Riksrevisionen: För få poliser i många utsatta områden
2020-11-10 07:00:00
I vart tredje lokalpolisområde som har ett eller flera utsatta områden, är polisen inte närvarande i den utsträckning som myndigheten själv bestämt att man ska vara. Det visar Riksrevisionens granskning av polisens arbete i utsatta områden.
2015 började polisen att offentligt sammanställa vilka områden i landet som man bedömde som utsatta – med låg socioekonomisk status och där kriminella har en inverkan på lokalsamhället.
Det handlar i nuläget om ett 60-tal platser, där 22 områden beskrivs som särskilt utsatta.
Enligt polisens arbetsmodell ska det i lokalpolisområden med utsatta områden finnas en (1) så kallad områdespolis per 5 000 invånare.
En områdespolis ska prioritera långsiktigt arbete och kontaktskapande, framför till exempel ingripandeverksamhet.
Riksrevisionen, som granskat polisens arbete i utsatta områden, har kommit fram till att områdespolisens närvaro brister i vart tredje lokalpolisområde som har ett eller flera utsatta områden. Där lever man inte upp till det egna kravet om en områdespolis per 5 000 invånare.
Enligt Riksrevisionen är det här något som Polismyndigheten inte känt till eftersom den saknar möjlighet att mäta hur resurserna disponeras i de här områdena.
De poliser som tjänstgör i utsatta områdena försöker dock generellt göra det på ett så bra sätt som möjligt utifrån de resurser som finns, enligt Riksrevisionens granskning, som även visar att poliser som arbetar i utsatta områdena anser att de inte har tillräckligt med utrustning, där framförallt fasta bevakningskameror och kroppsburna kameror efterfrågas.
Polisen har även svårt att få tillgång till relevant information från kommunernas socialtjänst, om unga personer som misstänks ha koppling till kriminalitet, enligt Riksrevisionen.
