Kapitel 3 (4) Kapitel 3 (4) Chapter 3 (4)

”Det är snart dags att ta upp den, och jag tänkte det kunde vara roligt för Emma att få se lite mer av kusten.”

Jag såg på Emma men kunde inte riktigt läsa av hennes ansiktsuttryck. I looked at Emma but couldn't quite read her expression. Det kändes konstigt att stå här med Pau inne i mitt kök igen. It felt strange to stand here with Pau in my kitchen again. För första gången på så länge. Och jag tyckte inte om att det var Emma som släppt in honom. And I didn't like that it was Emma who let him in.

”Vad säger du, Emma?” Jag hörde själv hur kort det lät, men kunde inte komma på något mer, eller något annat. ||||||||||sounded|||||||||| "What do you say, Emma?" I heard myself how short it sounded, but couldn't think of anything more, or anything else.

Det kändes som om det tog lite för lång tid innan hon svarade.

”Åh, jag vet inte. Jag vill inte att ni ska känna att ni måste ta hand om mig. Jag är glad att bara strosa omkring här …” |||||stroll||

”Det är inte alls något besvär. "It's not a hassle at all. Både båten och jag behöver komma ut en sista gång i år. Both the boat and I need to get out one last time this year. Ni kan välja vilken dag som passar. You can choose any day that suits you. Vi kan ta med lunch och ankra upp i någon vik. ||||||anchor up|||| Vädret ska hålla i sig till efter helgen, tror jag.” The weather should last until after the weekend, I think."

Vi såg på varandra, Emma och jag. Jag undrade vad hon tänkte. Om hon liksom jag vägde fördelen med att ha sällskap av en tredje person och slippa dras in i plågsamma närgångna samtal, mot ansträngningen att låtsas vara två vanliga systrar en hel dag. |||||advantage|||||||||||get dragged|||painful|intrusive|||the effort||||||||| If, like me, she weighed the advantage of having the company of a third person and not being drawn into painful close calls, against the effort of pretending to be two ordinary sisters for a whole day.

”Jag tycker det låter fantastiskt trevligt”, sa hon till sist. |||sounds|||||| "I think it sounds really nice," she finally said. Hon log varmt mot Pau och plötsligt var hon min vackra lillasyster igen.

”Då säger vi så! "So be it! Passar det i övermorgon?” Will it fit the day after tomorrow?"

Vi nickade. Och vi log. Men vad vi egentligen tänkte behöll vi för oss själva.

* Det var en vacker kväll med en varm solnedgång. ||||||||sunset Vi bestämde oss för att ta en promenad och sedan äta middag på någon av restaurangerna nere i hamnen. |||||||||||||||restaurants||| We decided to take a walk and then have dinner at one of the restaurants down in the harbor. Det var fredag och mer folk i rörelse. Turister från Barcelona och Gerona som kommit över helgen. ||||Girona|||| Vi gick längs kajen och fortsatte ut mot Punta des Bou Marí. |||the quay|||||Punta des Bou Marí|of Bou Marí|Bay|Punta des Bou Marí

Vi gick sakta. Efter den fina dagen dröjde folk sig kvar på stranden. ||||lingered||||| Ett par badade omslingrade en bit ut i vattnet. |||wrapped||||| A couple swam around each other in the water. Två mörka huvuden tätt tillsammans mot den vattrade ytan. |||||||quilted|the surface Two dark heads close together against the watery surface.

”Jag kan inte släppa det där du sa. "I can't let go of what you said. Att du aldrig tänker på mamma”, sa Emma plötsligt.

”Varför det? Jag menar, varför skulle jag tänka på henne?”

”Kanske för att hon tänkte på dig. Jag blev alltid jämförd med dig.” |||compared||

Jag skrattade till.

”Det där måste du ha inbillat dig.” |||||imagined it| "You must have imagined that."

Hon stannade plötsligt. She stopped suddenly.

”I hela mitt liv har folk sagt sådant till mig, Maria. "All my life, people have said things like that to me, Maria. Jag vill inte att du gör det. Jag har inte inbillat mig det här. Jag vet det. Till skillnad mot dig var jag där. Unlike you, I was there. Jag har levt hela mitt liv nära mamma. Och jag var där när hon förstod att hon skulle dö. Jag vet att hon tänkte på dig.”

Jag saktade ner, men fortsatte utan att se mig om. I slowed down, but continued without looking back.

”Men du vet kanske inte vad hon tänkte”, sa jag över axeln. ”Vad folk säger att de tänker och vad de verkligen tänker är ofta helt olika saker. Jag tror inte heller att vi kan styra våra tankar, även om jag önskar att jag kunde. I don't think we can control our thoughts either, although I wish I could. Så när du säger att du vet att mamma tänkte på mig vet varken du eller jag, eller kanske ens hon själv, vad det var hon tänkte. Det är ju inte heller nödvändigtvis någonting givet positivt i att man tänker på en annan människa.” |||||necessarily|something||||||thinks|||| Nor is there necessarily anything inherently positive about thinking about another person."

Emma svarade inte, men hon hade kommit ikapp mig igen. |||||||catch up|| Emma didn't answer, but she had caught up with me again.

”Har du verkligen inga positiva minnen av mamma?”

Jag svarade inte.

”Åtminstone några tidiga? När ni var små, Amanda och du?”

Jag stannade tvärt och såg på henne.

”Nej, säger jag. Jag håller minnena ifrån mig, för de är plågsamma. ||||||||painful I keep the memories away because they are painful. Jag minns mest frånvaro. |||absence Min hopplösa längtan efter närhet. |desperate||| My hopeless longing for closeness. Efter kärlek. Eller åtminstone ett uns av uppmärksamhet. |||ounce|| Or at least an ounce of attention. Men mamma levde i en värld där det bara fanns plats för henne själv. Vi andra var bara rekvisita. ||||props Av intresse bara så länge hon hade behov av oss. Of interest only as long as she had need of us. Jag vet inte, men kanske fyllde vi någon sorts behov till att börja med, Amanda och jag. Jag har sett kort på oss när vi var små. |||||||||little I have seen pictures of us when we were little. Fint klädda och kammade, som på utställning. |||combed||| Beautifully dressed and combed, like at an exhibition. För att beundras, kanske. ||to be admired| Som dockor eller prydnadssaker. |dolls||decorative items Like dolls or trinkets.

Kanske till och med pappa bara var en accessoar. ||||||||accessory Maybe even dad was just an accessory. Eller i alla fall hans oändliga obesvarade kärlek. |||||endless|unanswered| Or at least his endless unrequited love. Kanske lyckades vi se ut som en liten lycklig familj någon tid. |succeeded|||||||||| Jag minns det i så fall inte. Och som du vet var mammas intresse flyktigt. |||||||fleeting And as you know, my mother's interest was fleeting. Jag såg ju hur allt verkade börja om när du föddes. I saw how everything seemed to start over when you were born. Hur vackert allt skulle vara. How beautiful everything would be.

Då fanns det ju pengar också. Then there was money too. Men jag tror jag förstod hur fort mammas intresse svalnade igen. |||||||||cooled| Hur snart grälen började. ||the arguments| Och hur snart din pappa började se på mig. Komma och sätta sig på min sängkant för att säga gonatt. ||||||bedside||||good night Hans äckliga tårar och böner om lite tröst i ensamheten. |disgusting|||prayers||||| His disgusting tears and prayers for some comfort in loneliness. Hans blöta kyssar. |wet|wet kisses His wet kisses. Det var avskyvärt.” ||detestable

Jag hade svårt att andas. I had difficulty breathing. Det var precis det här jag fasat för. ||||||dreaded| Bestämt mig för att undvika till varje pris. Decided to avoid at all costs.

”Innan du kom klarade vi oss, Amanda och jag. "Before you came, Amanda and I were fine. Vi var ensamma, men vi hade varandra. Och vi hade pappa. Och under några år hade vi farfar. Vi hade sommarlov hos honom i Dalarna. ||summer vacation|||| Vi hade ljuspunkter. ||bright spots We had bright spots. Men det mörknade snabbt.” ||darkened|

”Jag tyckte alltid att det var ljust när jag var med Amanda och dig.” "I always thought it was bright when I was with Amanda and you."

”Nu när jag tänker på den där tiden – något jag hoppats slippa göra någonsin igen – ser jag ju sådant som jag inte kunde se då. "Now when I think about that time - something I hoped I would never have to do again - I see things I couldn't see then. Jag ser att du var liten och oskyldig. |||||||innocent Och jag ser att du hade det lika svårt som Amanda och jag. ||||||||hard time|||| And I can see that you had it as hard as Amanda and me. Ja, värre, tror jag. Yes, worse, I think. Ensammare Jag ser det, men det ändrar ingenting. lonelier||||||| Lonelier I see it, but it changes nothing. Jag kan inte ändra på hur jag känner.”

Det kändes som om jag inte kunde sluta. |||||||stop Det var som om jag hävde ur mig ett enda långt försvar. It was as if I was raising a single long defense. Men Emma gav mig ingenting. Inga kommentarer, inga frågor. Ingen reaktion alls. Så jag fortsatte.

”Det var som om mamma aldrig kunde se bortom sig själv. Alla vi andra, vi var bara till för hennes skull. All of us, we were only there for her. Och bara så länge hon behövde oss. Det handlade alltid om henne. Om hennes behov. Och de var alltid någonting annat än det hon hade. And they were always something different from what she had. Hon gick från plats till plats. She went from place to place. Från man till man. Och längs vägen låg vi strödda, alla vi som hon inte längre hade något behov av. |||||scattered|||||||||| And along the way we were strewn, all of us she no longer had any need for. Du och jag. Och både din pappa och min. And both your dad and mine. Och alla de andra männen. Vi låg där allihop. We were all lying there. All den kärlek hon inte kunde eller ville ta till sig. All the love she could not or would not accept. Jag tror inte hennes rastlösa jakt tog slut förrän hon dog.” ||||restless|||||| I don't think her restless pursuit ended until she died."

Vi gick en stund i tystnad.

”Så länge jag hade Amanda klarade jag mig ändå. "As long as I had Amanda, I was fine. Det vi hade var för evigt. What we had was forever. Ingenting kunde hota vår kärlek. Nothing could threaten our love. Sedan … ja, sedan insåg jag ju att absolut ingenting är för evigt.” Then ... well, then I realized that absolutely nothing is forever."

Emma stannade och lade handen på min arm.

”Du sa själv att vi ofta inte vet vad det är vi tänker, Maria. "You said yourself that we often do not know what we are thinking, Maria. Kanske vi är ännu mindre medvetna om våra känslor? Perhaps we are even less aware of our feelings? Vad som påverkar dem. Både du och jag kan se på vår mamma. Both you and I can look at our mother. Men vi ser henne bara utifrån. Ur vårt perspektiv. From our perspective. Kanske är vi lika själviska som hon? Maybe we are as selfish as she is? Så fyllda av våra egna otillfredsställda behov att vi inte kan se henne som en människa? |||||unfulfilled|||||||||| So filled with our own unmet needs that we cannot see her as a human being? Varken du eller jag vet just någonting om hennes innersta tankar och känslor. Neither you nor I know anything about her innermost thoughts and feelings. Hennes drömmar. Och som du sa, kanske hon inte förstod dem själv. And as you said, maybe she didn't understand them herself. Eller kunde påverka dem.” Or could influence them."

Emma talade så tyst att jag tog ett steg närmare för att höra. Emma spoke so quietly that I took a step closer to hear.

”Kanske var mamma precis lika olycklig som vi.” "Maybe mom was just as unhappy as we were."

Nu stannade jag helt. Now I stopped completely.

”Men vi var hennes barn, Emma. Vi behövde henne. Istället var det som om hon såg oss som någonting hon behövde. Instead, it was as if she saw us as something she needed. Under en kort tid. Tills hon jagade vidare.” Until she hunted further."

Till min fasa märkte jag att jag hade börjat gråta. ||dismay||||||| To my horror, I realized that I had started crying. Det tog all min kraft att försöka hålla tillbaka snyftningarna som hotade att tränga upp ur bröstet. |||||||||sobs||||||| It took all my strength to try to hold back the sobs that threatened to burst from my chest.

Emma strök med handen över min arm.

”Jag tycker vi vänder”, sa hon. |||turn|| "I think we are turning around," she said.

Vi gick samma väg tillbaka utan att säga särskilt mycket mer. Jag märkte snart att Emma verkade ha svårt att hänga med och jag saktade ner igen. I soon noticed that Emma seemed to be struggling to keep up and I slowed down again. Eftersom jag just inte fick någon annan motion brukade jag försöka gå snabbt när jag var ute. Since I just didn't get any other exercise, I used to try to walk fast when I was outside. Jag hade ju inte heller någon att anpassa mig till och det höga tempot hade blivit en vana. |||||||adapt|||||||||| I had no one to adapt to and the fast pace had become a habit. Jag tyckte det var konstigt att det hela tiden kändes som om Emma behövde gå långsammare, men eftersom hon inte sa någonting själv frågade jag ingenting. I thought it was strange that it always felt like Emma needed to go slower, but since she didn't say anything herself, I didn't ask anything.

Det var inte förrän vi ätit och beställt kaffe som samtalet kom in på mamma igen. |||||||ordered|||||||| It wasn't until we had eaten and ordered coffee that the conversation turned to mom again. Emma tog upp ett kuvert ur sin handväska och lade det på bordet. ||||envelope|||handbag|||||

”Du sa ju tydligt att du inte ville ha någonting efter mamma. Själv tog jag bara några småsaker. I only took a few small items myself. Varken Anna eller Jakob ville ha någonting. Det som blev över sålde jag eller slängde. What was left over I sold or threw away. Det var inte värt mycket. It was not worth much. Det här tog jag i alla fall med till dig.” At least I brought this for you."

Hon sköt över kuvertet till mig.

Det var ett halvstort, inte särskilt tjockt brunt kuvert. |||medium-sized|||||envelope It was a half-sized, not very thick brown envelope. Jag kunde inte föreställa mig vad det innehöll. |||||||contained Och jag ville inte veta. |||not to| And I didn't want to know.

”Jag sa ju att jag inte ville ha någonting.”

”Du gör som du vill. Du kan ju slänga det oöppnat.” |||||unopened

”Det hade varit bättre om jag sluppit det helt och hållet.” ||||||escaped|||| "It would have been better if I had avoided it altogether."

”Jag tog med det för att jag tycker att du ska ha det. "I brought it because I think you should have it. Kanske du inte känner så nu. Maybe you don't feel that way now. Men längre fram. Jag tyckte du skulle ha det.” I thought you should have it."

Jag tog motvilligt upp kuvertet och stoppade snabbt ner det i min väska. ||reluctantly||||||||||

När vi kom hem gick vi upp på terrassen. Det var ännu en stjärnklar kväll och jag lät bli att tända utomhusbelysningen. ||||||||let||||outdoor lighting It was another starry night and I didn't turn on the outdoor lights. Vi satt tysta i varsin solstol med filtar över knäna. |||||sun chair|||| We each sat quietly in a deck chair with blankets over our knees.

”Det hade varit lättare om Olof lämnat mig för en annan kvinna”, sa Emma plötsligt. "It would have been easier if Olof had left me for another woman," Emma suddenly said. ”Om han träffat någon, menar jag. Någon han ville ha. Som det var, var det istället bara så att han inte ville ha mig. As it was, it was just that he didn't want me. Det fanns ingenting positivt i det för någon av oss.” There was nothing positive in it for any of us."

I den långa tystnaden som följde hördes havet nedanför, som ljudet av en evig trösterik andhämtning. |||||||||||||eternal|comforting|breathing

”Du själv då? Ville du fortsätta?” Did you want to continue?"

Jag kände att hon såg på mig. ||||looked|| I felt her looking at me.

”Jag har älskat Olof sedan jag såg honom för första gången. När du tog med honom hem, då på hösten innan Amanda dog.” When you brought him home, back in the fall before Amanda died."

”Men du var ju bara en liten unge då.” Jag hörde själv hur skeptisk, nästan hånfull, jag lät. |||||||||||||||mocking|| "But you were just a little kid then." I heard myself how skeptical, almost mocking, I sounded.

”Barn kan älska lika väl som vuxna. "Children can love just as well as adults. Kanske mer. Djupare och starkare. Och mer beständigt. ||more permanently Så var det i alla fall för mig.” At least that's how it was for me."

Hon svepte filten tätare omkring sig tills hon var helt omsluten av den. ||||||||||enveloped|| ”Det var ett mirakel.”

Jag såg frågande på henne. ||questioningly||

”Först var det en tragedi, förstås. ||||tragedy|of course "At first it was a tragedy, of course. En tragedi i etapper. |||stages Först Amandas död. Den allt överskuggande ofattbara tragedin. ||overarching|incomprehensible|tragedy The overshadowing unimaginable tragedy. Så försvann du till Olof. Det var som om du successivt flyttade hem till hans familj. |||||successively||||| It was as if you were gradually moving in with his family. Inte i ett slag. Not in one go. Först var du borta några dagar. Sedan blev det veckor. Tills jag insåg att du inte bodde hos oss längre. Men då såg jag er ju i alla fall någon enstaka gång, dig och Olof. ||||||||||occasional|||| But then I saw you at least once in a while, you and Olof. Och jag visste att du bodde kvar i stan. And I knew you still lived in the city.

Det var annorlunda än att veta att du sov i rummet bredvid, men det var i alla fall någonting. It was different from knowing that you were sleeping in the next room, but at least it was something. Du fanns, jag kunde stöta på dig. ||||bump into|| You were there, I could bump into you. Den allra sista gnuttan av hopp försvann när du lämnade Olof och reste. |||bit||||||||| The very last shred of hope disappeared when you left Olof and traveled. Då insåg jag att jag hade förlorat alla dem som jag älskade. That's when I realized that I had lost all those I loved. Amanda. Dig. Och Olof. Och jag förstod inte hur jag skulle överleva.

Det var som om du tagit med dig allting. It was as if you had taken everything with you. Det blev så tyst, så tyst i min värld. It became so quiet, so quiet in my world. Det enda som hördes var grälen därutifrån. |||||the arguing|from outside The only thing that could be heard was the shouting from outside. Det var som om jag inte hört dem tidigare. It was as if I had never heard them before. Men nu fyllde de hela lägenheten och jag kunde inte stänga dem ute.” |||||the apartment||||||| But now they filled the whole apartment and I couldn't keep them out."

”Jag hörde dem alltid. Och de ledde alltid till de där besöken i mitt sovrum.” |||||||the visits||| And they always led to those visits to my bedroom."

”Du hade i alla fall mig, Maria.