2020 - året när politiken muterade
2020-12-27 11:20:00
Det gångna året var inte bara året då våra liv ställdes på ända, det var också året då politiken bytte dagordning, konstaterar Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.
Den politiska borgfreden möjliggjordes av att höger och vänster var överens om att hålla igång samhällsliv och företag.
Pandemin och den ekonomiska krisen kastade om politiken. I stället för januariavtalet ställdes höga dödstal, äldrevård, jobb och ekonomi i centrum.
Det politiska året 2020 började som en fortsatt utförslöpa för regeringen och det januariavtal den regerar på. Väljarna straffade den för högergiren och riksdagsmajoriteten från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna röstade ner regeringens förslag. Inom Socialdemokraterna spred sig depressionen.
Men sen rullade pandemin in över Sverige och januariavtalet flyttades ner från huvudroll till birollsinnehavare. Omslaget kan dateras exakt: Moderaternas och Kristdemokraternas ledare planerade en landsomfattande turné för att kräva en ny regering. Turnén skulle kicka igång med en DN-debattartikel och ett möte i Uppsala 11 mars.
Först på kvällen 10 mars, för sent för att hejda artikelns publicering, förstod Ulf Kristersson och Ebba Busch att stämningsläget skiftat och gjort turnén omöjlig. Debattartikeln med kravet att byta ut regeringen "så fort som möjligt" hann publiceras men själva kampanjen fick ställas in. Idag ångrar många oppositionspolitiker den omtalade borgfreden och sin uppslutning kring regeringens strategi, den gör det svårt att kliva ur det kollektiva ansvaret.
Men vårens enighet bakom regeringen berodde inte bara på en opportunistisk rädsla för att stöta sig med opinionen. Det fanns också ideologiska motiv bakom där höger och vänster utifrån olika utgångspunkter kunde mötas i att bejaka frivillighet och fortsatt öppet samhällsliv.
För högersidan var det viktigt att hålla igång näringslivet. När moderatledaren låg på regeringen om testning och smittspårning var det med argumentet att det var bråttom att öppna ekonomin igen. Omsorgen om företagandet var lätt att förena med Folkhälsomyndighetens och vänstersidans argument att nedstängningar skulle slå ojämlikt och och i längden skada den bredare folkhälsan ännu mera.
Det var i det ideologiska mötet "den svenska strategin" uppstod. Till och med när den politiska freden upphörde i takt med att dödstalen steg höll den grundläggande samstämmigheten. Trots konstateranden om att den stora smittspridningen låg bakom döden på äldreboenden protesterade inte oppositionen mot att turism, resande och shoppinglador släpptes loss över sommaren.
Även om Sverigedemokraterna ibland velat gå längre med skolstängningar och munskydd, har inget parti lanserat en egen, från regeringen och Folkhälsomyndigheten skild helhetsstrategi.
Regeringen har framför allt fått kritik för att den kommit för sent. Sent med testning, sent med skyddsutrustning, sent med besöksförbud, först långsamt och sen plötsligt bråttom med pandemilag, sent och ryckigt om nya restriktioner när pandemin på ett för regering och myndigheter oväntat sätt åter grasserade under hösten. När året slutar är intrycket att staten tappat kontrollen över smittan samtidigt som sjukvården är utsatt för stora påfrestningar.
Ingen har önskat pandemins lidande men de ramar den skapat för politiken passar tveklöst regeringen betydligt bättre än januariavtalet. Den nya dagordningen syns inte minst i den ekonomiska politiken där hundratals miljarder pumpats ut i fler extrabudgetar än året har månader. Ropen på statliga insatser har kommit från alla håll och påfallande ofta fått gehör och det med lånade miljarder. Det ekonomisk-politiska tänkandet togs över av en pandemins politiska ekonomi.
Finansminister Magdalena Andersson, som ifjol med lidande min genomfört borgerliga skattesänkningar, talade nu om nyliberalismens död. Det som kallas återstarten av Sverige har tagit över januariavtalets roll som regeringens stora uppgift.
Till och med efter coronakommissionens skarpa vidräkning med både vårens och de senaste 30 årens äldreomsorgspolitik säger sig hon och statsministern välkomna att debatten nu handlar om att stärka vård och omsorg. I den debatten kommer de att påminnas om att Socialdemokraterna styrt Sverige 19 av de senaste 30 åren.
Socialdemokraterna avslutade året med högre väljarstöd. Bland oppositionspartierna stärktes Moderaterna medan Sverigedemokraterna tappade luft.
Samtidigt, i skuggan av pandemin, hände stora saker i svensk politik 2020.
Centern, Liberalerna och Svenskt Näringsliv inkasserade en historisk framgång i en av den svenska politikens klassiska konflikter. Med hjälp av januariavtalets hot försvagas turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, något borgerliga partier och arbetsgivare förgäves försökt åstadkomma sen reglerna infördes 1974.
Vänsterpartiets hot att stoppa förändringen genom att avsätta regeringen blev frånsprunget av verkligheten och regeringens förhalningstaktik. Vänsterpartiet väntade på LO men LO:s största förbund väntade vare sig på LO-ledningen eller Vänsterpartiet.
Ett annat stort steg togs i de senaste årens mest infekterade fråga; migrationen. Det står nu klart att flyktinglagstiftningen blir fortsatt stram även när åtstramningslagarna från 2016 löper ut. Med hjälp av ett generösare undantag för humanitära skäl kunde Socialdemokraterna övertyga Miljöpartiet om att fortsätta på den strikta linje Sverige slog in på efter 2015. Eftersom Moderaterna vill gå längre kan lagarna komma att skruvas åt om det blir regeringsskifte - Socialdemokraternas förhoppning att avföra migrationen från dagordningen genom avtal med Moderaterna misslyckades.
Att januariavtalet ändå håller syntes också i den ovanligt dyra höstbudgeten. Bland de 105 miljarderna samsades sänkta skatter för företagen med förbättrad arbetslöshetsförsäkring och socialdemokratiska vallöften till låginkomstpensionärer fick göra sällskap med ett jobbskatteavdrag.
Inför det kommande året mullrar flera hot mot regeringen. Oppositionen kommer att vilja straffa regeringen för pandemipolitiken. Den oberoende kommissionens hårda kritik mot äldreomsorgen skapade ett behov av att söka ansvariga. När den akuta smittsituationen stabiliserat sig kan regeringen inte vänta sig mer arbetsro, misstroendeomröstning mot statsråd kan vara ett alternativ. Kanske i samband med coronakommissionens nästa rapport, kanske tidigare.
Liberalernas kris är ett annat hot vid Stefan Löfvens horisont. I ett drastiskt försök att rädda väljare vill en del av partiet ta steget ut ur januariavtalet. Det skulle orsaka regeringskris och - om statsministern vill - extraval. Där finns kanske också Löfvens räddning, hans rätt att hota med extraval är avskräckande för ett parti som inte har vare sig väljare eller pengar.
I takt med att vaccinet skyddar allt större delar av befolkningen försvagas skyddet för regeringen och politiken återgår till normalläge. Men nu med ett par nya tunga konflikter på dagordningen; regeringens pandemihantering och den ekonomiska uppbyggnaden efter Corona.
