×

Nous utilisons des cookies pour rendre LingQ meilleur. En visitant le site vous acceptez nos Politique des cookies.


image

Twiligt 4: Så länge vi båda andas, Kapitel 13: Tur att jag inte har känslig mage (2)

Kapitel 13: Tur att jag inte har känslig mage (2)

Det var okej för henne att offra livet för ett monster, men jag fick inte missa några nätters sömn för att se henne göra det?

”Gå och lägg dig en stund”, sa hon. ”Det finns några sängar där uppe, du får gärna välja vilken som helst av dem.”

Blicken i Rosalies ögon talade om att jag inte alls fick välja någon av dem. Det fick mig att undra vad de behövde sängar till över huvud taget.

”Tack, Bella, men jag sover hellre på marken. Har lite svårt för stanken, du vet.”

Hon grimaserade. ”Just det.”

Carlisle kom tillbaka, och Bella sträckte sig tankspritt efter muggen och började suga.

Hon såg verkligen friskare ut. Hon hävde sig upp i sittande ställning medan Rosalie stod över henne, beredd att hjälpa till om det behövdes. Men det gjorde det inte. Bella sörplade snabbt i sig den andra muggen.

”Hur känns det nu?” frågade Carlisle.

”Jag mår inte dåligt. Jag är lite hungrig … fast jag kan inte avgöra om jag är hungrig eller törstig.”

”Se på henne, Carlisle”, mumlade Rosalie belåtet. ”Det här är uppenbarligen precis vad hennes kropp behöver. Hon borde dricka mer.”

”Hon är fortfarande människa, Rosalie. Hon behöver mat också. Vi väntar lite för att se hur det här påverkar henne, sedan kan vi prova med lite mat igen. Någonting särskilt du är sugen på, Bella?”

”Ägg”, svarade hon genast och log mot Edward. Han log svagt tillbaka, men det fanns mer liv än förut i hans ansikte.

Jag blinkade till och glömde nästan öppna ögonen igen.

”Jacob”, mumlade Edward. ”Du borde verkligen sova. Som Bella sa får du naturligtvis låna en säng här, men jag förstår om du ligger bekvämare utomhus. Oroa dig inte för någonting – jag lovar att leta upp dig om du behövs.”

”Okej, okej”, mumlade jag. Nu när det verkade som om Bella skulle få leva några timmar till, kunde jag fly. Kura ihop mig under ett träd någonstans, tillräckligt långt härifrån för att slippa stanken. Blodsugaren skulle väcka mig om någonting hände. Det var han skyldig mig.

”Det är jag”, instämde Edward.

Jag nickade och lade en hand på Bellas. Hennes var iskall.

”Krya på dig”, sa jag.

”Tack, Jacob.” Hon vred på handen och kramade min. Jag kände att vigselringen satt löst runt hennes magra finger.

”Ge henne en filt eller något”, mumlade jag medan jag gick mot dörren.

Innan jag hann fram skar två ylanden genom den stilla morgonluften. Det gick inte att missta sig på tonfallet i dem. Inget missförstånd den här gången.

”Helvete”, svor jag och kastade mig ut genom dörren. Jag vräkte mig ut från verandan och lät kroppen skifta form i luften. Ett skarpt, rivande ljud hördes när mina shorts slets sönder. Fan. Jag hade inga andra kläder med mig. Men det spelade ingen roll. Jag landade på tassarna och sprang västerut.

Vad är det? ropade jag i tankarna.

De kommer, svarade Seth. Minst tre stycken.

Har de delat på sig?

Jag springer tillbaka till Seth med ljusets hastighet, lovade Leah. Jag hörde luften pressas genom hennes lungor när hon tvingade sig själv framåt med en ofattbar snabbhet. Skogen piskade förbi henne. Ingen annan närmar sig, inte än i alla fall.

Seth, utmana dem inte. Vänta på mig.

De saktar farten. Åh, det känns så konstigt att inte kunna höra dem. Jag tror …

Vad?

Jag tror att de har stannat.

Väntar de på resten av flocken?

Tyst. Känner ni?

Jag uppfattade hans intryck. Det svaga, ljudlösa skimret i luften.

Någon skiftade form?

Det kändes så, instämde Seth.

Leah flög in den lilla gläntan där Seth väntade. Hon borrade ner klorna i marken. Jag är här, lillebror.

De kommer, tänkte Seth nervöst. Långsamt. De går.

Nästan framme, tänkte jag. Jag försökte flyga fram, som Leah. Det kändes fruktansvärt att vara borta från Seth och Leah, särskilt med tanke på att hotet var närmare dem än mig. Fel. Jag borde vara med dem, mellan dem och det som närmade sig.

Oj, börjar vi känna oss lite faderliga? tänkte Leah.

Koncentrera dig, Leah.

Fyra, konstaterade Seth. Tre vargar och en man. Grabben hade bra hörsel.

Jag kom fram till den lilla gläntan och ställde mig omedelbart framför dem. Seth slöt genast upp på min högra sida, medan Leah tog längre tid på sig att inta sin position.

Så nu har jag lägre rang än Seth, muttrade hon för sig själv innan hon ställde sig på min vänstra sida.

Först till kvarn, tänkte Seth belåtet. Men du har aldrig varit trea i rang heller, så det är ändå en befordran.

Rangen under min lillebror är ingen befordran.

Sluta! tänkte jag. Jag bryr mig inte om var ni står. Håll tyst och var beredda.

De dök upp några sekunder senare, gående, precis som Seth hade trott. Jared först, i mänsklig form med uppsträckta händer. Paul, Quil och Collin på fyra ben bakom honom. Det fanns ingen aggressivitet i deras hållning. De höll sig bakom Jared med spetsade öron, skärpta men lugna.

Men … det var märkligt att Sam hade skickat Collin i stället för Embry. Det var inte vad jag skulle ha gjort om jag skickat en diplomattrupp till fiendens territorium. Jag skulle inte ha skickat en valp – jag skulle ha skickat en rutinerad kämpe.

En skenmanöver? undrade Leah.

Tänkte Sam, Embry och Brady attackera på egen hand? Inte troligt.

Ska jag kolla? Jag kan springa hela varvet på under två minuter.

Ska jag varna Cullens? undrade Seth.

Tänk om deras avsikt är att dela på oss? funderade jag. Cullens vet att något är på gång, de är redo.

Sam skulle aldrig vara så dum … viskade Leah med påtaglig rädsla. Hon föreställde sig att Sam attackerade Cullens med bara Embry och Brady till hjälp.

Nej, det skulle han inte, försäkrade jag, men bilden i hennes huvud gjorde mig också lite illamående.

Jared och de tre vargarna iakttog oss och väntade. Det var otäckt att inte kunna höra vad Quil, Paul och Collin sa till varandra. Deras ansiktsuttryck var neutrala, omöjliga att tolka.

Jared harklade sig och nickade mot mig. ”Vit flagg, Jake. Vi är bara här för att prata.”

Tror du det är sant? undrade Seth.

Låter vettigt, men …

Ja, instämde Leah. Men.

Ingen av oss slappnade av.

Jared rynkade pannan. ”Det vore lättare att prata om jag kunde höra dig också.”

Jag tänkte inte skifta form förrän jag kände mig trygg i situationen, förstod den. Varför Collin? Det var det som bekymrade mig mest.

”Okej, då får väl jag prata”, sa Jared när jag inte gjorde någonting. ”Jake, vi vill att du ska komma tillbaka.”

Quil gnällde till bakom honom. Instämmande.

”Du har slitit sönder familjen. Det är inte meningen att det ska vara så här.”

Det hade jag inte precis några invändningar mot, men det var heller inte poängen. Det fanns några ouppklarade meningsskiljaktigheter mellan Sam och mig.

”Vi vet att du har … starka känslor om situationen med Cullens. Vi vet att det är ett problem. Men det är en överreaktion.”

Seth morrade. Överreaktion? Men det är det inte att attackera våra allierade utan förvarning?

Seth, har du hört talas om pokeransikte? Ta det lugnt.

Förlåt.

Jared kastade en blick på Seth och såg sedan på mig igen. ”Sam är beredd att gå långsamt fram, Jacob. Han har lugnat ner sig, pratat med de äldste. De har kommit fram till att en omedelbar attack inte är rätt taktik i det här läget.”

Översättning: De har redan förlorat överraskningsmomentet, tänkte Leah.

Det var märkligt hur tydligt vårt gemensamma medvetande redan var. Flocken var redan ”Sams flock”, redan ”de” mot ”oss”. Någonting utanför, något främmande. Det kändes särskilt konstigt att Leah också tänkte på det sättet, att hon var en etablerad del av ”oss”.

”Billy och Sue håller med dig, Jacob, om att vi kan vänta tills Bella … blir separerad från problemet. Ingen av oss känner oss bekväma med tanken på att döda henne.”

Trots att jag just tillrättavisat Seth för det, kunde jag inte hålla tillbaka en egen morrning. Så de kände sig inte riktigt bekväma med tanken på mord längre?

Jared höjde händerna igen. ”Ta det lugnt, Jake. Du vet vad jag menar. Vad jag säger nu är att vi tänker vänta och omvärdera situationen. Avgöra senare om det blir problem med … saken.”

Ha! tänkte Leah.

Vilket skitsnack.

Du köper det inte?

Jag vet vad de tänker, Jake. Vad Sam tänker. De räknar med att Bella ska dö i alla fall. Och att du då kommer att bli så ursinnig …

Att jag själv leder attacken. Jag strök öronen bakåt. Vad Leah gissade lät ganska sannolikt. Och det kunde mycket väl bli så. När … Om den där saken dödade Bella, skulle jag lätt glömma hur jag kände för Carlisles familj just nu. De skulle antagligen bara framstå som fiender – blodsugande parasiter – för mig igen.

Jag ska påminna dig, viskade Seth.

Jag vet. Frågan är bara om jag kommer att lyssna.

”Jake?” frågade Jared.

Jag suckade tungt.

Leah, spring ett varv – för säkerhets skull, bara. Jag kommer att bli tvungen att prata med honom, och jag vill vara säker på att ingenting annat händer medan jag är i människoform.

Lägg av, Jacob, du kan skifta form medan jag är här. Trots att jag försökt undvika det, så har jag sett dig naken förut – jag går inte precis igång på det, så oroa dig inte.

Det är inte din oskuldsfullhet jag försöker skydda, Leah. Stick nu.

Leah frustade till och rusade in i skogen. Jag hörde hennes klor borra sig ner i marken när hon ökade farten.

Nakenhet var en oönskad men oundviklig del av flocklivet. Ingen av oss hade tänkt på det förrän Leah anslöt sig. Då blev det besvärligt. Leah hade bara normal kontroll över sitt humör, så det tog lika lång tid för henne som för de flesta andra att sluta spränga sönder sina kläder varenda gång hon blev förbannad. Vi hade sett skymtar av henne, allihop. Och det var inte det att hon inte var värd att se på – det var bara det att det inte var värt det alls, när hon kom på en med att tänka på det efteråt.

Jared och de andra stirrade vaksamt på platsen där hon försvunnit in bland träden.

”Vart ska hon?” frågade Jared.

Jag ignorerade honom, slöt ögonen och försökte samla mig igen. Det kändes som om luften vibrerade omkring mig, sköt ut från mig i små svallvågor. Jag ställde mig på bakbenen och skiftade över i precis rätt ögonblick, så att jag stod upprätt när jag blev mitt mänskliga jag.

”Åh”, sa Jared. ”Hej, Jake.”

”Hej, Jared.”

”Tack för att du pratar med mig.”

”Visst.”

”Vi vill att du ska komma tillbaka, Jake.”

Quil gnällde till igen.

”Jag vet inte om det är så enkelt, Jared.”

”Kom hem”, bad han och lutade sig mot mig. Vädjande. ”Vi kan lösa det här. Du hör ihop med oss. Låt Leah och Seth också komma hem.”

Jag skrattade. ”Visst – som om jag inte har tjatat på dem om det från första början.”

Seth fnös bakom mig.

Jared fick något vaksamt i blicken igen. ”Vad händer nu, då?”

Jag tänkte igenom mitt svar. ”Jag vet inte”, sa jag till slut. ”Men jag är inte säker på att det kan bli som vanligt igen, Jared. Jag vet inte hur det fungerar – det känns inte som om jag kan stänga av den här alfagrejen när andan faller på. Den känns ganska permanent.”

”Du hör ändå ihop med oss.”

Jag höjde ögonbrynen. ”Två alfahannar kan inte höra ihop med samma flock, Jared. Minns du hur nära ögat det var i går? Ledarinstinkten är för stark.”

”Så ni tänker bara hänga med parasiterna resten av era liv?” frågade Jared. ”Ni har inget hem här. Du har redan slut på kläder”, påpekade han. ”Ska ni vara vargar hela tiden? Du vet att Leah inte tycker om att äta i vargform.”

”Leah får göra vad hon vill när hon blir hungrig, hon har själv valt att komma hit. Jag talar inte om för någon annan vad de ska göra.”

Jared suckade. ”Sam är ledsen för det han gjorde mot dig.”

Jag nickade. ”Jag är inte arg längre.”

”Men?”

”Men jag kommer inte tillbaka, inte nu. Vi måste också vänta och se vad som händer.

Kapitel 13: Tur att jag inte har känslig mage (2) Chapter 13: Luckily I do not have a sensitive stomach (2)

Det var okej för henne att offra livet för ett monster, men jag fick inte missa några nätters sömn för att se henne göra det? Es war in Ordnung für sie, ihr Leben für ein Monster zu opfern, aber ich konnte nicht ein paar Nächte Schlaf verlieren, um ihr dabei zuzusehen? It was okay for her to sacrifice her life for a monster, but I did not miss a few nights' sleep to see her do it?

”Gå och lägg dig en stund”, sa hon. ”Det finns några sängar där uppe, du får gärna välja vilken som helst av dem.” "There are some beds up there, you are welcome to choose any of them."

Blicken i Rosalies ögon talade om att jag inte alls fick välja någon av dem. Der Ausdruck in Rosalies Augen sagte mir, dass ich überhaupt keinen von ihnen auswählen konnte. The look in Rosalie's eyes said that I was not allowed to choose any of them at all. Det fick mig att undra vad de behövde sängar till över huvud taget. Ich fragte mich, wozu sie überhaupt Betten brauchten. It made me wonder what they needed beds for at all.

”Tack, Bella, men jag sover hellre på marken. „Danke, Bella, aber ich würde lieber auf dem Boden schlafen. "Thank you, Bella, but I'd rather sleep on the ground. Har lite svårt för stanken, du vet.” Ich habe ein bisschen Probleme mit dem Gestank, weißt du.“ Has a bit of a hard time with the stench, you know. ”

Hon grimaserade. ”Just det.”

Carlisle kom tillbaka, och Bella sträckte sig tankspritt efter muggen och började suga. Carlisle kehrte zurück und Bella griff geistesabwesend nach der Tasse und begann daran zu saugen. Carlisle came back, and Bella thoughtfully reached for the mug and began to suck.

Hon såg verkligen friskare ut. Sie sah auf jeden Fall gesünder aus. She really looked healthier. Hon hävde sig upp i sittande ställning medan Rosalie stod över henne, beredd att hjälpa till om det behövdes. She lifted herself into a sitting position while Rosalie stood over her, ready to help if needed. Men det gjorde det inte. But it did not. Bella sörplade snabbt i sig den andra muggen. Bella quickly sipped the other mug.

”Hur känns det nu?” frågade Carlisle. "How does it feel now?" asked Carlisle.

”Jag mår inte dåligt. "Ich fühle mich nicht schlecht. "I do not feel bad. Jag är lite hungrig … fast jag kan inte avgöra om jag är hungrig eller törstig.” Ich bin ein bisschen hungrig ... obwohl ich nicht sagen kann, ob ich hungrig oder durstig bin.“ I'm a little hungry… though I can not decide if I'm hungry or thirsty. ”

”Se på henne, Carlisle”, mumlade Rosalie belåtet. "Look at her, Carlisle," Rosalie muttered contentedly. ”Det här är uppenbarligen precis vad hennes kropp behöver. "This is obviously exactly what her body needs. Hon borde dricka mer.” She should drink more. ”

”Hon är fortfarande människa, Rosalie. "She's still human, Rosalie. Hon behöver mat också. She needs food too. Vi väntar lite för att se hur det här påverkar henne, sedan kan vi prova med lite mat igen. We'll wait a bit to see how this affects her, then we can try with some food again. Någonting särskilt du är sugen på, Bella?” Hast du Lust auf etwas Besonderes, Bella?“ Something special you crave, Bella? ”

”Ägg”, svarade hon genast och log mot Edward. "Eggs," she replied at once, smiling at Edward. Han log svagt tillbaka, men det fanns mer liv än förut i hans ansikte. He smiled faintly back, but there was more life in his face than before.

Jag blinkade till och glömde nästan öppna ögonen igen. I blinked and almost forgot to open my eyes again.

”Jacob”, mumlade Edward. ”Du borde verkligen sova. “You really should sleep. Som Bella sa får du naturligtvis låna en säng här, men jag förstår om du ligger bekvämare utomhus. As Bella said, you can of course borrow a bed here, but I understand if you are more comfortable outdoors. Oroa dig inte för någonting – jag lovar att leta upp dig om du behövs.” Mach dir um nichts Sorgen – ich verspreche, nach dir zu suchen, wenn du gebraucht wirst.“ Do not worry about anything - I promise to look you up if needed. ”

”Okej, okej”, mumlade jag. Nu när det verkade som om Bella skulle få leva några timmar till, kunde jag fly. Now that it seemed like Bella was going to live a few more hours, I was able to escape. Kura ihop mig under ett träd någonstans, tillräckligt långt härifrån för att slippa stanken. Cuddle up under a tree somewhere, far enough away to avoid the stench. Blodsugaren skulle väcka mig om någonting hände. Det var han skyldig mig. He owed me that.

”Det är jag”, instämde Edward. "It's me," Edward agreed.

Jag nickade och lade en hand på Bellas. Hennes var iskall.

”Krya på dig”, sa jag. „Halt die Klappe“, sagte ich. "Get on with it," I said.

”Tack, Jacob.” Hon vred på handen och kramade min. "Thank you, Jacob." She twisted her hand and hugged mine. Jag kände att vigselringen satt löst runt hennes magra finger. I felt the wedding ring sit loosely around her skinny finger.

”Ge henne en filt eller något”, mumlade jag medan jag gick mot dörren. „Gib ihr eine Decke oder so“, murmelte ich, als ich zur Tür ging. "Give her a blanket or something," I mumbled as I walked to the door.

Innan jag hann fram skar två ylanden genom den stilla morgonluften. Bevor ich dort ankommen konnte, durchschnitten zwei Heulen die stille Morgenluft. Before I got there, two ylands cut through the still morning air. Det gick inte att missta sig på tonfallet i dem. Der Ton in ihnen war unverkennbar. It was impossible to miss the tone in them. Inget missförstånd den här gången. Diesmal kein Missverständnis.

”Helvete”, svor jag och kastade mig ut genom dörren. „Verdammt“, fluchte ich und warf mich aus der Tür. Jag vräkte mig ut från verandan och lät kroppen skifta form i luften. I threw myself out of the porch and let my body change shape in the air. Ett skarpt, rivande ljud hördes när mina shorts slets sönder. A sharp, tearing sound was heard as my shorts tore. Fan. Jag hade inga andra kläder med mig. Men det spelade ingen roll. But it did not matter. Jag landade på tassarna och sprang västerut. I landed on my paws and ran west.

Vad är det? ropade jag i tankarna. I shouted in my mind.

De kommer, svarade Seth. They're coming, Seth replied. Minst tre stycken. At least three pieces.

Har de delat på sig? Have they shared?

Jag springer tillbaka till Seth med ljusets hastighet, lovade Leah. Ich werde mit Lichtgeschwindigkeit zu Seth zurückrennen, versprach Leah. I'm running back to Seth at the speed of light, Leah promised. Jag hörde luften pressas genom hennes lungor när hon tvingade sig själv framåt med en ofattbar snabbhet. Ich konnte hören, wie die Luft durch ihre Lungen gepresst wurde, als sie sich mit unvorstellbarer Geschwindigkeit nach vorne drängte. I heard the air press through her lungs as she forced herself forward with unimaginable speed. Skogen piskade förbi henne. The forest whipped past her. Ingen annan närmar sig, inte än i alla fall. No one else is approaching, not even in any case.

Seth, utmana dem inte. Seth, do not challenge them. Vänta på mig.

De saktar farten. Åh, det känns så konstigt att inte kunna höra dem. Oh, it feels so weird not being able to hear them. Jag tror …

Vad?

Jag tror att de har stannat. I think they have stayed.

Väntar de på resten av flocken? Are they waiting for the rest of the herd?

Tyst. Känner ni? Wissen Sie? Do you know?

Jag uppfattade hans intryck. I understood his impression. Det svaga, ljudlösa skimret i luften. Das schwache, lautlose Schimmern in der Luft. The faint, silent shimmer in the air.

Någon skiftade form? Someone changed shape?

Det kändes så, instämde Seth. Es fühlte sich so an, stimmte Seth zu. It felt that way, Seth agreed.

Leah flög in den lilla gläntan där Seth väntade. Leah flog auf die kleine Lichtung, wo Seth wartete. Leah flew into the little clearing where Seth was waiting. Hon borrade ner klorna i marken. Sie grub ihre Krallen in den Boden. She drilled her claws into the ground. Jag är här, lillebror. I'm here, little brother.

De kommer, tänkte Seth nervöst. They're coming, Seth thought nervously. Långsamt. De går. Sie gehen. They walk.

Nästan framme, tänkte jag. Fast geschafft, dachte ich. Almost there, I thought. Jag försökte flyga fram, som Leah. Ich habe versucht, vorwärts zu fliegen, wie Leah. I tried to fly forward, like Leah. Det kändes fruktansvärt att vara borta från Seth och Leah, särskilt med tanke på att hotet var närmare dem än mig. Es fühlte sich schrecklich an, von Seth und Leah getrennt zu sein, besonders wenn man bedenkt, dass die Bedrohung für sie näher war als für mich. It felt awful to be away from Seth and Leah, especially considering the threat was closer to them than me. Fel. Wrong. Jag borde vara med dem, mellan dem och det som närmade sig. Ich sollte bei ihnen sein, zwischen ihnen und dem, was sich näherte. I should be with them, between them and what was approaching.

Oj, börjar vi känna oss lite faderliga? Autsch, fangen wir an, uns ein bisschen väterlich zu fühlen? Wow, are we starting to feel a little fatherly? tänkte Leah.

Koncentrera dig, Leah.

Fyra, konstaterade Seth. Vier, stellte Seth fest. Four, Seth stated. Tre vargar och en man. Drei Wölfe und ein Mann. Three wolves and a man. Grabben hade bra hörsel. The boy had good hearing.

Jag kom fram till den lilla gläntan och ställde mig omedelbart framför dem. Ich erreichte die kleine Lichtung und stand sofort vor ihnen. I reached the small clearing and immediately stood in front of them. Seth slöt genast upp på min högra sida, medan Leah tog längre tid på sig att inta sin position. Seth sperrte sofort auf meiner rechten Seite ein, während Leah länger brauchte, um ihre Position einzunehmen. Seth immediately closed in on my right side, while Leah took longer to take her position.

Så nu har jag lägre rang än Seth, muttrade hon för sig själv innan hon ställde sig på min vänstra sida. Also bin ich jetzt im Rang niedriger als Seth, murmelte sie vor sich hin, bevor sie sich zu meiner Linken stellte. So now I have a lower rank than Seth, she muttered to herself before standing on my left side.

Först till kvarn, tänkte Seth belåtet. Das Wichtigste zuerst, dachte Seth zufrieden. First things first, Seth thought contentedly. Men du har aldrig varit trea i rang heller, så det är ändå en befordran. Aber du warst auch noch nie Dritter im Rang, also ist es immer noch eine Beförderung. But you've never been third in rank either, so it's still a promotion.

Rangen under min lillebror är ingen befordran. The rank below my little brother is no promotion.

Sluta! tänkte jag. Jag bryr mig inte om var ni står. Håll tyst och var beredda. Keep quiet and be prepared.

De dök upp några sekunder senare, gående, precis som Seth hade trott. Jared först, i mänsklig form med uppsträckta händer. Jared zuerst, in Menschengestalt mit ausgestreckten Händen. Paul, Quil och Collin på fyra ben bakom honom. Det fanns ingen aggressivitet i deras hållning. De höll sig bakom Jared med spetsade öron, skärpta men lugna. Sie blieben hinter Jared, die Ohren gespitzt, geschärft, aber ruhig. They stayed behind Jared with pointed ears, sharpened but calm.

Men … det var märkligt att Sam hade skickat Collin i stället för Embry. But… it was strange that Sam had sent Collin instead of Embry. Det var inte vad jag skulle ha gjort om jag skickat en diplomattrupp till fiendens territorium. That was not what I would have done if I had sent a diplomatic troop to enemy territory. Jag skulle inte ha skickat en valp – jag skulle ha skickat en rutinerad kämpe.

En skenmanöver? A sham maneuver? undrade Leah.

Tänkte Sam, Embry och Brady attackera på egen hand? Did Sam, Embry and Brady plan to attack on their own? Inte troligt. Unwahrscheinlich. Unlikely.

Ska jag kolla? Soll ich nachsehen? Should I check? Jag kan springa hela varvet på under två minuter. Ich kann die ganze Runde in weniger als zwei Minuten laufen. I can run the whole lap in under two minutes.

Ska jag varna Cullens? undrade Seth.

Tänk om deras avsikt är att dela på oss? Was, wenn ihre Absicht darin besteht, uns zu spalten? What if their intention is to share us? funderade jag. Cullens vet att något är på gång, de är redo. The Cullens know something's going on, they're ready.

Sam skulle aldrig vara så dum … viskade Leah med påtaglig rädsla. Sam würde niemals so dumm sein… flüsterte Leah mit greifbarer Angst. Sam would never be so stupid… Leah whispered with obvious fear. Hon föreställde sig att Sam attackerade Cullens med bara Embry och Brady till hjälp. She imagined that Sam attacked Cullens with only Embry and Brady to help.

Nej, det skulle han inte, försäkrade jag, men bilden i hennes huvud gjorde mig också lite illamående. Nein, das würde er nicht, versicherte ich ihr, aber das Bild in ihrem Kopf machte mich auch ein wenig krank. No, he would not, I assured, but the image in her head also made me a little nauseous.

Jared och de tre vargarna iakttog oss och väntade. Jared and the three wolves watched us and waited. Det var otäckt att inte kunna höra vad Quil, Paul och Collin sa till varandra. It was disgusting not to be able to hear what Quil, Paul and Collin said to each other. Deras ansiktsuttryck var neutrala, omöjliga att tolka.

Jared harklade sig och nickade mot mig. Jared cleared his throat and nodded at me. ”Vit flagg, Jake. White flag, Jake. Vi är bara här för att prata.” We're just here to talk. ”

Tror du det är sant? Do you think that is true? undrade Seth.

Låter vettigt, men … Sounds sensible, but…

Ja, instämde Leah. Ja, Lea stimmte zu. Yes, Leah agreed. Men.

Ingen av oss slappnade av. None of us relaxed.

Jared rynkade pannan. Jared runzelte die Stirn. ”Det vore lättare att prata om jag kunde höra dig också.” "It would be easier to talk if I could hear you too."

Jag tänkte inte skifta form förrän jag kände mig trygg i situationen, förstod den. Ich würde meine Gestalt nicht ändern, bis ich mich in der Situation sicher fühlte, verstand es. I did not intend to change form until I felt safe in the situation, it understood. Varför Collin? Why Collin? Det var det som bekymrade mig mest. Das machte mir am meisten Sorgen. That was what worried me the most.

”Okej, då får väl jag prata”, sa Jared när jag inte gjorde någonting. „Okay, dann werde ich reden“, sagte Jared, als ich nichts tat. "Okay, then I guess I can talk," Jared said when I did nothing. ”Jake, vi vill att du ska komma tillbaka.” "Jake, we want you to come back."

Quil gnällde till bakom honom. Quil wimmerte hinter ihm. Quil whined behind him. Instämmande.

”Du har slitit sönder familjen. "You have torn the family apart. Det är inte meningen att det ska vara så här.” So soll es nicht sein.“ It's not meant to be like this. ”

Det hade jag inte precis några invändningar mot, men det var heller inte poängen. Dagegen habe ich nicht direkt Einspruch erhoben, aber darum ging es auch nicht. I did not exactly have any objections to that, but that was not the point either. Det fanns några ouppklarade meningsskiljaktigheter mellan Sam och mig. There were some unresolved disagreements between Sam and me.

”Vi vet att du har … starka känslor om situationen med Cullens. “We know you have… strong feelings about the situation with Cullens. Vi vet att det är ett problem. We know it's a problem. Men det är en överreaktion.”

Seth morrade. Seth growled. Överreaktion? Men det är det inte att attackera våra allierade utan förvarning? Aber unsere Verbündeten ohne Vorwarnung anzugreifen, nicht wahr? But is it not to attack our allies without warning?

Seth, har du hört talas om pokeransikte? Seth, hast du von Pokerface gehört? Seth, have you heard of poker face? Ta det lugnt. Take it easy.

Förlåt.

Jared kastade en blick på Seth och såg sedan på mig igen. Jared glanced at Seth and then looked at me again. ”Sam är beredd att gå långsamt fram, Jacob. „Sam ist bereit, es langsam angehen zu lassen, Jacob. "Sam is ready to move forward slowly, Jacob. Han har lugnat ner sig, pratat med de äldste. He has calmed down, talked to the elders. De har kommit fram till att en omedelbar attack inte är rätt taktik i det här läget.” They have come to the conclusion that an immediate attack is not the right tactic in this situation. "

Översättning: De har redan förlorat överraskningsmomentet, tänkte Leah. Translation: They have already lost the moment of surprise, Leah thought.

Det var märkligt hur tydligt vårt gemensamma medvetande redan var. It was strange how clear our common consciousness was already. Flocken var redan ”Sams flock”, redan ”de” mot ”oss”. Das Rudel war schon „Sams Rudel“, schon „sie“ gegen „uns“. The herd was already "Sam's herd", already "they" against "us". Någonting utanför, något främmande. Etwas außerhalb, etwas Fremdes. Something outside, something foreign. Det kändes särskilt konstigt att Leah också tänkte på det sättet, att hon var en etablerad del av ”oss”. It felt especially strange that Leah also thought in that way, that she was an established part of "us".

”Billy och Sue håller med dig, Jacob, om att vi kan vänta tills Bella … blir separerad från problemet. „Billy und Sue stimmen dir zu, Jacob, dass wir warten können, bis Bella … von dem Problem getrennt ist. "Billy and Sue agree with you, Jacob, that we can wait until Bella… is separated from the problem. Ingen av oss känner oss bekväma med tanken på att döda henne.” "None of us are comfortable with the idea of killing her."

Trots att jag just tillrättavisat Seth för det, kunde jag inte hålla tillbaka en egen morrning. Even though I just reprimanded Seth for it, I could not hold back my own growl. Så de kände sig inte riktigt bekväma med tanken på mord längre? So they did not feel really comfortable with the idea of murder anymore?

Jared höjde händerna igen. Jared hob erneut die Hände. Jared raised his hands again. ”Ta det lugnt, Jake. Take it easy, Jake. Du vet vad jag menar. You know what I mean. Vad jag säger nu är att vi tänker vänta och omvärdera situationen. Avgöra senare om det blir problem med … saken.” Entscheiden Sie später, ob es ein Problem mit dem … Ding gibt.“ Decide later if there will be a problem with the… thing. ”

Ha! tänkte Leah.

Vilket skitsnack. What bullshit.

Du köper det inte? You do not buy it?

Jag vet vad de tänker, Jake. I know what they're thinking, Jake. Vad Sam tänker. What Sam thinks. De räknar med att Bella ska dö i alla fall. They expect Bella to die anyway. Och att du då kommer att bli så ursinnig … And that you will then be so furious…

Att jag själv leder attacken. Dass ich selbst den Angriff führe. That I myself lead the attack. Jag strök öronen bakåt. I stroked my ears back. Vad Leah gissade lät ganska sannolikt. Was Leah vermutete, klang ziemlich wahrscheinlich. What Leah guessed sounded quite likely. Och det kunde mycket väl bli så. And it could very well be so. När … Om den där saken dödade Bella, skulle jag lätt glömma hur jag kände för Carlisles familj just nu. When… If that thing killed Bella, I would easily forget how I felt about Carlisle's family right now. De skulle antagligen bara framstå som fiender – blodsugande parasiter – för mig igen. They would probably just appear to me as enemies - blood-sucking parasites - to me again.

Jag ska påminna dig, viskade Seth. Ich werde dich daran erinnern, flüsterte Seth. I'll remind you, Seth whispered.

Jag vet. Frågan är bara om jag kommer att lyssna. The only question is if I will listen.

”Jake?” frågade Jared.

Jag suckade tungt.

Leah, spring ett varv – för säkerhets skull, bara. Leah, lauf eine Runde – nur zur Sicherheit. Leah, run a lap - just in case. Jag kommer att bli tvungen att prata med honom, och jag vill vara säker på att ingenting annat händer medan jag är i människoform.

Lägg av, Jacob, du kan skifta form medan jag är här. Leg es weg, Jacob, du kannst dich verwandeln, während ich hier bin. Shut up, Jacob, you can change shape while I'm here. Trots att jag försökt undvika det, så har jag sett dig naken förut – jag går inte precis igång på det, så oroa dig inte. Obwohl ich versucht habe, es zu vermeiden, habe ich dich schon einmal nackt gesehen – ich will es nicht unbedingt, also mach dir keine Sorgen. Even though I tried to avoid it, I've seen you naked before - I'm not exactly into it, so do not worry.

Det är inte din oskuldsfullhet jag försöker skydda, Leah. Es ist nicht deine Unschuld, die ich versuche zu schützen, Leah. It's not your innocence I'm trying to protect, Leah. Stick nu. Hau ab.

Leah frustade till och rusade in i skogen. Leah snorted and rushed into the woods. Jag hörde hennes klor borra sig ner i marken när hon ökade farten. I heard her claws drilling into the ground as she increased her speed.

Nakenhet var en oönskad men oundviklig del av flocklivet. Nacktheit war ein unerwünschter, aber unvermeidlicher Teil des Herdenlebens. Ingen av oss hade tänkt på det förrän Leah anslöt sig. Keiner von uns hatte darüber nachgedacht, bis Leah dazukam. None of us had thought about it until Leah joined. Då blev det besvärligt. Dann wurde es unangenehm. Then it became difficult. Leah hade bara normal kontroll över sitt humör, så det tog lika lång tid för henne som för de flesta andra att sluta spränga sönder sina kläder varenda gång hon blev förbannad. Leah hatte nur normale Kontrolle über ihr Temperament, also brauchte sie so lange wie die meisten Leute, um aufzuhören, ihre Kleidung jedes Mal in die Luft zu jagen, wenn sie sauer war. Leah only had normal control over her mood, so it took as long for her as for most others to stop tearing up her clothes every time she got pissed. Vi hade sett skymtar av henne, allihop. Wir alle hatten flüchtige Blicke von ihr gesehen. We had all seen glimpses of her. Och det var inte det att hon inte var värd att se på – det var bara det att det inte var värt det alls, när hon kom på en med att tänka på det efteråt. Und es war nicht so, dass sie es nicht wert gewesen wäre, sie anzusehen – es war nur so, dass es sich überhaupt nicht gelohnt hatte, wenn sie danach darüber nachdachte. And it was not that she was not worth looking at - it was just that it was not worth it at all, when she came up with one to think about it afterwards.

Jared och de andra stirrade vaksamt på platsen där hon försvunnit in bland träden. Jared und die anderen starrten misstrauisch auf die Stelle, wo sie zwischen den Bäumen verschwunden war. Jared and the others stared vigilantly at the spot where she had disappeared into the trees.

”Vart ska hon?” frågade Jared. "Where is she going?" asked Jared.

Jag ignorerade honom, slöt ögonen och försökte samla mig igen. I ignored him, closed my eyes and tried to gather myself again. Det kändes som om luften vibrerade omkring mig, sköt ut från mig i små svallvågor. Es fühlte sich an, als würde die Luft um mich herum vibrieren und in kleinen Wellen aus mir herausschießen. It felt as if the air was vibrating around me, shooting out of me in small surges. Jag ställde mig på bakbenen och skiftade över i precis rätt ögonblick, så att jag stod upprätt när jag blev mitt mänskliga jag.

”Åh”, sa Jared. ”Hej, Jake.”

”Hej, Jared.”

”Tack för att du pratar med mig.” "Thank you for talking to me."

”Visst.”

”Vi vill att du ska komma tillbaka, Jake.”

Quil gnällde till igen. Quil whined again.

”Jag vet inte om det är så enkelt, Jared.” "I do not know if it's that easy, Jared."

”Kom hem”, bad han och lutade sig mot mig. "Come home," he begged, leaning against me. Vädjande. Reizvoll. Appealing. ”Vi kan lösa det här. "We can solve this. Du hör ihop med oss. You belong with us. Låt Leah och Seth också komma hem.”

Jag skrattade. I laughed. ”Visst – som om jag inte har tjatat på dem om det från första början.” „Sicher – als hätte ich sie nicht von Anfang an damit genervt.“ "Sure - as if I did not bother them about it from the beginning."

Seth fnös bakom mig. Seth schnaubte hinter mir. Seth snorted behind me.

Jared fick något vaksamt i blicken igen. Jared bemerkte wieder etwas Wachsames in seinen Augen. Jared got something vigilant in his eyes again. ”Vad händer nu, då?” "Now what?"

Jag tänkte igenom mitt svar. Ich dachte über meine Antwort nach. I thought through my answer. ”Jag vet inte”, sa jag till slut. "I do not know," I said at last. ”Men jag är inte säker på att det kan bli som vanligt igen, Jared. "But I'm not sure it can be normal again, Jared. Jag vet inte hur det fungerar – det känns inte som om jag kan stänga av den här alfagrejen när andan faller på. Ich weiß nicht, wie es funktioniert - ich habe nicht das Gefühl, dass ich dieses Alpha-Ding ausschalten kann, wenn ich Wind davon bekomme. I do not know how it works - it does not feel like I can turn off this alpha thing when the spirit falls. Den känns ganska permanent.”

”Du hör ändå ihop med oss.” "You still belong with us."

Jag höjde ögonbrynen. I raised my eyebrows. ”Två alfahannar kan inte höra ihop med samma flock, Jared. Minns du hur nära ögat det var i går? Erinnerst du dich, wie nah es gestern war? Do you remember how close to the eye it was yesterday? Ledarinstinkten är för stark.”

”Så ni tänker bara hänga med parasiterna resten av era liv?” frågade Jared. "So you're just going to hang out with the parasites for the rest of your lives?" asked Jared. ”Ni har inget hem här. "You have no home here. Du har redan slut på kläder”, påpekade han. Du hast schon keine Klamotten mehr“, betonte er. You have already run out of clothes ", he pointed out. ”Ska ni vara vargar hela tiden? "Are you going to be wolves all the time? Du vet att Leah inte tycker om att äta i vargform.” Du weißt, dass Leah es nicht mag, in Wolfsgestalt zu essen.“ You know Leah does not like to eat in wolf form. ”

”Leah får göra vad hon vill när hon blir hungrig, hon har själv valt att komma hit. "Leah can do what she wants when she gets hungry, she herself has chosen to come here. Jag talar inte om för någon annan vad de ska göra.” I'm not telling anyone else what to do. ”

Jared suckade. ”Sam är ledsen för det han gjorde mot dig.” „Sam tut leid, was er dir angetan hat.“ "Sam is sorry for what he did to you."

Jag nickade. Ich nickte. ”Jag är inte arg längre.” "I'm not angry anymore."

”Men?”

”Men jag kommer inte tillbaka, inte nu. Vi måste också vänta och se vad som händer. We also have to wait and see what happens.