Akademisk kvart: Inkomstpolarisering
Jag vill prata med er om polarisering på arbetsmarknaden och de geografiska konsekvenser som det har.
Akademisk kvart: Inkomstpolarisering.
Jag heter Martin Henning och jag är professor i ekonomisk geografi vid Handelshögskolan
vid Göteborgs universitet
Den forskning jag ska berätta om
har jag bedrivit tillsammans med Rikard Eriksson
som är professor i ekonomisk geografi vid Umeå universitet.
På senare tid har vi pratat ganska mycket
om de ökade geografiska skillnaderna i Sverige.
Det har vi sett sedan 1980-talet att de geografiska skillnaderna
ekonomiskt mellan svenska regioner tenderar att öka över tid.
Det skiljer sig väldigt mycket från hur det var under den svenska modellens glansdagar någon gång på 60- och 70-talen när regioner
gick mot att bli alltmer ekonomiskt lika varandra. När den ekonomiska tillväxten spreds
över hela landet i stället för att koncentreras till några få ställen.
Men under senare år har vi också sett
att polariseringen på arbetsmarknaden
ökar parallellt med de ökade geografiska skillnaderna. Forskningen som har konstaterat detta kommer egentligen från en amerikansk tradition men har sedan spridits till andra länder.
Det är väl så att vi inte är så vana vid att prata om en polariserande arbetsmarknad i ett svenskt sammanhang.
Den svenska modellen byggde på att
sämre jobb fasas ut och att bättre jobb tillväxter.
Det var ju själva grundidén
för omvandlingen av arbetsmarknaden. Det där hände också.
Det var så arbetsmarknaden förändrades någon gång
till slutet av 1990-talet, början av 2000-talet.
Då såg vi att ett annat mönster utvecklades.
Det var den där polariseringen
som började göra sig gällande. Den verkar inte vara lika dramatisk
på svensk arbetsmarknad som den är i många andra länder
men det verkar ändå som att den finns. Då har vi två processer som är ganska intressanta var för sig. De ökade geografiska skillnaderna mellan svenska regioner och de ökade skillnaderna på arbetsmarknaden
i termer av polarisering, alltså egentligen fler jobb
i det lägre segmentet av arbetsmarknaden
och fler jobb i det allra bästa segmentet. När vi pratar om bra och dåliga jobb -jag kommer ju från en handelshögskola-
pratar vi om lönen.
Väldigt få har försökt koppla ihop
de där processerna, men det är det jag Rickard försöker i detta paper. Vi vill alltså titta på hur fördelade sig den där polariseringsrocessen
i rummet.
Finns det regioner som fortfarande
upplever den traditionella svenska uppgraderingen
och finns det regioner som kanske genomlider
en nedgradering av arbetsmarknaden
mot de lite sämre jobben?
Och vad skulle kunna förklara en sådan utveckling?
Om man tittar i litteraturen så finns det egentligen fyra olika förklaringsgrunder som man lyfter fram.
Det är inte säkert att de är uteslutande men man kan använda dem
för att undersöka vad som händer på den svenska arbetsmarknaden.
Den första, den plockar fram polariseringen som
ett utfall av globaliseringen.
Att de där jobben som fanns i mitten av arbetsmarknaden, ofta hyfsat välbetalda jobb inom tillverkningsindustrin flyttas ut till andra länder.
Det blir en ökad funktionell specialisering
i den globala ekonomin och då flyttar de jobben kanske någon annanstans. Det är den typen av dynamik som har varit väldigt omdiskuterad i den amerikanska debatten. Sedan finns en annan teknologiförklaring också. Den är att de högst upp i jobbdistributionen
alltså de med de coolaste, högbetalda jobben.
kanske har lite bättre möjlighet att vara
komplementära med nya teknologier.
De kanske blir ännu mer effektiva genom att använda sig av olika IT-lösningar att samverka med automatiseringslösningar och liknande och därför klarar de sig
ganska bra i den här utvecklingen och det genererar deras välstånd.
och genererar också efterfrågan
på lite enklare tjänster.
Så då har vi en annan bild av polariseringens orsaker
jämfört med globaliseringen. Det tredje skulle kunna vara institutionella faktorer.
Alltså att det institutionella landskapet kring arbetsmarknaden förändrats på senare år till att bejaka framväxten av de jobb som vi kanske
uppfattar som lite enklare. Åtminstone i vårt perspektiv är det de jobb som är
lite lägre betalda.
Det ser vi i debatten nu hur vi diskuterar stimulerandet av tillväxten av enkla jobb. En tanke som under den svenska modellens
glansdagar skulle vara fullständigt orimlig.
Sedan kanske vi har att göra med demografiska förändringar.
Att vi har en demografisk förändring där vi inte klarar att erbjuda bra arbetsmöjligheter för alla som kommer in nya på den svenska arbetsmarknaden.
Som sagt, det är möjligt att de här
förklaringarna samverkar men det är ändå fyra olika poänger som man kan göra när det gäller arbetsmarknadspolarisering.
Om vi ska titta på det där geografiskt sett
vilka regioner det egentligen är
som är de här polariserarna
och vilka är det som fortfarande har en positiv tillväxt på sin arbetsmarknad med bra jobb?
Och vilka är det som kanske halkar efter?
Då måste vi ju på något sätt
bryta ner utvecklingen på arbetsmarknaden geografiskt
och använda någon bra statistik för det.
Det jag och Rikard har gjort är att använda oss först och främst
av en metod som är ganska etablerad
i den här typen av litteratur.
Dt är att vi börjar prata om jobb.
Jobb är en kombination av det yrke man har
och den bransch man jobbar i. Det är ett jobb.
Det innebär att en ingenjör som arbetar
inom livsmedelsindustrin har ett annat jobb än
en ingenjör som arbetar till exempel
inom fordonsindustrin.
Det ligger något i branschspecialiseringen också.. Det jag och Rickard har gjort är att definiera, eller sätta ner foten kring, vilka
de här jobben är som finns i Sverige. Sedan försöker vi räkna ut medellönen för de olika jobben.
Då får vi en sortering av jobb och vad medellönen är
i de jobben.
Sedan skapar vi fem olika grupper och sorterar in jobben i de olika grupperna.
Från de lägst betalda jobben
till de allra coolaste högbetalda jobben.
Då har vi fem olika grupper. Sedan mäter vi hur de här grupperna förändrats över tid.
Tillväxer de i antalet jobb eller blir antalet jobb i gruppen färre? Vi använder oss av tidsperioden mellan 2002 och 2012.
Det är nämligen lite knixigt med svensk statistik just nu
för vi har haft ett brott i tidsserierna
och ni kan ju tänka er vad det innebär för oss som sysslar med kvantitativ forskning om svensk arbetsmarknad. Det gör att det än så länge är lite svårt att få
långa tidsserier på den förändring som vi upplever just nu.
Därför har vi gått lite bakåt i tiden.
Nu tar vi den här perioden och då ser vi att jobben utvecklas precis
i ett u-tformat samband
som vi väntar oss från en polariseringsbild.
Alltså med tillväxt i det lägre segmentet
av arbetsmarknaden, tillväxt i det högre segmentet
och en lägre tillväxt i mitten.
Det innebär att åtminstone under den här perioden går arbetsmarknaden mot en polarisering.
Där hade vi kanske ofta nöjt oss om vi intresserade av arbetsmarknadsfrågor.
Men jag och Rickard är geografer
och vi vill gärna se hur det där fördelar sig
geografiskt och hur matar det in
i bilden av ökande regionala skillnader
i Sverige?
Och inte bara i Sverige utan det här är processer som finns
över hela västvärlden.
Då använder vi oss av svenska kommuner och så tittar vi på hur arbetsmarknaden har utvecklats i kommunerna enligt samma metodik.
Då kan man se att man kan bilda fyra olika idealmodeller för hur detta utvecklats och med ideal
menar jag inte att de är bra, utan på något sätt
stiliserade modeller.
De kommuner som är de här polariserarna där arbetsmarknadens polarisering sker inom kommunen.
Kanske kommuner som är uppgraderare
som utvecklas mot allt bättre jobb över tid.
Den klassiska svenska modellen, så att säga.
Vi har kommuner som kanske har utvecklats mot en sämre arbetsmarknad över tid
med tillväxt i låglönesegmenten. Sedan så kan det ju hända att vi får en mittenbild också med de som har en tillväxt i mitten
av distributionen.
Det kallar jag för medelklassparadisen. Om man bryter ner den här polariseringabilden
av arbetsmarknaden för Sverige som helhet
till geografi ser man att det finns
kommuner som motsvarar alla de där bilderna.
Vi kan fylla de olika boxarna med utvecklingsbilder med kommuner.
Det finns de som är polariserare. Det finns de som utvecklar en arbetsmarknad mot bättre jobb.
Det finns de som utvecklar mot sämre jobb, tyvärr. Och det finns medelklassparadisen. Vad förklarar hur en kommun beter sig i termer av dess arbetsmarknad?
Vad påverkar egentligen i vilken box en kommun hamnar?
Om vi tittar på polariserarna så ser vi att det har
med näringslivstrukturen att göra.
Det är den som påverkar allra mest var någonstans
en kommun hamnar.
Om vi tittar på polariseringsbilden är det närvaron av tillverkningsindustri och den historiska närvaron av lite mer manuella jobb
inom tillverkningsindustrin.
Det verkar tala för den där globaliseringstesen i någon mån.
Men sedan blir det lite mer komplicerat.
därför den där riktiga polariseringsbilden
för Sverige som helhet uppkommer egentligen inte
för att det finns de här polariserarna utan för att det finns polariserare, det finns de som utvecklas
mot sämre jobb och bättre jobb, och det är först
när man lägger ihop alla de där väldigt olika
geografiska bilderna som vi får den här nationella kurvan. Det man kan se är att det finns väldigt olika regionala upplevelser av den polarisering som vi ser på arbetsmarknaden som helhet.
Men vad gäller polariserarna verkar det som att
det framför allt är näringslivsstrukturen som spelar roll för om man blir en polariserande kommun.
Just för den utvecklingen verkar det ändå som om
globaliseringstanken spelar roll.
Men vi tror nog att det här med institutioner
och demografi också spelar roll
för om man fortfarande upplever en uppgradering
av arbetsmarknaden eller en nedgradering
av arbetsmarknaden.
Det är när man lägger ihop alla de här faktorerna som vi får den totala polariseringsbilden.
Det där är ju lite intressant
och kanske lite oroande.
För vem kunde ana att det finns ganska många kommuner där jobben på arbetsmarknaden
faktiskt utvecklas mot att jobben tillväxer men i det lägre segmentet av arbetsmarknaden?
Det där är ju på något sätt halvbra.
Visst vill vi ha nya jobb men vi vill ju hellre att det ska vara produktiva
jobb, bra jobb, välavlönade jobb.
Då är frågan i nästa steg:
Om man utvecklar en sådan struktur
en polariseringsstruktur
innebär det att människor kommer in på arbetsmarknaden
i lite lägre betalda jobb och sedan gör en slags karriär
eller fastnar man?
Det vet vi inte riktigt än men nästa år kommer vi
ta reda på det.
Så om ett år kommer vi ha svar på den frågan.
Men det vi ser hittills
är egentligen lite bekymmersamt
för att vi ser alltså en polarisering på arbetsmarknaden som äger rum samtidigt som de geografiska skillnaderna ökar.
De här processerna sammanfaller alltså; polariseringen på arbetsmarknaden
och ökande skillnader med mellan regioner.
Det har fått vissa forskare att i vår tid
prata om en slags missnöjets geografi. Eller som Andrés Rodríguez-Pose på London School of Economics pratar om:
The revenge of the places that don´t matter.
Och det är ju egentligen
när de här två processerna sammanfaller
som det kanske blir allra mest problematiskt.
Men det man ska komma ihåg är att den här upplevelsen
av polariseringen ser väldigt olika ut
på olika håll i landet.
Det finns regioner och kommuner som fortfarande
upplever den klassiska uppgraderingsmodellen.
Det finns kommuner och regioner som egentligen har
ett mer bekymmersamt utfall, med utveckling av jobb
men i det lägre segmentet av arbetsmarknaden.
Hur människor rör sig inom den distributionen
får vi återkomma till och det kommer jag återkomma till.
Tack för att ni lyssnade.
gu.se
