×

LingQをより快適にするためCookieを使用しています。サイトの訪問により同意したと見なされます クッキーポリシー.


image

Jag ska egentligen inte jobba här, Kapitel 16

Kapitel 16

JAG HAR GJORT MIG FIN.

Tycker det hör till när man går på teater.

Jag strosar runt i Kulturhuset i flera timmar innan föreställningen börjar.

Dricker kaffe på Lava.

Samlar på mig broschyrer och programblad för olika kulturevenemang.

Går på toaletten flera gånger.

Skriver upp människobetraktelser i min anteckningsbok.

Ser en typisk Maja. Svart hår. Rak lugg. Gråsvart klädsel. Vacker.

Obeskrivligt vacker. Men garanterat diagnostiserad. Bipolär kanske. Skurit sig i handlederna, säkert.

Känner att jag tycker om Maja. Vi skulle kunna hänga, jag skulle förstå henne.

Så småningom letar jag mig fram till foajén utanför Stora scenen.

Fullt av människor. Teaterhistoriestuderande människor. Jag undrar varför man läser teaterhistoria, när man kan spela teater på riktigt.

Det känns ungefär som att läsa recept när man är hungrig istället för att laga mat.

Människorna verkar känna varandra.

Eller några känner i alla fall några. De står i klungor. Jag står lite i utkanten. Gänget som står närmast mig pratar ivrigt.

Det är fem tjejer. De har yllekappor på sig. Sådana där kappor som man kan köpa på Stadsmissionen eller Myrorna.

Kappor som hänger i samtliga hallar på Liljebacken.

Förutom i C2:s hall förstås, där hänger det en minkpäls. Jag undrar om de har kemtvättat dem, eller om man fortfarande kan känna pensionärslukten.

Tjejerna gestikulerar med sina armar.

Upp och ner och fram och tillbaka viftar de. De verkar engagerade. Då ser jag att de har biljetter i sina händer.

Det måste vara biljetter. Känner en oro komma krypande och ser mig omkring i foajén. Upptäcker att samtliga studenter har varsin biljett i sin hand.

»Vet ni var Stora scenen ligger?«

»Den ligger ju här«, svarar en av tjejerna.

»Jag ska gå på genrepet av Kalevala«, fortsätter jag. »Och jag har fått för mig att den ska spelas på Stora scenen.«

»Det ska den. Vi ska också på den.«

»Men ni har ju biljetter.«

»Ja?«

Hela tjejgänget tittar på mig. Som om jag vore dum i huvudet.

»Tack, tack så hemskt mycket«, säger jag, utan att veta vad det är jag tackar för.

Det här hade jag inte räknat med. Publikinsläpp med biljettriv, även om det bara är en repetition. Inser att det här inte kommer att bli så lätt som jag först antog.

Värdarna slår upp dörrarna till salongen. Människorna ställer sig på rad. En efter en släpps de in. Jag rör mig inte ur fläcken. Det känns som om jag varken kan gå eller stanna.

Till slut följer jag efter en lång, mullig kille klädd i militärjacka. Själv tar jag på mig huvan på min svarta kofta.

Gör mig så osynlig jag kan. Går tätt, tätt, bakom killen och fäster blicken i hans nacke.

Han har en mycket bred nacke. Bred och hårig.

Jag trodde inte sådana nackar läste teaterhistoria.

Jag håller andan och intalar mig själv att jag inte finns. Men mitt hjärta slår dubbla slag.

Eller tredubbla. Fort slår det i alla fall, nästan så det gör ont.

Och det enda jag kan tänka på är att jag faktiskt finns. Jag finns.

Jag finns.

Jag finns.

Jag går så nära den mulliga killen att jag nuddar honom med min kropp.

Han verkar inte ha något emot det. Och plötsligt är jag inne i den stora salongen på Stadsteatern.

Det luktar precis så som stora salonger på stadsteatrar brukar göra. Lukten fyller hela mig och för ett ögonblick känns det som om jag har vunnit på lotto.

Jag sätter mig i en av de röda fåtöljerna. De släcker ner. Jag ler.

För mig brukar det räcka med den röda fåtöljen.

Eller i alla fall med det magiska ljuset. Men Kalevala är ett finskt nationalepos, något jag är helt ovetande om där jag sitter och väntar på skådespelarnas entré.

Ett finskt nationalepos skrivet i versformen finsk runometer, vilket gör att alla repliker sägs i en särskild rytm. Jag har heller ingen aning om att dramat består av femtio sånger och håller på i över fyra timmar.

Det dröjer inte många minuter in i första akten innan jag känner hur tunga mina ögonlock är.

Innan jag upptäcker hur många tankar som ryms i mitt huvud på en och samma gång.

Jag försöker att räkna dem. Tankarna, alltså. Men det är som om de har en otrevlig förmåga att glida iväg precis när jag ska haffa dem och sätta ett nummer på dem.

Utan att jag vet ordet av befinner jag mig på Liljebacken.

Jag tänker att klockan borde vara runt halv sex. Att det är kvällsmat.

Att det är torsdag idag och champinjonomelett. Att Elna inte tycker om champinjonomelett.

Men att Gullan gör det. Jag tänker på om jag någonsin bytte blöja på Urban innan jag gick hem.

Tänker på tvätten i tvättmaskinen, om jag glömde den också. Elna hade ju ramlat.

Det var ju för att Elna ramlade och jag blev tvungen att skriva en fallrapport som jag glömde Urbans blöja och tvätten i maskinen.

Så där håller mina tankar på och det gör mig irriterad. Sedan blir det paus.

Först bestämmer jag mig för att gå. Men jag ändrar mig. Känslan av seger över att ha tagit mig in gör att jag stannar. Jag köper en delicatoboll och en festis med päronsmak.

Efter tio minuter in i andra akten somnar jag. Jag sover mig igenom hela applådtacket. Vaknar inte förrän den övriga publiken är på väg ut från salongen.

Det är den mulliga killen med militärjacka som knackar mig på axeln.

»Dags att vakna.«

Jag upptäcker att jag har dreglat. Är blöt på min högra kind. Måste alltså ha sovit med öppen mun.

»Va?« svarar jag.

»Det är slut nu.«

Han ler och sträcker fram handen.

»Oskar.«

»Moa«, svarar jag.

Jag är torr i munnen. Undrar om jag har snarkat. Killen som heter Oskar verkar vänta på mig.

Jag reser mig upp och halar upp min väska från golvet.

»Jag tänkte ta en öl i baren, vill du hänga med?«

»Vad sa du?«

»Vill du ta en öl i baren?«

»En öl i baren«, stammar jag, som om det vore konstigt att det skulle finnas öl i en bar.

Sådant här händer inte mig. Kanske är det därför som jag svarar ja.

I samma stund som jag bejakar hans förslag slår det mig att han kanske är farlig.

Men sedan tänker jag att han är tjock och att tjocka killar är snälla.

Jag sitter på en barstol vid ett högt bord.

Oskar går mot baren för att beställa. Jag känner mig ovan. Ovan vid barer och vid killar.

Ovan vid människor i min egen ålder. Allt hade varit mycket lättare om Oskar var sextio år äldre.

»Vad tyckte du?«

frågar han, när han kommer tillbaka från baren med en öl i vardera hand.

Han räcker den ena till mig. Det kommer lite skum på bordet.

»Om vad?«

»Om Kalevala förstås?«

Jag känner att jag blir mörkröd i ansiktet.

Så att det ser äckligt ut.

Som när man tagit ut sig på gympan så man nästan kräks.

Rödlila. Jag blir rödlila.

»Förresten, du sov ju.«

Oskar flinar. Jag ser att han har en skrattgrop i sin högra kind och att hans ena framtand är lite sned.

Jag försöker också att le.

»Jag blev tagen, jävligt tagen«, säger han och tar en klunk av ölen.

»Jo, den var gripande.

Det jag såg alltså var gripande«, tillägger jag och känner hur den röda färgen har spridit sig ända ner till halsen och bröstet. Som flammor.

Jag dricker av ölen, stora klunkar, som om jag inte hade gjort något annat i hela mitt liv.

Oskar beställer in mer öl. Och mer. Jag dricker tills jag blir alldeles fnittrig.

Och Oskar är rolig.

Jag skrattar åt precis allt han säger.

Och allt han inte säger och barens väggar dansar och jag har svårt att fokusera min blick.

Han följer mig till T-centralen. Innan vi skiljs åt kramar han mig. Det var inte så här jag hade tänkt mig kärleken.

Kapitel 16 Kapitel 16 Chapter 16 Chapitre 16 Глава 16

JAG HAR GJORT MIG FIN. ||||nice Ich habe mich schön gemacht. I HAVE MADE MYSELF BEAUTIFUL. ME HE HECHO AGRADABLE.

Tycker det hör till när man går på teater. Denke, es gehört, wenn du ins Theater gehst. I think it's part of going to the theater. Piensa que pertenece cuando vas al teatro. Bence bu tiyatroya gitmenin bir parçası.

Jag strosar runt i Kulturhuset i flera timmar innan föreställningen börjar. I stroll around the Kulturhuset for several hours before the performance starts. Paseo por la Kulturhuset durante varias horas antes de que comience el espectáculo.

Dricker kaffe på Lava. Drinking coffee at Lava.

Samlar på mig broschyrer och programblad för olika kulturevenemang. I collect brochures and program sheets for various cultural events.

Går på toaletten flera gånger. Goes to the toilet several times.

Skriver upp människobetraktelser i min anteckningsbok. Write down human observations in my notebook.

Ser en typisk Maja. Sieht aus wie eine typische Maja. Looks like a typical Maja. Parece una Maja típica. Svart hår. Black hair. Rak lugg. Straight bangs. Flequillo recto. Gråsvart klädsel. Gray-black upholstery. Vacker. Beautiful Beautiful.

Obeskrivligt vacker. Incredibly beautiful. Men garanterat diagnostiserad. ||diagnosed Aber garantiert diagnostiziert. But definitely diagnosed. Pero garantizado para ser diagnosticado. Bipolär kanske. Quizás bipolar. Skurit sig i handlederna, säkert. Cut his wrists, probably. Se cortó en las muñecas, seguro.

Känner att jag tycker om Maja. ||||like| I feel that I like Maja. Vi skulle kunna hänga, jag skulle förstå henne. |||hang out|||| Wir könnten rumhängen, ich würde sie verstehen. We could hang out, I would understand her. Podríamos pasar el rato, la entendería.

Så småningom letar jag mig fram till foajén utanför Stora scenen. |eventually|||||||outside of|| Eventually I find my way to the foyer outside the main stage.

Fullt av människor. Full of people. Teaterhistoriestuderande människor. Theater history students people. Jag undrar varför man läser teaterhistoria, när man kan spela teater på riktigt. ||||reads|||||||| I wonder why you study theater history, when you can do theater for real.

Det känns ungefär som att läsa recept när man är hungrig istället för att laga mat. ||approximately||||recipe||||hungry||||| It feels a bit like reading recipes when you're hungry instead of cooking.

Människorna verkar känna varandra. The people seem to know each other.

Eller några känner i alla fall några. ||feel|||| Or at least some people know some people. De står i klungor. Sie stehen in Büscheln. They stand in clusters. Jag står lite i utkanten. Gänget som står närmast mig pratar ivrigt.

Det är fem tjejer. There are five girls. De har yllekappor på sig. They are wearing woollen coats. Sådana där kappor som man kan köpa på Stadsmissionen eller Myrorna. ||coats|||||||| Those coats that you can buy at Stadsmissionen or Myrorna.

Kappor som hänger i samtliga hallar på Liljebacken. Kappor||||||| Coats hanging in all halls at Liljebacken.

Förutom i C2:s hall förstås, där hänger det en minkpäls. |||||understood||||| Except in the C2 hall, of course, where there is a mink coat. Excepto en la sala de C2, por supuesto, donde cuelga un abrigo de visón. Jag undrar om de har kemtvättat dem, eller om man fortfarande kan känna pensionärslukten. I wonder if they have dry-cleaned them, or if you can still smell the pensioner smell.

Tjejerna gestikulerar med sina armar. The girls gesture with their arms.

Upp och ner och fram och tillbaka viftar de. |||||||waving| Up and down and back and forth they wave. De verkar engagerade. Då ser jag att de har biljetter i sina händer. Then I see that they have tickets in their hands.

Det måste vara biljetter. They must be tickets. Känner en oro komma krypande och ser mig omkring i foajén. I feel anxiety creeping in and look around the foyer. Upptäcker att samtliga studenter har varsin biljett i sin hand. Finds that each student has a ticket in their hand.

»Vet ni var Stora scenen ligger?« "Do you know where the main stage is?"

»Den ligger ju här«, svarar en av tjejerna. "It's right here," says one of the girls.

»Jag ska gå på genrepet av Kalevala«, fortsätter jag. "I'm going to the rehearsal of Kalevala," I continue. "Iré por la cuerda del género del Kalevala", continúo. »Och jag har fått för mig att den ska spelas på Stora scenen.« "Und ich habe mir vorgestellt, dass es auf der großen Bühne gespielt wird." "And I have a feeling that it will be played on the main stage." "Y me he imaginado que se jugará en el Big Stage".

»Det ska den. "Es sollte. "It will. Vi ska också på den.« We're going on it too."

»Men ni har ju biljetter.« "But you have tickets."

»Ja?« "Yes?"

Hela tjejgänget tittar på mig. The whole group of girls is looking at me. Som om jag vore dum i huvudet. As if I were stupid.

»Tack, tack så hemskt mycket«, säger jag, utan att veta vad det är jag tackar för. "Thank you, thank you very much", I say, without knowing what I am thanking them for.

Det här hade jag inte räknat med. I did not expect this. Publikinsläpp med biljettriv, även om det bara är en repetition. ||ticket tearing|||||||repetition Publikumsfreigabe mit einer Ticketfahrt, auch wenn es sich nur um eine Probe handelt. Audience entry with ticketing, even if it is only a rehearsal. Lanzamiento al público con una recaudación de entradas, incluso si es solo un ensayo. Inser att det här inte kommer att bli så lätt som jag först antog. |||||||||||||assumed I realize that this is not going to be as easy as I first thought. Date cuenta de que esto no será tan fácil como supuse al principio.

Värdarna slår upp dörrarna till salongen. |||||the hall The hosts open the doors to the lounge. Människorna ställer sig på rad. |are standing||| The people line up. En efter en släpps de in. One by one they are let in. Jag rör mig inte ur fläcken. I don't move from the spot. Det känns som om jag varken kan gå eller stanna. ||||||can||| I feel like I can't go or stay.

Till slut följer jag efter en lång, mullig kille klädd i militärjacka. |||||||chubby||||military jacket Finally, I follow a tall, pudgy guy wearing a military jacket. Själv tar jag på mig huvan på min svarta kofta. I put on the hood of my black cardigan.

Gör mig så osynlig jag kan. Make myself as invisible as I can. Går tätt, tätt, bakom killen och fäster blicken i hans nacke. Walking close, close, behind the guy and looking at his neck.

Han har en mycket bred nacke. He has a very wide neck. Bred och hårig.

Jag trodde inte sådana nackar läste teaterhistoria. ||||necks|| I did not think such necks read theater history.

Jag håller andan och intalar mig själv att jag inte finns. ||breath||tell|||||| I hold my breath and tell myself that I don't exist. Aguanto la respiración y me digo que no existo. Men mitt hjärta slår dubbla slag. But my heart beats twice as fast.

Eller tredubbla. Or triple. Fort slår det i alla fall, nästan så det gör ont. loudly|hits||||||||| It hits hard anyway, almost to the point of pain.

Och det enda jag kan tänka på är att jag faktiskt finns. And the only thing I can think of is that I actually exist. Jag finns. I exist.

Jag finns.

Jag finns. I exist.

Jag går så nära den mulliga killen att jag nuddar honom med min kropp. Ich gehe so nah an den prallen Kerl heran, dass ich ihn mit meinem Körper berühre. I walk so close to the chubby guy that I touch him with my body.

Han verkar inte ha något emot det. |||||against| He doesn't seem to mind it. Och plötsligt är jag inne i den stora salongen på Stadsteatern. And suddenly I'm in the main auditorium of the Stadsteatern.

Det luktar precis så som stora salonger på stadsteatrar brukar göra. Es riecht wie große Salons in Stadttheatern. It smells just like big auditoriums in city theaters usually do. Lukten fyller hela mig och för ett ögonblick känns det som om jag har vunnit på lotto. ||||||||||||||won|| The smell fills me up and for a moment I feel like I've won the lottery.

Jag sätter mig i en av de röda fåtöljerna. I sit down in one of the red armchairs. De släcker ner. Sie gehen raus. They shut down. Ellos salen. Jag ler.

För mig brukar det räcka med den röda fåtöljen. Für mich ist der rote Sessel normalerweise genug. For me, the red armchair is usually enough.

Eller i alla fall med det magiska ljuset. Or at least with the magic light. Men Kalevala är ett finskt nationalepos, något jag är helt ovetande om där jag sitter och väntar på skådespelarnas entré. Aber das Kalevala ist ein finnisches nationales Epos, was mir völlig unbekannt ist, wenn ich sitze und auf den Eintritt der Schauspieler warte. But the Kalevala is a Finnish national epic, something I am completely unaware of as I sit waiting for the actors to enter.

Ett finskt nationalepos skrivet i versformen finsk runometer, vilket gör att alla repliker sägs i en särskild rytm. |||||||runometer|which||||||||| Ein finnisches nationales Epos in Versform vom finnischen Runometer, was bedeutet, dass alle Zeilen in einem speziellen Rhythmus gesprochen werden. A Finnish national epic written in the Finnish runometer verse form, which means that all lines are spoken in a specific rhythm. Una epopeya nacional finlandesa escrita en verso en forma de runómetro finlandés, lo que significa que todas las líneas se dicen con un ritmo especial. Jag har heller ingen aning om att dramat består av femtio sånger och håller på i över fyra timmar. ||||||||consists of|||songs||||||| I also have no idea that the drama consists of fifty songs and lasts over four hours.

Det dröjer inte många minuter in i första akten innan jag känner hur tunga mina ögonlock är. It is not many minutes into the first act before I feel how heavy my eyelids are.

Innan jag upptäcker hur många tankar som ryms i mitt huvud på en och samma gång. before||||||||||||||| Bevor ich herausfinde, wie viele Gedanken gleichzeitig in meinem Kopf sind. Before I realize how many thoughts are in my head at the same time.

Jag försöker att räkna dem. Ich versuche sie zu zählen. I try to count them. Tankarna, alltså. |that is Thoughts, you see. Men det är som om de har en otrevlig förmåga att glida iväg precis när jag ska haffa dem och sätta ett nummer på dem. |||||||in|unpleasant|||||||||to catch||||||| Aber es ist, als hätten sie eine unangenehme Fähigkeit, sich zu entfernen, wenn ich sie packe und eine Nummer auf sie setze. But it's as if they have an unpleasant ability to slip away just when I'm about to grab them and put a number on them.

Utan att jag vet ordet av befinner jag mig på Liljebacken. ||||the word|||||| Ohne das Wort zu kennen, bin ich auf Liljebacken. Before I know it, I'm at Liljebacken.

Jag tänker att klockan borde vara runt halv sex. I think it should be around 5:30 pm. Att det är kvällsmat. That it is suppertime.

Att det är torsdag idag och champinjonomelett. That it is Thursday today and mushroom omelette. Att Elna inte tycker om champinjonomelett. Elna does not like mushroom omelettes.

Men att Gullan gör det. But that Gullan does. Jag tänker på om jag någonsin bytte blöja på Urban innan jag gick hem. Ich frage mich, ob ich jemals Urbans Windel gewechselt habe, bevor ich nach Hause ging. I wonder if I ever changed Urban's diaper before going home.

Tänker på tvätten i tvättmaskinen, om jag glömde den också. Thinking about the laundry in the washing machine, in case I forgot it too. Elna hade ju ramlat. Elna had fallen.

Det var ju för att Elna ramlade och jag blev tvungen att skriva en fallrapport som jag glömde Urbans blöja och tvätten i maskinen. |||||||||became|forced to||||incident report|||||||the laundry|| Weil Elna fiel und ich einen Fallbericht schreiben musste, vergaß ich Urbans Windel und die Wäsche in der Maschine. It was because Elna fell and I had to write a case report that I forgot Urban's diaper and the laundry in the machine.

Så där håller mina tankar på och det gör mig irriterad. |there|keeps|||||||| Da gehen meine Gedanken weiter und es ärgert mich. This is how my mind works and it makes me irritable. Sedan blir det paus. Then there will be a break.

Först bestämmer jag mig för att gå. First, I decide to leave. Men jag ändrar mig. |||me But I change my mind. Känslan av seger över att ha tagit mig in gör att jag stannar. Das Gefühl des Sieges, mich aufgenommen zu haben, lässt mich bleiben. The feeling of victory of having made it in makes me stay. Jag köper en delicatoboll och en festis med päronsmak. |I buy||||||| I buy a delicatoball and a pear-flavored festis.

Efter tio minuter in i andra akten somnar jag. |||||||fall asleep| Ten minutes into the second act, I fall asleep. Jag sover mig igenom hela applådtacket. ||||whole|applådtacket = the applause Ich schlafe den ganzen Applaus durch. I sleep through the entire applause. Vaknar inte förrän den övriga publiken är på väg ut från salongen. wakes||||other||||way||| Doesn't wake up until the rest of the audience is leaving the auditorium.

Det är den mulliga killen med militärjacka som knackar mig på axeln. ||||||||taps||| It's the chubby guy with the military jacket tapping me on the shoulder.

»Dags att vakna.« time|| "Time to wake up."

Jag upptäcker att jag har dreglat. I|discovers|||| I discover that I have been drooling. Descubro que he babeado. Är blöt på min högra kind. ||||right| My right cheek is wet. Måste alltså ha sovit med öppen mun. So he must have slept with his mouth open.

»Va?« svarar jag. "What?" I reply.

»Det är slut nu.« "It's over now."

Han ler och sträcker fram handen. He smiles and extends his hand.

»Oskar.«

»Moa«, svarar jag.

Jag är torr i munnen. I have a dry mouth. Undrar om jag har snarkat. Wonder|||| I wonder if I have been snoring. Killen som heter Oskar verkar vänta på mig. The guy named Oskar seems to be waiting for me.

Jag reser mig upp och halar upp min väska från golvet. |I get up||||||||| I stand up and pick up my bag from the floor.

»Jag tänkte ta en öl i baren, vill du hänga med?« "I was going to have a beer at the bar, do you want to join me?"

»Vad sa du?« "What did you say?"

»Vill du ta en öl i baren?« "Would you like to have a beer at the bar?"

»En öl i baren«, stammar jag, som om det vore konstigt att det skulle finnas öl i en bar. ||||says||||||||||||||the bar "A beer in the bar," I stutter, as if it is strange that there should be beer in a bar.

Sådant här händer inte mig. such|||| So etwas passiert mir nicht. This kind of thing does not happen to me. Kanske är det därför som jag svarar ja. Perhaps that is why I say yes.

I samma stund som jag bejakar hans förslag slår det mig att han kanske är farlig. |||||||proposal|hits||||||| The moment I accept his proposal, it occurs to me that he may be dangerous.

Men sedan tänker jag att han är tjock och att tjocka killar är snälla. |but then||||||||||boys|| But then I think that he is fat and that fat guys are nice.

Jag sitter på en barstol vid ett högt bord. I am sitting on a bar stool at a high table.

Oskar går mot baren för att beställa. Oskar goes to the bar to order. Jag känner mig ovan. I feel out of place. Ovan vid barer och vid killar. Above at bars and at guys.

Ovan vid människor i min egen ålder. uncomfortable with people of my own age. Allt hade varit mycket lättare om Oskar var sextio år äldre. |had|had been|much|easier|||||| Everything would have been much easier if Oskar was sixty years older.

»Vad tyckte du?« "What did you think?"

frågar han, när han kommer tillbaka från baren med en öl i vardera hand. he asks, coming back from the bar with a beer in each hand.

Han räcker den ena till mig. |he hands|||| He hands one to me. Det kommer lite skum på bordet. Auf dem Tisch liegt etwas Schaum. There will be some foam on the table.

»Om vad?« "About what?"

»Om Kalevala förstås?« "About the Kalevala, of course?"

Jag känner att jag blir mörkröd i ansiktet. |||||dark red||the face I feel my face turning dark red.

Så att det ser äckligt ut. ||||disgusting| So that it looks disgusting.

Som när man tagit ut sig på gympan så man nästan kräks. Als ob Sie ins Fitnessstudio gegangen wären, hätten Sie sich fast übergeben. Like when you've overdone it at the gym and you're about to throw up.

Rödlila. Jag blir rödlila. I'm turning red-purple.

»Förresten, du sov ju.« "By the way, you were asleep."

Oskar flinar. Oskar grins. Jag ser att han har en skrattgrop i sin högra kind och att hans ena framtand är lite sned. |||||||||||||||front tooth|||crooked I see that he has a dimple in his right cheek and one of his front teeth is slightly crooked.

Jag försöker också att le. ||||smile I also try to smile.

»Jag blev tagen, jävligt tagen«, säger han och tar en klunk av ölen. "Ich wurde genommen, verdammt noch mal genommen", sagt er und nimmt einen Schluck von seinem Bier. "I was taken, really taken," he says, taking a sip of his beer.

»Jo, den var gripande. |it|| "Yes, it was poignant.

Det jag såg alltså var gripande«, tillägger jag och känner hur den röda färgen har spridit sig ända ner till halsen och bröstet. Was ich sah, war berührend «, füge ich hinzu und fühle, wie sich die rote Farbe bis zum Hals und zur Brust ausgebreitet hat. So what I saw was poignant', I add, feeling the red color spread all the way down to my neck and chest. Som flammor. Like flames.

Jag dricker av ölen, stora klunkar, som om jag inte hade gjort något annat i hela mitt liv. |||||gulps|||||||||||| I drink the beer, big gulps, as if I had never done anything else in my life.

Oskar beställer in mer öl. Oskar orders more beer. Och mer. Jag dricker tills jag blir alldeles fnittrig.

Och Oskar är rolig.

Jag skrattar åt precis allt han säger. I laugh at everything he says.

Och allt han inte säger och barens väggar dansar och jag har svårt att fokusera min blick. ||||||the bar|||||||||| And everything he doesn't say and the walls of the bar are dancing and I find it hard to focus my eyes.

Han följer mig till T-centralen. He follows me to the T-central station. Beni T merkezine kadar takip etti. Innan vi skiljs åt kramar han mig. Before||we part|each other||| Bevor wir uns trennen, umarmt er mich. Before we part, he hugs me. Det var inte så här jag hade tänkt mig kärleken. So hatte ich mir Liebe nicht vorgestellt. This is not how I had imagined love. Aşkı böyle hayal etmemiştim.