Kapitel 3 (5) Kapitel 3 (5) Chapter 3 (5)

Jag såg dig. Även om det inte betydde någonting för dig, så fanns jag där.” Even if it meant nothing to you, I was there."

Jag såg framför mig hur hon ofta stått vid min säng. I imagined her often standing by my bed. Tyst och allvarlig i sitt skrynkliga nattlinne och med sin enbenta nalle i handen. |||||wrinkled|nightgown||||one-legged|teddy bear|| Silent and serious in his wrinkled nightgown and with his one-legged teddy bear in his hand. Jag mindes att jag aldrig någonsin lät henne krypa ner bredvid mig, utan istället ofta vände mig mot väggen tills jag hörde henne gå tillbaka till sitt rum. I remembered that I never ever let her crawl down next to me, but instead often turned to the wall until I heard her go back to her room.

Jag ville inte minnas det.

”Så det var ett mirakel när Olof kom tillbaka in i mitt liv. Det hade gått så lång tid. Flera år. Han gjorde lumpen och pluggade i Uppsala. ||military service||studied|| He did his military service and studied in Uppsala. Medan jag just inte gjorde någonting alls. Så kändes det. That's what it felt like. Men en dag var han där igen och det var som om han höll upp dörren till det verkliga livet. ||||||||||||||||to||| But one day he was there again and it was as if he was holding open the door to real life. Och jag kunde äntligen kliva in i det. ||||step into||| And I could finally step into it. Eller ut, kanske. Ut i livet. Kanske inte bli delaktig, men i alla fall omges av det. |||involved|||||surrounded|| Jag var lycklig över att bara få vara där.” I was happy just to be there."

Jag tänkte på hur det varit för mig. Olof hade inte varit som det verkliga livet. Olof had not been like real life. Snarare tvärtom. Quite the opposite. Han hade stått i vägen för det verkliga liv jag ville leva. He had stood in the way of the real life I wanted to live. Hans kärlek och hans förväntningar blockerade allting. His love and his expectations blocked everything. Och det blev värre när jag flyttade hem till honom och hans familj. And it got worse when I moved in with him and his family. Jag mindes hans förstående, kärleksfulla föräldrar. |||understanding|| I remembered his understanding, loving parents. Hans hyggliga bröder. |reasonable| His decent brothers. Hur allt som omgav mig var fyllt av värme. How everything around me was filled with warmth. Och jag mindes hur det började kväva mig. ||||||suffocate| And I remembered how it started to suffocate me.

”Till att börja med hade jag inte något annat hopp än att han skulle fortsätta att finnas i min närhet. |||||||||||||||||||proximity "At first, I had no hope other than that he would continue to be around me. Att jag skulle få se honom. Höra honom prata. Jag tror inte jag kunde föreställa mig att han skulle bli kär i mig. I don't think I could imagine that he would fall in love with me. För mig var han fortfarande din, Maria. |||||your| For me, he was still yours, Maria. Även om vi nästan aldrig pratade om dig, var du där, mellan oss. Even though we hardly ever talked about you, you were there, between us.

Åtminstone för mig. Jag inser nu att jag aldrig slutade att se det så. I realize now that I never stopped seeing it that way. Som om Olof aldrig någonsin på riktigt blev min. As if Olof never really became mine. Det är ju förresten ett löjligt uttryck. |||||ridiculous| That's a ridiculous expression, by the way. Ingen människa tillhör någon annan. Men du förstår nog vad jag menar. Jag kunde bara inte tro att han älskade mig. I just couldn't believe that he loved me. Kanske var det därför hans kärlek till sist rann ut i sanden? Maybe that's why his love finally ran out of steam? För att jag aldrig trodde på den?”

Det lät som om hon sökte svar på sin egen fråga, men jag hade ingenting att säga. |sounded||||||||||||||| Den Olof jag en gång kände hade ingenting gemensamt med den man jag senare träffat som Emmas man och far till hennes barn. ||||||||common|||||||||||||| The Olof I once knew had nothing in common with the man I later met as Emma's husband and father of her children. Jag var inte längre säker på vad jag en gång känt för honom. I was no longer sure of what I had once felt for him. Om jag känt någonting alls annat än ett instinktivt behov av att fly mitt eget hem. If I felt anything at all other than an instinctive need to escape my own home. En jakt på trygghet. A search for security. Kanske var det aldrig mer än så. Och kanske var det därför det blev outhärdligt när jag förstod vad som förväntades av mig. |||||||unbearable||||||expected|| And maybe that's why it became unbearable when I realized what was expected of me.

”Jag vet inte om vi är ansvariga för den kärlek vi får. ||||||responsible||||| Jag tycker inte det verkar så. It does not seem so to me. Kärleken är inte rättvis. Love is not fair. Man får inte i proportion till vad man ger.” You don't get in proportion to what you give."

”Sant. Men kanske man ändå behöver lära sig att ta emot det man får? But maybe you still need to learn to accept what you get? Inte avfärda det som otillräckligt? ||||insufficient Not dismissing it as insufficient? Sedan är det ju så svårt att veta säkert vad ens egna känslor egentligen är. Then again, it is so difficult to know for sure what your own feelings really are. Kanske är jag bara rädd för att leva mitt eget liv nu? Maybe I'm just afraid to live my own life now? Kanske är det inte sorg jag känner utan rädsla?” ||||||||fear

Jag hörde att hon grät. I heard her crying.

”Det är väl inte så konstigt. "That's not so strange. Det är skrämmande att inse att man är ensam. ||frightening|||||| It is scary to realize that you are alone. Men jag undrar hur mycket av en illusion tryggheten i en relation egentligen är. |||||||illusion|||||| But I wonder how much of an illusion the security of a relationship really is. Allting kan tas ifrån oss närsomhelst. |||||anytime Anything can be taken away from us at any time. Vi måste klara att vara ensamma.”

”Jag är rädd för så mycket, Maria. Inte bara för egen del. Jag är rädd för hur det ska gå för mina barn. Anna bor ensam i London. Jag ser ju att det går bra för henne i jobbet. Hon är grafisk designer på en byrå där och man kan se hennes jobb på nätet. ||graphic||||agency|||||||||internet She is a graphic designer at an agency there and you can see her work online. Men hon har haft ätstörningar ända sedan hon var fjorton. ||||eating disorders||||| But she has had eating disorders since she was fourteen.

Du såg ju hur hon såg ut på begravningen. You saw how she looked at the funeral. Det är värre nu. Det har gått upp och ner genom åren. Nu på senare tid mest ner. Now lately mostly down. Hon berör det aldrig själv och jag kan inte fråga. |touches|||||||| She never touches it herself and I can't ask. Jakob läser ekonomi i Stockholm. Jakob studies economics in Stockholm. Det går bra, men han verkar väldigt ensam. He is doing well, but he seems very lonely. Han har alltid haft svårt att hitta vänner och for illa i skolan. He has always struggled to make friends and got into trouble at school. Ibland undrar jag om det är jag som format dem, varit en dålig förebild när det gäller relationer.” ||||||||shaped|||||role model||||relationships Sometimes I wonder if I'm the one who shaped them, being a bad role model when it comes to relationships."

”Jag vet ju ingenting om barn. "I know nothing about children. Inte mycket om relationer heller. Not much about relationships either. Jag vet inte hur stor påverkan föräldrar har. I don't know how much influence parents have. Jag skulle vilja tro att den inte är så avgörande. I would like to think that it is not so crucial. Att vi fortsätter att utvecklas som vuxna och kan fylla i det som fattas i det vi fått med oss från vår barndom. |||||||||||||is missing||||||||| That we continue to develop as adults and are able to fill in the gaps in what we have learned from our childhood. Men jag vet inte.

I mina bästa stunder vill jag tro att det går. In my best moments, I want to believe that it can be done. Att jag kan välja hur jag ser på mig själv. På min tillvaro och på omvärlden. ||existence|||the world around Jag tycker jag har kämpat emot allting, ända från det jag var liten. I think I've fought against everything, ever since I was a kid. Jag ville inte bli som mamma. Tills sist insåg jag att jag faktiskt inte ville bli mamma heller. Jag har aldrig känt mig säker på att jag skulle klara den oerhörda uppgiften.” I have never felt confident that I would be up to the enormous task."

Emma reste sig. |rose| Försiktigt lade hon handen på mitt huvud. She gently put her hand on my head. Det var inte en smekning, knappt en beröring. ||||caress|||touching It was not a caress, barely a touch. Ändå drabbade gesten mig med oväntad styrka. |affected|the gesture|||unexpected|strength Yet the gesture hit me with unexpected force.

”Vi kanske är mer lika än vad någon av oss trott”, sa hon. "Maybe we are more alike than any of us thought," she said. ”Gonatt, Maria. "Gonatt, Maria. Dröm någonting vackert.”

Så försvann hon in i huset.