Iliaden förklarad | SVENSKA | Gymnasienivå
Detta är boken som många räknar som det första litterära verket i Europa:
"Iliaden". 24 sånger om ett krig, hopdiktat under den grekiska antiken.
Här blandas gudar och mytologi med människor och historia.
Men vad, förutom krig, handlar den egentligen om?
Och hur relevant är en flera tusen år gammal berättelse i dag?
"Iliaden" är ett epos, alltså en längre berättelse skriven på vers-
-och brukar tillskrivas Homeros. Vad vet vi då om honom?
Han kallas litteraturens urfader, vilket inte är ett dåligt smeknamn.
Trots det vet vi nästan ingenting om honom. Han kanske var blind.
Han kanske inte var det. Här leds han omkring av en ung snygging.
Historien "Iliaden", som skrevs ner på 700-talet f.Kr.-
-tilldrar sig under det trojanska kriget.
"Iliaden" utspelar sig under det tionde och sista året-
-av det trojanska kriget. Grekerna har belägrat staden Troja.
I berättelsen möter vi såväl människor som gudar.
Grekernas bästa kämpe, Akilles-
-kommer i bråk med Agamemnon, deras härförare-
-och blir så sur att han bestämmer sig för att vägra slåss.
Han vägrar ända tills Hektor, prinsen av Troja-
-har ihjäl en av Akilles bästa vänner. Då tar han till vapen igen-
-jagar Hektor tre gånger runt stadsmurarna innan han dödar honom.
Akilles tar med sig och skändar den döda prinsens kropp.
Men efter lite käbbel så återförs liket till Troja-
-och historien slutar med Hektors begravning.
"Iliaden" utspelar sig i en delvis verklig tid-
-men också i en mytologisk tid.
Det är en fantasiprodukt "based on a true story".
Lite förvånande skildrar inte "Iliaden" början eller slutet kriget.
Den har heller inte med den spännande historien om den trojanska hästen.
I stället har "Iliaden" ett annat tema: Akilles och hans vrede.
Jag tolkar "Iliaden" som en problematisering av en värld-
-som är fylld av krig och våld-
-och som en illustration av hur ohållbart det är som samhällsform.
Antikens Grekland var ett samhälle där våld var ständigt närvarande.
De allra flesta, i varje fall vuxna män-
-kunde räkna med att nån gång i sitt liv få kötta ner nån annan-
-eller stå bredvid nån som köttades ner.
Epos som "Iliaden" berättas ofta av så kallade rapsoder:
Berättare som åkte runt och berättade historier mot betalning.
"Iliaden" var väldigt länge live. Det var sångare som kunde "ett språk"-
-som bestod av ordkombinationer som de kunde sätta i en fast rytm.
Vi kallar den rytmen hexameter. Man kunde bli ombedd att sjunga.
"Kan du inte ta den här om Akilles?" Och så börjar man sätta-
-i hexameterns rytm, berättelser som man kombinerar live, så här-
-i själva uppförandet, ur det enorma förråd man har-
-av såna här rytmkombinationer.
Att ha samma rytmkombination genom ett helt verk kallas bunden vers.
Så är det med hexametern i "Iliaden". I skriven text-
-vill ofta läsaren ha variation, men när det kommer till att lyssna-
-då vill man gärna ha igenkänning.
"Iliaden" innehåller också nåt som kallas för stående epitet.
Att man gör karaktärens drag till en del av namnet.
Den snabbfotade Akilles.
Den hjälmbronsglimmande Hektor.
Eller den pilälskande Artemis.
De stående epiteten hjälpte både lyssnare och sångare att komma ihåg-
-vilka karaktärsdrag de olika personerna hade.
Varje gång en poet berättar en historia-
-så vet publiken ungefär vad som gäller, men är samtidigt beredda på-
-att författaren kommer att berätta historien på ett nytt sätt.
Det är en big deal att spoila en historia.
Man får inte säga hur det slutar. Men i antikens Grekland-
-visste alla alltid hur det slutar.
Det viktiga var hur du berättade historien.
Trots att berättelsen skrevs ner för över 2 000 år sedan-
-har "Iliaden" och dess uppföljare "Odysséen"-
-fortsatt hitta nya läsare. Den har också påverkat-
-och gett inspiration till moderna verk.
De är fantastiska berättelser. När man läser dem i dag-
-blir man fortfarande tagen av de här otroliga historierna.
"Iliaden" är så viktig för att den är så gammal.
Den har varit med under lång tid och ramat in hela den antika kulturen.
Anledningen till att myterna fortfarande berättas och används...
Det gör de ju. Inte bara genom att vi spelar grekiska tragedier-
-men det görs ju filmer, och vi har populärkultur och olika serier...
Det är ett gods som brukas hela tiden, för det är bra berättelser.
De griper oss fortfarande. De har nåt att säga oss fortfarande.
Trots att "Iliaden" utspelar sig för länge sen är berättelsen tidlös.
Att läsa den är som att studera originalritningarna-
-till många av de historier vi älskar i dag.
Svensktextning: Kristofer Fredriksson Iyuno Media Group för UR