Kapitel 3 (3) Kapitel 3 (3) Chapter 3 (3)

Bara sorg och bedrövelse. |||sorrow Only sorrow and grief. Gråtande människor, stridande människor. ||fighting| Crying people, fighting people. Folk som dödar varandra och torterar varandra. |||each other||torturing each other| People who kill each other and torture each other. Men inte en enda lycklig människa. |||single|| But not a single happy person. Inte ett leende. Jag klarar det bara inte.” I just can 't do it. ”

Det kom så oväntat att jag inte kunde komma på någonting att säga. |||unexpectedly||||||||| It came so unexpectedly that I could not think of anything to say. Det hon sa var lika fel som hennes nedbitna naglar och cigaretterna. |||||wrong||||||cigarettes What she said was as wrong as her bitten nails and cigarettes. Jag kunde bara inte få det att stämma med den Emma jag mindes. |||||||match|||||remembered I just could not get it to match the Emma I remembered. Den Emma som alltid velat släta över varje obehaglighet. |||||smooth|||discomfort The Emma who always wanted to smooth over every discomfort. Göra allting vackert. Make everything beautiful.

”Jag brukar bara sätta mig därinne och låta stillheten ta över”, sa jag till sist. |||||in there||||||||| "I usually just sit in there and let the silence take over," I said at last. ”Det känns som om jag kan lägga bort mig själv en stund. ||||||put||||| "It feels like I can put myself away for a while. Slippa bära på allting som är jag. Avoid carrying everything that is me. Samtidigt som jag på något sätt kan återknyta till någonting ursprungligt.” |||||||reconnect||something original|original At the same time, I can somehow reconnect to something original. ”

Jag skrattade generat till. ||embarrassed| I laughed embarrassed. Varför berättade jag det här? Why did I tell you this?

”Jag vet inte hur jag ska förklara det. "I do not know how to explain it. Det har ingenting med religion att göra. It has nothing to do with religion. Men det har hjälpt mig.” But it has helped me. ”

Emmas blå ögon granskade mig ett ögonblick. Emma's blue eyes examined me for a moment.

”Jag avundas dig det, Maria.” |envy||| "I envy you that, Maria."

* Vi handlade på hemvägen och kom tillbaka lagom till lunch. |||||||just in time|| * We shopped on the way home and came back just in time for lunch. Emma erbjöd sig att göra en sallad och jag sa tacksamt ja och gick upp och satte mig vid datorn igen. |offered|||||||||||||||||||

Hon begär ingenting. She asks for nothing. Är så fruktansvärt lätt att ha att göra med. ||terribly|||||| Is so terribly easy to deal with. Och ändå överväldigar hon mig fullständigt med sin blotta närvaro. |still|overwhelms||||||bare| And yet she completely overwhelms me with her mere presence. Hon inkräktar redan på allt jag gör, allt jag tänker, bara genom att vara här. |invades||||||||||||| She already intrudes on everything I do, everything I think, just by being here. Jag önskar att hon aldrig hört av sig. I wish she had never heard of it. Eller att jag aldrig uttalat den där idiotiska inbjudan. ||||uttered||||invitation Or that I never uttered that idiotic invitation. För nu skulle det inte räcka med att hon åkte härifrån. Because now it would not be enough for her to leave. Det är redan för sent. It is already too late.

Jag satt och stirrade på mina egna ord. |||||||words I sat staring at my own words. Jag kunde höra Emma stöka i köket. ||||mess|| I could hear Emma making a mess in the kitchen. Min syster lagade lunch åt oss. ||||for| My sister cooked lunch for us. Jag borde vara glad att ha henne här. Normala systrar skulle skratta och prata och ha roligt ihop. Normal sisters would laugh and talk and have fun together. Men vi rörde oss som om vi gick på tunn is, rädda att den skulle brista under oss vid första lilla felsteg. |||||||||||||||||||||mistake But we moved as if we were walking on thin ice, afraid that it would burst beneath us at the first small mistake. Var det bara jag som kände så? Eller var det lika smärtsamt för Emma? Or was it just as painful for Emma?

Jag stängde av datorn och gick ner för att se om jag kunde hjälpa till med lunchen. I turned off the computer and went downstairs to see if I could help with lunch.

När vi ätit satt vi kvar på terrassen, Emma med sina slanka vita ben i solen och överkroppen i skugga. |||||remained seated|||||||||||||| When we ate, we sat on the terrace, Emma with her slender white legs in the sun and her upper body in the shade. Jag själv helt i skuggan. Myself completely in the shadows.

”Hur får du tiden att gå när du är ensam här?” "How do you make time go by when you are alone here?"

”Tiden går väl hursomhelst?” |||anyway "Time goes by anyway, right?"

”Äsch, du vet vad jag menar. "Oh, you know what I mean. Vad gör du när du inte jobbar? What do you do when you are not working? Blir det inte ensamt och … ja, tomt?” Will it not be lonely and… yes, empty? ”

Jag hade svårt att försvara min planlösa existens även inför mig själv. I had a hard time defending my aimless existence even to myself. Jag skämdes över min passiva tillvaro. |was ashamed|||passive| I was ashamed of my passive existence. Så mycket svårare då att motivera den inför Emma. |||||justify||| So much harder then to justify it to Emma. Plötsligt kände jag en oresonlig ilska välla upp inombords. ||||unreasonable|anger|surge|| Suddenly I felt an unreasonable anger welling up inside me. Vad hade hon med mitt liv att göra?

”Hur fyller du själv ditt liv?” sa jag istället. "How do you fill your life?" I said instead. ”Jag vet inte ens om du jobbar.” "I don't even know if you work."

Emma halvlåg i solstolen och nu blundade hon som om bländad av den sol som inte ens nådde hennes ansikte. |half-reclined||sun chair|||||||blinded||||||||| Emma was half-lying in the deck chair and now she closed her eyes as if dazzled by the sun that did not even reach her face. Hon dröjde med svaret. |took her time|| She lingered with the answer. Till sist vred hon på huvudet och såg på mig. Finally she turned her head and looked at me.

”Du har alltid haft ett jobb, du. "You've always had a job, you. Du har gått från det ena till det andra som det behagat dig och aldrig behövt oroa dig.” |||||||||||pleased you|||||| You have gone from one to the other as it pleased you and never had to worry. ”

”Märklig beskrivning av mitt liv. "Strange description of my life. Men, för all del, jag har alltid jobbat. But, by all means, I have always worked. Jag har försörjt mig ända sedan jag slutade skolan. ||supported|||||| I have supported myself ever since I left school. Så det stämmer. So it is true. Om jag oroat mig, och i så fall över vad, det har du faktiskt inte med att göra. ||worried||||||||||||||| Whether I was worried, and if so, about what, is really none of your business. Inte heller vet du någonting alls om det! Nor do you know anything about it at all! ” Emma nickade sakta. ”Okej. Jag är ledsen. ||sorry I'm sorry. Jag menade inte att snoka. ||||snoop I did not mean to snoop. Men för att besvara din fråga, då. |||answer||| But to answer your question, then. Nej, jag jobbar inte. No, I'm not working. Det var länge sedan. It was a long time ago. Först var jag hemma med barnen. First I was at home with the kids. Ja, och sedan var det inte så lätt att hitta någonting. Yes, and then it was not so easy to find anything. Mariefred är en sådan liten ort. Mariefred||||| Mariefred is such a small town. Från början flyttade vi ju dit för att Olofs jobb var där. From the beginning we moved there because Olof's job was there. Det var en fin miljö för barnen också … Så, ja, vi blev kvar där.” It was a nice environment for the kids too… So, yes, we stayed there. ”

Jag väntade på att hon skulle fortsätta.

”Till skillnad mot dig har jag ju ingen riktig utbildning. "Unlike you, I have no real education. Pappa tyckte det var löjligt när jag ville gå på Konstfack.” ||||ridiculous||||||Art school Dad thought it was ridiculous when I wanted to go to Konstfack. ”

”Men herregud, du måste väl ha varit vuxen då! Du kunde väl ha bestämt själv?” You could have decided yourself, right?"

Emma ryckte på axlarna.

”Det kändes inte så då. "It didn't feel like that then. Så jag gick en ettårig kurs. ||||one-year| So I did a one-year course. Handelsutbildning kallades det. business education|| Men vi lärde oss att bli sekreterare. ||||||secretaries But we learned to be secretaries. I ovetskap om att vi utbildades för jobb som snart skulle försvinna. |ignorance||||trained|||||| Not knowing that we were being trained for jobs that would soon disappear. Det spelade ändå ingen roll, för jag jobbade bara några år innan vi gifte oss och fick barn. ||anyway||||||||||||||| Men allt det där vet du.” But you know all that."

Hela samtalet hade dragit iväg i en riktning jag inte tyckte om. The whole conversation had gone in a direction I didn't like. Jag ville inte prata om Emmas liv. Absolut inte om hennes pappa. Certainly not about her father. Och inte om henne och Olof. Så jag gav henne det hon bett om. So I gave her what she asked for. En beskrivning av mina ensamma dagar. A description of my lonely days.

”Som jag sa förut, så jobbar jag lite på förmiddagen. "As I said before, I do some work in the morning. Sedan tar jag ledigt några timmar. Then I take a few hours off. Och bra dagar jobbar jag några timmar på eftermiddagen också. And on good days I work a few hours in the afternoon too. Ibland också på kvällarna. Men jag rår ju över min egen tid, så ibland tar jag en dag ledigt och vandrar runt med kikaren. ||manage|||||||||||||||||binoculars But I'm in control of my own time, so sometimes I take a day off and wander around with my binoculars. Det är ett rikt och spännande fågelliv häromkring.” |||rich|||bird life|around here

”Det låter väldigt fritt.” "It sounds very free."

”Det är det. Just nu. Jag skriver på en avhandling i språkhistoria. ||||thesis||language history Något jag jobbat på i flera år. Something I've been working on for years. Kanske blir den aldrig klar.” It may never be finished."

Det jag sa överraskade mig. What I said surprised me. Jag hade inte ägnat min avhandling en tanke på så länge. |||devoted||dissertation||||| I hadn't given my thesis a second thought for so long. Till min stora lättnad frågade hon ingenting vidare.

”Du har ingen bil?”

”Har inte tyckt jag behöver någon här. Jag får se hur det blir. I'll see how it goes. Om jag ska bo kvar.” If I'm going to stay."

”Hade du tänkt bosätta dig här när du först kom hit? |||settle down||||||| "Were you planning to settle here when you first arrived? Det är ju för flera år sedan.” That was several years ago."

Det här kändes ännu mer oroande. This was even more worrying. Vart ledde hennes frågor? Where did her questions lead?

”Det är inte alltid så lätt att i efterhand veta säkert vad det var man en gång hoppades på eller hade tänkt sig. "It is not always easy to know with certainty afterwards what you once hoped for or intended. Och vet du, Emma, det allra svåraste är när alla ens omständigheter förändras, helt utan ens egen medverkan. ||||||hardest|||||circumstances||||||involvement And you know, Emma, the hardest thing is when all your circumstances change, completely without your involvement. När ingenting alls längre är som det var när man fattade sitt beslut.” ||||||||||understood|| When nothing is the same as it was when you made your decision."

Emma hade lutat sig bakåt igen och slutit ögonen. ||leaned|||||closed| Emma had leaned back again and closed her eyes. Jag var inte säker på om hon lyssnade. I wasn't sure if she was listening. Men så började hon prata igen. But then she started talking again.

”Alldeles nyligen slog det mig att jag inte fattat ett enda beslut i mitt liv. "Just recently, it occurred to me that I had not made a single decision in my life. Småsaker, förstås. Small things, of course. Obetydliga små beslut, visst. Insignificant||| Insignificant little decisions, sure. Men inte de stora, livsavgörande. ||||life-changing Jag har liksom bara flutit med. ||||gone with the flow| I have just sort of floated along. Jag insåg att jag inte ens tillåtit mig att känna särskilt mycket. I realized that I had not even allowed myself to feel very much. Kanske för att det skulle ha gjort för ont att erkänna att mitt liv var resultatet av andras beslut. Perhaps because it would have hurt too much to admit that my life was the result of other people's decisions. Som om jag aldrig riktigt funnits till.

Emma hade satt sig upp och höll armarna runt de uppdragna knäna. Emma had sat up and was holding her arms around her raised knees. Hon såg ut över havet. She looked out over the sea.

”Men så insåg jag att det ju faktiskt är ett beslut detta att inte fatta beslut. "But then I realized that not making decisions is actually a decision. Det är att dra sig undan. It is to withdraw. Lägga ansvaret på någon annan.” Put the responsibility on someone else."

Hon vred på huvudet och såg på mig. She turned her head and looked at me.

”Men jag vet inte hur man gör. "But I don't know how to do it. Även det minsta lilla beslut fyller mig med ångest. Even the smallest decision fills me with anxiety. Du kan inte ana hur svårt det var att skriva det där mejlet till dig.” |||imagine|||||||||the email|| You can't imagine how hard it was to write that email to you."

Jag sökte förtvivlat efter någonting att säga. ||desperately|||| I was desperately searching for something to say.

”Det är nog omöjligt för dig att förstå, Maria.” "It's probably impossible for you to understand, Maria."

Hon suckade inte, men när hon vände blicken tillbaka ut mot havet, var det som om hela hennes uppenbarelse gav ifrån sig en lång suck. ||||||||||||||||||presence|||||| She did not sigh, but when she looked back out to sea, it was as if her entire apparition gave a long sigh.

Jag reste mig och ställde mig vid räcket. |||||||the railing I got up and stood by the railing. Metallen var solvarm under mina händer. ||sun-warmed||| Jag hade ingenting alls att säga och kände mig alltmer besvärad. ||||||||||embarrassed I had nothing to say at all and felt increasingly embarrassed.

”Tänker du någonsin på mamma?” "Do you ever think about mom?"

Frågan kom helt oväntat. The question was completely unexpected. Jag begrep inte varför jag ställt den. |understood why||||| I did not understand why I had asked it.

”Det är väl klart att jag gör. "Of course I do. Gör inte du?” Don't you?"

Jag skakade på huvudet. I shook my head. ”Nej, jag har försökt att träna mig på att inte göra det.” "No, I've tried to train myself not to do that."

”Lätt för dig, kanske. "Easy for you, maybe. Du var ju inte där.” You were not there."

”Åh, sexton år är en lång tid. "Oh, sixteen years is a long time. Jag var där hela den tiden. Hela min uppväxt.” ||upbringing My whole childhood."

”Var där. Var du verkligen där, Maria? Were you really there, Maria? Var du någonsin närvarande i våra liv? Were you ever present in our lives? Jag minns hur jag längtade efter dig när du flyttat. I remember how I longed for you when you left. Hur jag saknade din närvaro, även om du inte såg mig. ||missed|||||||| How I missed your presence, even if you did not see me. Det hade hjälpt bara att veta att du skulle sova i rummet intill mitt. It would have helped just to know that you would be sleeping in the room next to mine. När du försvann var det som om ljuset blev svagare. When you disappeared, it was as if the light dimmed.

Det blev svårare att kunna se överhuvudtaget. ||||||at all It became more difficult to see at all. Jag kunde inte hitta någon väg ut alls. I could not find any way out at all. Vet du, Maria, det var då jag blev en fånge. You know, Maria, that's when I became a prisoner. Det var då jag förlorade kraften, hoppet om att någonsin ta mig därifrån.” That's when I lost the power, the hope of ever getting out of there."

Jag hörde henne resa sig. I heard her get up. Hon tog upp cigarettpaketet ur fickan och såg frågande på mig. She took the pack of cigarettes out of her pocket and looked at me questioningly. Jag nickade och hon tände en cigarett. Så drog hon ett djupt bloss. |||||breath Och jag tyckte jag kunde se hur det lugnade henne. And I thought I could see how it reassured her. Eller tröstade. Vi stod där, lutade mot räcket. We stood there, leaning against the railing.

”Det var ju så klart inte ditt fel. "Of course, it wasn't your fault. Ingenting verkar vara någons fel, när man försöker se tillbaka. Nothing seems to be anyone's fault, when you try to look back. Det är som om allt bara blir som det blir. It's as if everything just happens as it happens. En enda hopplös röra. ||hopeless| A hopeless mess. Ett kaos där allt man kan göra är att sitta på kanten, klamra sig fast, och hoppas att man så småningom ska se ett mönster. ||||||||||||cling to||||||||eventually|will|||pattern A chaos where all you can do is sit on the edge, cling on, and hope that eventually you will see a pattern. En väg. A road. Befrielse. Liberation Liberation. Att man ska överleva på något sätt. That you will survive somehow. Att det ska gå över i alla fall. That it will pass in any case. Att det ska finnas ett slut.” That there should be an end."

Hon blåste ut rök. She blew out smoke. Ett vitt skirt moln som sakta flöt ur hennes mun och drev uppåt. ||skirt|||||||||| A white cloud that slowly floated out of her mouth and drifted upwards. Jag kunde inte ta ögonen ifrån henne. Det kortklippta blonda håret. Den klassiska profilen mot eftermiddagshimlen. ||the profile||afternoon sky The classic profile against the afternoon sky. Och så rökmolnet. ||smoke cloud För en sekund önskade jag att jag hade min kamera till hands. Sedan skämdes jag. |was ashamed| Then I felt ashamed.

Hon släckte cigaretten mot räcket, och började plocka ihop tallrikar och glas på bordet. |extinguished||||||||||||

”Ta bara så mycket du klarar, jag tar resten”, sa jag. Hon nickade men sa ingenting. Så vände hon sig om och gick osäkert över golvet mot glasdörrarna. |||||||||||glass doors

För ett ögonblick var det som om jag ville sträcka ut en hand. For a moment, it was as if I wanted to reach out a hand. Be henne stanna en stund. ||stay|| Ask her to stay for a while. Prata med mig.

”Fundera på om du vill gå promenaden imorgon. ||||||the walk| "Think about whether you want to go for a walk tomorrow. Du behöver inte bestämma dig nu.” |||decide|| You don't have to decide now."

Det såg ut som om hon hejdade sig mitt i steget. ||||||stopped|||| It looked as if she stopped in mid-step. Så vände hon sig mot mig.

”Allt det här är ditt, Maria. "All this is yours, Maria. Eller hur? Isn't that right? Du har hittat det. You have found it. Du har valt det. You have chosen it. Du betalar för det. You pay for it. Det är ditt. Även om du inte äger det, så är det ditt.”

Ljudet av en Vespa som passerade i gränden nedanför överröstade henne för ett ögonblick. |||scooter||||the alley||overpowered|||| The sound of a Vespa passing in the alley below drowned her out for a moment.

”Vet du, jag har aldrig haft någonting som varit mitt. Ingenting. Jag undrar om du kan förstå hur det är att inte ha någonting.” I wonder if you can understand what it is like to have nothing."

Så gick hon och försvann nerför trappan.

* Under det gångna året hade jag lärt mig att låta tiden bara gå. ||past|||||||||| * Over the past year, I had learned to let time pass. Låta timmar och dagar passera och ofta inte veta vilken dag eller vecka det var. |hours||||||||||||| Letting hours and days pass by, often not knowing what day or week it was. Det var lättare för mig att bedöma tiden på dagen. ||||||assess||| It was easier for me to judge the time of day. En snabb blick ut över havet var allt jag behövde.

Jag vet inte vad jag sysslade med efter lunchen. |||||was doing||| I don't know what I did after lunch. Jag satt framför min laptop. ||||laptop Lyssnade på musik. Skrev några rader i min konstiga dagbok. |||||strange| Wrote a few lines in my weird diary. Besvarade några mejl. ||emails Och när jag tittade upp var det sen eftermiddag. Jag tyckte jag hörde Emma gå ut vid något tillfälle, men inte att hon kom tillbaka. |||||||||occasion||||||

Så jag blev överraskad när jag hörde hennes röst nerifrån. So I was surprised when I heard her voice from below. Hennes och en mansröst. ||a man's voice|a man's voice Jag reste mig och gick fram till fönstret som vetter ut över entrén, men jag kunde inte se någon. |||||||||faces out over|||entrance|||||| Så öppnades ytterdörren och nu kom rösterna från köket. Then the front door opened and now the voices came from the kitchen.

När Emma ropade på mig kände jag mig plötsligt löjlig. |||||||||silly Som om jag gömde mig. As if I was hiding. Jag gick snabbt nerför trappan.

Pau och Emma stod vid köksbänken och det såg ut som om Emma hade satt på kaffemaskinen. |||||kitchen counter|||||||||||the coffee maker

”Jag kom förbi för att fråga om ni vill följa med på en tur med båten”, sa Pau och gav mig en snabb kyss på vardera kinden. "I came by to ask if you want to go for a ride on the boat," Pau said and gave me a quick kiss on each cheek.