SEX, SYND OCH STRAFF
Sex, lögner och... pasta briserade häromdagen i en skandal av existentiella proportioner när motionsprofilen Paolo Roberto greps för sexköp på Östermalm i Stockholm.
Är den svenska sexköpslagen den bästa uppfinningen sedan rostat bröd, eller ger den uttryck för en auktoritär moralism utan hänsyn till de inblandade?
Meningarna går isär som… låren på en bordell?
Hur ser balansen mellan ideologi, moral och lagstiftning ut?
Vad ÄR egentligen sexköpslagen – och hur påverkar den det svenska samhället?
Dessa frågor tar jag upp i veckans video!
Jag heter Henrik Jönsson, och jag är en oberoende libertariansk entreprenör och samhällsdebattör.
Om du gillar mina filmer och vill att jag ska fortsätta göra dem är jag tacksam om du stöttar mig via något av betalningsalternativen här ute till vänster.
Mina videofilmer tar i snitt tre hela arbetsdagar att göra – och jag gör en ny, aktuell film varenda vecka.
Glöm inte att prenumerera på min kanal här nedanför om du inte redan gjort det
och se till att klicka på klockan för att eventuellt få notiser när jag släpper nya filmer
vilket jag gör med dygdig disciplin varenda lördagsmorgon klockan 0800 svensk tid.
Idag pratar jag om Sex, synd och straff!
Häng med!
“Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få”
så skaldade den vankelmodige svenske poeten Gustaf Fröding år 1898 i dikten “En kärleksvisa”.
Faktum är att Fröding redan två år tidigare hade åtalats
för att han i dikten “En morgondröm” öppet hade skildrat ett samlag, något han gjorde som en uppsåtlig kritik av det sena 1800-talets konservativa sexualmoral.
För att kunna diskutera den svenska sexualmoralen är det nödvändigt att förstå två saker:
ETT: Att problematisera den svenska sexualmoralen innebär inte att man försvarar sexköp
tvärtom är ifrågasättande ett nödvändigt demokratiskt redskap för att pröva och utvärdera olika politiska åtgärder.
TVÅ: Man måste också förstå att sexualmoralen är ett av den mänskliga civilisationens mest kraftfulla maktverktyg, och att dess långa historia präglar oss än idag.
Världens påstått äldsta yrke har anor som sannolikt är äldre än den mänskliga civilisationen själv.
Forskare har bland primater observerat hur unga schimpanser ofta erbjuder sexuella tjänster i utbyte mot mat eller beskydd.
På liknande sätt omger sig ofta dominanta babian-hanar med stora harem av högstatus-honor
och ägnar en så stor del av sin tid till att jaga bort rivaliserande hanar att de utvecklar allvarliga stress-symptom som magsår.
På samma sätt riskerade oreglerad avkomma att introducera kaos och konflikt i tidiga mänskliga samhällen,
och tillträdet till fertila kvinnor reglerades därför mycket hårt.
Sexualmoralen kom således att föreskriva sexuell avhållsamhet utanför dom av samhället godkända äktenskapen
och kvinnor som bröt mot dessa regler hölls på betryggande avstånd från all makt och status.
Världshistorien är full av symboler för denna reglerade sexualmoral:
Jesu moder sägs ha genomgått en obefläckad avlelse för kunna föda ett barn utan synd.
I uppenbarelseboken skildras den “Babylonska skökan” som en symbolisk SAMMANBLANDNING mellan en politisk och en sexuell fiende.
Den institutionaliserade kontrollen över reproduktionen sammanfattar det Darwinistiska urvalet i en dans där politik och genetik flätas samman.
Att reglera vem som parar sig med vem är nyckeln till att behålla makten, forma allianser och för att bygga dynastier.
Det dröjde till början av 1900-talet innan den repressiva sexualmoralen började ifrågasättas i Sverige.
Ett exempel på detta var när en grupp unga kulturradikaler i badorten Mölle etablerade ett så kallat “gemensamhetsbad”
alltså en plats där män och kvinnor badade tillsammans.
Tilltaget rönte så stor internationell uppmärksamhet att själva den tyske Kejsaren Vilhelm den II tog sig dit
för att med egna ögon bevittna vad som blivit känt som “Synden i Mölle.”
I samband med efterkrigstidens ekonomiska uppsving blev de sexualliberala kulturuttrycken allt fler.
Ingmar Bergmans film “Sommaren med Monika” från 1953 blev en internationell succée där Sverige kom att förkroppsliga den moderna, erotiska frigjordheten
och begreppet “Den svenska synden” blev en kittlande föreställning med både positiva och negativa konnotationer.
Under 1960-talet stärktes individualismen, och p-pillret bidrog till en frikostigare och mer kommersialiserad sexualitet.
Utgivningen av pornografiska tidningar ökade, och ett mer välorganiserat sex- och nöjesliv utvecklades
På grund av detta flyttade många sexarbetare från gatan till mer professionella miljöer inomhus.
Det var på en modern lägenhetsbordell av denna typ den nu ökända Geijer-affären briserade 1976.
I centrum för denna skandal stod Sveriges dåvarande justitieminister Lennart Geijer
som enligt en hemligstämplad promemoria från rikspolischefen tillsammans med flera andra toppolitiker fanns med på en lista över bordellens kunder.
Jag kunde på rak arm konstatera, en direkt lögn
Jag fann nämligen att mitt eget namn var med bland dem uppgivna kunderna.
Geijer dementerade med Olof Palmes hjälp anklagelserna som grundlösa, och ärendet lades ned eftersom det saknades trovärdiga vittnen.
Det är bara illvilliga rykten
Då ska man inte ha någon slags feghet och sätta igång med stora utredningar.
Skandalen eldade dock på 1977 års prostitutionsutredning med krav på kriminalisering.
Kraven hörsammades dock inte.
Utredarna befarade att en kriminalisering endast skulle dölja prostitutionen och riskerade att utsätta sexarbetarna för större risker.
Man rekommenderade i stället förebyggande åtgärder i form av informationsspridning och utbildning.
Men nu var den moraliska anden ute ur flaskan, och skam den som ger sig!
1993 tillsattes ännu en prostitutionsutredning.
Eftersom kraven på kriminalisering tidigare hade avvisats som potentiellt skadliga för sexarbetarna fokuserade man nu istället på kriminaliseringens NORMATIVA effekt:
man menade att en kriminalisering skulle stigmatisera sexköparen så att efterfrågan föll.
Även denna gång underkändes kraven på kriminalisering,
eftersom de negativa konsekvenserna för sexarbetarna ännu bedömdes större än en eventuell avskräckande effekt på befolkningen.
Efter detta nederlag handlade regeringen snabbt, och rundade utredningens slutsatser genom att endast kriminalisera KÖP av sexuella tjänster,
samtidigt som man formellt sett fortsatte tillåta försäljningen.
Genom detta “life-hack” kunde man rättsligen stigmatisera sexköparna, och samtidigt nominellt säga sig stå på de utsattas sida.
Tjugo år efter Geijer-affären nådde man sitt mål, och den 1:e januari 1999 kriminaliserades slutligen köp av sex i Sverige.
Den svenska sexköpslagen framhålls av svenska myndigheter som en moralisk triumf, och positionerades redan från början för internationell export.
Stora summor sänktes i marknadsföring och paketering för att attrahera andra länder, och lagens syfte omformulerades flera gånger innan den
med den nya och aktuella motiveringen “vapen mot trafficking”, slutligen vann visst gehör.
Detta var oerhört viktigt för Sverige
vars självkänsla i stor utsträckning hänger på att andra länder har en bild av “den svenska modellen” som ett moraliskt föredöme.
Flera myndigheter skryter ännu om morallagens internationella uppmärksamhet på sina webbsidor.
Problemet är att de personer lagen sägs vara till för att skydda – hatar den.
Jag fick ett samtal med Pye Jakobsson, en av medbrundarna till sexarbetarorganisationen Rose Alliance.
Hej Pye Jakobsson, du är grundare av Rose Alliance, kan du koppla till vad det är för någonting?
Rose Alliance är en organisation för människor som säljer sexuella tjänster, eller har erfarenhet av att sälja sexuella tjänster.
Vad är syftet med att kriminalisera sexköp?
Det uttalade syftet är att få bort något som man anser är dåligt, i Sverige anser man att det är förnedrande för kvinnor, dåligt för jämlikhet och i vissa länder ett hot mot familjen.
Egentligen handlar det om att man är obekväm med att folk knullar på ett visst sätt.
Just nu är det sexarbete men genom åren har det varit olika grejer.
Vad säger du om dem som anför skyddsskäl, man kriminaliserar i syfte att skydda dem som utsätts för övergrepp
Man likställer då köp av sex i sig med övergrepp.
Så som det är idag låter argumenten lite suddiga men det som lagen skyddar är den allmänna ordningen, det är inte personer i sexindustrin.
Den typen av skydd från lagen där inte medgivande har någonting att göra med den.
Även om jag säger “Jag gör det här av fri vilja” och så säger man “Det spelar ingen roll, för du är ändå ett offer”. Det gör man bara med barn.
Vad man har gjort i praktiken är att ta bort vår rätt att ge medgivande till sex, därför att ingen kan sägas “sälja sex” av fri vilja.
Det kan man ju tro om man tycker att kvinnor är svaga och inte kan kontrollera sin sexualitet.
Hur tror du att man resonerar när man från legislativt håll, landade i slutsatsen att allt köpande av sex är våld?
Jag vet ju precis hur man landade i Sverige,
man hade en lobbygrupp inom kvinnorörelsen som pushade på kvinnoorganisationer inom riksdagen
som sen pushade på män och sa att “ni är onda män” för att ni går med på det här.
Är sexarbetare per definition offer?
Nej, lyssna på hur de kvinnor som för den här debatten pratar om andra kvinnor, och sig mig sen att dem bryr sig. För det gör dem inte, de hatar kvinnor som tycker olika än vad de själv tycker.
Vad tycker sexarbetarna själva om sexköpslagen?
De flesta tycker den är skräp!
Vad bör man göra istället om man vill hjälpa?
Arbetsrätt! Då måste man avkriminalisera.
Istället för att att ha speciallagarna som man har idag, sexköpslagen, kopplerilagen, exempelvis, ska man ha den arbetsrätten som vi applicerar på alla andra branscher.
Folk som är i sexindustrin, är inte offer bara för att det är den bilden som presenteras.
Vi måste tro på det folk säger, säger jag att jag gör det friviligt, så gör jag det frivilligt.
Sexköpslagen är inte till för att förbättra utsatta sexarbetares situation
utan att för att på sexualmoralisk grund förbjuda sexhandel till varje pris.
Denna målsättning är endast möjlig om man underkänner självbestämmanderätten hos de som aktivt säger sig VILJA sälja sex
vilket åstadkommits genom att man valt att betrakta allt sexarbete som ÖVERGREPP oavsett vad de inblandade själva tycker om saken.
Denna hållning berövar individen hennes agens och fråntar vederbörande rätten till självbestämmande under förevändningen att de inte förstår sitt eget bästa.
En statsmakt som tar sig rätten att underkänna medborgarnas uttryckliga självbestämmande öppnar dörren för att på samma grund
kunna kriminalisera alla typer uppfattat omoraliska beteenden så länge man har majoritetsopinionen med sig.
Ett aktuellt och djupt populistiskt exempel på detta är hur justitieminister Morgan Johansson
och jämställdhetsminister Åsa Lindhagen publicerade en debattartikel med krav på fängelsestraff för alla sexköp
två dagar efter att en uppmärksammad kändis arresterats för just detta brott.
Vad är nästa steg? Otrohetsbrott? Olaga självbefläckelse? Ofredande genom flatulens?
Kort sagt: det går inte att göra en moraliskt normerande omelett utan att krossa några individuella ägg.
I 2010 års utvärdering av sexköpslagen fastslog man att gatuprostitutionen halverats sedan 1999, vilket togs som intäkt för att lagen varit en stor framgång.
Samtidigt erkände utvärderingen dålig kunskap om prostitutionens generella utbredning
och att man saknade säkra uppgifter rörande internetprostitutionens framväxt.
Vilket är ungefär detsamma som att jämföra antalet uthyrda DVD-skivor 1999 och idag
och påstå att allt färre människor ser på film.
Det är inte bara ohederligt, det är direkt verklighetsfrånvänt.
Efter att den svenska forskaren och författaren Petra Östergren genom sitt EU-finansierade forskningsprojekt rörande trafficking
riktat kritik mot den svenska sexköpslagen attackerades projektet omgående från flera håll:
Den radikalfeministiska porrmotståndaren Catharine MacKinnon kontaktade brevledes Sveriges dåvarande utrikesminister Margot Wallström och ifrågasatte EU-projektets legitimitet.
Inom kort angreps Östergren även av svenska feminister med samma argument som i MacKinnons brev
vilket indikerar att aktivister och politiker gjort gemensam sak i att BEKÄMPA den fria forskningen om den uppfattades stå i strid med de moraliska idealen.
Kritiken mot den auktoritära kriminaliseringspolitiken kommer dock från flera håll.
När människorättsorganisationen Amnesty
på humanitär grund röstade för avkriminalisering av sexuella tjänster anklagade Sveriges kvinnolobby organisationen för att “nu arbeta MOT mänskliga rättigheter.”
Det finns fler namnkunniga organisationer som av humanitära och pragmatiska skäl motsätter sig kriminalisering av sexhandel,
exempelvis FN-organisationerna UNAIDS, FN:s befolkningsfond, FN:s kvinnoförening och FN:s utvecklingsprogram.
Bland övriga kriminaliseringsmotståndare kan nämnas Internationella Arbetarorganisationen ILO, European AIDS Treatment Group, ILGA,
Global alliance against trafficking, Global Commission on HIV and the Law, Anti-Slavery International, Royal College of Nursing och svenska RFSL.
Det är oklart om även alla DESSA organisationer anses “arbeta mot mänskliga rättigheter”
eller för att i dessa corona-tider citera den självsäkre tidigare statsepidemiologen Johan Giesecke: “Alla andra gör fel.”
Pikant i sammanhanget är att dagligvarukedjan ICA bojkottar Paolo Robertos produkter på grund av att han köpt sex
men deltar samtidigt aktivt i Pride-rörelsen som arrangeras av RFSL
vilka alltså arbetar för en avkriminalisering av sexköp.
Jag har sökt ICA för en kommentar men möttes bara av ljudet av en roterande moralisk kompassnål.
Kritik av sexköpslagen likställs ofta med ett försvar FÖR att kvinnor ska få ofredas, vilket i Sverige blivit en återkommande och djupt ohederlig argumentationsform.
Är du inte med oss är du emot oss – och eftersom vi representerar godheten… well, you do the math.
I migrationsfrågan anklagades under en period alla som problematiserade det svenska flyktingmottagandet för rasism.
I klimatfrågan anklagades de som ifrågasatte svensk miljöpolitik för att vara ohederliga eller konspiratoriska “klimatförnekare”.
Och under corona-krisen har kritik av det svenska krishanteringsarbetet i det närmaste likställts med landsförräderi.
Denna benägenhet att betrakta all kritik som en attack på godheten själv röjer en tilltagande auktoritär och kollektivistisk moral
där inga avvikelser accepteras
och där avvikande beteende leder till omedelbar utfrysning.
Det ligger nära till hands att likna Sverige vid en form av sekulariserad, repressiv teokrati
där moraliska ideal som helt frikopplats från verkligheten dyrkas för sin metafysiska godhet
och där gud ersatts av den kollektivistiska staten.
Ytterst bottnar dessa föreställningar i synen på människan som god eller ond
är statens uppgift att kontrollera människans ondska, eller att ge utrymme för människan att göra gott?
Den repressiva moralstaten stöter ut och bespottar syndare utan varken nåd eller medlidande.
Narkotikalagens syfte är att utplåna drogkultuen
inte att hjälpa drogmissbrukare.
Den svenska sexköpslagens syfte är att utplåna sexarbetet
inte att hjälpa sexarbetare.
En kättare som Paolo Roberto har inte bara brutit mot en lag
han är i den sekulära teokratins ögon en syndare som i säck och aska förtjänar att berövas alla ära,
heder och att inför offentligheten störtas ned i det brinnande Gehenna, utan hopp om nåd eller syndaförlåtelse.
Ett samhälle som inte bara uppställer absoluta moraliska ideal, utan även fördömer syndare utan hopp om nåd och bättring,
har i sin strävan att utplåna människans ondska själv förvandlats till den ondska man föresatt sig bekämpa.
Att vilja företräda ett gott samhälle, ett tolerant samhälle och ett fritt samhälle innebär att man måste tolerera fenomen man inte själv uppskattar
och att man måste respektera de fria val andra människor gör
även när man själv inte håller med.
För frihet att begå misstag må vara svårt, men tvång att göra rätt är tusenfaldigt värre.
Tycker du att frihet och felbarhet är en viktigare moralisk princip än tvångsmässig dygd?
I så fall tycker jag att du ska dela den här videon med dina vänner – och varför inte prenumerera på min YouTube-kanal när du ändå är igång!
Har du egna erfarenheter av svensk moralism?
Dela i så fall gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet här nedanför
jag uppskattar all respektfull kommunikation, även om jag just nu inte har så mycket tid att delta i debatten själv.
Jag heter Henrik Jönsson, och jag försvarar inte sexköp – jag försvarar människors rätt att fatta självständiga beslut.
