Litteraturepoken realismen förklarad | SVENSKA | Gymnasienivå
För författare i början av 1800-talet var inte realism-
-nåt som du sålde böcker på.
Litteraturen färgades av romantiken. Böcker var ett sätt att fly vardagen-
-genom romaner med stora känslor och extraordinära människor.
Men en bit in på 1800-talet händer nåt.
Det är som att författarna plötsligt upptäcker den vanliga världen.
Det är inte längre hjältar, utan vanliga människor.
Det visar sig att de har oerhört intressanta liv.
Romantiken handlar om det folk aldrig är med om, realismen om det som alla-
-åtminstone möjligt skulle kunna vara med om.
Nu är böcker inte bara en flykt, utan ett verktyg att se verkligheten-
-och kanske förändra den. Men varför sker det just nu?
Vad för verklighet vill de beskriva?
Realismens start brukar dateras till ca 1830.
Världen står inför en stor förändring - den industriella revolutionen.
Med den uppstår ett nytt klassamhälle - framför allt en klass är på gång.
1800-talet är borgerlighetens sekel, definitivt.
Före 1800-talet är den svag, i slutet äger den stora delar av världen.
Borgerligheten, medelklassen, är läskunnig och har pengar till nöjen.
De köper tidningar, går på teater eller sitter med en roman i knäet.
Nu kommer romaner som inte handlar om att drömma sig bort till annat-
-utan som beskriver deras egna liv och problem de kan relatera till.
De känner igen sig.
Vi får en litteratur som skrivs av borgerligheten för borgerligheten.
Honoré de Balzac är en av realismens mest stilbildande författare-
-och mycket produktiv. Portalverket är "Den mänskliga komedin":
90 romaner och över 2 000 karaktärer.
I dem vill han avtäcka det franska klassamhället.
Folk vill upp sig och de faller. Klass består av en mängd tecken-
-i ett skådespel som man ska kunna.
Människor är en produkt av sin uppfostran-
-och tillfälligheter man hamnar i.
Balzacs liv är ett klättrande och fallande. Kronofogden är hack i häl.
Men vissa har det värre. Under borgerskapet...
...så växer det fram en arbetarklass, som är utsatt och måste arbeta hårt.
Det skapar spänningar i samhället mellan de som har och inte har.
Det är ett ojämlikt samhälle.
Allmän rösträtt existerar inte i Sverige och resten av Europa.
Det är också en tid av nya politiska ideologier som kräver förändring-
-nåt som gör avtryck i den nya, debattsugna litteraturen.
Realismen driver på och påverkas av förändringarna-
-så litteraturen är i ett samspel med de samhällsförändringar som sker.
Ett exempel är Dickens. I en av sina mest kända böcker, "Oliver Twist"-
-belyser han delar av det moderna samhället som många helst sluppit.
Oliver är föräldralös och bor på ett fattighus där barnen behandlas illa.
Personalen är mer generös med stryk än mat.
Oliver flyr till London och värvas till ett tjuvgäng, lett av Fagin-
-som lurar in honom i kriminalitet.
Det ser ut att ordna sig då mr Brownlow tar hand om Oliver-
-men Fagin kidnappar Oliver och lämnar honom till skurken Sikes.
Efter ett misslyckat inbrott i fru Maylies hus-
-blir Oliver skadeskjuten. Men nu vänder det.
Fru Maylie tar hand om honom.
Det visar sig att han är arvtagare till en förmögenhet.
Skurkarna dör eller åker i fängelse.
Det är en av de första romanerna som beskriver folk som inte nämnts förr.
Det är de fattiga, prostituerade och kriminella.
Det är väldigt hårda livsberättelser.
Det är inte populärt bland alla. Premiärministern konstaterar krasst-
-att romanerna bara utspelar sig på otrevliga ställen med otrevligt folk.
"Jag ogillar sånt i verkligheten och vill inte se det representerat."
Dickens menar att om det är otrevligt så är det verkligheten det är fel på.
Dickens har alltså ett tydligt socialt patos-
-vilket Virginia Woolf kommenterade:
Hon stod inte ut med att läsa romanen för att den väckte panik hos läsaren:
"Jag måste ge nåt till välgörande ändamål för det är fruktansvärt."
Det var väl det han ville uppnå.
Just fattiga barn, som då lever under fruktansvärda förhållanden-
-är en grupp som Dickens slåss för.
Det kan bero på att han själv som 12-åring måste arbeta-
-efter att pappan hamnat i fängelse för skulder.
Före realismen var folk ointresserade av vad barn kände-
-men nu blir det vanligare att se världen med ett barns oskyldiga ögon.
Läsaren ska uppleva ett starkt medlidande med det oskyddade barnet-
-som råkar illa ut och kastas ut i en värld där vuxna ofta sviker.
Ett känt exempel på Dickens sätt att skriva är scenen ur Oliver Twist-
-filmatiserad 1948.
Oliver tar mod till sig, går till föreståndaren och frågar försynt:
Snälle herrn... Jag vill ha lite till.
-Vad?! -Vad?!
I den scenen spelar han med ironi.
"Det är en skandal att be om mer när de fått så lite."
Personen som chockas-
-är ju en "fet, hälsosam man" som fått tillräckligt med mat.
För Oliver ordnar sig allt till sist på ett oväntat och orealistiskt sätt.
Kanske unnar Dickens Oliver ett riktigt sagoslut-
-eller så tror han att läsaren vill ha det.
Som andra kända romaner vid den tiden publiceras boken som följetong.
Att läsaren är nyfiken är nödvändigt för en professionell författare.
Varje kapitel avslutas där det är mest spännande, en "cliffhanger".
Det lockade fler läsare och blev som den tidens tv-serier.
Läsarna blir intresserade och vill veta vad som händer.
Men 1800-talet är inte bara barnarbete och misär.
Nu sker en rad vetenskapliga framsteg och innovationer. En sån är kameran-
-vilket är intressant för författare som försöker fånga verkligheten.
Fotona och litteraturen har ett utbyte av varandra-
-och accentuerar det realistiska. Många läste Dickens och tog bilder-
-av fattiga barn med smutsiga ansikten.
Jag tror att Dickens säkert såg de fotografierna-
-och påverkades i sitt skrivande.
Fotografierna sprids allt längre bort. Världen kommer närmare.
I tidens anda finns också en vilja att upptäcka och förstå världen.
Att vara vetenskapsman är nåt upphöjt och fint. Det påverkar litteraturen.
Under slutet av 1800-talet uppstår naturalismen, en radikalare realism.
Författarna ser sig som forskare i mänskligt beteende.
De inspireras av Charles Darwin.
1859 släpper han boken "Om arternas uppkomst".
Han ifrågasätter Bibelns skapelseberättelse-
-och det gör frågan om arv och miljö intressant.
Vissa kan hamna i en situation och blomstra-
-medan andra förfaller.
Är det arvet eller miljön? Har människorna olika förutsättningar?
Det blir intressant för författarna att bygga intrigen på det här.
Naturalisterna ser sina romaner som fallstudier-
-och sig själva som vetenskapsmän som experimenterar med sina karaktärer.
En stilbildare är Émile Zola.
I "Thérèse Raquin" vill han bevisa att våra beteenden inte är fria val-
-utan resultatet av vår uppväxtmiljö och våra medfödda temperament.
Han "obducerade" människor, inte för att se varför de dött-
-utan för att ta reda på varför de råkade ut för det de gjorde.
Naturalismen får genomslag i Sverige.
En av de möjligen främsta svenska naturalisterna är August Strindberg-
-med pjäserna "Fröken Julie" och "Fadren".
Strindberg slår igenom under epoken "Det moderna genombrottet".
De moderna författarna vill inte skriva behagligt, utan förändra.
Det är realismens epok, då littera- turen ska sätta problem under debatt.
Ett problem som sätts under debatt är kvinnofrågan.
Under 1800-talet är kvinnors frihet begränsad.
Kvinnor bestämmer inte över sin ekonomi. Det gör maken eller pappan.
I prosa och pjäser tas frågorna upp.
I "Pengar" av Victoria Benedictsson och "Ett dockhem" av Henrik Ibsen-
-sätts familjelivet, äktenskapet och kvinnans frigörelse under lupp.
Ämnena passar realismen.
Just med det vardagliga kan den sätta fingret på de här frågorna.
Vi har aldrig haft så många kvinnliga författare-
-som skriver romaner, noveller och pjäser om sina livsvillkor.
De uttryckte sin djupa frustration över ordningen som rådde.
August Strindberg är i ropet, men lika känd är Anne Charlotte Leffler-
-framför allt inom teatern, där hon spelas mer flitigt än Strindberg.
Genombrottet är "Skådespelerskan" som regissören Sara Giese satt upp.
Hon var nog inspirerad av sitt eget liv. Hon var 24 år, nygift-
-och vantrivdes i den hustruliga tristessen.
Hennes man ville inte ha en hustru som arbetar och skriver pjäser-
-men hon skriver ändå, om kvinnors rätt att uttrycka sig själva.
Pjäsen handlar om Ester Larsson-
-som tvingas lämna teaterlivet för att det inte passar sig för en fru.
Idealet är en idé om en naturlig kvinnlighet. Man är mamma.
Man är hustru och gör sig inte till.
Esters blivande make är förfärad över att hon har löshår och smink-
-att hennes kvinnlighet inte är så enkel, utan att hon har flera lager.
Hon är inte bara en roll, hustru, hon kan inte begränsa sig. Hon säger:
"Jag spelar aldrig nån roll. I varje roll har jag varit mig själv."
"Jag har lika många skiftningar som Ester Larsson spelat roller."
Frågan om kvinnans frigörelse är en av tidens stora frågor.
Redan 1839 släpper Carl Jonas Love Almqvist "Det går an"-
-om Sara och Albert som väljer att vara ihop, utan att gifta sig.
Sara skulle förlora glasmästeriet hon ärvt av sin far om de gifter sig.
Det var i ett patriarkalt samhälle fullständigt skandalöst.
Han blev skandaliserad, arbetslös och fick leta upp ett nytt sätt att leva-
-så han blev yrkesförfattare, halvt mot sin vilja.
Även Fredrika Bremer tar upp kvinnors självständighet i "Hertha" från 1856.
Romanen påverkade den politiska opinionen.
Två år senare kan ogifta kvinnor bli myndiga och styra sin ekonomi.
Frågorna om kvinnans och mannens ställning debatteras vidare.
Sen rullas de ut under 1800-talet-
-för att accentueras kring sexualiteten vid sedlighetsdebatten.
Sedlighetsdebatten är en enorm kulturdebatt, den största i Sverige.
Den handlar om sexualmoral och vad litteraturen får handla om.
Ska författare skriva om sex utanför äktenskapet och klandra äktenskapet?
Anne Charlotte Leffler gör båda i "Aurore Bunge". Det väcker känslor.
"Vidrigt att ämnet upptagits av kvinnohand."
"Skriv inte om kvinnor som gifter sig av hyckel."
"Skriv om kvinnor som träffar bra män."
Det finns en övertygelse vid den tiden att män blir sjuka utan sex.
Prostitution är ett problem, där fattiga kvinnor utnyttjas.
Men nu går kvinnor själva in i debatten-
-med krav på en ny sexualmoral för kvinnor och män.
En radikal falang menade att kvinnor bör få leva ut sin sexualitet-
-och att kvinnor blir sjuka av att inte få lära sig om sexualiteten.
De stockkonservativa männen tycker: Män ska få gå till prostituerade-
-och fruarna ska vara rena. Det hemska är att de vinner.
Luften går ut sedlighetsdebatten. Efter en lång tid av realism-
-börjar pendeln svänga tillbaka mot romantikens verklighetsflykt.
Publiken lessnar på verkligheten.
Böckerna var uppmärksammade, men sålde inte. Förlagen var bekymrade.
Man talade om "gråvädersrealism" inom litteraturen.
Det blev en "backlash". "Texterna är tendensiösa. Det är enfrågepjäser."
"Det är inte relevant för vår samtid eller historien."
Just då är Leffler och Strindberg det moderna Sveriges mamma och pappa-
-men när epoken är över blir det mer och mer Strindberg.
Utanför Dramaten i dag står endast Strindberg.
När 1900-talets litteraturvetare sammanfattar realismen-
-får kvinnliga författare som Leffler mindre plats.
En man på den tiden berättade ju bara om sina kärleks- och pengabekymmer-
-medan kvinnorna först måste berätta om:
"Vi kvinnor har också ett inre liv."
De frågor som lyfts av genombrottets författare gör ändå avtryck.
Alla frågor som litteraturen jobbade med blir lösta, men det tar ett tag.
Vilka andra spår kan vi se av den realistiska epoken i dag?
Realismen skapar den intrigdrivna roman vi i dag läser-
-där vi vill gå in i fiktionsvärldar och lära känna människor.
I dag läser vi inte bara memoarer, utan konsumerar också verklighet-
-i form av "true crime", dokusåpor, poddar och vloggar.
Gränsen mellan fiktion och verklighet skapar debatt också i dag.
Vi försöker fiktionalisera våra egna liv i dag.
Den typ av kritik som Leffler fick för osedlighet-
-återkommer även i vår tid. Ska verkligheten beskrivas som den är?
Ska vi ge plats åt människor eller berättelser med "fel" budskap?
Att se våld gör väl folk våldsamma? Det trodde 1800-talsmänniskorna.
Om man skrev om otrohet, trodde man att det ledde till otrohet.
Det är mycket vi kan föreställa oss. Allt är inte bra-
-men vi kan lära oss nåt, få ljus i hörn vi aldrig går till.
Svensktextning: Lotta Almqvist Iyuno Media Group för UR