Vet Liberalerna själva varför de spricker?
2021-01-23 13:45:00
Liberalerna är faktiskt ganska överens om både politiken och vilken statsminister de föredrar.
Enligt en tung L-politiker är liberalerna på väg att förgöra sig själva utan att de flesta verkar förstå varför.
Konflikten, som ställs på sin spets av opinionssiffrorna, handlar i grunden bara om synen på SD.
”Vi är på väg att förgöra oss själva”, skriver Liberalernas regionråd i Västra Götaland Jonas Andersson i ett internt debattinlägg. Och, tillägger Andersson, ”de flesta verkar inte ens förstå varför vi gör det”. Den bekymrade L-veteranen påpekar att den förgörande konflikten varken handlar om januariavtalet eller Ulf Kristersson som statsminister. Alla Liberaler är tämligen överens om att det politiska innehållet i januariavtalet är bra. Och de allra flesta föredrar att samarbeta med en moderat statsminister framför att samarbeta med en socialdemokratisk. Överens om politiken och överens om vem som vore bästa statsministern alltså. Återstår "bara" en oenighet: Synen på Sverigedemokraterna. Och som slutsats av hur man ser på Sverigedemokraterna: Kan partiet ingå i en regering som är beroende av SD? Om det bråkade Liberalerna under regeringsbildningen och om det bråkar de idag. Men de alternativ partiet har att välja mellan är inte desamma idag som de var i januari 2019. Då erbjöd Ulf Kristersson Liberalerna att stödja honom mot löftet att varken moderater eller kristdemokrater skulle ha några kontakter med Sverigedemokraterna, än mindre samarbeta med SD. Idag samarbetar både moderater och kristdemokrater med Jimmie Åkessons parti i riksdagen och Ulf Kristersson välkomnar Sverigedemokraterna i ett budgetsamarbete om han blir statsminister efter nästa val. Trots att det borgerliga regeringsalternativet blivit tydligare SD-anknutet tycks fler Liberaler längta dit idag. Den viktigaste förklaringen är opinionssiffrorna. Sen valet har Liberalerna tappat dubbelt så många väljare till M som till S o C.
Många liberaler tror också att en tydligt borgerlig linje i regeringsfrågan skulle locka moderata väljare att stödrösta på Liberalerna och på så vis rädda partiet kvar i riksdagen. Den kalkylen förefaller ganska rimlig, särskilt om alternativet är att agera som idag; Bedriva ett politiskt samarbete som man tydligt signalerar att man ogillar och vantrivs i. Det finns dock några frågetecken för ”rädda-oss-kvar-med-m-väljar-strategin”. Att många borgerliga debattörer hejar på Nyamko Sabunis ambition att gå högerut är inte detsamma som att de tänker rösta på partiet när hon väl gör det. Och det är möjligt att partiet tappar många väljare till Centern på vägen.
De moderata väljare som är beredda att rösta på L för att rädda partiet som regeringsunderlag till en moderat statsminister, tittar noga på opinionsutvecklingen. Ligger partiet kring 4 procent blir det viktigt att hjälpa till. Men går Liberalerna in i valrörelsen med 3 procent verkar en sån röst bortkastad. Då kan det tvärtom bli viktigt för de andra högerpartierna att vinna över de kvarvarande liberala sympatisörerna till sina egna partier.
Nyamko Sabunis identitet bygger på den framgång som byggdes av Lars Leijonborg efter nederlagsvalet 1998 – slutsatsen blev, förutom att vara tydligt borgerlig, att lyfta integrationspolitiken och peka på problem med invandring. Nyamko Sabuni kom att personifiera den politikenDet var också så hon sålde in sig som partiledare 2019 och det är därför ingen slump att det är en invandringsfråga hon vill använda som bräckjärn mot januariavtalet idag. Hon vill visa borgerliga väljare som är kritiska mot invandringspolitiken att den här frågan är central för henne.
Många av Nyamko Sabunis kritiker är nu angelägna om att få ett snabbt avgörande om partiets vägval. De vill inte vänta till det ordinarie landsmötet i november utan vill att ett extra landsmöte avgör frågan redan under våren. De vill att partiet sätter ner foten i god tid före valet. För att kunna ge ett tydligare budskap till väljarna men också för att det får betydelse när länsförbunden börjar diskutera vilka kandidater som ska sättas upp på partiets valsedlar.
Nyamko Sabuni och hennes anhängare tycks vilja ordna en medlemsomröstning. Det är oklart vilken frågeformulering medlemmarna i så fall ska rösta om men de bedömer att Sabuni har större chans att vinna en medlemsomröstning än ett landsmöte eller ett partiråd. Det var genom medlemsröstningar Nyamko Sabuni en gång slogs fram till partiledarposten och hon tror att "den tysta majoriteten" i L kan hjälpa henne även denna gång. Ett tydligt utslag från en medlemsomröstning blir nästan omöjligt att bortse ifrån när ett landsmöte eller partiråd sen ska fatta beslut.
Hur och när Liberalerna än fattar beslut kommer det att leda till medlemsflykt. Många av förlorarna kommer att söka sig antingen till Centern eller Moderaterna, beroende på partistridens utgång. Splittringen ter sig oundviklig.
När ett så ekonomiskt och medlemsmässigt svagt parti som Liberalerna väljer väg måste de ta in regeringens reaktion i kalkylen.
Stefan Löfvens röda linje går rimligen vid att inte få igenom regeringens budget. Hoppar Liberalerna av kommer moderaternas och kristdemokraternas budgetalternativ att vinna i riksdagen. Det vore politiskt förödande för Löfven att överlåta satsningarna på äldreomsorgen till Busch och Kristersson och Åkesson inför ett valår. Det vore också mycket förudmjukande för den som säger vara bäst på att styra landet.
Löfven har då tre alternativ:1. Utlysa eller hota med ett extra val. Det kan förmå Liberalerna att av självbevarelsedrift retirera. 2. Försöka kompromissa med L om migrationen. Problemet är att det riskerar att alienera MP och C som är strategiskt mycket viktigare för S. Samtidigt som det är oklart om det skulle påverka Liberalerna.3. Försöka få C att förhandla budget med V. Det är vad Nyamko Sabuni hoppas på. Men Vänsterpartiet kan knappast hjälpa regeringen utan att få något rejält i utbyte. Till exempel att regeringen skrinlägger planerna på mer marknad i hyressättningen. Det ska mycket till att ens få Centern att acceptera en förhandling med V, ännu svårare att göra en politisk eftergift.
Liberalernas kommande möten kan alltså få stora konsekvenser utanför det egna partiet.
