×

Usamos cookies para ayudar a mejorar LingQ. Al visitar este sitio, aceptas nuestras politicas de cookie.

image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 13

Kapitel 13

Den förbjudna frukten

Det var många, som spådde Jan i Skrolycka, att han skulle få glädje av den lilla flickan, när hon blev stor. Folk begrep visst inte, att hon allaredan nu gjorde honom lycklig var dag och var stund, som Gud gav. Det var bara en enda gång under hela hennes uppväxttid, som han blev både förargad och skamsen för hennes skull.

Den sommarn, då den lilla flickan var elva år, vandrade Jan och hon över höjden till Lövdala den sjuttonde augusti, som var ägarns, löjtnant Liljecronas, födelsedag.

Den sjuttonde augusti var en sådan glädjens dag, att man längtade efter den året runt både i Svartsjö och Bro. Och det inte bara bland herrskaperna, som fick vara med om all firningen, utan också bland barn och ungdom ute på bondbygden. De strömmade i stora skaror till Lövdala för att se på grannklätt folk och höra på sång och dansmusik.

Det var allt en sak till, som gjorde det rätt lockande för de unga att vandra till Lövdala den sjuttonde augusti, och det var allt det goda, som fanns i trädgården vid den tiden. De var nog upplärda till sträng ärlighet i alla andra fall, men av sådant, som hängde på buskar och träd ute i det fria, kunde man då plocka till sig så mycket man ville, om man bara aktade sig för att bli ertappad.

När nu Jan och Klara Gulla kom in i trädgården, så märkte han nog hur storögd den lilla flickan blev, då hon fick se alla de vackra äppleträden, som stod fulla av grön, svällande kart. Och Jan skulle ju visst inte ha nekat henne att smaka på den, om han inte hade sett, att rättar Söderlind och ett par till av gårdsfolket gick och vaktade under träden, för att det inte skulle ske någon åverkan.

Han tog Klara Gulla med sig till gårdsplanen, där det inte fanns något, som frestade. Men han märkte allt, att hon hade sina tankar kvar hos krusbärsbuskar och äppleträd. Hon såg varken åt den finklädda herrskapsungdomen eller åt de granna blomsterrabatterna. Han kunde inte få henne att höra på de vackra talen, som hölls för löjtnant Liljecrona av prosten i Bro och av ingenjör Boræus på Borg. Ja, inte en gång klockar Svartlings gratulationsvers ville hon lyssna till.

Anders Östers klarinett hördes inifrån rummen. Den spelade en dansmusik så munter, att det var svårt att hålla sig stilla. Men den lilla flickan hon sökte bara att hitta på en förevändning att få komma tillbaka till trädgården.

Jan höll henne troget i handen hela tiden. Han släppte inte taget, vad hon än fann på för att slippa lös. Det gick också bra för honom, ända till dess att det blev mörkt fram på kvällssidan.

Då sattes det ut kulörta lyktor inte bara uppe i träden utan också nere på marken inne bland blommorna och i de yviga rankorna, som slingrade sig uppför husväggen. Det blev så vackert, att Jan, som aldrig förr hade sett något sådant, blev yr i huvudet och inte visste om han var kvar på jorden.

Men han höll fast i den lilla handen i alla fall.

Handelsmannen nere vid kyrkan och hans bror och Anders Öster och hans brorson ställde sig att sjunga, då lyktorna var tända, och medan de sjöng, kände Jan, att det strömmade fram en besynnerlig glädje genom luften. Den tog bort allt, som tyngde en och gjorde en bekymrad. Den kom så stilla och ljuvlig i den ljumma natten, att Jan inte kunde stå emot den. Och på samma sätt var det med allihop. De var så lyckliga över att de fanns till och hade en så vacker värld till att leva i.

– Ja, nu märks det, att det är den sjuttonde augusti, viskade de omkring honom.

– Så här kändes det väl för dom, som bodde i paradiset, sa en ung karl och såg riktigt högtidlig ut.

Jan tyckte som de, men ännu hade han så pass besinning kvar, att han inte släppte den lilla barnhanden.

Efter sången kastades det upp några raketer. Och när de små eldkulorna for rakt upp i den djupblåa natthimlen och sedan föll sönder i ett regn av röda och blåa och gula stjärnor, då blev Jan så försagd och så upplyftad på samma gång, att han för ett ögonblick glömde bort Klara Gulla. Och när han kom till sig själv igen, så var hon försvunnen.

”Ja, det är det inga råd mä”, tänkte Jan. ”Vi ska väl tro det går bra för'na, som det plär göra, å att varken rättar Söderlind eller nån åv di andra vaktkarlarna får tag i'na.”

Det var inte lönt för honom att försöka leta reda på henne i den stora, mörka trädgården. Det klokaste han kunde göra var att stå kvar på samma ställe och vänta på henne.

Det blev inte heller någon lång väntan. Det sjöngs än en sång, och nätt och jämnt var det slut på den, då han fick se rättar Söderlind komma gående med Klara Gulla på armen.

Löjtnant Liljecrona stod med flera andra herrar på översta steget av förstutrappan och hörde på sången. Rättar Söderlind stannade framför honom och satte ner den lilla flickan på marken.

Klara Gulla varken skrek eller gjorde något försök att fly. Hon hade plockat förklädet fullt av äpplekart, och hon tänkte inte på något annat än att hålla upp det med ett säkert grepp, så att ingenting föll ur.

– Den här ungen satt oppe i ett äppleträ, sa rättar Söderlind. Å löjtnanten sa ju, att om jag fick fatt i nåra äppletjuvar, så ville löjtnanten själv tala mä dom.

Löjtnant Liljecrona såg på den lilla flickan, och så började det på att rycka i smårynkorna omkring ögonen, så att man inte kunde veta om han skulle komma att skratta eller gråta i nästa sekund.

Han hade väl tänkt, att han skulle säga ett par allvarsord till den, som stal hans äpplen, men när han nu såg hur tösen knep ihop händerna om förklädet, fick han i stället en sådan innerlig medkänsla med henne. Han visste bara inte hur han skulle kunna ställa det så, att hon fick ha kvar sina äpplen. För släppte han henne lös utan vidare, så kunde det leda till att hela hans trädgård blev ödelagd.

– Jaså, du har varit oppe i äppleträna, du, sa han. Du har ju gått i skolan å läst om Adam å Eva, så du skulle väl veta hur farligt det är å stjäla äpplen.

I detta ögonblicket kom Jan fram och ställde sig bredvid Klara Gulla. Han var riktigt missnöjd med henne för att hon hade stört glädjen för honom, men han fick ju lov att stå henne bi i alla fall.

– Gör inte någe åt den lilla flicka, löjtnanten! sa han. För det var jag, som gav'na lov te å kliva opp i trät efter äpplena.

Knappt var det sagt, förrän Klara Gulla gav fadern en harmsen blick och bröt sin tystnad.

– Nej, det är inte sant, sa hon. Det var jag, som ville ha äpplena. Far har stått å hållt mej i hand hela kvälln, för att jag inte skulle få ta ner dom.

Nu blev löjtnanten stornöjd.

– Se, det var rätt, det, flicka mi, sa han. Det var rätt, att du inte lät far din ta skulden på sej. Se, du vet, att när Vår Herre blev så ond på Adam å Eva, så var det inte därför, att di stal äpplen, utan därför att di var fega å skyllde undan, den ena på den andra. Du får gå din väg å ta äpplena med dej, därför att du inte var rädd för å säja sanningen.

Därmed vände han sig till en av sönerna sina.

– Ge Jan ett glas punsch! sa han. Vi ska skåla med honom, därför att hans tös svarade bättre för sej, än moder Eva gjorde förr i världen. Det hade varit väl för oss alla, om Klara Gulla hade stått i paradisets lustgård i hennes ställe.

Learn languages from TV shows, movies, news, articles and more! Try LingQ for FREE

Kapitel 13 Kapitel 13 Chapter 13 Capitolo 13 Глава 13

Den förbjudna frukten The forbidden fruit

Det var många, som spådde Jan i Skrolycka, att han skulle få glädje av den lilla flickan, när hon blev stor. ||||predicted for|||||||||||||||| Viele Leute sagten Jan in Skrolycka voraus, dass er sich über das kleine Mädchen freuen würde, wenn es erwachsen ist. Many people predicted that Jan in Skrolycka would enjoy the little girl when she grew up. Folk begrep visst inte, att hon allaredan nu gjorde honom lycklig var dag och var stund, som Gud gav. ||||||already|||||||||||| Die Menschen verstanden nicht, dass sie ihn bereits jeden Tag und jeden Augenblick, den Gott ihr schenkte, glücklich machte. People certainly didn't understand that she was already making him happy every day and every moment that God gave. Det var bara en enda gång under hela hennes uppväxttid, som han blev både förargad och skamsen för hennes skull. ||||||||||||||angry||ashamed||| In ihrer gesamten Kindheit gab es nur ein einziges Mal, dass er sowohl wütend war als auch sich für sie schämte. There was only one time in her entire childhood that he was both angry and ashamed of her.

Den sommarn, då den lilla flickan var elva år, vandrade Jan och hon över höjden till Lövdala den sjuttonde augusti, som var ägarns, löjtnant Liljecronas, födelsedag. |That summer|||||||||||||||||seventeenth||||the owner's|lieutenant|Liljecrona's| In jenem Sommer, als das kleine Mädchen elf Jahre alt war, gingen Jan und sie am siebzehnten August, dem Geburtstag des Besitzers, Leutnant Liljecrona, über den Hügel nach Lövdala. That summer, when the little girl was eleven years old, Jan and she walked over the hill to Lövdala on August 17, which was the birthday of the owner, Lieutenant Liljecrona.

Den sjuttonde augusti var en sådan glädjens dag, att man längtade efter den året runt både i Svartsjö och Bro. ||||||joy|||||||||||||Bro Der siebzehnte August war ein solcher Freudentag, dass er das ganze Jahr über sowohl in Svartsjö als auch in Bro herbeigesehnt wurde. The seventeenth of August was such a day of joy that people longed for it all year round both in Svartsjö and Bro. Och det inte bara bland herrskaperna, som fick vara med om all firningen, utan också bland barn och ungdom ute på bondbygden. ||||||||||||the celebration|||||||||rural areas Und das nicht nur beim Adel, der an allen Feierlichkeiten teilnahm, sondern auch bei den Kindern und Jugendlichen auf dem Lande. And not only among the lords, who had to participate in all the celebrations, but also among children and youth out in the countryside. De strömmade i stora skaror till Lövdala för att se på grannklätt folk och höra på sång och dansmusik. |||||||||||well-dressed||||||| Sie strömten in großer Zahl nach Lövdala, um die Nachbarn zu beobachten und dem Gesang und der Tanzmusik zu lauschen.

Det var allt en sak till, som gjorde det rätt lockande för de unga att vandra till Lövdala den sjuttonde augusti, och det var allt det goda, som fanns i trädgården vid den tiden. Es gab noch etwas, das es für die jungen Leute sehr attraktiv machte, am 17. August nach Lövdala zu fahren, und das waren all die guten Dinge, die es zu dieser Zeit im Garten gab. It was all one more thing that made it quite tempting for the young people to wander to Lövdala on the seventeenth of August, and that was all the good things that were in the garden at that time. De var nog upplärda till sträng ärlighet i alla andra fall, men av sådant, som hängde på buskar och träd ute i det fria, kunde man då plocka till sig så mycket man ville, om man bara aktade sig för att bli ertappad. |||trained||stringent|honesty||||||||||||||||||||||||||||||||||||caught Wahrscheinlich wurden sie darauf trainiert, in allen anderen Fällen streng ehrlich zu sein, aber von den Dingen, die draußen an Büschen und Bäumen hingen, konnte man so viel pflücken, wie man wollte, wenn man aufpasste, nicht erwischt zu werden. They were probably trained to strict honesty in all other cases, but from things that hung on bushes and trees out in the open, you could pick as much as you wanted, if you were only careful not to be caught.

När nu Jan och Klara Gulla kom in i trädgården, så märkte han nog hur storögd den lilla flickan blev, då hon fick se alla de vackra äppleträden, som stod fulla av grön, svällande kart. |||||||||||||||big-eyed||||||||||||apple trees||||||swelling|unripe fruit Als Jan und Klara Gulla in den Garten kamen, muss er bemerkt haben, wie groß die Augen des kleinen Mädchens waren, als sie all die schönen Apfelbäume sah, die voller grüner, anschwellender Karten waren. When Jan and Klara Gulla came into the garden, he probably noticed how wide-eyed the little girl became when she saw all the beautiful apple trees, which were full of green, swelling leaves. Och Jan skulle ju visst inte ha nekat henne att smaka på den, om han inte hade sett, att rättar Söderlind och ett par till av gårdsfolket gick och vaktade under träden, för att det inte skulle ske någon åverkan. |||||||denied||||||||||||||||||||||||||||||||damage or harm Und Jan hätte sich sicher nicht geweigert, sie probieren zu lassen, wenn er nicht gesehen hätte, dass Herr Söderlind und ein paar andere Bauern unter den Bäumen aufpassten, um sicherzustellen, dass nichts passiert. And Jan certainly wouldn't have refused her to taste it, if he hadn't seen that Judge Söderlind and a couple more of the farm people went and kept watch under the trees, so that no harm would happen.

Han tog Klara Gulla med sig till gårdsplanen, där det inte fanns något, som frestade. |||||||the yard||||||| Er führte Klara Gulla in den Innenhof, wo es nichts gab, was sie in Versuchung führte. He took Klara Gulla with him to the courtyard, where there was nothing to tempt him. Men han märkte allt, att hon hade sina tankar kvar hos krusbärsbuskar och äppleträd. But he noticed everything, that her thoughts remained with gooseberry bushes and apple trees. Hon såg varken åt den finklädda herrskapsungdomen eller åt de granna blomsterrabatterna. ||||||young gentry||||| Sie schaute nicht auf die gut gekleidete Jugend der Villa oder die gepflegten Blumenbeete. She looked neither at the finely dressed young gentleman nor at the neighboring flower beds. Han kunde inte få henne att höra på de vackra talen, som hölls för löjtnant Liljecrona av prosten i Bro och av ingenjör Boræus på Borg. ||||||||||speeches|||||Liljecrona||the dean||||||Boræus|| Er konnte sie nicht dazu bringen, sich die schönen Reden anzuhören, die der Vikar von Bro und der Ingenieur Boræus in Borg an Leutnant Liljecrona hielten. He could not persuade her to listen to the beautiful speeches made to Lieutenant Liljecrona by the vicar of Bro and by the engineer Boræus at Borg. Ja, inte en gång klockar Svartlings gratulationsvers ville hon lyssna till. |||||Svartling's|congratulatory poem|||| Sie wollte nicht einmal die Glückwunschverse von Herrn Svartling hören. Yes, she didn't even want to listen to Mr. Svartling's congratulatory verse.

Anders Östers klarinett hördes inifrån rummen. |Öster's|||| Die Klarinette von Anders Östers war aus den Zimmern zu hören. Anders Östers' clarinet was heard from inside the rooms. Den spelade en dansmusik så munter, att det var svårt att hålla sig stilla. It played dance music so cheerfully that it was hard to keep still. Men den lilla flickan hon sökte bara att hitta på en förevändning att få komma tillbaka till trädgården.

Jan höll henne troget i handen hela tiden. Jan hielt die ganze Zeit über treu ihre Hand. Jan faithfully held her hand the whole time. Han släppte inte taget, vad hon än fann på för att slippa lös. Er würde sie nicht loslassen, egal was sie tat, um zu entkommen. He didn't let go, no matter what she did to escape. Det gick också bra för honom, ända till dess att det blev mörkt fram på kvällssidan. |||||||||||||||evening Auch ihm ging es gut, bis es am Abend dunkel wurde. It also went well for him, until it got dark in the evening.

Då sattes det ut kulörta lyktor inte bara uppe i träden utan också nere på marken inne bland blommorna och i de yviga rankorna, som slingrade sig uppför husväggen. ||||colored|||||||||||||||||||the vines||twisted|||house wall Bunte Laternen wurden nicht nur in den Bäumen, sondern auch auf dem Boden zwischen den Blumen und in den dichten Weinstöcken, die sich an der Hauswand emporranken, aufgestellt. Then colorful lanterns were set out not only up in the trees, but also down on the ground among the flowers and in the bushy vines that wound up the house wall. Det blev så vackert, att Jan, som aldrig förr hade sett något sådant, blev yr i huvudet och inte visste om han var kvar på jorden. Es war so schön, dass Jan, der so etwas noch nie gesehen hatte, schwindelig wurde und nicht wusste, ob er noch auf der Erde war. It was so beautiful that Jan, who had never seen anything like it before, became dizzy and didn't know if he was still on earth.

Men han höll fast i den lilla handen i alla fall. Aber er hielt die kleine Hand trotzdem fest.

Handelsmannen nere vid kyrkan och hans bror och Anders Öster och hans brorson ställde sig att sjunga, då lyktorna var tända, och medan de sjöng, kände Jan, att det strömmade fram en besynnerlig glädje genom luften. The merchant||||||||||||nephew||||||the lanterns||||||||||||||strange||| Der Kaufmann unten an der Kirche und sein Bruder sowie Anders Öster und sein Neffe standen auf, um zu singen, als die Laternen angezündet wurden, und während sie sangen, spürte Jan eine seltsame Freude durch die Luft strömen. The merchant down by the church and his brother and Anders Öster and his nephew stood to sing, when the lanterns were lit, and while they sang, Jan felt that a peculiar joy flowed through the air. Den tog bort allt, som tyngde en och gjorde en bekymrad. Es hat alles weggenommen, was Sie belastet und ängstlich gemacht hat. It took away everything that weighed you down and worried you. Den kom så stilla och ljuvlig i den ljumma natten, att Jan inte kunde stå emot den. It came so quietly and sweetly in the balmy night that Jan could not resist it. Och på samma sätt var det med allihop. And it was the same way with everyone. De var så lyckliga över att de fanns till och hade en så vacker värld till att leva i. They were so happy that they existed and had such a beautiful world to live in.

– Ja, nu märks det, att det är den sjuttonde augusti, viskade de omkring honom.

– Så här kändes det väl för dom, som bodde i paradiset, sa en ung karl och såg riktigt högtidlig ut. - This is what it felt like for those who lived in paradise, said a young man, looking really solemn.

Jan tyckte som de, men ännu hade han så pass besinning kvar, att han inte släppte den lilla barnhanden. ||||||||||||||||||child's hand Jan stimmte ihnen zu, aber er war noch so gefasst, dass er die Hand des kleinen Kindes nicht losließ. Jan thought as they did, but he still had enough sense left that he did not let go of the little child's hand.

Efter sången kastades det upp några raketer. ||||||rockets After the song, some rockets were thrown up. Och när de små eldkulorna for rakt upp i den djupblåa natthimlen och sedan föll sönder i ett regn av röda och blåa och gula stjärnor, då blev Jan så försagd och så upplyftad på samma gång, att han för ett ögonblick glömde bort Klara Gulla. ||||||||||||||||||||||||||||||shy||||||||||||||| And when the little fireballs went straight up into the deep blue night sky and then fell apart in a shower of red and blue and yellow stars, Jan was so humbled and so uplifted at the same time that he forgot for a moment about Klara Gulla. Och när han kom till sig själv igen, så var hon försvunnen.

”Ja, det är det inga råd mä”, tänkte Jan. |||||advice||| "Nun, es führt kein Weg daran vorbei", dachte Jan. "Yes, there's no such thing as that," thought Jan. ”Vi ska väl tro det går bra för'na, som det plär göra, å att varken rättar Söderlind eller nån åv di andra vaktkarlarna får tag i'na.” ||||||||||||||||||||||guards|||her "Wir müssen glauben, dass es ihnen gut geht und dass weder Herr Söderlind noch einer der anderen Wächter sie zu fassen bekommt. "We have to believe that things are going well for them, as it usually does, and that neither Söderlind corrects nor any of the other guards get hold of them."

Det var inte lönt för honom att försöka leta reda på henne i den stora, mörka trädgården. |||worth it||||||||||||| Es hatte keinen Sinn, dass er sie in dem großen, dunklen Garten suchte. It was no use for him to try to find her in the great, dark garden. Det klokaste han kunde göra var att stå kvar på samma ställe och vänta på henne. Das Klügste, was er tun konnte, war, an demselben Ort zu bleiben und auf sie zu warten.

Det blev inte heller någon lång väntan. Es war auch keine lange Wartezeit. There wasn't a long wait either. Det sjöngs än en sång, och nätt och jämnt var det slut på den, då han fick se rättar Söderlind komma gående med Klara Gulla på armen. ||||||||||||||||||overseer|||||||| Ein weiteres Lied wurde gesungen, und er war gerade am Ende angelangt, als er Herrn Söderlind mit Klara Gulla am Arm vorbeigehen sah. Another song was sung, and it was almost over, when he saw right Söderlind coming walking with Klara Gulla on her arm.

Löjtnant Liljecrona stod med flera andra herrar på översta steget av förstutrappan och hörde på sången. ||||||||top|||front porch steps|||| Leutnant Liljecrona stand mit einigen anderen Herren auf der obersten Stufe der ersten Treppe und hörte dem Lied zu. Lieutenant Liljecrona stood with several other gentlemen on the top step of the first staircase and listened to the song. Rättar Söderlind stannade framför honom och satte ner den lilla flickan på marken. Herr Söderlind blieb vor ihm stehen und setzte das kleine Mädchen auf den Boden.

Klara Gulla varken skrek eller gjorde något försök att fly. Klara Gulla schrie nicht und machte auch keine Anstalten zu fliehen. Klara Gulla neither screamed nor made any attempt to escape. Hon hade plockat förklädet fullt av äpplekart, och hon tänkte inte på något annat än att hålla upp det med ett säkert grepp, så att ingenting föll ur. ||||||unripe apples||||||||||||||||||||| Sie hatte die Schürze mit dem Apfelkuchen in die Hand genommen und dachte an nichts anderes, als ihn mit festem Griff zu halten, damit nichts herausfiel. She had picked the apron full of apple kind, and she thought of nothing but holding it up with a sure grip, so that nothing fell out.

– Den här ungen satt oppe i ett äppleträ, sa rättar Söderlind. - Dieses Kind saß oben in einem Apfelbaum", sagte Herr Söderlind. - This kid was sitting up in an apple tree, said Söderlind. Å löjtnanten sa ju, att om jag fick fatt i nåra äppletjuvar, så ville löjtnanten själv tala mä dom. |||||||||||apple thieves||||||| Der Leutnant sagte, wenn ich Apfeldiebe erwische, würde er selbst mit ihnen reden. Oh, the lieutenant said that if I caught any apple thieves, the lieutenant wanted to talk to them himself.

Löjtnant Liljecrona såg på den lilla flickan, och så började det på att rycka i smårynkorna omkring ögonen, så att man inte kunde veta om han skulle komma att skratta eller gråta i nästa sekund. |||||||||||||||the small wrinkles||||||||||||||||||| Leutnant Liljecrona sah das kleine Mädchen an, und dann begannen die Fältchen um seine Augen zu zucken, so dass man nicht wissen konnte, ob er in der nächsten Sekunde lachen oder weinen würde. Lieutenant Liljecrona looked at the little girl, and then the small wrinkles around his eyes began to twitch, so that one could not tell whether he would laugh or cry in the next second.

Han hade väl tänkt, att han skulle säga ett par allvarsord till den, som stal hans äpplen, men när han nu såg hur tösen knep ihop händerna om förklädet, fick han i stället en sådan innerlig medkänsla med henne. ||||||||||serious words||||||||||||||clutched||||||||||||compassion for her|| Er hatte gedacht, dass er der Person, die seine Äpfel gestohlen hatte, ein paar ernste Worte sagen würde, aber als er sah, wie das Mädchen die Hände um ihre Schürze ballte, empfand er stattdessen tiefes Mitleid mit ihr. He had thought that he would say a few words to the person who stole his apples, but when he saw how the girl clasped her hands around her apron, he felt such deep compassion for her instead. Han visste bara inte hur han skulle kunna ställa det så, att hon fick ha kvar sina äpplen. Er wusste nur nicht, wie er es anstellen sollte, dass sie ihre Äpfel behalten konnte. He just didn't know how to make it so that she got to keep her apples. För släppte han henne lös utan vidare, så kunde det leda till att hela hans trädgård blev ödelagd. |||||||||||||||||ruined Denn wenn er sie freilässt, könnte das zur Zerstörung seines gesamten Gartens führen. Because if he let her loose without further ado, it could lead to his entire garden being devastated.

– Jaså, du har varit oppe i äppleträna, du, sa han. ||||||apple trees||| - Oh, du warst auf der Apfelplantage, sagte er. Du har ju gått i skolan å läst om Adam å Eva, så du skulle väl veta hur farligt det är å stjäla äpplen. Du hast in der Schule von Adam und Eva gelesen, also solltest du wissen, wie gefährlich es ist, Äpfel zu stehlen. You went to school and read about Adam and Eve, so you should know how dangerous it is to steal apples.

I detta ögonblicket kom Jan fram och ställde sig bredvid Klara Gulla. In diesem Moment trat Jan vor und stellte sich neben Klara Gulla. Han var riktigt missnöjd med henne för att hon hade stört glädjen för honom, men han fick ju lov att stå henne bi i alla fall. ||||||||||disturbed||||||||||||||| Er war wirklich unglücklich über sie, weil sie sich in sein Glück eingemischt hatte, aber er durfte ihr trotzdem helfen. He was really unhappy with her because she had disturbed his happiness, but he was allowed to stand by her anyway.

– Gör inte någe åt den lilla flicka, löjtnanten! - Tun Sie nichts gegen das kleine Mädchen, Leutnant! – Don't do anything to the little girl, lieutenant! sa han. he said. För det var jag, som gav'na lov te å kliva opp i trät efter äpplena. |||||gave him||||||||| Denn ich war es, der ihr die Erlaubnis gab, auf den Baum zu klettern, um die Äpfel zu holen. Because it was I who gave her permission to climb up in the tree after the apples.

Knappt var det sagt, förrän Klara Gulla gav fadern en harmsen blick och bröt sin tystnad. ||||||||||resentful||||| Kaum war dies gesagt, warf Klara Gulla ihrem Vater einen wütenden Blick zu und brach ihr Schweigen. Hardly had it been said, before Klara Gulla gave her father an angry look and broke her silence.

– Nej, det är inte sant, sa hon. - Nein, das ist nicht wahr, sagte sie. Det var jag, som ville ha äpplena. Far har stått å hållt mej i hand hela kvälln, för att jag inte skulle få ta ner dom. ||||held|||||the evening||||||||| Mein Vater hat den ganzen Abend meine Hand gehalten, damit ich sie nicht abnehmen musste. Father has been holding my hand all evening, so that I wouldn't be allowed to take them off.

Nu blev löjtnanten stornöjd. |||very satisfied Nun war der Leutnant erfreut. Now the lieutenant was delighted.

– Se, det var rätt, det, flicka mi, sa han. - Siehst du, so ist es richtig, Mädchen", sagte er. - Look, it was right, that, my girl, he said. Det var rätt, att du inte lät far din ta skulden på sej. Es war richtig, dass Sie Ihrem Vater nicht die Schuld gegeben haben. It was right that you did not let your father take the blame. Se, du vet, att när Vår Herre blev så ond på Adam å Eva, så var det inte därför, att di stal äpplen, utan därför att di var fega å skyllde undan, den ena på den andra. |||||||||angry|||||||||||||||||||||blamed|away||||| Ihr wisst, dass unser Herr über Adam und Eva nicht zornig war, weil sie Äpfel gestohlen hatten, sondern weil sie zu feige waren und den einen dem anderen die Schuld gaben. You know that when our Lord was so angry with Adam and Eve, it was not because they stole apples, but because they were cowards and blamed one another. Du får gå din väg å ta äpplena med dej, därför att du inte var rädd för å säja sanningen. You can go your way and take the apples with you, because you were not afraid to tell the truth.

Därmed vände han sig till en av sönerna sina. Thereby, he turned to one of his sons.

– Ge Jan ett glas punsch! ||||punch – Give Jan a glass of punch! sa han. Vi ska skåla med honom, därför att hans tös svarade bättre för sej, än moder Eva gjorde förr i världen. ||||||||||||||mother||||| Wir werden auf ihn trinken, denn sein Mädchen hat es besser gemacht als Mutter Eva in früheren Zeiten. We will toast him, because his wench answered better for herself than mother Eve did before in the world. Det hade varit väl för oss alla, om Klara Gulla hade stått i paradisets lustgård i hennes ställe. ||||||||||||||garden of paradise||| It would have been good for all of us if Klara Gulla had stood in the garden of paradise in her place.