Kapitel 71
JAG VÄCKTES UR EN OND DRÖM
När jag satte min namnteckning på det där papperet
blev jag mig själv igen.
Jag väcktes som ur en ond dröm.
För första gången på länge
längtade jag efter att spela fotboll.
Det var som om jag blivit befriad. Nu när det var över insåg jag hur tufft
allt hade varit.
Den person som skulle betyda mest för mig
i laget hade frusit ut mig.
Jag hade haft en fruktansvärd press på mig
och i såna lägen behöver man sin tränare.
Men vad hade jag? En kille som undvek mig.
Jag glömmer inte när jag sa till Mino:
— Han sabbade allt.
— Zlatan, drömmar kan gå i uppfyllelse
och göra en lycklig, sa Mino. Men de kan också
bli verklighet och döda en. Det var sant. Det kände jag direkt.
En dröm hade uppfyllts och krossats i Barca.
Jag gick ut till journalisterna som väntade där ute.
Det var då jag tänkte: Jag vill inte kalla den killen
vid hans riktiga namn. Jag behöver något annat. Jag mindes allt trams han slängt ur sig,
och då kom jag på det. Filosofen.
Jag skulle kalla honom Filosofen.
— Fråga Filosofen vad problemet är, sa jag. Jag sa det med all stolthet och ilska jag kände.