Kapitel 46
MINA FÖTTER PÅ DEN slitna,
grusiga asfalten,
i ett rasande tempo.
Bussar på den stora vägen. Blåa och röda.
Och rabatter och buskar och en varm doft av lila syrén.
Jag promenerar hem från jobbet.
Det tar fyrtio minuter att promenera och fyrtio minuter att åka kommunalt.
Luften är ljummen och Stockholm börjar bli vackert.
Jag kommer fram till huset där jag bor. Jag har ett eget hem.
Ett eget andrahandshem.
Jag har en egen ekonomi och en fast tjänst och ett alldeles eget postfack,
i slutet på en mycket lång korridor.
Jag är vuxen.
Häromdagen köpte jag ett halvårskort på GIH-badet och fick betala fullt pris.
Jag blev glad.
Jag slår in koden som är min och många andras.
Dörren öppnas. Jag promenerar korridoren fram till mitt postfack.
Låser upp det och tar in posten.
Öppnar dörren till min lägenhet, som egentligen bara är ett rum och en hall med en kokvrå i.
Jag sätter mig ner vid köksbordet och går igenom den lilla högen av kuvert.
Det är mest reklam och räkningar.
Så ser jag ett brev, med en logga på som jag känner igen.
Det är från Socialstyrelsen.
Jag öppnar kuvertet och läser brevet igen och igen och igen.
Hej!
Du är välkommen att provfilma för Socialstyrelsens nya informationsfilm torsdagen den 29/5.
Provfilmningen äger rum i aulan på Thorildsplans gymnasieskola. Din tid är kl 11.45
Väl mött!
Rigmor Gunnarsson
Jag vill bara skrika rakt ut men tänker på pappersväggarna och låter bli. Hoppar lite istället.
Viskar: »Yes, yes, yes. Äntligen. Äntligen. Äntligen.« Håller mina tummar, biter mina knogar.
Nu jävlar. Världen hör ni mig? Jag är beredd.
Lika beredd som Eva är på att ta alla tänkbara larm.
Och Leena med två e,
du kan stoppa upp dina askgråa realismfingrar någonstans där bak och
scenskolan är för dem utan drivkraft och
egen konstnärlighet.
Det är slut nu på gråtkaskader i ett aprikost personalrum.
Det är slut på gammelrumpor och larmsignaler.
Någonstans i detta glädjerus kommer jag av mig.
En diffus, odefinierbar känsla får mig att stanna upp.
Gullan. Jag ska följa med
Gullan till fotvården den tjugonionde maj och jag har lovat att
vi ska äta bakelser på ett konditori efteråt.
Bakelserna är vår hemlighet. Det ingår i min likabehandlingsplan.
Gullan har beställt en kortare behandling
hos fotvården för att vi ska hinna med att fika efteråt.
Fotvårdsbesöket finns uppskrivet på tre ställen:
i min almanacka, på Gullans kylskåp och i personalrummets schema.
Det är länge sedan Gullan var på kondis.
Det är det bästa hon vet. Bättre än fotvård och
Postkodmiljonären tillsammans.
Det är det enda hon vill göra en gång till.
Fan, fan, fan. Fan och jävla skit och alla andra svärord som jag kan.
