×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.

Start learning this lesson now
image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 41

Kapitel 41

Välkomsthälsningen

Hon var kommen, den lilla flickan var kommen. Det är svårt att finna ord för att beskriva en sådan storhändelse.

Hon kom inte förrän så långt fram på hösten, att passagerarbåtarna på Löven hade slutat med sina turer och sjöfarten uppehölls av bara ett par små lastångare. Men med dessa hade hon väl inte velat fara – eller kanske att hon inte en gång visste, att de fanns till, – utan hon hade tagit skjuts från järnvägsstationen till Askedalarna. Jan i Skrolycka fick alltså inte ta emot henne vid Borgs brygga, där han hade väntat på henne nu i femton år. För i femton år hade hon varit borta. I aderton år hade han ägt henne i sitt hem och fått glädja sig åt henne, och i närapå likaså lång tid hade han måst sakna henne.

Det föll sig inte en gång så väl, att Jan var hemma vid stugan och fick ta emot Klara Gulla, när hon kom. Han hade just då gått bort för att språka en stund med gammalmora i Falla, som nu hade flyttat ur boningshuset och bodde för sig själv på en kammare. Hon var en av de många ensamma gamlingarna, som kejsarn av Portugallien fick lov att gå och se om alltemellanåt och säga ett vänligt ord för att hålla dem vid gott mod.

Det var bara Kattrina, som stod på tröskeln och tog emot, när den lilla flickan vände tillbaka till hemmet. Kattrina hade suttit vid spinnrocken hela dagen, och hon hade just hejdat hjulet för att vila ut ett tag, då hon hörde skrammel av åkdon borta på vägen. Det var en så pass ovanlig händelse, att någon åkande färdades genom Askedalarna, att hon gick fram till dörrn för att lyssna, och då märkte hon, att det inte var ett vanligt arbetsåkdon, utan en fjäderkärra. Och med detsamma började händerna darra på Kattrina. Det var inte utan, att de ville göra det numera, var gång hon blev skrämd eller uppskakad. Annars var hon rask och arbetsför trots sina två och sjuttio år. Hon var bara ängslig för att den där darrhäntheten skulle ta till, så att hon inte mer blev i stånd att förtjäna födan åt Jan och sig själv, som hon hade kunnat göra allt hittills.

Vid det här laget hade nog Kattrina så gott som upphört att hoppas att någonsin mer få se dottern, och hon hade inte haft henne i tankarna på hela dagen. Men hon sa sedan, att från det ögonblicket, då hon hörde kärran, visste hon bestämt vem det var, som kom. Hon gick till dragkistan för att ta fram ett rent förkläde, men händerna skakade så, att hon inte kunde få in nyckeln i nyckelhålet. Det blev henne inte möjligt att bättra upp klädseln, utan hon fick gå ut och ta emot, sådan hon gick och stod.

Den lilla flickan kom inte i någon guldkaret, hon satt inte en gång uppe i kärran och åkte, utan hon gick till fots. Vägen till Askedalarna var lika dålig nu som på den tiden, då Erik i Falla och hans hustru hade kört med henne till prästen för att få henne döpt, och nu vandrade hon och skjutskarlen på var sin sida om åkdonet och höll emot, för att ett par stora koffertar, som hon hade uppstaplade bakom sitsen, inte skulle skakas ner i diket. Större ståt var det inte, när hon kom, och mer var det kanske inte heller att begära.

Kattrina hade just fått upp förstudörrn, när kärran stannade utanför grinden. Hon borde ju ha sprungit fram och öppnat den, men det gjorde hon inte. Hon kände helt hastigt en sådan tyngd över bröstet, att hon inte mäktade ta ett steg.

Det var Klara Gulla, som kom, det visste hon, fastän hon, som nu sköt upp grinden, såg ut som en herrskapsmänniska. Hon hade hatt med plymer och blommor och kläder av köptyg, men det var allt den lilla flickan ifrån Skrolycka i alla fall.

Hon skyndade in på gården före åkdonet och kom fram mot Kattrina med utsträckt hand. Men Kattrina stod stilla och slöt ögonen. Det steg upp så mycket bittert i hennes sinne just i det ögonblicket. Hon tyckte, att hon inte kunde förlåta dottern, att hon levde och kom hem frisk och färdig, efter att hon hade låtit dem vänta förgäves på henne alla dessa år. Hon önskade nästan, att dottern aldrig hade brytt sig om att komma igen.

Hon måtte ha sett fallfärdig ut, för Klara Gulla slog med all hast armarna om henne och närapå bar henne in i stugan.

– Kära ni mor, ni ska väl inte bli så förskräckt! sa hon. Känner ni inte igen mej?

Kattrina slog upp ögonen och betraktade henne noga. Hon var en förståndig människa, och hon hade aldrig väntat, att den, som hade varit borta i femton år, skulle vara alldeles sig lik, som då hon for hemifrån, men hon blev ändå förskräckt för vad hon såg.

Den människan, som hon hade framför sig, såg mycket äldre ut, än hon borde göra, för hon var ju inte mer än några och trettio år, men det var inte för det, att håret hade vitnat vid tinningarna eller för att pannan var full av smårynkor, som Kattrina blev rädd, utan därför att Klara Gulla hade blivit ful. Hon hade fått en besynnerlig grågul ansiktsfärg, och det var något tjockt och grovt omkring munnen. Hela vitögat hade gått över i grått och blivit blodsprängt, och under ögonen hängde skinnet ut i stora påsar.

Kattrina hade kommit ner på en stol, och där satt hon med händerna hårt knäppta om knäet för att hindra dem att skaka och tänkte på den unga, skinande adertonåringen i den röda klänningen. Sådan hade hon levat i hennes minne allt hittills. Hon undrade om hon någonsin skulle komma sig för med att bli glad över att Klara Gulla var vänd tillbaka.

– Du skulle allt ha skrivit, sa Kattrina. Du skulle teminstingen ha skickat oss en hälsning, så att vi hade fått veta, att du fanns kvar i livet.

– Ja, det vet jag nog, sa dottern. Och rösten den hade hon kvar åtminstone, den var käck och glad som förr. Men jag råka illa ut då i början – – – Ja, det har ni kanske hört?

– Ja, så mycke vet vi, sa Kattrina och suckade.

– Det var fördenskull jag kom åv mej med skrivningen, sa Klara Gulla och skrattade till ett tag. Hon hade något kraftigt och duktigt över sig nu som förr. Hon var nog inte en av dem, som pinade sig med ånger och självrannsakan.

– Tänk inte på det där nu, mor! sa hon, när Kattrina alltjämt teg. Nu har jag fått'et riktigt bra. Jag har varit restauratris, jag sköter om mathållningen, vill jag säja, på en stor ångbåt, som går mellan Malmö å Lybeck, å i höst har jag hyrt mej bostad i Malmö. Ibland tänkte jag nog på att jag borde skriva, men det var svårt å komma i gång igen. Jag tyckte, att det fick vara, te dess jag var så långt hunnen, att jag kunde ta er å far te mej. Å nu, när jag har det ordnat, så att jag kan ta emot er, var det roligare å fara å hämta er själv än å skriva.

– Å du har ingenting hört om oss? sa Kattrina. Alla dessa upplysningar borde ju ha gjort henne glad, men hon kände sig alltjämt lika nertryckt.

– Nej, svarade Klara Gulla och la till, liksom urskuldande: Jag visste ju, att ni skulle få hjälp, om det blev för illa.

I detsamma måtte hon ha märkt hur händerna skakade på Kattrina, fastän hon höll dem hårt sammanknutna. Hon förstod, att de här hemma hade haft det svårare, än hon hade kunnat tro, och hon sökte förklara sig.

– Jag ville inte skicka hem småsummor, som andra gör. Jag ville spara, te dess att jag fick ett riktigt hem å kunde ta er te mej.

– Vi har inte behövt pengar, sa Kattrina. Det hade vart nog för oss, om du bara hade skrivit.

Klara Gulla sökte att rycka upp modern ur hennes sorgbundenhet, såsom hon hade brukat göra förr i världen.

– Inte ska ni förstöra den här stunden för mej, mor! sa hon. Nu är jag ju här igen. Kom nu, ska vi få in mina koffertar å packa opp dom! Det finns matvaror i dom. Vi ska ställa te kalas, te dess att far kommer hem.

Hon gick ut för att hjälpa till med att flytta ner packsakerna från kärran, men Kattrina följde henne inte.

Klara Gulla hade inte frågat efter hur det stod till med fadern. Det föll henne inte in annat, än att han gick på arbete i Falla som förr i världen. Kattrina visste ju, att hon fick lov att tala om för henne hur han hade förändrats, men hon sköt upp och sköt upp. Det hade ändå kommit friska vindar in i stugan med den lilla flickan. Hon drog sig för att genast göra slut på hennes glädje över att vara hemkommen.

Medan Klara Gulla hjälpte till att lassa av, märkte hon, att en sex, sju barnungar kom fram till grinden och tittade in på gården. De sa ingenting, bara skrattade, pekade på henne och sprang sin väg.

Men om ett par ögonblick var de där igen, och denna gången hade de mellan sig en liten gubbe, som var gulnad och hopskrumpen, men gick uppstramad med tillbakakastat huvud och satte ner fötterna hårt i marken som en marscherande soldat.

– Det var en besynnerlig figur, den där, sa Klara Gulla till skjutskarlen, just som gubben och barnhopen trängde in genom grinden. Hon hade inte den minsta aning om vem han var, men hon kunde ju inte undgå att lägga märke till en karl, som var så grant utstyrd. På huvudet hade han en hög läderkaskett med stor fjäderbuske, runtom halsen och långt ner på bröstet hängde stjärnor och kors av styvt guldpapper, hoplänkade till kedjor. Det såg ut, som skulle han ha burit en gyllene halskrage.

Barnungarna höll sig inte tysta nu längre, utan de ropade: ”Kejsarinna, kejsarinna!” allt vad de orkade. Gubbstackarn tystade inte på dem. Han skred fram, som om de skrikande och skrattande ungarna skulle ha varit hans hedersvakt.

När skaran var nära nog framme vid stugdörrn, gav Klara Gulla till ett utrop och flydde in till Kattrina.

– Vem är det? sa hon och såg alldeles förskrämd ut. Är det far? Har han blitt tokig?

– Ja, sa Kattrina. Hon började gråta i sin upprördhet och förde förklädet upp till ögonen.

– Är det för min skull?

– Vår Herre ställde det så åv barmhärtighet, sa Kattrina. Han såg, att han hade det för svårt.

Mer hann hon inte att förklara, för nu stod Jan på tröskeln, följd av hela barnhopen, som ville se hur detta möte, som de hade hört så många gånger beskrivas, skulle avlöpa i verkligheten.

Kejsarn av Portugallien gick inte ända bort till dottern. Han stannade strax innanför dörrn och framsade sin välkomsthälsning.

Välkommen, välkommen, du Klara,

du Fina, du rika Gullborg!

De orden uttalade han med sådan där avmätt värdighet, som de högtstående visar i stora ögonblick, men på samma gång hade han riktiga glädjetårar i ögonen, och han hade svårt att hindra rösten från att darra.

Efter att den stora, väl övertänkta hälsningen var uppläst, stötte kejsarn tre gånger hårt i golvet med kejsarkäppen för att bjuda tystnad och uppmärksamhet, och så började han sjunga med en tunn, gnällig röst.

Klara Gulla hade ställt sig tätt vid Kattrina. Det såg ut, som om hon ville gömma sig, krypa undan bakom modern. Hittills hade hon tegat, men när Jan höjde rösten och sjöng, ropade hon till av förskräckelse och ville hejda honom.

Men då grep Kattrina henne hårt om armen.

– Låt'en vara! Han har glatt sej åt å få sjunga den här visa för dej, alltsen du blev borta för oss.

Då höll hon sig stilla och lät Jan fortsätta.

Kejsarinnans fader

är så hjärtans glader.

Som tidningen haver sagt.

Österrike, Portugal

Metz, Japan, som det var.

Bom, bom, bom, å rulla

bom, bom.

Men längre stod inte Klara Gulla ut. Hon rusade fram, fick ut ungarna i en hast och stängde dörrn efter dem.

Sedan vände hon sig mot fadern, och hon till och med stampade i golvet åt honom. Hon var ond på allvar.

– Tyst med er för all del! sa hon. Är det meningen å göra mej te ett spektakel å kalla mej för kejsarinna?

Jan såg litet snopen ut, men det gick över i en blink. Hon var ju den stora kejsarinnan! Allt, vad hon gjorde, var väl gjort. Allt, vad hon sa, var honung och balsam. Han hade rent glömt bort i glädjen att titta efter guldkronan och guldtronen och de guldklädda krigsöverstarna. Om hon ville synas fattig och hjälplös, när hon kom, så var det hennes ensak. Det var nog glädje, att hon hade kommit tillbaka till honom.

Learn languages from TV shows, movies, news, articles and more! Try LingQ for FREE

Kapitel 41 Chapter Chapter 41

Välkomsthälsningen The welcome greeting The Welcome Greeting

Hon var kommen, den lilla flickan var kommen. She|was|arrived|the|little|girl|| She had arrived, the little girl had arrived. Det är svårt att finna ord för att beskriva en sådan storhändelse. It|is|hard|to|find|words|to|to|describe|a|such|major event Es ist schwierig, Worte zu finden, um ein so großes Ereignis zu beschreiben. It is difficult to find words to describe such a significant event.

Hon kom inte förrän så långt fram på hösten, att passagerarbåtarna på Löven hade slutat med sina turer och sjöfarten uppehölls av bara ett par små lastångare. She|came|not|until|so|far|early|in|autumn|that|the passenger boats|on|Lake Löven|had|stopped|with|their|trips|and|shipping|was maintained|by|only|a|couple|small|cargo steamers Sie kam erst im Spätherbst an, als die Passagierschiffe auf dem Löven ihren Betrieb eingestellt hatten und die Schifffahrt auf einige kleine Frachtdampfer beschränkt war. She did not come until late in the autumn, when the passenger boats on Löven had stopped their trips and shipping was maintained only by a couple of small cargo steamers. Men med dessa hade hon väl inte velat fara – eller kanske att hon inte en gång visste, att de fanns till, – utan hon hade tagit skjuts från järnvägsstationen till Askedalarna. But|with|these|had|she|probably|not|wanted|travel|or|maybe|that|she|not|one|time|knew|that|they|existed|to|but|she|had|taken|ride|from|the train station|to|Askedalarna Aber sie hatte nicht mit ihnen gehen wollen - oder vielleicht wusste sie nicht einmal, dass es sie gab - und hatte eine Mitfahrgelegenheit vom Bahnhof nach Askedalarna genommen. But with these, she probably wouldn't have wanted to go - or perhaps she didn't even know that they existed - but she had taken a ride from the train station to Askedalarna. Jan i Skrolycka fick alltså inte ta emot henne vid Borgs brygga, där han hade väntat på henne nu i femton år. Jan|in|Skrolycka|was allowed|therefore|not|to take|in|her|at|Borg's|dock|where|he|had|waited|for|her|now|for|fifteen|years Jan in Skrolycka was therefore not able to meet her at Borg's dock, where he had been waiting for her for fifteen years. För i femton år hade hon varit borta. For|in|fifteen|years|had|she|been|gone For she had been gone for fifteen years. I aderton år hade han ägt henne i sitt hem och fått glädja sig åt henne, och i närapå likaså lång tid hade han måst sakna henne. In|eighteen|years|had|he|owned|her|in|his|home|and|had gotten|to rejoice|himself|at|her|and|in|nearly|just as|long|time|had|he|had to|miss|her Achtzehn Jahre lang hatte er sie bei sich zu Hause gehabt und sie genossen, und fast ebenso lange hatte er sie vermissen müssen. For eighteen years, he had owned her in his home and had been able to enjoy her, and for nearly as long, he had had to miss her.

Det föll sig inte en gång så väl, att Jan var hemma vid stugan och fick ta emot Klara Gulla, när hon kom. It||to him|not|one|time|so|well|that|Jan|was|home|by|the cottage|and|got|to take|in|Klara|Gulla|when|she|came Es kam nicht ein einziges Mal vor, dass Jan zu Hause in der Hütte war und Klara Gulla empfangen musste, als sie ankam. It just so happened that Jan was not home at the cabin to receive Klara Gulla when she arrived. Han hade just då gått bort för att språka en stund med gammalmora i Falla, som nu hade flyttat ur boningshuset och bodde för sig själv på en kammare. He|had|just|then|gone|away|to|to|talk|a|while|with|grandmother|in|Falla|who|now|had|moved|out of|the house|and|lived|for|himself|alone|in|a|room He had just gone away to chat for a while with old grandmother in Falla, who had now moved out of the dwelling house and lived by herself in a room. Hon var en av de många ensamma gamlingarna, som kejsarn av Portugallien fick lov att gå och se om alltemellanåt och säga ett vänligt ord för att hålla dem vid gott mod. She|was|one|of|the|many|lonely|old people|who|emperor|of|Portugal|was allowed|permission|to|go|and|check|on|every now and then|and|say|a|kind|word|to|to|keep|them|in|good|spirits Sie war eine der vielen einsamen alten Menschen, die der Kaiser von Portugal von Zeit zu Zeit besuchen durfte, um sie mit einem freundlichen Wort bei guter Laune zu halten. She was one of the many lonely old people that the Emperor of Portugal had to go and check on from time to time and say a kind word to keep them in good spirits.

Det var bara Kattrina, som stod på tröskeln och tog emot, när den lilla flickan vände tillbaka till hemmet. It|was|only|Kattrina|who|stood|on|the threshold|and|took|in|when|the|little|girl|turned|back|to|home It was only Kattrina who stood in the doorway and received the little girl when she turned back home. Kattrina hade suttit vid spinnrocken hela dagen, och hon hade just hejdat hjulet för att vila ut ett tag, då hon hörde skrammel av åkdon borta på vägen. Kattrina|had|been sitting|by|the spinning wheel|all|day|and|she|had|just|stopped|the wheel|to|to|rest|completely|a|while|when|she|heard|clattering|of|vehicle|away|on|the road Kattrina had been sitting at the spinning wheel all day, and she had just stopped the wheel to rest for a while when she heard the clatter of a vehicle down the road. Det var en så pass ovanlig händelse, att någon åkande färdades genom Askedalarna, att hon gick fram till dörrn för att lyssna, och då märkte hon, att det inte var ett vanligt arbetsåkdon, utan en fjäderkärra. It|was|a|so|quite|unusual|event|that|someone||traveled|through|the Askedalar valleys|that|she|walked|forward|to|the door|in order to|to|listen|and|then|noticed|she|that|it|not|was|a|ordinary|work vehicle|but|a|spring cart It was such an unusual event for someone to be traveling through the Askedalarna that she went to the door to listen, and then she noticed that it was not a regular work vehicle, but a spring cart. Och med detsamma började händerna darra på Kattrina. And|with|immediately|began|hands|to tremble|on|Kattrina Und sofort begannen Kattrinas Hände zu zittern. And at that moment, Kattrina's hands began to tremble. Det var inte utan, att de ville göra det numera, var gång hon blev skrämd eller uppskakad. It|was|not|without|that|they|wanted|to do|it|nowadays|every|time|she|became|frightened|or|shaken It was not without reason that they wanted to do so nowadays, every time she got scared or shaken. Annars var hon rask och arbetsför trots sina två och sjuttio år. Otherwise|was|she|lively|and|able to work|despite|her|two|and|seventy|years Ansonsten war sie trotz ihrer zweiundsiebzig Jahre gesund und arbeitsfähig. Otherwise, she was brisk and capable despite her seventy-two years. Hon var bara ängslig för att den där darrhäntheten skulle ta till, så att hon inte mer blev i stånd att förtjäna födan åt Jan och sig själv, som hon hade kunnat göra allt hittills. She|was|only|anxious|that|to|that|there|tremor|would|take|hold|so|that|she|not|anymore|became|in|condition|to|earn|food|for|Jan|and|herself|self|as|she|had||to do|everything|so far Sie hatte nur Angst, dass diese zitternde Hand einsetzen würde, so dass sie nicht mehr in der Lage sein würde, das Essen für Jan und sich selbst zu verdienen, wie sie es bisher konnte. She was just anxious that the trembling would worsen, so that she would no longer be able to earn a living for Jan and herself, as she had been able to do until now.

Vid det här laget hade nog Kattrina så gott som upphört att hoppas att någonsin mer få se dottern, och hon hade inte haft henne i tankarna på hela dagen. At|this|here||had|probably|Kattrina|so|almost|as|ceased|to|hope|to|ever|more|get|see|daughter|and|she|had|not|had|her|in|thoughts|for|whole|day By this time, Kattrina had probably almost ceased to hope that she would ever see her daughter again, and she had not had her in her thoughts all day. Men hon sa sedan, att från det ögonblicket, då hon hörde kärran, visste hon bestämt vem det var, som kom. But|she|said|then|that|from|that|moment|when|she|heard|cart|knew|she|definitely|who|it|was|that|came But she then said that from the moment she heard the cart, she knew for sure who it was that was coming. Hon gick till dragkistan för att ta fram ett rent förkläde, men händerna skakade så, att hon inte kunde få in nyckeln i nyckelhålet. She|walked|to|the drawer|in order to|to|take|out|a|clean|apron|but|her hands|shook|so|that|she|not|could|get|in|the key|in|the keyhole Sie ging zur Schublade, um eine saubere Schürze zu holen, aber ihre Hände zitterten so sehr, dass sie den Schlüssel nicht in das Schlüsselloch stecken konnte. She went to the drawer to take out a clean apron, but her hands were shaking so much that she couldn't get the key into the keyhole. Det blev henne inte möjligt att bättra upp klädseln, utan hon fick gå ut och ta emot, sådan hon gick och stod. It|became|her|not|possible|to|improve|up|attire|but|she|had to|go|out|and|receive|in|such|she|walked|and|stood It was not possible for her to improve her attire, so she had to go out and receive him as she was.

Den lilla flickan kom inte i någon guldkaret, hon satt inte en gång uppe i kärran och åkte, utan hon gick till fots. The|little|girl|came|not|in|any|golden carriage|she|sat|not|once|time|up|in|cart|and|rode|but|she|walked|to|on foot The little girl did not come in any golden carriage, she didn't even sit in the cart and ride, but she walked on foot. Vägen till Askedalarna var lika dålig nu som på den tiden, då Erik i Falla och hans hustru hade kört med henne till prästen för att få henne döpt, och nu vandrade hon och skjutskarlen på var sin sida om åkdonet och höll emot, för att ett par stora koffertar, som hon hade uppstaplade bakom sitsen, inte skulle skakas ner i diket. The road|to|Askedalarna|was|as|bad|now|as|in|that|time|when|Erik|in|Falla|and|his|wife|had|driven|with|her|to|the priest|to|to|get|her|baptized|and|now|walked|she|and|the driver|on|each|his|side|of|the vehicle|and|held|against|to|to|a|pair|large|trunks|that|she|had|stacked|behind|the seat|not||shaken|down|into|the ditch Die Straße nach Askedalarna war jetzt genauso schlecht wie damals, als Erik i Falla und seine Frau sie zum Pfarrer gefahren hatten, um sie taufen zu lassen, und jetzt gingen sie und der Kutscher auf beiden Seiten des Wagens und hielten sich fest, damit ein paar große Koffer, die sie hinter dem Sitz aufgestapelt hatte, nicht in den Graben geschüttelt wurden. The road to Askedalarna was just as bad now as it was back when Erik in Falla and his wife had driven her to the priest to have her baptized, and now she and the carter walked on either side of the vehicle, holding back so that a couple of large trunks, which she had stacked behind the seat, wouldn't be shaken down into the ditch. Större ståt var det inte, när hon kom, och mer var det kanske inte heller att begära. Greater|pomp|was|it|not|when|she|arrived|and|more|was|it|perhaps|not|either|to|ask for It wasn't a grander sight when she arrived, and perhaps it wasn't too much to ask for either.

Kattrina hade just fått upp förstudörrn, när kärran stannade utanför grinden. Kattrina|had|just|gotten|up|the front door|when|the cart|stopped|outside|the gate Kattrina had just managed to open the front door when the cart stopped outside the gate. Hon borde ju ha sprungit fram och öppnat den, men det gjorde hon inte. She|should|after all|have|run|forward|and|opened|it|but|that|did|she|not She should have run forward and opened it, but she didn't. Hon kände helt hastigt en sådan tyngd över bröstet, att hon inte mäktade ta ett steg. She|felt|completely|suddenly|a|such|weight|over|chest|that|she|not|managed|to take|a|step Suddenly, she felt such a weight on her chest that she couldn't take a step.

Det var Klara Gulla, som kom, det visste hon, fastän hon, som nu sköt upp grinden, såg ut som en herrskapsmänniska. It|was|Klara|Gulla|who|came|it|knew|she|although|she|who|now|pushed|open|the gate|looked|out|like|a|gentleman It was Klara Gulla who was coming, she knew that, even though she, who was now pushing open the gate, looked like a person of high status. Hon hade hatt med plymer och blommor och kläder av köptyg, men det var allt den lilla flickan ifrån Skrolycka i alla fall. She|had|hat|with|plumes|and|flowers|and|clothes|of|purchased fabric|but|it|was|all|the|little|girl|from|Skrolycka|in|all|cases Sie hatte einen Hut mit Federn und Blumen und Kleidung aus gekauftem Stoff, aber das war auch schon alles, was das kleine Mädchen aus Skrolycka hatte. She had a hat with plumes and flowers and clothes made of purchased fabric, but that was all the little girl from Skrolycka was anyway.

Hon skyndade in på gården före åkdonet och kom fram mot Kattrina med utsträckt hand. She|hurried|in|onto|the yard|before|the vehicle|and|came|forward|towards|Kattrina|with|outstretched|hand Sie eilte in den Hof vor die Kutsche und kam mit ausgestreckter Hand auf Kattrina zu. She hurried into the yard before the carriage and approached Kattrina with an outstretched hand. Men Kattrina stod stilla och slöt ögonen. But|Kattrina|stood|still|and|closed|her eyes But Kattrina stood still and closed her eyes. Det steg upp så mycket bittert i hennes sinne just i det ögonblicket. It|rose|up|so|much|bitterness|in|her|mind|just|in|that|moment So much bitterness rose in her mind at that very moment. Hon tyckte, att hon inte kunde förlåta dottern, att hon levde och kom hem frisk och färdig, efter att hon hade låtit dem vänta förgäves på henne alla dessa år. She|thought|that|she|not|could|forgive|daughter|that|she|lived|and|came|home|healthy|and|ready|after|that|she|had|allowed|them|to wait|in vain|for|her|all|these|years She felt that she could not forgive her daughter for living and coming home healthy and whole, after having made them wait in vain for her all these years. Hon önskade nästan, att dottern aldrig hade brytt sig om att komma igen. She|wished|almost|that|daughter|never|had|cared|herself|about|to|come|again She almost wished that her daughter had never bothered to come back.

Hon måtte ha sett fallfärdig ut, för Klara Gulla slog med all hast armarna om henne och närapå bar henne in i stugan. She|must|have|looked|about to fall|out|because|Klara|Gulla|struck|with|all|haste|arms|around|her|and|almost|carried|her|into|in|the cottage Sie muss zerlumpt ausgesehen haben, denn Klara Gulla warf eilig ihre Arme um sie und trug sie fast in die Hütte. She must have looked about to collapse, for Klara Gulla quickly wrapped her arms around her and nearly carried her into the cottage.

– Kära ni mor, ni ska väl inte bli så förskräckt! Dear|you (plural)|mother|you (plural)|shall|surely|not|become|so|frightened - Dear mother, you shouldn't be so frightened! sa hon. said|she she said. Känner ni inte igen mej? Do (you) feel|you (plural)|not|again|me Don't you recognize me?

Kattrina slog upp ögonen och betraktade henne noga. Kattrina|opened|up|her eyes|and|observed|her|closely Kattrina opened her eyes and looked at her closely. Hon var en förståndig människa, och hon hade aldrig väntat, att den, som hade varit borta i femton år, skulle vara alldeles sig lik, som då hon for hemifrån, men hon blev ändå förskräckt för vad hon såg. She|was|a|sensible|person|and|she|had|never|expected|that|the|who|had|been|away|for|fifteen|years|would|be|completely|herself|like|as|when|she|left|home|but|she|became|still|frightened|at|what|she|saw She was a sensible person, and she had never expected that the one who had been away for fifteen years would be exactly the same as when she left home, but she was still horrified by what she saw.

Den människan, som hon hade framför sig, såg mycket äldre ut, än hon borde göra, för hon var ju inte mer än några och trettio år, men det var inte för det, att håret hade vitnat vid tinningarna eller för att pannan var full av smårynkor, som Kattrina blev rädd, utan därför att Klara Gulla hade blivit ful. The|man|who|she|had|in front of|her|looked|much|older|outward|than|she|should|look|for|she|was|indeed|not|more|than|a few|and|thirty|years|but|it|was|not|for|it|that|hair|had|whitened|at|the temples|or|for|that|forehead|was|full|of|small wrinkles|that|Kattrina|became|scared|but|because|that|Klara|Gulla|had|become|ugly The person she had in front of her looked much older than she should, for she was no more than thirty-three years old, but it was not because her hair had turned white at the temples or because her forehead was full of fine wrinkles that Kattrina was scared, but because Klara Gulla had become ugly. Hon hade fått en besynnerlig grågul ansiktsfärg, och det var något tjockt och grovt omkring munnen. She|had|received|a|peculiar|grayish-yellow|complexion|and|it|was|something|thick|and|coarse|around|the mouth She had developed a peculiar grayish-yellow complexion, and there was something thick and coarse around her mouth. Hela vitögat hade gått över i grått och blivit blodsprängt, och under ögonen hängde skinnet ut i stora påsar. The whole|white of the eye|had|turned|completely|into|gray|and|become|bloodshot|and|under|eyes|hung|skin|out|in|large|bags Das ganze weiße Auge war grau und blutunterlaufen, und unter den Augen hing die Haut in großen Säcken heraus. The entire white of her eye had turned gray and become bloodshot, and the skin under her eyes hung down in large bags.

Kattrina hade kommit ner på en stol, och där satt hon med händerna hårt knäppta om knäet för att hindra dem att skaka och tänkte på den unga, skinande adertonåringen i den röda klänningen. Kattrina|had|come|down|on|a|chair|and|there|sat|she|with|her hands|tightly|clasped|around|knee|to|to|prevent|them|from|shaking|and|thought|about|the|young|shining|eighteen-year-old|in|the|red|dress Kattrina had come down on a chair, and there she sat with her hands tightly clasped around her knee to prevent them from shaking and thought about the young, shining eighteen-year-old in the red dress. Sådan hade hon levat i hennes minne allt hittills. Such|had|she|lived|in|her|memory|all|until now Such had she lived in her memory all this time. Hon undrade om hon någonsin skulle komma sig för med att bli glad över att Klara Gulla var vänd tillbaka. She|wondered|if|she|ever|would|come|herself|to|with|to|become|happy|about|that|Klara|Gulla|was|turned|back Sie fragte sich, ob sie sich jemals über die Rückkehr von Klara Gulla freuen würde. She wondered if she would ever manage to be happy that Klara Gulla had returned.

– Du skulle allt ha skrivit, sa Kattrina. You|should|really|have|written|said|Kattrina - You should have written, said Kattrina. Du skulle teminstingen ha skickat oss en hälsning, så att vi hade fått veta, att du fanns kvar i livet. You|should|at least|have|sent|us|a|greeting|so|that|we|had|received|to know|that|you|were|still|in|life You should at least have sent us a greeting, so that we would have known that you were still alive.

– Ja, det vet jag nog, sa dottern. Yes|it|knows|I|probably|said|the daughter – Yes, I probably know that, said the daughter. Och rösten den hade hon kvar åtminstone, den var käck och glad som förr. And|voice|it|had|she|left|at least|it|was|cheerful|and|happy|as|before Und wenigstens hatte sie noch ihre Stimme, sie war frech und fröhlich wie früher. And she still had her voice at least, it was cheerful and happy like before. Men jag råka illa ut då i början – – – Ja, det har ni kanske hört? But|I|happened|badly|out|then|in|the beginning|Yes|it|has|you|maybe|heard Aber am Anfang hatte ich Schwierigkeiten - - - - Ja, das haben Sie vielleicht schon gehört? But I got into trouble back then at the beginning – – – Yes, you may have heard?

– Ja, så mycke vet vi, sa Kattrina och suckade. Yes|so|much|know|we|said|Kattrina|and|sighed – Yes, we know that much, said Kattrina and sighed.

– Det var fördenskull jag kom åv mej med skrivningen, sa Klara Gulla och skrattade till ett tag. It|was|for that reason|I|came|with|myself|with|writing|said|Klara|Gulla|and|laughed|for|a|moment - Deshalb habe ich angefangen zu schreiben, sagte Klara Gulla und lachte eine Weile. – That was why I came to terms with the writing, said Klara Gulla and laughed for a while. Hon hade något kraftigt och duktigt över sig nu som förr. She|had|something|strong|and|capable|about|herself|now|as|before She had something strong and capable about her now as before. Hon var nog inte en av dem, som pinade sig med ånger och självrannsakan. She|was|probably|not|one|of|them|who|tormented|herself|with|regret|and|self-examination Sie gehörte wahrscheinlich nicht zu denen, die sich mit Reue und Selbstbeobachtung quälten. She was probably not one of those who tormented herself with regret and self-examination.

– Tänk inte på det där nu, mor! Don't think|not|about|it|there|now|mom - Don't think about that now, mother! sa hon, när Kattrina alltjämt teg. said|she|when|Kattrina|still|was silent she said, as Kattrina remained silent. Nu har jag fått'et riktigt bra. Now|have|I|received it|really|well Now I have it really good. Jag har varit restauratris, jag sköter om mathållningen, vill jag säja, på en stor ångbåt, som går mellan Malmö å Lybeck, å i höst har jag hyrt mej bostad i Malmö. I|have|been|stewardess|I|||||I|||||||||Malmö|||||||||||| I have been a restaurateur, I take care of the food service, I would say, on a large steamship that travels between Malmö and Lübeck, and this fall I have rented an apartment in Malmö. Ibland tänkte jag nog på att jag borde skriva, men det var svårt å komma i gång igen. Sometimes|thought|I|probably|about|that|I|should|write|but|it|was|hard|to|get|in|started|again Sometimes I thought that I should write, but it was hard to get started again. Jag tyckte, att det fick vara, te dess jag var så långt hunnen, att jag kunde ta er å far te mej. I|thought|that|it|could|be|until|since|I|was|so|far|progressed|that|I|could|take|you|and|father|to|me Ich dachte, es müsste so sein, bis ich weit genug weg war, um dich zu mir zu bringen. I thought that it was enough until I was far enough along that I could take you and come to me. Å nu, när jag har det ordnat, så att jag kan ta emot er, var det roligare å fara å hämta er själv än å skriva. And|now|when|I|have|it|arranged|so|that|I|can|take|receive|you|was|it||to||to|||||| And now, when I have it arranged so that I can receive you, it was more fun to go and pick you up myself than to write.

– Å du har ingenting hört om oss? Oh|you|have|nothing|heard|about|us – And you haven't heard anything about us? sa Kattrina. said|Kattrina said Kattrina. Alla dessa upplysningar borde ju ha gjort henne glad, men hon kände sig alltjämt lika nertryckt. All|these|revelations|should|after all|have|made|her|happy|but|she|felt|herself|still|equally|depressed All diese Informationen hätten sie eigentlich glücklich machen müssen, aber sie fühlte sich immer noch genauso deprimiert. All this information should have made her happy, but she still felt just as downcast.

– Nej, svarade Klara Gulla och la till, liksom urskuldande: Jag visste ju, att ni skulle få hjälp, om det blev för illa. No|answered|Klara|Gulla|and|added|too|like|apologetically|I|knew|of course|that|you|would|receive|help|if|it|became|too|bad - Nein", antwortete Klara Gulla und fügte wie entschuldigend hinzu: "Ich wusste, dass Sie Hilfe bekommen würden, wenn es zu schlimm wird. – No, replied Klara Gulla and added, almost apologetically: I knew that you would get help if it got too bad.

I detsamma måtte hon ha märkt hur händerna skakade på Kattrina, fastän hon höll dem hårt sammanknutna. In|the same|must|she|have|noticed|how|hands|shook|of|Kattrina|although|she|held|them|tightly|bound together At that moment, she must have noticed how Kattrina's hands were shaking, even though she held them tightly together. Hon förstod, att de här hemma hade haft det svårare, än hon hade kunnat tro, och hon sökte förklara sig. She|understood|that|they|here|at home|had|had|it|harder|than|she|had||believe|and|she|tried|to explain|herself She understood that they at home had had it harder than she could have imagined, and she tried to explain herself.

– Jag ville inte skicka hem småsummor, som andra gör. I|wanted|not|send|home|small amounts|as|others|do – I didn't want to send home small amounts, like others do. Jag ville spara, te dess att jag fick ett riktigt hem å kunde ta er te mej. I|wanted|save|until|when|that|I|got|a|real|home|and|could|take|you|to|me I wanted to save until I had a real home and could take you to me.

– Vi har inte behövt pengar, sa Kattrina. We|have|not|needed|money|said|Kattrina – We haven't needed money, said Kattrina. Det hade vart nog för oss, om du bara hade skrivit. It|had|been|enough|for|us|if|you|only|had|written It would have been enough for us if you had just written.

Klara Gulla sökte att rycka upp modern ur hennes sorgbundenhet, såsom hon hade brukat göra förr i världen. Klara|Gulla|tried|to|pull|up|mother|out of|her|sorrowfulness|as|she|had|used to|do|earlier|in|the world Klara Gulla tried to lift her mother out of her sorrow, as she had used to do in the past.

– Inte ska ni förstöra den här stunden för mej, mor! Not|shall|you (plural)|ruin|this|here|moment|for|me|mother – Don't ruin this moment for me, mother! sa hon. said|she she said. Nu är jag ju här igen. Now|am|I|already|here|again Now I'm here again. Kom nu, ska vi få in mina koffertar å packa opp dom! Come|now|shall|we|get|in|my|suitcases|and|unpack|up|them Come on, let's get my suitcases in and unpack them! Det finns matvaror i dom. There|are|food items|in|them There are groceries in them. Vi ska ställa te kalas, te dess att far kommer hem. We|shall|set up|for|party|before|until|that|dad|comes|home We are going to have a tea party until father comes home.

Hon gick ut för att hjälpa till med att flytta ner packsakerna från kärran, men Kattrina följde henne inte. She|went|out|to|to|help|with|with|to|move|down|the belongings|from|the cart|but|Kattrina|followed|her|not She went out to help move the packages down from the cart, but Kattrina did not follow her.

Klara Gulla hade inte frågat efter hur det stod till med fadern. Klara|Gulla|had|not|asked|after|how|it|stood|with|with|father Klara Gulla had not asked how things were with her father. Det föll henne inte in annat, än att han gick på arbete i Falla som förr i världen. It|occurred|to her|not|to think|anything else|than|that|he|went|to|work|in|Falla|as|before|in|the world It did not occur to her that he was working in Falla as he used to. Kattrina visste ju, att hon fick lov att tala om för henne hur han hade förändrats, men hon sköt upp och sköt upp. Kattrina|knew|of course|that|she|was allowed|permission|to|tell|about|to|her|how|he|had|changed|but|she|postponed|up|and|postponed|up Kattrina wusste, dass sie ihr sagen konnte, wie er sich verändert hatte, aber sie schob es immer wieder auf. Kattrina knew that she was allowed to tell her how he had changed, but she kept postponing. Det hade ändå kommit friska vindar in i stugan med den lilla flickan. It|had|still|come|fresh|winds|into|in|the cabin|with|the|little|girl Fresh winds had still come into the cottage with the little girl. Hon drog sig för att genast göra slut på hennes glädje över att vara hemkommen. She|withdrew|herself|in order to|to|immediately|end|end|to|her|joy|over|to|be|home Es widerstrebte ihr, ihre Freude darüber, wieder zu Hause zu sein, sofort zu beenden. She hesitated to immediately put an end to her joy of being home.

Medan Klara Gulla hjälpte till att lassa av, märkte hon, att en sex, sju barnungar kom fram till grinden och tittade in på gården. While|Klara|Gulla|helped|to|that||||||a|six|seven|children|came|forward|to|the gate|and|looked|in|at|the yard While Klara Gulla helped to unload, she noticed that six or seven little children came up to the gate and looked into the yard. De sa ingenting, bara skrattade, pekade på henne och sprang sin väg. They|said|nothing|just|laughed|pointed|at|her|and|ran|their|way They said nothing, just laughed, pointed at her, and ran away.

Men om ett par ögonblick var de där igen, och denna gången hade de mellan sig en liten gubbe, som var gulnad och hopskrumpen, men gick uppstramad med tillbakakastat huvud och satte ner fötterna hårt i marken som en marscherande soldat. But|in|a|couple|moments|were|they|there|again|and|this|time|had|they|between|themselves|a|little|old man|who|was|yellowed|and|shriveled|but|walked|upright|with|thrown back|head|and|set|down|feet|hard|in|the ground|like|a|marching|soldier But in a couple of moments, they were back again, and this time they had a little old man with them, who was yellowed and shriveled, but stood upright with his head thrown back and planted his feet firmly on the ground like a marching soldier.

– Det var en besynnerlig figur, den där, sa Klara Gulla till skjutskarlen, just som gubben och barnhopen trängde in genom grinden. It|was|a|peculiar|figure|that|there|said|Klara|Gulla|to|the carter|just|as|the old man|and|the crowd of children|pushed|in|through|the gate – That was a peculiar figure, that one, said Klara Gulla to the coachman, just as the old man and the group of children pushed through the gate. Hon hade inte den minsta aning om vem han var, men hon kunde ju inte undgå att lägga märke till en karl, som var så grant utstyrd. She|had|not|the|slightest|idea|about|who|he|was|but|she|could|of course|not|avoid|to|pay|attention|to|a|man|who|was|so|finely|dressed She had not the slightest idea who he was, but she couldn't help but notice a man who was so splendidly dressed. På huvudet hade han en hög läderkaskett med stor fjäderbuske, runtom halsen och långt ner på bröstet hängde stjärnor och kors av styvt guldpapper, hoplänkade till kedjor. On|head|had|he|a|tall|leather cap|with|large|feather plume|around|neck|and|far|down|on|chest|hung|stars|and|crosses|made of|stiff|gold paper|linked together|into|chains On his head, he wore a tall leather cap with a large plume, and around his neck and down his chest hung stars and crosses made of stiff gold paper, linked together in chains. Det såg ut, som skulle han ha burit en gyllene halskrage. It|looked|like|as|would|he|have|worn|a|golden|neck collar It looked as if he was wearing a golden collar.

Barnungarna höll sig inte tysta nu längre, utan de ropade: ”Kejsarinna, kejsarinna!” allt vad de orkade. The children|kept|themselves|not|quiet|now|longer|but|they|shouted|Empress|empress|as much|as|they|could The children were no longer quiet, but shouted: "Empress, empress!" as loud as they could. Gubbstackarn tystade inte på dem. the old man|silenced|not|at|them The old man did not silence them. Han skred fram, som om de skrikande och skrattande ungarna skulle ha varit hans hedersvakt. He|advanced|forward|as|if|the|screaming|and|laughing|children|would|have|been|his|honor guard He advanced as if the screaming and laughing children were his honor guard.

När skaran var nära nog framme vid stugdörrn, gav Klara Gulla till ett utrop och flydde in till Kattrina. When|crowd|was|nearly|enough|arrived|at|the cabin door|gave|Klara|Gulla|to|a|cry|and|fled|in|to|Kattrina When the crowd was close enough to the cabin door, Klara Gulla let out a cry and fled inside to Kattrina.

– Vem är det? Who|is|it – Who is it? sa hon och såg alldeles förskrämd ut. said|she|and|looked|completely|frightened|out she said, looking utterly terrified. Är det far? Is|it|dad Is it father? Har han blitt tokig? Has|he|become|crazy Has he gone crazy?

– Ja, sa Kattrina. Yes|said|Kattrina – Yes, said Kattrina. Hon började gråta i sin upprördhet och förde förklädet upp till ögonen. She|started|to cry|in|her|distress|and|brought|apron|up|to|eyes She started to cry in her distress and brought the apron up to her eyes.

– Är det för min skull? Is|it|for|my|sake – Is it for my sake?

– Vår Herre ställde det så åv barmhärtighet, sa Kattrina. Our|Lord|arranged|it|so|of|mercy|said|Kattrina - Unser Herr hat es aus Barmherzigkeit so gemacht", sagte Kattrina. - Our Lord arranged it so out of mercy, said Kattrina. Han såg, att han hade det för svårt. He|saw|that|he|had|it|too|difficult He saw that he was having a hard time.

Mer hann hon inte att förklara, för nu stod Jan på tröskeln, följd av hela barnhopen, som ville se hur detta möte, som de hade hört så många gånger beskrivas, skulle avlöpa i verkligheten. More|had time|she|not|to|explain|because|now|stood|Jan|on|the threshold|followed|by|the whole|group of children|who|wanted|to see|how|this|meeting|that|they|had||so|many|times||would|unfold|in|reality She didn't have time to explain more, for now Jan was standing in the doorway, followed by the whole group of children, who wanted to see how this meeting, which they had heard described so many times, would unfold in reality.

Kejsarn av Portugallien gick inte ända bort till dottern. The Emperor|of|Portugal|walked|not|all|away|to|daughter Der Kaiser von Portugal ist nicht bis zu seiner Tochter gegangen. The Emperor of Portugal did not go all the way to his daughter. Han stannade strax innanför dörrn och framsade sin välkomsthälsning. He|stopped|just|inside|the door|and|presented|his|welcome greeting Er blieb kurz vor der Tür stehen und begrüßte sie. He stopped just inside the door and delivered his welcome greeting.

Välkommen, välkommen, du Klara, Welcome||you|Klara Welcome, welcome, you Klara,

du Fina, du rika Gullborg! you|Fine|you|rich|Gullborg you Fine, you rich Gullborg!

De orden uttalade han med sådan där avmätt värdighet, som de högtstående visar i stora ögonblick, men på samma gång hade han riktiga glädjetårar i ögonen, och han hade svårt att hindra rösten från att darra. The|words|pronounced|he|with|such|there|measured|dignity|as|they|high-ranking|show|in|great|moments|but|at|same|time|had|he|real|tears of joy|in|eyes|and|he|had|difficult|to|prevent|voice|from|to|tremble He pronounced those words with that measured dignity that the highborn display in great moments, but at the same time he had real tears of joy in his eyes, and he had difficulty preventing his voice from trembling.

Efter att den stora, väl övertänkta hälsningen var uppläst, stötte kejsarn tre gånger hårt i golvet med kejsarkäppen för att bjuda tystnad och uppmärksamhet, och så började han sjunga med en tunn, gnällig röst. After|that|the|great|well|thought-out|greeting|was|read aloud|struck|the emperor|three|times|hard|in|the floor|with|the emperor's scepter|to|to|invite|silence|and|attention|and|then|began|he|to sing|with|a|thin|whiny|voice After the grand, well-considered greeting was read out, the emperor struck the floor hard three times with the emperor's scepter to demand silence and attention, and then he began to sing with a thin, whiny voice.

Klara Gulla hade ställt sig tätt vid Kattrina. Klara|Gulla|had|placed|herself|closely|next to|Kattrina Klara Gulla had positioned herself close to Kattrina. Det såg ut, som om hon ville gömma sig, krypa undan bakom modern. It|looked|like|as|if|she|wanted|to hide|herself|to crawl|away|behind|mother It looked as if she wanted to hide, to crawl away behind her mother. Hittills hade hon tegat, men när Jan höjde rösten och sjöng, ropade hon till av förskräckelse och ville hejda honom. Until now|had|she|been silent|but|when|Jan|raised|his voice|and|sang|shouted|she|out|of|fright|and|wanted|to stop|him So far she had been silent, but when Jan raised his voice and sang, she cried out in horror and wanted to stop him.

Men då grep Kattrina henne hårt om armen. But|then|grabbed|Kattrina|her|hard|around|arm But then Kattrina grabbed her hard by the arm.

– Låt'en vara! Let it|be – Let it be! Han har glatt sej åt å få sjunga den här visa för dej, alltsen du blev borta för oss. He|has|pleased|himself|at|to|get|sing|this|here|song|for|you|ever since|you|became|away|from|us He has been happy to sing this song for you, ever since you went away from us.

Då höll hon sig stilla och lät Jan fortsätta. Then|||herself|still|and|let|Jan|continue Then she stayed still and let Jan continue.

Kejsarinnans fader Empress's|father The Empress's father

är så hjärtans glader. is|so|heart's|happy is so very happy.

Som tidningen haver sagt. As|the newspaper|has|said As the newspaper has said.

Österrike, Portugal Austria|Portugal Austria, Portugal

Metz, Japan, som det var. Metz|Japan|as|it|was Metz, Japan, as it was.

Bom, bom, bom, å rulla Boom|||to|roll Boom, boom, boom, and roll.

bom, bom. bomb|boom Boom, boom.

Men längre stod inte Klara Gulla ut. But|longer|stood|not|Klara|Gulla|it out But Klara Gulla could not stand it any longer. Hon rusade fram, fick ut ungarna i en hast och stängde dörrn efter dem. She|rushed|forward|got|out|the kids|in|a|hurry|and|closed|the door|after|them She rushed forward, got the kids out in a hurry, and closed the door behind them.

Sedan vände hon sig mot fadern, och hon till och med stampade i golvet åt honom. Then|turned|she|herself|towards|father|and|she|even|and||stomped|on|the floor|at|him Dann wandte sie sich an ihren Vater und stampfte sogar für ihn auf den Boden. Then she turned to her father, and she even stomped her foot on the floor at him. Hon var ond på allvar. She|was|evil|in|seriousness Sie war wirklich böse. She was seriously angry.

– Tyst med er för all del! Quiet|with|you|for|all|sake "Be quiet, for heaven's sake!" sa hon. said|she she said. Är det meningen å göra mej te ett spektakel å kalla mej för kejsarinna? Is|it|meant|to|make|me|into|a|spectacle|to|call|me|for|empress Willst du ein Spektakel aus mir machen und mich Kaiserin nennen? Is it meant to make me into a spectacle and call me empress?

Jan såg litet snopen ut, men det gick över i en blink. Jan|looked|a little|taken aback|outward|but|it|went|away|in|a|blink Jan schaute ein wenig verwirrt, aber das verging im Nu. Jan looked a little taken aback, but that passed in a blink. Hon var ju den stora kejsarinnan! She|was|after all|the|great|empress She was the great empress! Allt, vad hon gjorde, var väl gjort. Everything|that|she|did|was|well|done Everything she did was well done. Allt, vad hon sa, var honung och balsam. Everything|that|she|said|was|honey|and|balm Everything she said was honey and balm. Han hade rent glömt bort i glädjen att titta efter guldkronan och guldtronen och de guldklädda krigsöverstarna. He|had|completely|forgotten|away|in|the joy|to|look|for|the gold crown|and|the gold throne|and|the|gold-clad|war generals In his joy, he had completely forgotten to look for the golden crown and the golden throne and the gold-clad warlords. Om hon ville synas fattig och hjälplös, när hon kom, så var det hennes ensak. If|she|wanted|to appear|poor|and|helpless|when|she|arrived|then|was|it|her|own business If she wanted to appear poor and helpless when she arrived, that was her own business. Det var nog glädje, att hon hade kommit tillbaka till honom. It|was|probably|joy|that|she|had|come||back to|him It was probably joy that she had come back to him.

SENT_CWT:AFkKFwvL=5.78 PAR_TRANS:gpt-4o-mini=5.4 en:AFkKFwvL openai.2025-01-22 ai_request(all=171 err=0.00%) translation(all=142 err=0.00%) cwt(all=2145 err=2.52%)