×

LingQをより快適にするためCookieを使用しています。サイトの訪問により同意したと見なされます クッキーポリシー.


image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 28

Kapitel 28

Kejsarinnan

Den lilla flickan ifrån Skrolycka hade varit borta i hela tretton månader, utan att Jan med ett endaste ord hade förrått, att han hade någon reda på allt det stora, som hade hänt henne. Han hade satt sig i sinnet, att han skulle tiga, ända tills hon själv kom tillbaka. Om Klara Gulla inte visste, att han visste något på förhand, skulle det bli en så mycket större glädje för henne att få överraska honom med all sin härlighet.

Men här i världen sker det mera, som är oväntat, än väntat. Och det kom en dag, då Jan fick lov att ta bladet från munnen och tala om hur det förhöll sig. Det var inte för sin egen skull, nej, han kunde ha nöjt sig med att gå omkring i sina slitna kläder och låta folk tro, att han bara var en fattig backstusittare, så länge det skulle vara. Det var för den lilla flickans egen skull, som han blev tvungen att uppenbara den stora hemligheten.

Det var en dag i början av augusti, då han hade varit nere vid bryggan och väntat på henne. För se, att gå ner till bryggan var dag för att få se hennes ankomst, det hade han inte kunnat neka sig, och det kunde hon väl inte heller misstycka.

Ångbåten hade just lagt till, och han hade sett, att Klara Gulla inte var med. Han hade ändå trott, att hon skulle vara färdig med allting nu och kunna ge sig av hem. Men det hade väl kommit nya hinder i vägen, som det hade gjort hela sommarn. Det var inte gott att komma ifrån för den, som hade så mycket att stå i.

Bra stor skada var det ändå, att hon inte kom i dag, för det var så ovanligt många av hennes gamla bekanta nere vid bryggan.

Där stod både riksdagsman Karl Karlsson i Storvik och August Där Nol i Prästerud. Mågen hos Björn Hindriksson var där, och till och med den gamla Agrippa Prästberg hade råkat komma dit. Agrippa hade just haft ett horn i sidan till den lilla flickan, alltsedan hon narrade honom med glasögonen. Jan kunde inte neka till att det skulle ha varit bra roligt, om Klara Gulla hade stått på båten i all sin prakt den dagen, då Prästberg hade kunnat se henne.

Men när hon nu inte kom, var det ju inte annat för Jan att göra än att vända om hem. Han skulle just stiga ner från bryggan, då den gamla elaka Greppa ställde sig i vägen för honom.

– Jaså, sa Greppa, du springer här efter dottra di i dag mä?

En sådan karl som Greppa var det ju bäst att inte byta ord med, och Jan vek bara åt sidan för att komma förbi honom.

– Ja, jag undrar inte på att du vill möta e sån fin dam, som ho lär ha blitt, sa Greppa.

Nu kom August Där Nol rusande fram till Greppa och ryckte honom i armen, för att han skulle tiga.

Men Greppa gav sig inte.

– Hela sockna vet'et, sa han, då är det väl på tiden, att föräldrarna också får reda på hur det står te. Jan Andersson är en bra karl, fast han har skämt bort dottra. Jag kan inte tåla längre, att han sitter här vecka efter vecka å väntar på e – – –

Här sa han ett så fult ord om den lilla flickan i Skrolycka, att Jan, far hennes, aldrig ville upprepa det, inte ens i sina tankar. Men nu, då Agrippa Prästberg kastade ordet emot honom med hög röst, så att allt folket på bryggan hörde vad han sa, bröt det sig fram i dagen, allt det, som han hade gått och burit på i tysthet under hela året. Han kunde inte längre hålla det dolt. Den lilla flickan fick förlåta honom, att han förrådde henne.

Han sa det, som han måste säga, utan något slags vrede eller förhävelse. Han slog ifrån sig med handen och drog på munnen, liksom föraktade han att svara.

– När kejsarinna kommer – – –

– Kejsarinna, vad är det för e? flinade Greppa, som om han ingenting skulle ha hört om den lilla flickans upphöjelse.

Men Jan i Skrolycka lät sig inte störas, utan fortsatte med samma lugn som förut.

– När kejsarinnan Klara av Portugallien står här på brygga mä gullkrona på huvudet, å sju kungar går omkring henne å bär opp hennes mantel, å sju lejon ligger tama vid hennes fötter, å sju å sjuttio krigsöverstar går före henne mä dragna svärd i hanna, då får vi se om du törs säja detsamma te henne själv, Prästberg, som du har sagt te mej i dag.

När han hade talat ut, stod han stilla ett ögonblick för att njuta av att se hur förskräckta de såg ut allihop. Sedan svängde han sig på klacken och gick sin väg, men utan att göra sig någon brådska förstås.

Det uppstod larm och oväsen på bryggan, så snart han hade vänt ryggen till. Han brydde sig inte om det i början, men så fick han höra en tung duns, och då måste han se sig tillbaka.

Den gamle Greppa låg kullslagen på bryggan, och August Där Nol stod lutad över honom med knutna nävar.

– Du visste allt, din rackare, att han inte skulle tåla å få höra sanninga, sa August. Det måtte inte finnas någe hjärta i kroppen på dej.

Så mycket hörde Jan i Skrolycka, men allt sådant som strid och bråk var honom emot. Han gick vidare uppför backen utan att blanda sig i leken.

Men det märkvärdiga var, att när han hade hunnit bort ur alla människors åsyn, kom en stark och tung gråt över honom. Han kunde inte förklara vad det skulle betyda. Det var väl glädjetårar över att han hade fått uppenbara hemligheten. Han tyckte, att han hade fått den lilla flickan tillbaka.

Kapitel 28 Chapter 28

Kejsarinnan The Empress

Den lilla flickan ifrån Skrolycka hade varit borta i hela tretton månader, utan att Jan med ett endaste ord hade förrått, att han hade någon reda på allt det stora, som hade hänt henne. ||||||||||||||||||||betrayed||||||||||||| Das kleine Mädchen aus Skrolycka war ganze dreizehn Monate lang fort gewesen, ohne dass Jan mit einem einzigen Wort verriet, dass er von all den großen Dingen, die ihr widerfahren waren, etwas wusste. The little girl from Skrolycka had been away for a full thirteen months, without Jan having betrayed by a single word that he had any knowledge of all the great things that had happened to her. Han hade satt sig i sinnet, att han skulle tiga, ända tills hon själv kom tillbaka. Er hatte sich entschlossen, zu schweigen, bis sie selbst zurückkam. He had made up his mind that he would keep quiet until she came back herself. Om Klara Gulla inte visste, att han visste något på förhand, skulle det bli en så mycket större glädje för henne att få överraska honom med all sin härlighet. ||surprise|||||||||||||||||||||||||| If Klara Gulla did not know that he knew something in advance, it would be a much greater joy for her to surprise him with all her glory.

Men här i världen sker det mera, som är oväntat, än väntat. But in this world, more unexpected things happen than expected. Och det kom en dag, då Jan fick lov att ta bladet från munnen och tala om hur det förhöll sig. |||||||||||the truth||||||||"was the situation"| And there came a day when Jan had to speak up and tell the truth. Det var inte för sin egen skull, nej, han kunde ha nöjt sig med att gå omkring i sina slitna kläder och låta folk tro, att han bara var en fattig backstusittare, så länge det skulle vara. Det var för den lilla flickans egen skull, som han blev tvungen att uppenbara den stora hemligheten.

Det var en dag i början av augusti, då han hade varit nere vid bryggan och väntat på henne. För se, att gå ner till bryggan var dag för att få se hennes ankomst, det hade han inte kunnat neka sig, och det kunde hon väl inte heller misstycka. |||||||||||||||||||||||||||||take offense at Er konnte sich nicht weigern, jeden Tag zum Hafen zu gehen, um ihre Ankunft zu sehen, und sie konnte das auch nicht missbilligen. You see, he could not refuse to go down to the dock every day to see her arrival, and she could not disapprove of that either.

Ångbåten hade just lagt till, och han hade sett, att Klara Gulla inte var med. Han hade ändå trott, att hon skulle vara färdig med allting nu och kunna ge sig av hem. He had thought that she would have finished everything by now and be able to go home. Men det hade väl kommit nya hinder i vägen, som det hade gjort hela sommarn. But there were new obstacles in the way, as there had been all summer. Det var inte gott att komma ifrån för den, som hade så mycket att stå i. It was not a good place to be for someone who had so much to do.

Bra stor skada var det ändå, att hon inte kom i dag, för det var så ovanligt många av hennes gamla bekanta nere vid bryggan. It was still a great pity that she did not come today, because there were so many of her old acquaintances down by the bridge.

Där stod både riksdagsman Karl Karlsson i Storvik och August Där Nol i Prästerud. Dort standen sowohl Karl Karlsson in Storvik als auch August Där Nol in Prästerud. Mågen hos Björn Hindriksson var där, och till och med den gamla Agrippa Prästberg hade råkat komma dit. The son-in-law||||||||||||||||| Björn Hindrikssons Möwe war da, und sogar der alte Agrippa Prästberg war zufällig aufgetaucht. Björn Hindriksson's seagull was there, and even old Agrippa Prästberg had happened to be there. Agrippa hade just haft ett horn i sidan till den lilla flickan, alltsedan hon narrade honom med glasögonen. Agrippa hegte einen Groll gegen das kleine Mädchen, seit sie ihn mit der Brille betrogen hatte. Agrippa had just had a grudge against the little girl, ever since she tricked him with the glasses. Jan kunde inte neka till att det skulle ha varit bra roligt, om Klara Gulla hade stått på båten i all sin prakt den dagen, då Prästberg hade kunnat se henne.

Men när hon nu inte kom, var det ju inte annat för Jan att göra än att vända om hem. But when she did not come, Jan had no choice but to return home. Han skulle just stiga ner från bryggan, då den gamla elaka Greppa ställde sig i vägen för honom. He was about to step down from the bridge, when the mean old Greppa stood in his way.

– Jaså, sa Greppa, du springer här efter dottra di i dag mä? |||||||your daughter|||| - Oh, said Greppa, you're running here after your daughter today?

En sådan karl som Greppa var det ju bäst att inte byta ord med, och Jan vek bara åt sidan för att komma förbi honom.

– Ja, jag undrar inte på att du vill möta e sån fin dam, som ho lär ha blitt, sa Greppa. - Yes, I don't wonder that you want to meet such a fine lady, as she is said to have been, said Greppa.

Nu kom August Där Nol rusande fram till Greppa och ryckte honom i armen, för att han skulle tiga.

Men Greppa gav sig inte. But Greppa did not give up.

– Hela sockna vet'et, sa han, då är det väl på tiden, att föräldrarna också får reda på hur det står te. |the parish||||||||||||||||||| - Die ganze Gemeinde weiß Bescheid", sagte er, "es ist also an der Zeit, dass auch die Eltern erfahren, was vor sich geht. - The whole parish knows, he said, so it's about time that the parents also find out what the situation is. Jan Andersson är en bra karl, fast han har skämt bort dottra. Jan Andersson ist ein guter Mensch, aber er hat seine Tochter verwöhnt. Jan Andersson is a good man, although he has spoiled his daughter. Jag kan inte tåla längre, att han sitter här vecka efter vecka å väntar på e – – – I can't stand it any longer, that he sits here week after week waiting for e - - -

Här sa han ett så fult ord om den lilla flickan i Skrolycka, att Jan, far hennes, aldrig ville upprepa det, inte ens i sina tankar. Here he said such an ugly word about the little girl in Skrolycka, that Jan, her father, never wanted to repeat it, even in his mind. Men nu, då Agrippa Prästberg kastade ordet emot honom med hög röst, så att allt folket på bryggan hörde vad han sa, bröt det sig fram i dagen, allt det, som han hade gått och burit på i tysthet under hela året. But now, when Agrippa Prästberg threw the word at him in a loud voice, so that all the people on the bridge heard what he said, it broke out into the day, all that he had been carrying in silence all year. Han kunde inte längre hålla det dolt. Den lilla flickan fick förlåta honom, att han förrådde henne. The little girl had to forgive him, that he betrayed her.

Han sa det, som han måste säga, utan något slags vrede eller förhävelse. ||||||||||||self-importance He said what he had to say without any anger or resentment. Han slog ifrån sig med handen och drog på munnen, liksom föraktade han att svara. |||||||||||"he despised"||| Er schlug die Hand weg und schürzte die Lippen, als wolle er nicht antworten. He slapped his hand away and pursed his lips, as if disdaining to answer.

– När kejsarinna kommer – – – - When the Empress comes - - - -

– Kejsarinna, vad är det för e? - Empress, what's the e? flinade Greppa, som om han ingenting skulle ha hört om den lilla flickans upphöjelse. |||||||||||||elevation Greppa grinned, as if he had heard nothing of the little girl's exaltation.

Men Jan i Skrolycka lät sig inte störas, utan fortsatte med samma lugn som förut.

– När kejsarinnan Klara av Portugallien står här på brygga mä gullkrona på huvudet, å sju kungar går omkring henne å bär opp hennes mantel, å sju lejon ligger tama vid hennes fötter, å sju å sjuttio krigsöverstar går före henne mä dragna svärd i hanna, då får vi se om du törs säja detsamma te henne själv, Prästberg, som du har sagt te mej i dag. ||||Portugal||||||||||||||||||||||||||||||||war commanders||||||||||||||||||||||||||||| - When the Empress Clare of Portugallia stands here on the bridge with a golden crown on her head, and seven kings walk around her carrying her mantle, and seven lions lie tame at her feet, and seven or seventy war colonels walk before her with drawn swords in their hands, then we will see if you dare to say the same to her yourself, Prästberg, as you have said to me today.

När han hade talat ut, stod han stilla ett ögonblick för att njuta av att se hur förskräckta de såg ut allihop. When he had finished speaking, he stood still for a moment to enjoy seeing how horrified they all looked. Sedan svängde han sig på klacken och gick sin väg, men utan att göra sig någon brådska förstås. Then he turned on his heel and walked away, but in no hurry of course.

Det uppstod larm och oväsen på bryggan, så snart han hade vänt ryggen till. Sobald er sich umdrehte, gab es auf der Brücke viel Lärm und Aufregung. As soon as his back was turned, there was noise and commotion on the bridge. Han brydde sig inte om det i början, men så fick han höra en tung duns, och då måste han se sig tillbaka. He didn't mind at first, but then he heard a heavy thud, and he had to look back.

Den gamle Greppa låg kullslagen på bryggan, och August Där Nol stod lutad över honom med knutna nävar. Old Greppa was lying on the bridge, and August Där Nol was leaning over him with clenched fists.

– Du visste allt, din rackare, att han inte skulle tåla å få höra sanninga, sa August. ||||rascal||||||||||| - Du wusstest alles, du Gauner, dass er es nicht ertragen konnte, die Wahrheit zu hören", sagte August. - You knew everything, you rascal, that he would not stand to hear the truth," said August. Det måtte inte finnas någe hjärta i kroppen på dej. There must be no heart in your body.

Så mycket hörde Jan i Skrolycka, men allt sådant som strid och bråk var honom emot. Jan heard that much in Skrolycka, but he disliked all kinds of fighting and brawling. Han gick vidare uppför backen utan att blanda sig i leken. He walked on up the hill without interfering in the game.

Men det märkvärdiga var, att när han hade hunnit bort ur alla människors åsyn, kom en stark och tung gråt över honom. But the remarkable thing was that when he had gone out of the sight of all men, a strong and heavy weeping came upon him. Han kunde inte förklara vad det skulle betyda. Det var väl glädjetårar över att han hade fått uppenbara hemligheten. Han tyckte, att han hade fått den lilla flickan tillbaka. He thought he had got the little girl back.