×

Usamos cookies para ayudar a mejorar LingQ. Al visitar este sitio, aceptas nuestras politicas de cookie.


image

Jag ska egentligen inte jobba här, Kapitel 46

Kapitel 46

MINA FÖTTER PÅ DEN slitna,

grusiga asfalten,

i ett rasande tempo.

Bussar på den stora vägen. Blåa och röda.

Och rabatter och buskar och en varm doft av lila syrén.

Jag promenerar hem från jobbet.

Det tar fyrtio minuter att promenera och fyrtio minuter att åka kommunalt.

Luften är ljummen och Stockholm börjar bli vackert.

Jag kommer fram till huset där jag bor. Jag har ett eget hem.

Ett eget andrahandshem.

Jag har en egen ekonomi och en fast tjänst och ett alldeles eget postfack,

i slutet på en mycket lång korridor.

Jag är vuxen.

Häromdagen köpte jag ett halvårskort på GIH-badet och fick betala fullt pris.

Jag blev glad.

Jag slår in koden som är min och många andras.

Dörren öppnas. Jag promenerar korridoren fram till mitt postfack.

Låser upp det och tar in posten.

Öppnar dörren till min lägenhet, som egentligen bara är ett rum och en hall med en kokvrå i.

Jag sätter mig ner vid köksbordet och går igenom den lilla högen av kuvert.

Det är mest reklam och räkningar.

Så ser jag ett brev, med en logga på som jag känner igen.

Det är från Socialstyrelsen.

Jag öppnar kuvertet och läser brevet igen och igen och igen.

Hej!

Du är välkommen att provfilma för Socialstyrelsens nya informationsfilm torsdagen den 29/5.

Provfilmningen äger rum i aulan på Thorildsplans gymnasieskola. Din tid är kl 11.45

Väl mött!

Rigmor Gunnarsson

Jag vill bara skrika rakt ut men tänker på pappersväggarna och låter bli. Hoppar lite istället.

Viskar: »Yes, yes, yes. Äntligen. Äntligen. Äntligen.« Håller mina tummar, biter mina knogar.

Nu jävlar. Världen hör ni mig? Jag är beredd.

Lika beredd som Eva är på att ta alla tänkbara larm.

Och Leena med två e,

du kan stoppa upp dina askgråa realismfingrar någonstans där bak och

scenskolan är för dem utan drivkraft och

egen konstnärlighet.

Det är slut nu på gråtkaskader i ett aprikost personalrum.

Det är slut på gammelrumpor och larmsignaler.

Någonstans i detta glädjerus kommer jag av mig.

En diffus, odefinierbar känsla får mig att stanna upp.

Gullan. Jag ska följa med

Gullan till fotvården den tjugonionde maj och jag har lovat att

vi ska äta bakelser på ett konditori efteråt.

Bakelserna är vår hemlighet. Det ingår i min likabehandlingsplan.

Gullan har beställt en kortare behandling

hos fotvården för att vi ska hinna med att fika efteråt.

Fotvårdsbesöket finns uppskrivet på tre ställen:

i min almanacka, på Gullans kylskåp och i personalrummets schema.

Det är länge sedan Gullan var på kondis.

Det är det bästa hon vet. Bättre än fotvård och

Postkodmiljonären tillsammans.

Det är det enda hon vill göra en gång till.

Fan, fan, fan. Fan och jävla skit och alla andra svärord som jag kan.

Kapitel 46 Kapitel 46 Chapter 46 Bölüm 46

MINA FÖTTER PÅ DEN slitna,

grusiga asfalten, Kiesasphalt,

i ett rasande tempo.

Bussar på den stora vägen. Busse auf der Hauptstraße. Blåa och röda.

Och rabatter och buskar och en varm doft av lila syrén.

Jag promenerar hem från jobbet.

Det tar fyrtio minuter att promenera och fyrtio minuter att åka kommunalt.

Luften är ljummen och Stockholm börjar bli vackert.

Jag kommer fram till huset där jag bor. Jag har ett eget hem.

Ett eget andrahandshem. An own second-hand home.

Jag har en egen ekonomi och en fast tjänst och ett alldeles eget postfack, Ich habe meine eigenen Finanzen und einen festen Job und mein eigenes Postfach.

i slutet på en mycket lång korridor.

Jag är vuxen.

Häromdagen köpte jag ett halvårskort på GIH-badet och fick betala fullt pris. Neulich habe ich im GIH-Bad eine Halbjahreskarte gekauft und musste den vollen Preis bezahlen.

Jag blev glad.

Jag slår in koden som är min och många andras. Ich gebe den Code ein, der mir und vielen anderen gehört. I enter the code that is mine and many others'.

Dörren öppnas. Jag promenerar korridoren fram till mitt postfack.

Låser upp det och tar in posten.

Öppnar dörren till min lägenhet, som egentligen bara är ett rum och en hall med en kokvrå i.

Jag sätter mig ner vid köksbordet och går igenom den lilla högen av kuvert. Ich setze mich an den Küchentisch und gehe durch den kleinen Stapel Umschläge.

Det är mest reklam och räkningar.

Så ser jag ett brev, med en logga på som jag känner igen.

Det är från Socialstyrelsen.

Jag öppnar kuvertet och läser brevet igen och igen och igen.

Hej!

Du är välkommen att provfilma för Socialstyrelsens nya informationsfilm torsdagen den 29/5. You are welcome to test film for the National Board of Health and Welfare's new information film on Thursday 29/5.

Provfilmningen äger rum i aulan på Thorildsplans gymnasieskola. Din tid är kl 11.45

Väl mött! Gut getroffen! Well met!

Rigmor Gunnarsson

Jag vill bara skrika rakt ut men tänker på pappersväggarna och låter bli. I just want to scream straight out but think of the paper walls and let go. Hoppar lite istället. Springt stattdessen ein bisschen. Jumps a bit instead.

Viskar: »Yes, yes, yes. Whispers: »Yes, yes, yes. Äntligen. Äntligen. Äntligen.« Håller mina tummar, biter mina knogar.

Nu jävlar. Jetzt ficken. Now fucking. Världen hör ni mig? Hörst du mich in der Welt? Do you hear me in the world? Jag är beredd. I'm ready.

Lika beredd som Eva är på att ta alla tänkbara larm. As prepared as Eva is to take every conceivable alarm.

Och Leena med två e,

du kan stoppa upp dina askgråa realismfingrar någonstans där bak och you can put your ash gray realism fingers somewhere in the back and

scenskolan är för dem utan drivkraft och stage school is for those without drive and

egen konstnärlighet. eigene Kunst. own artistry.

Det är slut nu på gråtkaskader i ett aprikost personalrum. There are no more crying cascades in an apricot staff room.

Det är slut på gammelrumpor och larmsignaler.

Någonstans i detta glädjerus kommer jag av mig. Irgendwo in diesem Freudenschub komme ich raus. Somewhere in this rush of joy I come off.

En diffus, odefinierbar känsla får mig att stanna upp. A diffuse, indefinable feeling makes me stop.

Gullan. Jag ska följa med Ich werde mitkommen

Gullan till fotvården den tjugonionde maj och jag har lovat att Das Gold für die Fußpflege am neunundzwanzigsten Mai und ich haben das versprochen

vi ska äta bakelser på ett konditori efteråt.

Bakelserna är vår hemlighet. Det ingår i min likabehandlingsplan.

Gullan har beställt en kortare behandling Gullan has ordered a shorter treatment

hos fotvården för att vi ska hinna med att fika efteråt. at the foot care so that we have time to have coffee afterwards.

Fotvårdsbesöket finns uppskrivet på tre ställen: The foot care visit is written down in three places:

i min almanacka, på Gullans kylskåp och i personalrummets schema.

Det är länge sedan Gullan var på kondis. Es ist lange her, dass Gullan in Form war.

Det är det bästa hon vet. Bättre än fotvård och

Postkodmiljonären tillsammans.

Det är det enda hon vill göra en gång till. That's all she wants to do again.

Fan, fan, fan. Fan, fan, fan. Fan och jävla skit och alla andra svärord som jag kan. Damn and fucking shit and all the other swear words I can.