×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.


image

Twiligt 4: Så länge vi båda andas, Kapitel 25: Prövning (4)

Kapitel 25: Prövning (4)

”Jag vill inte veta allt, men jag har fått nog av lögner!”

”Förlåt”, sa Edward lugnt, ”men du behöver veta den offentliga versionen mer än du behöver veta sanningen. Om du ska vara en del av den här hemligheten, så är det den offentliga versionen som räknas. Det är för att skydda Bella och Renesmee, lika mycket som för att skydda resten av oss. Kan du ställa upp på lögnerna för deras skull?”

Rummet var bebott av statyer. Jag lade benen i kors.

Charlie fnös igen och vände sig mot mig. ”Du kunde ha förvarnat mig, Bella.”

”Hade det verkligen gjort det här lättare?”

Han rynkade pannan och sjönk ner på knä framför mig. Jag såg blodet pulsera under hans hud, kände de varma vibrationerna.

Det gjorde Renesmee också. Hon log och sträckte ut en rosa handflata mot honom. Jag höll henne tillbaka. Hon tryckte sin andra hand mot min hals medan hon tänkte på törst, nyfikenhet och Charlies ansikte. Det fanns en liten nyans i hennes budskap som fick mig att tro att hon hade förstått precis vad Edward hade sagt. Hon accepterade törsten, men ignorerade den.

”Hoppla”, utbrast Charlie när han såg hennes perfekta små tänder. ”Hur gammal är hon?”

”Hm …”

”Tre månader”, svarade Edward. ”Rättare sagt är hon stor som en tremånadersbaby, på ett ungefär. Hon är yngre på vissa sätt, mer mogen på andra.”

Renesmee vinkade till honom.

Charlie blinkade flera gånger i snabb följd.

Jacob petade till honom med armbågen. ”Jag sa ju att hon var speciell.”

Charlie drog sig bort från kroppskontakten.

”Äh, kom igen, Charlie”, stönade Jacob. ”Jag är samma person som jag alltid har varit. Låtsas bara att den här dagen aldrig har hänt.”

Påminnelsen fick Charlie att blekna, men han nickade. ”Exakt vilken roll spelar du i allt det här, Jake?” frågade han. ”Hur mycket vet Billy? Vad gör du här?” Han betraktade Jacobs ansikte, som lyste när han såg på Renesmee.

”Tja, jag skulle kunna berätta allt om det – Billy vet allt – men det involverar väldigt mycket om varulv…”

”Nej!” protesterade Charlie och höll för öronen. ”Glöm det.”

Jacob flinade. ”Allt kommer att bli bra, Charlie. Försök bara att inte tro på allt du ser.”

Min pappa mumlade något ohörbart.

”Wohoo!” utbrast Emmett plötsligt med sin djupa basröst. ”Heja Gators!”

Jacob och Charlie studsade till. Resten av oss frös till is.

Charlie hämtade sig igen och kastade en blick över axeln på Emmett. ”Vinner Florida?”

”De gjorde just sin första touchdown efter en snygg tackling”, bekräftade Emmett. Han såg på mig och vickade på ögonbrynen, som en skurk i en varieté. ”Det var på tiden att någon fick omkull någonting här.”

Jag bet tillbaka en väsning. Nu, när Charlie var här? Emmett gick för långt.

Men Charlie uppfattade inga fräcka gliringar. Han drog ännu ett djupt andetag, drog i sig luft som om han försökte suga ner den i tårna. Jag önskade att jag kunde ha gjort det. Sedan hävde han sig upp på fötter, gick runt Jacob och sjönk ner i en ledig fåtölj.

”Jaha”, suckade han. ”Då får vi väl se om de kan behålla ledningen.”

Kapitel 25: Prövning (4)

”Jag vill inte veta allt, men jag har fått nog av lögner!” "I do not want to know everything, but I've had enough of lies!"

”Förlåt”, sa Edward lugnt, ”men du behöver veta den offentliga versionen mer än du behöver veta sanningen. "Sorry," Edward said calmly, "but you need to know the public version more than you need to know the truth. Om du ska vara en del av den här hemligheten, så är det den offentliga versionen som räknas. If you're going to be a part of this secret, it's the public version that counts. Det är för att skydda Bella och Renesmee, lika mycket som för att skydda resten av oss. It's to protect Bella and Renesmee, as much as to protect the rest of us. Kan du ställa upp på lögnerna för deras skull?” Kannst du die Lügen um ihretwillen ertragen?“ Can you stand up for the lies for their sake? ”

Rummet var bebott av statyer. The room was inhabited by statues. Jag lade benen i kors.

Charlie fnös igen och vände sig mot mig. ”Du kunde ha förvarnat mig, Bella.”

”Hade det verkligen gjort det här lättare?” "Had it really made this easier?"

Han rynkade pannan och sjönk ner på knä framför mig. He frowned and sank to his knees in front of me. Jag såg blodet pulsera under hans hud, kände de varma vibrationerna.

Det gjorde Renesmee också. Hon log och sträckte ut en rosa handflata mot honom. She smiled and held out a pink palm to him. Jag höll henne tillbaka. I held her back. Hon tryckte sin andra hand mot min hals medan hon tänkte på törst, nyfikenhet och Charlies ansikte. She pressed her other hand against my neck as she thought of thirst, curiosity and Charlie's face. Det fanns en liten nyans i hennes budskap som fick mig att tro att hon hade förstått precis vad Edward hade sagt. There was a small nuance in her message that made me believe that she had understood exactly what Edward had said. Hon accepterade törsten, men ignorerade den.

”Hoppla”, utbrast Charlie när han såg hennes perfekta små tänder. "Jump," Charlie exclaimed when he saw her perfect little teeth. ”Hur gammal är hon?”

”Hm …”

”Tre månader”, svarade Edward. "Three months," Edward replied. ”Rättare sagt är hon stor som en tremånadersbaby, på ett ungefär. "Rather, she is as big as a three-month-old baby, at about one. Hon är yngre på vissa sätt, mer mogen på andra.” She is younger in some ways, more mature in others. ”

Renesmee vinkade till honom. Renesmee waved to him.

Charlie blinkade flera gånger i snabb följd. Charlie blinked several times in quick succession.

Jacob petade till honom med armbågen. Jacob poked at him with his elbow. ”Jag sa ju att hon var speciell.” "I told her she was special."

Charlie drog sig bort från kroppskontakten.

”Äh, kom igen, Charlie”, stönade Jacob. ”Jag är samma person som jag alltid har varit. "I am the same person I have always been. Låtsas bara att den här dagen aldrig har hänt.” Just pretend that this day has never happened. "

Påminnelsen fick Charlie att blekna, men han nickade. ”Exakt vilken roll spelar du i allt det här, Jake?” frågade han. "Exactly what role do you play in all this, Jake?" he asked. ”Hur mycket vet Billy? How much does Billy know? Vad gör du här?” Han betraktade Jacobs ansikte, som lyste när han såg på Renesmee. What are you doing here?" He looked at Jacob's face, which shone when he looked at Renesmee.

”Tja, jag skulle kunna berätta allt om det – Billy vet allt – men det involverar väldigt mycket om varulv…” "Well, I could tell you all about it - Billy knows everything - but it involves a lot about werewolves…"

”Nej!” protesterade Charlie och höll för öronen. ”Glöm det.”

Jacob flinade. ”Allt kommer att bli bra, Charlie. Försök bara att inte tro på allt du ser.” Just try not to believe everything you see. ”

Min pappa mumlade något ohörbart.

”Wohoo!” utbrast Emmett plötsligt med sin djupa basröst. ”Heja Gators!” "Go Gators!" "Cheers Gators!"

Jacob och Charlie studsade till. Jacob und Charlie prallten zusammen. Jacob and Charlie bounced. Resten av oss frös till is.

Charlie hämtade sig igen och kastade en blick över axeln på Emmett. Charlie picked himself up again and glanced over Emmett's shoulder. ”Vinner Florida?”

”De gjorde just sin första touchdown efter en snygg tackling”, bekräftade Emmett. Han såg på mig och vickade på ögonbrynen, som en skurk i en varieté. Er schaute mich an und wackelte mit den Augenbrauen, wie ein Bösewicht in einem Varieté. He looked at me and wagged his eyebrows, like a villain in a variety show. ”Det var på tiden att någon fick omkull någonting här.” "Es ist an der Zeit, dass hier jemand etwas umstößt." "It was time for someone to knock something down here."

Jag bet tillbaka en väsning. I bit back a hiss. Nu, när Charlie var här? Now, when was Charlie here? Emmett gick för långt. Emmett went too far.

Men Charlie uppfattade inga fräcka gliringar. Aber Charlie bemerkte kein freches Grinsen. But Charlie did not perceive any cheeky glares. Han drog ännu ett djupt andetag, drog i sig luft som om han försökte suga ner den i tårna. Jag önskade att jag kunde ha gjort det. Sedan hävde han sig upp på fötter, gick runt Jacob och sjönk ner i en ledig fåtölj. Then he got to his feet, walked around Jacob and sank into a vacant armchair.

”Jaha”, suckade han. ”Då får vi väl se om de kan behålla ledningen.” "Mal sehen, ob sie den Vorsprung halten können." "Then we will see if they can keep the lead."