×

LingQをより快適にするためCookieを使用しています。サイトの訪問により同意したと見なされます クッキーポリシー.


image

En syster i mitt hus, Kapitel 2 (3)

Kapitel 2 (3)

Emma målade vackra kulisser redan som barn.

Vi plockade från de små tallrikarna framför oss, ingen av oss med särskilt stor entusiasm.

”Så du bor här permanent nu?”

Jag ryckte på axlarna. ”Inte direkt. Men jag bor inte någon annanstans heller. Jag antar att man kan säga att det här är det mest hemlika jag har. Jag försöker ta en dag i taget. Det är lugnt och fint här och jag har lite ströjobb då och då. Sådant som går att göra härifrån. Jag får se hur det blir framöver.”

”Så du hyr? Jag trodde du köpt huset här. Det lät så, tyckte jag. När du bjöd mig att komma och hälsa på.”

Jag stoppade en bit mat i munnen och tog tid på mig att tugga och svälja.

”Jag funderar på det. Men jag hyr tills vidare.”

Det här blir fasansfullt, tänkte jag. Detta ömsesidiga trevande i varandras gömslen. Inte för att jag var intresserad av Emmas privatliv. Men något måste jag ju säga för att avleda hennes frågor.

”Hur är det med barnen?”

Hon ryckte till, som om jag sagt någonting oväntat. Så harklade hon sig.

”Bra, det är bra, såvitt jag vet.”

Det var en tid då jag hade lite kontakt med Emmas barn. Särskilt Anna, den äldsta. En sommar när Anna var nio eller tio tillbringade vi ett par veckor tillsammans. Det var länge sedan jag tänkte på de där veckorna. Jag var på sommarsemester i Sverige för en gångs skull. Då, precis som nu, blev jag överraskad när Emma hörde av sig.

Ännu mer förvånad när hon undrade om jag kunde tänka mig att ha Anna hos mig några veckor. Jag fick egentligen inte någon riktig förklaring till varför, varken då eller senare. Jag visste ingenting om Emmas liv som gift. Hur hon egentligen hade det.

Efter det att hon och Olof gift sig sågs vi bara helt kort vid några tillfällen hemma hos dem. Det var några enstaka julaftnar och födelsedagar, några jämna, som krävde större kalas. Inte mina, absolut inte mina. Men mammas, tror jag. Och kanske Emmas. Hennes trettioårskalas, möjligen. Mammas femtioårskalas.

Jag tyckte inte det kändes som om jag egentligen hörde hemma på deras tillställningar. Och jag bjöd inte någon av dem att hälsa på mig i London. Jag tyckte inte att vi kände varandra alls. Eller rättare sagt, jag kände kanske på sätt och vis både Emma och Olof som enskilda personer, men inte som ett par. Förmodligen var det mitt fel.

Det är ju alltid den som reser som har ansvar för att hålla kontakten. Den som lämnar. Hursomhelst, jag visste absolut ingenting om hur Emma och Olof hade det tillsammans. Inte mycket om dem var för sig heller, egentligen.

Emma envisades med att upprätthålla fasaden av att vi var en lycklig storfamilj som firade sina högtidsdagar tillsammans. De hade ett generöst och vackert hem och Emma var en ambitiös värdinna. Själv fick jag uppbåda all min kraft för att uthärda hennes överdådiga tillställningar. Och för att kunna umgås naturligt med Olof.

Men från det jag hämtade Anna den där soliga juniförmiddagen var hon och jag de allra bästa vänner. Det förundrade mig. Jag har ju inga egna barn. Barn har egentligen aldrig intresserat mig. Inte mer än vuxna. Jag tycker inte om barn för att de är barn, utan jag tycker om vissa barn för just det barnets personlighet. Och jag föll pladask för Anna.

Hon såg ut som Emmas dotter, helt klart. Vacker, eterisk, som en liten älva. Blond och nästan genomlyst. Men det var bara ytan. Därunder fanns så mycket som jag kände igen från mig själv. På gott och ont. Så vi hade våra duster de där veckorna.

Och våra fantastiska höjdpunkter. Anna lärde sig dyka från bryggan. Huset jag hyrt i skärgården var välutrustat och vi hade en egen liten eka. Så när hon väl kunde dyka från bryggan rodde vi ut till en liten kobbe, en sex, sju meter hög klippa med bråddjupt vatten nedanför.

Jag såg hur hennes knän skakade, men utan ett ord kastade hon sig i. Jag kunde känna hennes spänning, och triumfen när hon besegrat sin rädsla. Jag kunde identifiera mig med henne och det kändes som en liten seger för mig också.

På kvällarna spelade vi schack. När hon väl lärt sig pjäserna blev hon snabbt en svår motståndare. Hon avskydde att förlora och gav aldrig upp. Jag tror jag började älska henne då.

Under åren som följde träffade jag henne bara vid några enstaka tillfällen. Så besökte hon mig i London. Då var hon sjutton. Jag hade inte haft kontakt med vare sig henne eller Emma på länge, så det var också oväntat. Men så har vi det ju i vår familj. Små, plötsliga utbrott av kontakt och sedan tystnad i månader eller år.

Jag tittade upp på Emma. Jag förstod inte vad hon menade med ”såvitt jag vet”, men jag ville inte fråga. Jag lät det passera utan kommentar.

”Och Olof, hur är det med honom?”

Hon stirrade på mig ett ögonblick och jag tyckte nästan hon såg rädd ut. Så slog hon ner blicken och trevade efter sitt glas. Hon drack flera djupa klunkar, som om det vore vatten. När hon satte ner glaset välte det och det återstående vinet rann ut över bordet.

”Förlåt mig. Jag är så ledsen.” Emma slog handen för munnen och nu såg jag att det faktiskt var tårar som blänkte. ”Jag är så klumpig.” Nu grät hon.

”Äsch, det är väl ingenting”, sa jag och ställde upp glaset.

Adriana kom springande med en trasa i handen. Men innan hon började torka böjde hon sig över Emma. ”Doppa fingret i vinet och stryk det på pannan.” Hennes engelska var utmärkt, men Emma såg oförstående på henne. ”Det betyder otur att spilla ut vin, men om man stryker lite i pannan vänder man oturen till tur.”

Adriana såg uppmuntrande på Emma som försiktigt doppade pekfingret i vinet och strök det över pannan.

”Så, nu är allting bra igen”, sa Adriana och började torka av bordet. Hon bytte duk och ställde allt tillrätta innan hon fyllde på Emmas glas igen. Det hela var över på ett ögonblick.

Men Emma grät.

Jag satt tyst, osäker på vad jag skulle göra eller säga.

”Olof har lämnat mig.”

Hon satt hopsjunken i stolen och när hon sträckte sig efter vinglaset igen var det som om hon sökte någonting att hålla fast sig i för att inte helt kollapsa.

Jag var förstummad. Alla de frågor jag skulle ha kunnat ställa kändes omöjliga. Alla de ord av tröst, eller åtminstone medkänsla, som jag borde ha haft att tillgå var som bortflugna. Så jag lyfte mitt glas också och sträckte försiktigt fram det.

”Vi behöver inte prata om det nu, Emma. Vi behöver inte prata om det överhuvudtaget. Du har haft en lång dag. Vi dricker upp och sedan går vi hem.” Emma lyfte sitt glas och vi skålade försiktigt.

Jag viftade till Adriana att vi ville betala.

* Vi steg in i huset och jag slog igen dörren bakom oss. Emma blev stående med armarna om sig som om hon frös. Där vi stod intill varandra kändes det egendomligt nog som om jag var längre än hon. Det kunde inte stämma. Emma var fem centimeter längre, det visste jag. Mamma hade ofta påpekat det.

Jag såg på Emma, men hon höll blicken riktad rakt fram så att jag såg hennes ansikte i profil. Hon var lika vacker som alltid, men på något oförklarligt sätt gjorde det inte samma intryck på mig som förr. Jag var inte säker på att jag tyckte om förändringen. Det ligger en sorts trygghet i att saker och ting förblir desamma.

”Jag tänkte du skulle sova härinne”, sa jag och pekade mot sovrummet innanför matrummet. ”Jag måste bara bädda. Flickan som städar åt mig skulle ha kommit idag, men hon dök inte upp. Du kan gå in så länge, jag ska bara kila ner och hämta lakan och handdukar.” Jag öppnade dörren och drog in hennes resväska. Jag hörde henne komma efter medan jag slog upp det ena fönstret.

”Man måste se till att fönsterluckorna är fastlåsta när de är öppna, så inte vinden får tag i dem. Inte för att det blåser just nu, men här kommer vinden på plötsligt.”

Emma satte sig försiktigt på sängkanten. Återigen slog det mig att hon rörde sig så varsamt och trevande. Emma som brukade sväva fram med lätta steg. Nästan viktlös. Nu var det som om hon knappt lyfte fötterna. Kanske var hon bara trött.

Jag gick ner för att hämta lakan. Ännu ett infall, tänkte jag. Med möjliga konsekvenser. Varför hade jag trots allt beslutat att låta henne få det stora sovrummet? Jag skakade på huvudet åt mig själv. Förmodligen skulle jag få ångra det här också.

Vi hjälptes åt att bädda dubbelsängen och sedan lämnade jag henne så att hon kunde duscha och packa upp. Under tiden gjorde jag i ordning en bricka med ost och frukt, tog ut en flaska vin ur kylen och bar upp alltsammans till terrassen.

Jag slog mig ner utan att tända lamporna. Himlen fylldes sakta av stjärnor, fler och fler medan jag höll blicken riktad på mörkret ovanför mig. Det var som om ständigt nya stjärnor framträdde, som om jag dök allt djupare in i mörkret ovanför.

Det hördes inte ett ljud från undervåningen. Till sist gick jag ner för att se varför Emma dröjde så. Jag knackade på sovrumsdörren och hörde henne röra sig där innanför.

”Jag har ställt fram lite frukt och ost däruppe”, sa jag till den stängda dörren. ”Kom upp och sitt med mig en liten stund, om du har lust.”

Jag väntade och till sist öppnade hon. Hon hade en tunn vit morgonrock och sockor på fötterna. Hon höll ihop kragen med ena handen och jag tyckte återigen att det såg ut som om hon frös.

”Jag är inte klädd, Maria.”

Jag skrattade till.

”Spelar ingen roll här. Du kan komma naken om du vill. Ingen ser oss däruppe. Men vi har en vidunderlig utsikt.”

Det såg ut som om hon försökte sig på ett leende.

”En liten stund, då”, sa hon och följde efter mig uppför trappan.

Jag hämtade varsin pläd från soffan i vardagsrummet och vi svepte dem om oss.

”Ett glas vin?”

Hon nickade och jag hällde upp. Vi satt tysta och ljudet av enstaka röster från folklivet nere i hamnen trängde upp, liksom det konstanta bruset från havet. Jag snurrade mitt glas i handen. Så vände jag mig mot Emma.

”Jag hade tänkt skriva och säga att jag var tacksam för att du tog hand om allt när mamma dog”, sa jag. ”Men det blev aldrig av. Så nu säger jag det. Jag vet att det var mycket. Inte bara själva begravningen. Tiden före. Ja, särskilt den. Alltihop. All tid.”

Det överraskade mig att orden kom med sådan självklarhet.

Hon svarade inte.

Och det var som det skulle vara.

Jag lyfte blicken mot stjärnhimlen igen och drog ett djupt andetag.

Kanske skulle vi klara det här, trots allt.

Learn languages from TV shows, movies, news, articles and more! Try LingQ for FREE

Kapitel 2 (3) Kapitel 2 (3) Chapter 2 (3) Capítulo 2 (3)

Emma målade vackra kulisser redan som barn. |painted||backdrops||| |||escenarios hermosos||| Emma painted beautiful scenery as a child. Emma pintó hermosos paisajes ya cuando era niña.

Vi plockade från de små tallrikarna framför oss, ingen av oss med särskilt stor entusiasm. |||||the plates|||||||||enthusiasm We picked from the small plates in front of us, none of us with much enthusiasm. Recogimos de los platos pequeños que teníamos delante, ninguno de nosotros con especial entusiasmo.

”Så du bor här permanent nu?” "So you live here permanently now?" "¿Así que ahora vives aquí permanentemente?"

Jag ryckte på axlarna. |shrugged|| I shrugged my shoulders. Me encogí de hombros. ”Inte direkt. "No directamente. Men jag bor inte någon annanstans heller. But I don't live anywhere else either. Pero yo tampoco vivo en ningún otro lugar. Jag antar att man kan säga att det här är det mest hemlika jag har. ||||||||||||most secret|| I guess you could say this is the most home-like thing I have. Supongo que se podría decir que este es el más hogareño que tengo. Jag försöker ta en dag i taget. I try to take one day at a time. Intento tomar un día a la vez. Det är lugnt och fint här och jag har lite ströjobb då och då. ||calm and nice||||||||odd jobs||| Es tranquilo y agradable aquí y tengo un pequeño trabajo ocasional de vez en cuando. Sådant som går att göra härifrån. Things that can be done from here. Cosas que se pueden hacer desde aquí. Jag får se hur det blir framöver.” I'll see what happens in the future." Veré cómo va en el futuro ".

”Så du hyr? ||rent "So you rent? “¿Entonces alquilas? Jag trodde du köpt huset här. Pensé que habías comprado la casa aquí. Det lät så, tyckte jag. |sounded||| It sounded like that, I thought. Sonaba así, pensé. När du bjöd mig att komma och hälsa på.” Cuando me invitaste a venir a visitarlo ".

Jag stoppade en bit mat i munnen och tog tid på mig att tugga och svälja. Me llevé un trozo de comida a la boca y me tomé el tiempo de masticar y tragar.

”Jag funderar på det. "I'm thinking about it. "Simplemente llegó a nuestro conocimiento entonces. Men jag hyr tills vidare.” Pero alquilo por el momento ".

Det här blir fasansfullt, tänkte jag. |||terrifying|| This will be horrible, I thought. Esto va a ser horrible, pensé. Detta ömsesidiga trevande i varandras gömslen. |mutual|tentative exploring|||hiding places This mutual dithering in each other's hiding places. Este mutuo tanteo en los escondites del otro. Inte för att jag var intresserad av Emmas privatliv. Not that I was interested in Emma's private life. No porque estuviera interesado en la privacidad de Emma. Men något måste jag ju säga för att avleda hennes frågor. ||||||||distract|| Pero tengo que decir algo para desviar sus preguntas.

”Hur är det med barnen?” "How are the children?" "¿Y los niños?"

Hon ryckte till, som om jag sagt någonting oväntat. Sie zuckte zusammen, als hätte ich etwas Unerwartetes gesagt. She flinched, as if I had said something unexpected. Ella se sacudió, como si hubiera dicho algo inesperado. Så harklade hon sig. |cleared her throat|| Dann räusperte sie sich. Then she harrumphed. Luego se aclaró la garganta.

”Bra, det är bra, såvitt jag vet.” ||||as far|| "Gut, das ist gut, soweit ich weiß." "Bien, eso es bueno, hasta donde yo sé".

Det var en tid då jag hade lite kontakt med Emmas barn. Es gab eine Zeit, in der ich wenig Kontakt zu Emmas Kindern hatte. There was a time when I had little contact with Emma's children. Fue una época en la que tuve algún contacto con los hijos de Emma. Särskilt Anna, den äldsta. Especialmente Anna, la mayor. En sommar när Anna var nio eller tio tillbringade vi ett par veckor tillsammans. Un verano, cuando Anna tenía nueve o diez años, pasamos un par de semanas juntas. Det var länge sedan jag tänkte på de där veckorna. Ha pasado mucho tiempo desde que pensé en esas semanas. Jag var på sommarsemester i Sverige för en gångs skull. |||summer vacation|||||| I was on summer vacation in Sweden for once. Por una vez estuve de vacaciones de verano en Suecia. Då, precis som nu, blev jag överraskad när Emma hörde av sig. Then, as now, I was surprised when Emma got in touch. Entonces, como ahora, me sorprendió cuando Emma supo de mí.

Ännu mer förvånad när hon undrade om jag kunde tänka mig att ha Anna hos mig några veckor. ||surprised||||||||||||||| I was even more surprised when she asked if I would consider having Anna stay with me for a few weeks. Aún más sorprendida cuando se preguntó si podría imaginarme tener a Anna conmigo durante unas semanas. Jag fick egentligen inte någon riktig förklaring till varför, varken då eller senare. I didn't really get a proper explanation as to why, either then or later. Realmente no obtuve una explicación real de por qué, ni entonces ni después. Jag visste ingenting om Emmas liv som gift. I knew nothing about Emma's married life. No sabía nada sobre la vida de Emma como mujer casada. Hur hon egentligen hade det. Cómo se sentía realmente.

Efter det att hon och Olof gift sig sågs vi bara helt kort vid några tillfällen hemma hos dem. After she and Olof got married, we only saw each other briefly on a few occasions at their home. Después de que ella y Olof se casaron, solo fuimos vistos brevemente en algunas ocasiones en su casa. Det var några enstaka julaftnar och födelsedagar, några jämna, som krävde större kalas. |||occasional|Christmas eves||birthdays||||||celebrations There were the odd Christmas Eve and birthday, some even, that called for bigger parties. Hubo algunas Nochebuenas y cumpleaños, algunos incluso, que requirieron una fiesta más grande. Inte mina, absolut inte mina. No es mío, definitivamente no es mío. Men mammas, tror jag. Pero mamá, creo. Och kanske Emmas. Y quizás el de Emma. Hennes trettioårskalas, möjligen. |thirtieth birthday party|possibly Su trigésimo cumpleaños, posiblemente. Mammas femtioårskalas. |fifty-year party 50 cumpleaños de mamá.

Jag tyckte inte det kändes som om jag egentligen hörde hemma på deras tillställningar. |||||||||||||events No pensé que se sintiera como si realmente perteneciera a sus eventos. Och jag bjöd inte någon av dem att hälsa på mig i London. And I didn't invite any of them to visit me in London. Y no invité a ninguno de ellos a visitarme en Londres. Jag tyckte inte att vi kände varandra alls. I didn't think we knew each other at all. No pensé que nos conociéramos en absoluto. Eller rättare sagt, jag kände kanske på sätt och vis både Emma och Olof som enskilda personer, men inte som ett par. |rather||||||||||||||individual|people||||| Or rather, perhaps in a way I knew both Emma and Olof as individuals, but not as a couple. O más bien, es posible que me haya sentido de alguna manera tanto a Emma como a Olof como individuos, pero no como pareja. Förmodligen var det mitt fel. It was probably my fault. Probablemente mi culpa.

Det är ju alltid den som reser som har ansvar för att hålla kontakten. After all, it is always the responsibility of the traveler to stay in touch. Siempre es el viajero el responsable de mantenerse en contacto. Den som lämnar. Whoever leaves. El que se va. Hursomhelst, jag visste absolut ingenting om hur Emma och Olof hade det tillsammans. Anyway, I knew absolutely nothing about how Emma and Olof were getting along. De todos modos, no sabía absolutamente nada sobre cómo les estaba yendo a Emma y Olof juntos. Inte mycket om dem var för sig heller, egentligen. |||||||either| En realidad, tampoco hay mucho sobre ellos individualmente.

Emma envisades med att upprätthålla fasaden av att vi var en lycklig storfamilj som firade sina högtidsdagar tillsammans. |insisted|||maintain|the facade|||||||large family||||holidays| Emma insisted on maintaining the facade that we were a happy extended family celebrating our holidays together. Emma insistió en mantener la fachada porque éramos una familia extensa feliz celebrando sus vacaciones juntos. De hade ett generöst och vackert hem och Emma var en ambitiös värdinna. |||||||||||ambitious|hostess They had a generous and beautiful home and Emma was an ambitious hostess. Tenían una casa hermosa y generosa y Emma era una anfitriona ambiciosa. Själv fick jag uppbåda all min kraft för att uthärda hennes överdådiga tillställningar. |||summon||||||endure||lavish|events Yo mismo tuve que reunir todas mis fuerzas para soportar sus fastuosos eventos. Och för att kunna umgås naturligt med Olof. And to be able to socialize naturally with Olof. Y poder pasar tiempo de forma natural con Olof.

Men från det jag hämtade Anna den där soliga juniförmiddagen var hon och jag de allra bästa vänner. |||||||||June morning|||||||| But from the moment I picked Anna up that sunny June morning, she and I were the best of friends. Pero desde el momento en que recogí a Anna esa soleada mañana de junio, ella y yo éramos mejores amigas. Det förundrade mig. |amazed me| Me asombró. Jag har ju inga egna barn. No tengo hijos propios. Barn har egentligen aldrig intresserat mig. Los niños nunca me han interesado realmente. Inte mer än vuxna. No más que adultos. Jag tycker inte om barn för att de är barn, utan jag tycker om vissa barn för just det barnets personlighet. Ich mag Kinder nicht, weil sie Kinder sind, aber ich mag bestimmte Kinder wegen ihrer Persönlichkeit. I don't like children because they are children, but I like certain children because of their personality. No me gustan los niños porque son niños, pero me gustan ciertos niños por la personalidad de ese niño en particular. Och jag föll pladask för Anna. |||head over heels|| |||de cabeza|| Y me enamoré perdidamente de Anna.

Hon såg ut som Emmas dotter, helt klart. Se parecía a la hija de Emma, por supuesto. Vacker, eterisk, som en liten älva. |ethereal||||fairy |etéreo||||hada Hermosa, etérea, como una pequeña hada. Blond och nästan genomlyst. |||translucent |||translúcido Rubia y casi translúcida. Men det var bara ytan. ||||surface Pero eso era solo la superficie. Därunder fanns så mycket som jag kände igen från mig själv. under it|||||||||| Underneath there was so much that I recognized from myself. Debajo estaba todo lo que reconocí de mí mismo. På gott och ont. Wohl oder übel. For better or worse. Para bien o para mal. Så vi hade våra duster de där veckorna. ||||fights||| ||||discusiones||| Also hatten wir in diesen Wochen unsere Staubtücher. So we had our fights in those weeks. Así que tuvimos nuestro plumero esas semanas.

Och våra fantastiska höjdpunkter. |||highlights Und unsere tollen Highlights. Y nuestros increíbles aspectos más destacados. Anna lärde sig dyka från bryggan. Anna lernte vom Steg aus zu tauchen. Anna learned to dive from the dock. Anna aprendió a bucear desde el puente. Huset jag hyrt i skärgården var välutrustat och vi hade en egen liten eka. ||||||well-equipped|||||||rowboat ||||||bien equipado||||||| The house I rented in the archipelago was well equipped and we had our own small oak. La casa que alquilé en el archipiélago estaba bien equipada y teníamos nuestro propio eco. Så när hon väl kunde dyka från bryggan rodde vi ut till en liten kobbe, en sex, sju meter hög klippa med bråddjupt vatten nedanför. ||||||||rowed||||||islet||||||||deep|| ||||||||remamos||||||islote||||||||profundidad abrupta|| Als sie also vom Steg tauchen konnte, ruderten wir zu einem kleinen Kobbe, einem sechs, sieben Meter hohen Felsen mit sehr tiefem Wasser darunter. Entonces, cuando pudo zambullirse desde el puente, remamos hasta una pequeña mazorca, un acantilado de seis o siete metros de altura con agua poco profunda debajo.

Jag såg hur hennes knän skakade, men utan ett ord kastade hon sig i. Jag kunde känna hennes spänning, och triumfen när hon besegrat sin rädsla. ||||||||||||||||||||triumph|||defeated|| I saw her knees tremble, but without a word she plunged in. I could feel her excitement, and the triumph when she conquered her fear. Vi que le temblaban las rodillas, pero sin una palabra se entregó. Pude sentir su emoción y el triunfo cuando venció su miedo. Jag kunde identifiera mig med henne och det kändes som en liten seger för mig också. Podía identificarme con ella y también me sentí como una pequeña victoria.

På kvällarna spelade vi schack. ||||chess In the evenings we played chess. Por las tardes jugábamos al ajedrez. När hon väl lärt sig pjäserna blev hon snabbt en svår motståndare. |||||plays|||||| |||||las piezas|||||| Once she learned the plays, she quickly became a difficult opponent. Una vez que aprendió las piezas, rápidamente se convirtió en una oponente difícil. Hon avskydde att förlora och gav aldrig upp. |hated|||||| She hated losing and never gave up. Odiaba perder y nunca se rindió. Jag tror jag började älska henne då. Creo que comencé a amarla entonces.

Under åren som följde träffade jag henne bara vid några enstaka tillfällen. ||||||||||occasional instances|occasions En los años que siguieron, la conocí solo en algunas ocasiones. Så besökte hon mig i London. Entonces ella me visitó en Londres. Då var hon sjutton. She was seventeen at the time. Entonces ella tenía diecisiete años. Jag hade inte haft kontakt med vare sig henne eller Emma på länge, så det var också oväntat. ||||||either||||||||||| I hadn't had contact with either her or Emma for a long time, so that was also unexpected. No había tenido contacto ni con ella ni con Emma durante mucho tiempo, por lo que también fue inesperado. Men så har vi det ju i vår familj. But that's how it is in our family. Pero luego lo tenemos en nuestra familia. Små, plötsliga utbrott av kontakt och sedan tystnad i månader eller år. ||outbreak||||||||| Small, sudden bursts of contact and then silence for months or years. Pequeños y repentinos estallidos de contacto y luego silencio durante meses o años.

Jag tittade upp på Emma. Ich sah Emma an. Miré a Emma. Jag förstod inte vad hon menade med ”såvitt jag vet”, men jag ville inte fråga. Ich verstand nicht, was sie mit „soweit ich weiß“ meinte, aber ich wollte nicht fragen. I didn't understand what she meant by "as far as I know", but I didn't want to ask. No entendí lo que ella quería decir con "hasta donde yo sé", pero no quería preguntar. Jag lät det passera utan kommentar. Ich lasse es kommentarlos durchgehen. Lo dejo pasar sin comentarios.

”Och Olof, hur är det med honom?” "Y Olof, ¿qué pasa con él?"

Hon stirrade på mig ett ögonblick och jag tyckte nästan hon såg rädd ut. Sie starrte mich einen Moment lang an und ich dachte fast, sie sah verängstigt aus. She stared at me for a moment and I almost thought she looked scared. Me miró por un momento y casi pensé que parecía asustada. Så slog hon ner blicken och trevade efter sitt glas. |looked down|||||fumbled for||| ||||||buscó||| Dann sah sie nach unten und tastete nach ihrem Glas. Then she looked down and reached for her glass. Luego bajó la mirada y buscó a tientas su copa. Hon drack flera djupa klunkar, som om det vore vatten. Sie nahm mehrere tiefe Schlucke, als wäre es Wasser. Bebió varios sorbos profundos, como si fuera agua. När hon satte ner glaset välte det och det återstående vinet rann ut över bordet. |||||spilled||||remaining||||| |||||||||restante||||| Als sie das Glas abstellte, kippte es um und der restliche Wein schwappte über den Tisch. When she put the glass down, it tipped over and the remaining wine spilled over the table. Cuando dejó la copa, se volcó y el vino restante se derramó sobre la mesa.

”Förlåt mig. "I'm sorry. "Perdóname. Jag är så ledsen.” Emma slog handen för munnen och nu såg jag att det faktiskt var tårar som blänkte. |||sad||||||||||||||||shone Es tut mir leid." Emma legte ihre Hand auf ihren Mund und jetzt sah ich, dass da tatsächlich Tränen glänzten. I'm so sorry." Emma put her hand over her mouth and now I saw that it was actually tears shining. Lo siento mucho." Emma se tapó la boca con la mano y vi que en realidad eran lágrimas las que brillaban. ”Jag är så klumpig.” Nu grät hon. "Qué torpe soy." Ahora ella estaba llorando.

”Äsch, det är väl ingenting”, sa jag och ställde upp glaset. ¡Bah|||||||||| "Esh, es ist nichts", sagte ich und stellte das Glas auf. "Oh, it's nothing," I said, setting the glass down. "Oh, no es nada", dije, colocando el vaso.

Adriana kom springande med en trasa i handen. |||||cloth|| Adriana kam mit einem Tuch in der Hand angerannt. Adriana llegó corriendo con un paño en la mano. Men innan hon började torka böjde hon sig över Emma. But before she started drying, she bent over Emma. Pero antes de empezar a secarse, se inclinó sobre Emma. ”Doppa fingret i vinet och stryk det på pannan.” Hennes engelska var utmärkt, men Emma såg oförstående på henne. ||||||||||||||||sin comprensión|| "Tauche deinen Finger in den Wein und reibe ihn über deine Stirn." Ihr Englisch war ausgezeichnet, aber Emma sah sie verständnislos an. "Dip your finger in the wine and rub it on your forehead." Her English was excellent, but Emma looked at her in disbelief. "Sumerge tu dedo en el vino y acarícialo en la frente". Su inglés era excelente, pero Emma la miró incomprensiblemente. ”Det betyder otur att spilla ut vin, men om man stryker lite i pannan vänder man oturen till tur.” ||bad luck||||||||||||turns||bad luck||luck "Es bedeutet Unglück, Wein zu verschütten, aber wenn man sich ein wenig über die Stirn streichelt, verwandelt man Pech in Glück." "It's bad luck to spill wine, but if you rub your forehead a little, you turn bad luck into good luck." "Es mala suerte derramar vino, pero si te acaricias un poco la frente, la mala suerte se convierte en suerte".

Adriana såg uppmuntrande på Emma som försiktigt doppade pekfingret i vinet och strök det över pannan. Adriana looked encouragingly at Emma, who gently dipped her index finger in the wine and brushed it across her forehead. Adriana miró de manera alentadora a Emma, quien mojó suavemente su dedo índice en el vino y se lo acarició la frente.

”Så, nu är allting bra igen”, sa Adriana och började torka av bordet. "So, now everything is fine again," said Adriana and started wiping the table. "Entonces, ahora todo está bien otra vez", dijo Adriana y comenzó a limpiar la mesa. Hon bytte duk och ställde allt tillrätta innan hon fyllde på Emmas glas igen. ||||||in order||||||| She changed the tablecloth and set everything up before refilling Emma's glass. Cambió el mantel y puso todo en orden antes de volver a llenar el vaso de Emma. Det hela var över på ett ögonblick. It was all over in an instant. Todo terminó en un instante.

Men Emma grät. Pero Emma lloró.

Jag satt tyst, osäker på vad jag skulle göra eller säga. Me senté en silencio, sin saber qué hacer o decir.

”Olof har lämnat mig.” "Olof me ha dejado."

Hon satt hopsjunken i stolen och när hon sträckte sig efter vinglaset igen var det som om hon sökte någonting att hålla fast sig i för att inte helt kollapsa. ||slumped||||||||||||||||||||||||||| ||encorvada||||||||||||||||||||||||||| She sat slumped in her chair and when she reached for the wine glass again, it was as if she was looking for something to hold on to in order not to collapse completely. Se sentó acurrucada en su silla y cuando volvió a alcanzar la copa de vino, fue como si buscara algo a lo que agarrarse para no colapsar por completo.

Jag var förstummad. ||atónito I was stunned. Me quedé estupefacto. Alla de frågor jag skulle ha kunnat ställa kändes omöjliga. All the questions I could have asked felt impossible. Todas las preguntas que podría haber hecho me parecieron imposibles. Alla de ord av tröst, eller åtminstone medkänsla, som jag borde ha haft att tillgå var som bortflugna. |||||||compassion|||||||available|||flown away |||||||||||||||||desaparecidas All the words of comfort, or at least compassion, that I should have had at my disposal were gone. Todas las palabras de consuelo, o al menos de compasión, que debería haber tenido disponibles fueron como si se hubieran ido. Så jag lyfte mitt glas också och sträckte försiktigt fram det. So I lifted my glass too and gently held it out. Así que también levanté mi vaso y lo estiré suavemente.

”Vi behöver inte prata om det nu, Emma. "We don't need to talk about it now, Emma. "No necesitamos hablar de eso ahora, Emma. Vi behöver inte prata om det överhuvudtaget. ||||||at all We don't need to talk about it at all. No necesitamos hablar de eso en absoluto. Du har haft en lång dag. Has tenido un día muy largo. Vi dricker upp och sedan går vi hem.” Emma lyfte sitt glas och vi skålade försiktigt. ||||||||||||||toasted| Bebemos y luego nos vamos a casa ". Emma levantó su copa y brindamos con suavidad.

Jag viftade till Adriana att vi ville betala. Le dije a Adriana que queríamos pagar.

* Vi steg in i huset och jag slog igen dörren bakom oss. * Entramos a la casa y cerré la puerta detrás de nosotros. Emma blev stående med armarna om sig som om hon frös. ||||||||||froze Emma estaba con sus brazos alrededor de ella como si se estuviera congelando. Där vi stod intill varandra kändes det egendomligt nog som om jag var längre än hon. |||||||strangely enough|||||||| Standing next to each other, I strangely felt like I was taller than her. Mientras estábamos uno al lado del otro, extrañamente, sentí que yo era más alto que ella. Det kunde inte stämma. This could not be true. Eso no puede ser cierto. Emma var fem centimeter längre, det visste jag. Emma was five centimeters taller, I knew that. Emma era cinco centímetros más alta, eso lo sabía. Mamma hade ofta påpekat det. Mamá lo había señalado a menudo.

Jag såg på Emma, men hon höll blicken riktad rakt fram så att jag såg hennes ansikte i profil. I looked at Emma, but she was looking straight ahead so I could see her face in profile. Miré a Emma, pero ella mantuvo los ojos al frente para poder ver su rostro de perfil. Hon var lika vacker som alltid, men på något oförklarligt sätt gjorde det inte samma intryck på mig som förr. ||as|||||||inexplicably|||||||||| She was as beautiful as ever, but somehow, inexplicably, it didn't make the same impression on me as before. Estaba tan hermosa como siempre, pero de alguna manera inexplicable no me causó la misma impresión que antes. Jag var inte säker på att jag tyckte om förändringen. |||||||||the change I wasn't sure I liked the change. No estaba seguro de que me gustara el cambio. Det ligger en sorts trygghet i att saker och ting förblir desamma. There is a kind of security in things staying the same. Hay una especie de seguridad en que las cosas siguen igual.

”Jag tänkte du skulle sova härinne”, sa jag och pekade mot sovrummet innanför matrummet. |||||aquí dentro|||||||| "I thought you were going to sleep in here," I said, pointing to the bedroom inside the dining room. "Pensé que ibas a dormir aquí", le dije, señalando el dormitorio dentro del comedor. ”Jag måste bara bädda. |||make the bed "I just have to make the bed. "Solo tengo que hacer una cama. Flickan som städar åt mig skulle ha kommit idag, men hon dök inte upp. ||cleans||||||||||| The girl who cleans for me was supposed to come today, but she didn't show up. La chica que me limpia debería haber venido hoy, pero no apareció. Du kan gå in så länge, jag ska bara kila ner och hämta lakan och handdukar.” Jag öppnade dörren och drog in hennes resväska. |||||||||run down||||||towels||||||||suitcase You can go in for now, I'll just run downstairs and get sheets and towels." I opened the door and pulled her suitcase in. Puedes entrar por tanto tiempo, simplemente me acomodaré y tomaré las sábanas y las toallas ". Abrí la puerta y saqué su maleta. Jag hörde henne komma efter medan jag slog upp det ena fönstret. La escuché seguir mientras abría una de las ventanas.

”Man måste se till att fönsterluckorna är fastlåsta när de är öppna, så inte vinden får tag i dem. |||||shutters||locked||||||||||| |||||las contraventanas||||||||||||| "You have to make sure that the shutters are locked when they are open, so that the wind doesn't get hold of them. “Hay que asegurarse de que las contraventanas estén cerradas cuando están abiertas, para que el viento no las agarre. Inte för att det blåser just nu, men här kommer vinden på plötsligt.” Not that it's windy right now, but here the wind comes on suddenly." No porque esté soplando en este momento, pero aquí el viento viene de repente ".

Emma satte sig försiktigt på sängkanten. Emma se sentó con cuidado en el borde de la cama. Återigen slog det mig att hon rörde sig så varsamt och trevande. Once again|||||||||gently||tentatively De nuevo me di cuenta de que se movía tan suave y tentativamente. Emma som brukade sväva fram med lätta steg. |||float|||| |||flotar|||| Emma who used to float along with light steps. Emma que solía flotar hacia adelante con pasos fáciles. Nästan viktlös. |weightless Casi ingrávido. Nu var det som om hon knappt lyfte fötterna. Now it was as if she barely lifted her feet. Ahora era como si apenas pudiera levantar los pies. Kanske var hon bara trött. Maybe she was just tired. Quizás solo estaba cansada.

Jag gick ner för att hämta lakan. I went downstairs to get sheets. Bajé a buscar las sábanas. Ännu ett infall, tänkte jag. ||sudden idea|| Another whim, I thought. Otro capricho, pensé. Med möjliga konsekvenser. With possible consequences. Con posibles consecuencias. Varför hade jag trots allt beslutat att låta henne få det stora sovrummet? Why had I decided to let her have the master bedroom after all? Después de todo, ¿por qué había decidido dejarla tener el dormitorio principal? Jag skakade på huvudet åt mig själv. Negué con la cabeza para mí. Förmodligen skulle jag få ångra det här också. I would probably regret this too. Probablemente también me arrepentiría de esto.

Vi hjälptes åt att bädda dubbelsängen och sedan lämnade jag henne så att hon kunde duscha och packa upp. |helped each other|||make the bed|the double bed||||||||||||| We helped make the double bed and then I left her to shower and unpack. Nos ayudamos a hacer la cama de matrimonio y luego la dejé para que pudiera ducharse y desempacar. Under tiden gjorde jag i ordning en bricka med ost och frukt, tog ut en flaska vin ur kylen och bar upp alltsammans till terrassen. |||||||tray|||||||||||the fridge||||all of it|| In the meantime, I prepared a tray of cheese and fruit, took a bottle of wine out of the fridge and carried it all up to the terrace. Mientras tanto, preparé una bandeja con queso y frutas, saqué una botella de vino del refrigerador y llevé todo a la terraza.

Jag slog mig ner utan att tända lamporna. I settled down without turning on the lights. Me senté sin encender las luces. Himlen fylldes sakta av stjärnor, fler och fler medan jag höll blicken riktad på mörkret ovanför mig. El cielo se llenó lentamente de estrellas, más y más mientras mantenía la mirada dirigida hacia la oscuridad arriba de mí. Det var som om ständigt nya stjärnor framträdde, som om jag dök allt djupare in i mörkret ovanför. |||||||emerged|||||||||| It was as if new stars were constantly appearing, as if I were diving deeper into the darkness above. Era como si constantemente nuevas estrellas aparecieran, como si estuviera sumergiéndome cada vez más en la oscuridad de arriba.

Det hördes inte ett ljud från undervåningen. ||||||the downstairs There was not a sound from downstairs. Till sist gick jag ner för att se varför Emma dröjde så. ||||||||||was delayed| Jag knackade på sovrumsdörren och hörde henne röra sig där innanför. |||bedroom door||||||| Llamé a la puerta del dormitorio y la oí moverse detrás de ella.

”Jag har ställt fram lite frukt och ost däruppe”, sa jag till den stängda dörren. "I've put some fruit and cheese up there," I said to the closed door. He puesto un poco de fruta y queso arriba, le dije a la puerta cerrada. ”Kom upp och sitt med mig en liten stund, om du har lust.” Ven arriba y siéntate conmigo un ratito, si te apetece.

Jag väntade och till sist öppnade hon. Hon hade en tunn vit morgonrock och sockor på fötterna. |||||bathrobe||socks|| Hon höll ihop kragen med ena handen och jag tyckte återigen att det såg ut som om hon frös. |||the collar||||||||||||||| She was holding her collar with one hand and again I thought it looked like she was freezing.

”Jag är inte klädd, Maria.” "I'm not dressed, Maria."

Jag skrattade till. I laughed again.

”Spelar ingen roll här. "Doesn't matter here. Du kan komma naken om du vill. Ingen ser oss däruppe. Men vi har en vidunderlig utsikt.” ||||wonderful|

Det såg ut som om hon försökte sig på ett leende. It looked like she was trying to smile.

”En liten stund, då”, sa hon och följde efter mig uppför trappan. "Just a moment, then," she said, following me up the stairs.

Jag hämtade varsin pläd från soffan i vardagsrummet och vi svepte dem om oss. |got|each|blanket|||||||||| I got a blanket from the sofa in the living room and we wrapped them around us.

”Ett glas vin?”

Hon nickade och jag hällde upp. Vi satt tysta och ljudet av enstaka röster från folklivet nere i hamnen trängde upp, liksom det konstanta bruset från havet. ||||sound||occasional|voices||local life||||||||constant|the noise|| We sat in silence, and the sound of occasional voices from the crowds down in the harbor penetrated, as did the constant roar of the sea. Jag snurrade mitt glas i handen. Så vände jag mig mot Emma. Then I turned to Emma.

”Jag hade tänkt skriva och säga att jag var tacksam för att du tog hand om allt när mamma dog”, sa jag. "I was going to write and say that I was grateful to you for taking care of everything when mom died," I said. ”Men det blev aldrig av. "But it never happened. Så nu säger jag det. So now I'm saying it. Jag vet att det var mycket. I know it was a lot. Inte bara själva begravningen. Not just the funeral itself. Tiden före. The time before. Ja, särskilt den. Yes, especially that one. Alltihop. All of them. All tid.”

Det överraskade mig att orden kom med sådan självklarhet. |surprised|||||||inevitability certainty I was surprised that the words came so naturally.

Hon svarade inte.

Och det var som det skulle vara.

Jag lyfte blicken mot stjärnhimlen igen och drog ett djupt andetag. ||||starry sky||||||

Kanske skulle vi klara det här, trots allt. Maybe we could do this after all. Может быть, мы все-таки сможем это сделать.