenörsskap nog att bygga upp en egen plattform.
Tycker du att härskartekniker och maktspel är dåligt för det demokratiska samtalet?
Sprid! Dela! Prenumerera på min YouTube-kanal!
Har du egna erfarenheter eller, länkar till fler exempel på härskartekniker?
Dela i så fall gärna med dig i kommentarsfältet -
jag samlar på denna typ av material och uppskattar all respektfull kommunikation!
Jag heter Henrik Jönsson, och jag har inga problem med att människor tycker att jag har fel -
men jag tar strid mot önskan att tysta andra.
Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat!