×

LingQをより快適にするためCookieを使用しています。サイトの訪問により同意したと見なされます クッキーポリシー.


image

"Ondskan" Jan Guillous, Kapitel 2 : Läroverkets gråa tunga... (2)

Kapitel 2 : Läroverkets gråa tunga... (2)

Men de flesta människor hade någon, kanske dold, specialitet; en inre kallelse eller ett framtida öde att genom en modig handling rädda sin hemstad som den lille holländske gossen som genom att stoppa in ett finger i det sipprande hålet i fördämningen räddade hela sin stad från att översvämmas av Atlanten. Trots att han inte såg så mycket ut för världen.

Följaktligen pågick tävlandet ständigt. Eftersom Erik sprang fortast, gjorde mest mål, tålde mest stryk, slog hårdast och dessutom var bäst i några skolämnen tillhörde han den översta eliten som bestod av fem gossar. I den gruppen var tävlan hård och där räckte det inte med att vara bäst i idrott och matematik. Och eftersom han nu kom från den Rika Förstaden, den något lantliga idyllen jämtfört med Vasastan, så skulle hans svagheter egentligen ha diskvalificerat honom från allt ledarskap. Hans svagheter var att han inte sett dom barnförbjudna filmerna, han kunde inte dra halsbloss, han hade inte knullat, han saknade ett fullgott förråd av svordomar, han visste ingenting om dom glassbarer där jukeboxen alltid spelade Elvis och Little Richard, han hade inte ens varit på Nalens söndagsmatinéer med svenska rockband, han hade töntiga kläder och dessutom skolmössa som farsan tvingat på honom och han talade fisförnämt.

Dessa handikapp skulle egentligen ha fört honom långt bort från medaljstriden. Men han hade egenskaper i kompensation till och med för den töntiga skolmössan. Han slog med full kraft redan i första slaget och han tålde förunderligt mycket stryk. Båda egenskaperna var lika socialt betydelsefulla.

Det där med att tåla stryk hade visat sig redan en av de första dagarna när teckningsläraren drog sin vanliga introduktion för en ny klass. Teckningsläraren var extraknäckande. professor och hans intresse av gossarna var huvudsakligen att de skulle sitta tysta och rita av uppställda föremål medan han läste tidningen eller bedrev professorsarbete. Hans system byggde på Julius.

– Detta är Julius, sa professorn och slog pekpinnen i luften några gånger för att låta det vinande luftdraget framföra budskapet.

– Julius är min bästa vän här i skolan. Den som bråkar kommer att få välja mellan Julius och anmärkning. Förstått!

Delinkventen får komma fram hit och böja sig fram och så...

Han lät pekpinnen vina genom luften.

– Förstått? Eller behövs ytterligare demonstration? Någon frivillig kanske?

Professorn spände nu ögonen i klassen och såg arg ut.

Erik bedömde sakkunnigt pekpinnen som ett jämförelsevis obetydligt pinoredskap. Särskilt om det bara gällde några få rapp. Idén gav sig själv:

– Ja magistern! skrek han och ställde sig upp i givakt.

– Frivilligt?

Professorn glodde misstroget på den arrogant småleende gossen.

– Ja magistern, gärna! Det där verkar ju inte så farligt.

Klassen drog efter andan av utmaningen. Professorn hade inget val. Han ställde upp Erik mot svarta tavlan och instruerade klassen. Gossen skulle alltså stå framåtlutad med händerna mot svarta tavlans nedre kant och baken utåt. Och så... lät han pekpinnen vina till genom luften men bromsade precis innan träff.

Erik rörde sig inte utan stod kvar i den anvisade positionen. Då slog professorn med förtvivlans kraft.

Men Erik som redan höll andan och koncentrerade sig på bilden av farsans ansikte ryckte inte ens till.

– Hur kändes Julius? skrek professorn.

– Har magistern redan slagit? frågade Erik och drog än en gång efter andan för att koncentrera sig på det lätt förutsebara resultatet av klassens fnissningar.

Professorn tappade alltså behärskningen och slog fem sex slag med full kraft innan han kom till besinning. Sen hejdade han handen med Julius utsträckt som ett svärd. Håret hängde ner över ansiktet på honom och han var röd av ansträngning och den psykologiska överrumplingen.

Erik stod kvar med händerna mot svarta tavlans nedre del och försökte fortfarande låtsas som om han inte märkt någonting.

– Gå och sätt dej! Oförskämda lymmel! skrek professorn.

Förresten...

Han tystnade mitt i meningen när Erik gick nedåt bänkraderna och samtidigt skrattade åt honom.

Professorn kunde ju inte veta någonting om farsan. Klasskamraterna visste ännu så länge ingenting de heller och för dem var huvudsaken moralen från predikningarna på morgonen eller från historielektionerna: ”I Sparta fanns ett krigarsläkte som genom sin förmåga att uthärda fysiska kval kom att inta en dominerande ställning i grekisk politik under lång tid.”

De hade nu sett det i verkligheten men de förstod ingenting därför att de ingenting visste om farsan.

Och just på kvällen efter hans lättvindiga seger över professorns obetydliga pekpinne visade sig farsan på sitt farliga humör. Det gällde att gå på tå för att inte eftermatenstryket skulle urarta. Erik dukade in, han dukade ut och vaktade noga på varje rörelse vid matbordet. Det syntes på farsans ryckningar i ansiktet att det var en sådan dag då han skulle kunna hetsa sig till vansinne vid stryket. Nästa tecken var att farsan slog nosslaget utan anledning (dvs efteråt hittade han på det ena eller det andra).

Erik såg ryckningen under hans öga och såg slaget komma och stålsatte sig för att inte parera det minsta utan låta farsan träna på nosen i stället för kindbenet. Farsan sken upp lite när han träffade mitt under näsborrarna med en ganska snygg uppåtgående snärt. Det blev ett särskilt ljud av ett sådant slag. Antagligen var det en skönare känsla att träffa så än att träffa uppe på kindbenet.

Farsan gick ut löst och bestämde i slutet av kötträtten att det skulle bli 20 rapp med borsten. Eftersom han börjat så lågt som på 20 rapp hade han för avsikt att dubbla antalet inom tio minuter. Annars hade han dragit till med 25 eller 30 rapp direkt. Men 25 och 30 var för mycket att dubbla om det inte fanns någon särskild anledning. Det var därför han gick ut löst när han ville få upp antalet ordentligt.

Modern hade gjort chokladpudding till efterrätt. Det var ett nytt pulver som kommit från Amerika. Man bara blandade det med mjölk och lät det stelna så blev det chokladpudding som nästan smakade riktigt.

Erik insåg faran.

Lillbrorsan var sex år och fick aldrig stryk.

När de började äta av chokladpuddingen som modem serverat dem försökte naturligtvis lillbrorsan i ett snabbt anfall ta en sked från Eriks tallrik.

Erik handlade reflexmässigt och insåg försent att det var ett misstag. När han grep om lillbrorsans hand skvimpade en bit chokladpudding ur skeden och ner på den vita duken.

Farsan dubblade till 40 rapp.

40 rapp med klädesborsten låg strax över gränsen för det uthärdliga. Han skulle till slut börja gråta av slagen. Kanske var det en sådan dag då farsan skulle bli upphetsad av hans gråt och tappa räkningen. Man fick inte sprattla för mycket heller. För mycket sprattel kunde leda till extrarapp och den onda cirkeln kunde då leda till förtvivlad obehärskad gråt som hetsade upp farsan så att han slog över den stipulerade gränsen så att Erik, som hela tiden räknade slagen, började sprattla för mycket av förtvivlan – eller om det var självbevarelsedrift – så att farsan blev vild av glädje och slog så att all räkning blev meningslös så att han fick stryk tills huden sprack och det stänkte blod över rummet från klädesborstens flata sida tills moderns gråt utanför sovrumsdörren långsamt halade tillbaks farsan till medvetande.

Chokladpuddingen växte i munnen. Han hade aldrig klarat 40 rapp tidigare.

Det fanns två olika vägar att pröva. Den ena metoden var att inte spänna kroppen. Han hade läst någonstans att det skulle vara bra, men erfarenheten visade att det var svårt att genomföra. Den andra metoden gick ut på att spänna musklerna i rygg och bak så mycket som möjligt för att slagen skulle absorberas av så liten kroppsyta som möjligt. Den metoden gick dessutom att kombinera med den ännu viktigare inre motståndskampen. Det viktigaste var nämligen att sluta ögonen och blunda bakom ögonen. Man måste tänka sig bort, koncentrera sig på en bild av en liten glödande eld någonstans långt bakom de slutna ögonen; det var genom att hata farsan som man kunde blästra den bilden av blå eld till en liten gnistrande sten. Det krävde koncentration en tid i förväg. För att klara så mycket som 40 rapp måste man tänka på hatet mot farsan en lång stund.

Han verkade frånvarande när han dukade av. Var nära att tappa en tallrik i golvet vilket skulle ha lett till katastrof. Han kände en kall ilning den halva sekund det tog att slinta och återfånga tallriken på väg neråt, en decimeter från golvet. Sen måste han fort tillbaks till sin koncentration.

På väg in i sovrummet andades han djupa andetag. Han blundade redan bakom sina öppna ögon. Han hörde knappt farsans order om att knäppa ner byxorna och böja sig fram. Så stängde han av världen och drog ett djupt andetag. Sen fanns bara den blåa hatelden längst inne i mörkret.

När han upptäckte att han var på väg ut i ljuset, eller som om han var på väg upp mot ytan efter en djup dykning, så var han redan ute ur sovrummet. Han måste ha tagit farsan i hand och blivit vänner igen utan att själv veta det. Så kom glädjen och triumfen. Han hade klarat 40 rapp! Han frös lätt.

På kvällen låg han under täcket i barnens rum och läste en förbjuden bok. Det var sagorna i bröderna Grimms samling. De ansågs olämpliga och skrämmande för barn och flera år tidigare hade han tagits på bar gärning med att läsa boken (cirka 30 rapp) och fått alla förklaringarna om hur rädslan kunde gå in i människan som barn och stanna där hela livet.

Det här exemplaret hade han lånat i skolbiblioteket tillsammans med Grimbergs svenska historia och nu läste han det förbjudna under täcket med ena örat som ett periskop mot omvärlden; snabba steg och blixtsnabb släckning av ficklampan och in med boken under madrassen (inte under kudden! ).

Men där borta i mörkret var lillbrorsan fortfarande vaken.

– Jag vill ha din ficklampa, sa lillbrorsan.

Erik svarade inte.

– Om jag inte får ficklampan så skriker jag och sen säger jag åt far att du slog mej, sa lillbrorsan.

Erik tänkte hastigt över situationen.

Gav han efter skulle han dels förlora ficklampan och dels råka ut för samma utpressning flera gånger.

Om han inte gav efter skulle lillbrorsan utan tvekan verkställa sitt hot och så skulle farsan komma och rycka upp dörren och därefter hjälpte det inte med någon som helst förklaring. Men sen skulle lillbrorsan kunna hota med att omedelbart upprepa proceduren och då skulle farsan bli rasande när lillbrorsan hulkande förklarade att Erik slog mej igen.

– Jag räknar till tre, sa lillbrorsan.

Lillbrorsan skulle kunna ta ifrån honom allt om han gav sig.

– Ett, sa lillbrorsan.

Men just idag var farsan på ett sådant humör att det skulle kunna hända något ohyggligt vid det stryk som skulle komma.

– Två, sa lillbrorsan.

Att försöka muta lillbrorsan med en eller ett par kronor skulle inte förändra något i sak. Då skulle han bara bli plockad undan för undan.

– Tre. Nu skriker jag, sa lillbrorsan.

– Vänta, sa Erik, skrik inte. För om du gör det vet du vad jag gör då?

– Du vågar inte för far slår dej, sa lillbrorsan.

– Det bryr jag mej inte om. Nu lovar jag dej att om du skriker och säger det där så ska jag ge dej ett ordentligt kok stryk när farsan slagit mej färdigt. Fattar du det? Jag ska slå dej mesamma. Och sen ska jag slå dej i morgon också, när jag kommer hem från skolan för då jobbar farsan. Jag lovar, fattar du det?

– Nu skriker jag, sa lillbrorsan.

– Jag lovar på hedersord att klå dej mesamma efteråt, snyftade han.

Då skrek lillbrorsan. Farsan kom in med klädesborsten i handen och tände ljuset.

– Erik slog mej, sa lillbrorsan tonlöst.

När farsan slagit honom färdigt och domderat om det fega i att slå en som var mindre låg han en stund med ansiktet i kudden och grät färdigt. Sen tände han ljuset och gick fram till lillbrorsans säng och ryckte av honom täcket.

– Jag lovade ju på hedersord, sa han.

– Far kommer att slå dej igen.

– Jag vet det men jag lovade att slå dej ditt lilla fjäskas.

Han insåg att han inte skulle hinna så långt. Det gällde att tala lite om stryket först, precis lagom fram tills lillbrorsan nästan skrek på farsan. Sen skulle han bara hinna med några få slag innan farsan kom rusande. Men var skulle han sätta slagen? Han kunde slå ut ett par tänder, det skulle han hinna.

Learn languages from TV shows, movies, news, articles and more! Try LingQ for FREE

Kapitel 2 : Läroverkets gråa tunga... (2) Kapitel 2 : Die graue Zunge der Schule... (2) Chapter 2 : The gray weight of the school... (2) Глава 2 : Серый язык школы... (2)

Men de flesta människor hade någon, kanske dold, specialitet; en inre kallelse eller ett framtida öde att genom en modig handling rädda sin hemstad som den lille holländske gossen som genom att stoppa in ett finger i det sipprande hålet i fördämningen räddade hela sin stad från att översvämmas av Atlanten. |||people||||hidden|specialty||inner calling|inner calling||||destiny||||brave|action|||hometown||||Dutch boy|||||||||||leaking|||the dam|||||||flooded by|| Aber die meisten Leute hatten eine, vielleicht versteckte, Spezialität; ein innerer Ruf oder ein zukünftiges Schicksal, seine Heimatstadt durch eine mutige Tat zu retten, wie der kleine holländische Junge, der, indem er einen Finger in das sickernde Loch im Damm steckte, seine ganze Stadt vor der Überschwemmung durch den Atlantik rettete. But most people had some, perhaps hidden, specialty; an inner calling or a future destiny to save their hometown through an act of courage, like the little Dutch boy who, by sticking a finger into the seeping hole in the dam, saved his whole town from being flooded by the Atlantic. Trots att han inte såg så mycket ut för världen. Although he didn't look like much.

Följaktligen pågick tävlandet ständigt. |||constantly Consequently, the competition was constant. Eftersom Erik sprang fortast, gjorde mest mål, tålde mest stryk, slog hårdast och dessutom var bäst i några skolämnen tillhörde han den översta eliten som bestod av fem gossar. ||||||||||||||||||school subjects|||||||||| Since Erik ran the fastest, scored the most goals, could take the most hits, hit the hardest, and was also the best in a few school subjects, he belonged to the top elite that consisted of five boys. I den gruppen var tävlan hård och där räckte det inte med att vara bäst i idrott och matematik. ||||||||||||||||||mathematics In that group, competition was fierce and it was not enough to be the best in sports and math. Och eftersom han nu kom från den Rika Förstaden, den något lantliga idyllen jämtfört med Vasastan, så skulle hans svagheter egentligen ha diskvalificerat honom från allt ledarskap. ||||||||||||the rural idyll|||||||weaknesses||||||| And since he now came from the Rich Suburb, the somewhat rural idyll compared to Vasastan, his weaknesses should have actually disqualified him from any leadership. Hans svagheter var att han inte sett dom barnförbjudna filmerna, han kunde inte dra halsbloss, han hade inte knullat, han saknade ett fullgott förråd av svordomar, han visste ingenting om dom glassbarer där jukeboxen alltid spelade Elvis och Little Richard, han hade inte ens varit på Nalens söndagsmatinéer med svenska rockband, han hade töntiga kläder och dessutom skolmössa som farsan tvingat på honom och han talade fisförnämt. |weaknesses|were||||||adult-rated|the movies|||||deep drags||||hadn't had sex||lacked||adequate|supply||swear words||||||ice cream parlors||the jukebox|||||||||||||Nalens matinées|Sunday matinees||||||dorky||||school cap|||forced||||||"Stuck-up" His weaknesses were that he had not seen those adult films, he couldn't take a drag, he had not had sex, he lacked a proper stock of swear words, he knew nothing about the ice cream bars where the jukebox always played Elvis and Little Richard, he hadn't even been to Nalens' Sunday matinees with Swedish rock bands, he wore silly clothes and moreover a school cap that his dad had forced on him, and he spoke in an affected manner.

Dessa handikapp skulle egentligen ha fört honom långt bort från medaljstriden. |disabilities|||||||||medal contention These handicaps should have actually taken him far away from the medal race. Men han hade egenskaper i kompensation till och med för den töntiga skolmössan. ||||||||||||the school cap But he had qualities that compensated even for the nerdy school cap. Han slog med full kraft redan i första slaget och han tålde förunderligt mycket stryk. ||||||||||||remarkably|| He struck with full force already in the first blow, and he could take an astonishing amount of punishment. Båda egenskaperna var lika socialt betydelsefulla. |||||socially significant Both qualities were equally socially significant.

Det där med att tåla stryk hade visat sig redan en av de första dagarna när teckningsläraren drog sin vanliga introduktion för en ny klass. ||||taking hits||||||||||||drawing teacher|||usual|introduction||take a beating|| The ability to take a beating had already shown itself on one of the first days when the drawing teacher gave his usual introduction to a new class. Teckningsläraren var extraknäckande. The art teacher||moonlighting The drawing teacher was moonlighting. professor och hans intresse av gossarna var huvudsakligen att de skulle sitta tysta och rita av uppställda föremål medan han läste tidningen eller bedrev professorsarbete. professor||his|interest in||the boys||mainly||||sit quietly|quietly||draw||set up|objects|while he|||||conducted|professorial work professor and his interest in the boys was mainly that they should sit quietly and draw arranged objects while he read the newspaper or conducted his professorial work. Hans system byggde på Julius. ||was based on||Julius Caesar His system was based on Julius.

– Detta är Julius, sa professorn och slog pekpinnen i luften några gånger för att låta det vinande luftdraget framföra budskapet. ||Julius||the professor said||struck|pointer stick||the air|||||let||whistling|whistling air|convey|the message - This is Julius," said the professor, waving the pointer in the air a few times to let the breeze carry the message.

– Julius är min bästa vän här i skolan. Julius||||friend||| – Julius is my best friend here at school. Den som bråkar kommer att få välja mellan Julius och anmärkning. ||causes trouble||||||||reprimand Those who cause trouble will have to choose between Julius and a remark. Förstått! Understood! Understood!

Delinkventen får komma fram hit och böja sig fram och så... The delinquent||||||bend over|||| The delinquent will come forward and bend down and then...

Han lät pekpinnen vina genom luften. He made the pointer whistle through the air.

– Förstått? Eller behövs ytterligare demonstration? |"Is needed"||further proof Or is further demonstration needed? Någon frivillig kanske? |Any volunteers, perhaps?| Perhaps a volunteer?

Professorn spände nu ögonen i klassen och såg arg ut. |fixed||eyes|||||angry| The professor now fixed his eyes on the class and looked angry.

Erik bedömde sakkunnigt pekpinnen som ett jämförelsevis obetydligt pinoredskap. |assessed|expertly|pointer stick|||comparatively|insignificant|stick tool Erik expertly assessed the pointer as a comparatively insignificant pinning tool. Särskilt om det bara gällde några få rapp. especially||||||| Especially if it only concerned a few raps. Idén gav sig själv: The idea||| The idea presented itself:

– Ja magistern! |Yes, teacher! – Yes, sir! skrek han och ställde sig upp i givakt. he screamed and stood up in attention.

– Frivilligt? Voluntarily? – Voluntary?

Professorn glodde misstroget på den arrogant småleende gossen. |glared|skeptically|||smugly arrogant|smirking| The professor stared skeptically at the arrogantly smirking boy.

– Ja magistern, gärna! ||"with pleasure" – Yes, sir, gladly! Det där verkar ju inte så farligt. ||seems|||| That doesn't seem so bad.

Klassen drog efter andan av utmaningen. |||||the challenge The class gasped at the challenge. Professorn hade inget val. The professor had no choice. Han ställde upp Erik mot svarta tavlan och instruerade klassen. ||||||||instructed| He positioned Erik against the blackboard and instructed the class. Gossen skulle alltså stå framåtlutad med händerna mot svarta tavlans nedre kant och baken utåt. ||||bent forward||the hands|||blackboard's|lower|lower edge|||facing outward The boy was therefore to lean forward with his hands against the lower edge of the blackboard and his backside out. Och så... lät han pekpinnen vina till genom luften men bromsade precis innan träff. |||||||||||||contact And then... he let the pointing stick whiz through the air but slowed down just before impact.

Erik rörde sig inte utan stod kvar i den anvisade positionen. |moved||||||||designated|the designated position Erik did not move but stood still in the designated position. Då slog professorn med förtvivlans kraft. ||||desperation's| Then the professor struck with the force of despair.

Men Erik som redan höll andan och koncentrerade sig på bilden av farsans ansikte ryckte inte ens till. |||||||focused|||the image||||flinched||| But Erik, who was already holding his breath and concentrating on the image of his father's face, didn't even flinch.

– Hur kändes Julius? – How did Julius feel? skrek professorn. screamed the professor.

– Har magistern redan slagit? |||"struck already" – Has the teacher already hit? frågade Erik och drog än en gång efter andan för att koncentrera sig på det lätt förutsebara resultatet av klassens fnissningar. ||||||||||||||||easily predictable|the predictable outcome|||giggles asked Erik and took a deep breath once again to concentrate on the easily predictable result of the class's giggles.

Professorn tappade alltså behärskningen och slog fem sex slag med full kraft innan han kom till besinning. |||||||five six|||||||||his senses The professor lost control and struck five or six blows with full force before he collected himself. Sen hejdade han handen med Julius utsträckt som ett svärd. |stopped|||||outstretched|||sword Then he stopped his hand with Julius extended like a sword. Håret hängde ner över ansiktet på honom och han var röd av ansträngning och den psykologiska överrumplingen. The hair||||||||||||effort|||psychological|psychological shock His hair hung down over his face and he was red from exertion and the psychological surprise.

Erik stod kvar med händerna mot svarta tavlans nedre del och försökte fortfarande låtsas som om han inte märkt någonting. |||||||||lower part||||pretend|||||noticed| Erik remained standing with his hands on the bottom of the blackboard, still trying to pretend he hadn't noticed anything.

– Gå och sätt dej! – Go and sit down! Oförskämda lymmel! Rude|Rude rascal! Rude scoundrels! skrek professorn. screamed the professor.

Förresten... by the way By the way...

Han tystnade mitt i meningen när Erik gick nedåt bänkraderna och samtidigt skrattade åt honom. |fell silent|||||||down the||||laughed at him|| He fell silent in the middle of the sentence when Erik walked down the rows of benches and at the same time laughed at him.

Professorn kunde ju inte veta någonting om farsan. |||||anything|| The professor could not know anything about dad. Klasskamraterna visste ännu så länge ingenting de heller och för dem var huvudsaken moralen från predikningarna på morgonen eller från historielektionerna: ”I Sparta fanns ett krigarsläkte som genom sin förmåga att uthärda fysiska kval kom att inta en dominerande ställning i grekisk politik under lång tid.” |||||||either|||||main point|the moral|||||||history lessons||in Sparta|||warrior class||||||||physical torment|||occupy||dominant|position||Greek politics|politics||| The classmates still knew nothing either, and for them the main point was the morality from the sermons in the morning or from the history lessons: 'In Sparta, there was a warrior lineage that, through its ability to endure physical suffering, came to hold a dominant position in Greek politics for a long time.' Sınıf arkadaşları hala hiçbir şey bilmiyorlardı ve onlar için asıl önemli olan sabah vaazlarından ya da tarih derslerinden alınan derslerdi: "Sparta'da, fiziksel zorluklara dayanma yeteneği sayesinde uzun süre Yunan siyasetinde baskın bir konuma gelen savaşçı bir ırk vardı."

De hade nu sett det i verkligheten men de förstod ingenting därför att de ingenting visste om farsan. |||||||||understood|||||||| They had now seen it in real life but they didn't understand anything because they knew nothing about the old man.

Och just på kvällen efter hans lättvindiga seger över professorns obetydliga pekpinne visade sig farsan på sitt farliga humör. ||||||easy-going|||the professor's|insignificant|pointer stick||||||dangerous|mood And on the very evening after his easy victory over the professor's insignificant pointing stick, Dad showed up in his dangerous mood. Det gällde att gå på tå för att inte eftermatenstryket skulle urarta. |||||tiptoe||||||get out of hand It was necessary to walk on tiptoe so that the aftermath wouldn't get out of hand. Erik dukade in, han dukade ut och vaktade noga på varje rörelse vid matbordet. |set the table||||||watched over|carefully|||movement|| Erik set the table, cleared the table, and carefully watched every movement at the dining table. Det syntes på farsans ryckningar i ansiktet att det var en sådan dag då han skulle kunna hetsa sig till vansinne vid stryket. ||||twitches|||||||||||would|||||madness|| It was evident from father's facial twitches that it was one of those days when he could drive himself to madness over the ironing. Nästa tecken var att farsan slog nosslaget utan anledning (dvs efteråt hittade han på det ena eller det andra). |sign|||||the nose punch||||"afterwards"|made up||||||| The next sign was that the father hit the nose for no reason (i.e. afterwards he made up this or that).

Erik såg ryckningen under hans öga och såg slaget komma och stålsatte sig för att inte parera det minsta utan låta farsan träna på nosen i stället för kindbenet. |||||||||||steeled himself|||||block||||||practice on|||||| Erik saw the twitch under his eye and saw the blow coming and steeled himself not to parry in the slightest but to let his father practice on the nose instead of the cheekbone. Farsan sken upp lite när han träffade mitt under näsborrarna med en ganska snygg uppåtgående snärt. |lit up||||||||nostrils||||pretty good|upward flick|upward flick The old man lit up a bit when he hit right under the nostrils with a rather nice upward slash. Det blev ett särskilt ljud av ett sådant slag. |||particular||||| It became a special sound of such a kind. Antagligen var det en skönare känsla att träffa så än att träffa uppe på kindbenet. ||||more pleasant||||||||up there|| It was probably a nicer feeling to hit that way than to hit the top of the cheekbone.

Farsan gick ut löst och bestämde i slutet av kötträtten att det skulle bli 20 rapp med borsten. |"went"||slowly|and|||||meat course||||||| The father went out loose and decided at the end of the meat dish that there would be 20 raps with the brush. Eftersom han börjat så lågt som på 20 rapp hade han för avsikt att dubbla antalet inom tio minuter. ||started||low||||||||||the number|within ten|| Having started as low as 20 raps, he intended to double that number within 10 minutes. Annars hade han dragit till med 25 eller 30 rapp direkt. |||come up with|||||right away Otherwise, he would have pulled 25 or 30 raps right away. Men 25 och 30 var för mycket att dubbla om det inte fanns någon särskild anledning. ||||||||||||special reason| But 25 and 30 were too much to double unless there was a specific reason. Det var därför han gick ut löst när han ville få upp antalet ordentligt. ||||||slowly||||||| That's why he went out loose when he wanted to get the numbers up properly.

Modern hade gjort chokladpudding till efterrätt. modern|||chocolate pudding||dessert His mother had made chocolate pudding for dessert. Det var ett nytt pulver som kommit från Amerika. ||||new powder||||America It was a new powder that came from America. Man bara blandade det med mjölk och lät det stelna så blev det chokladpudding som nästan smakade riktigt. ||mixed|||milk||||set|||||||tasted almost like|real chocolate pudding You just mixed it with milk and let it solidify and it became a chocolate pudding that almost tasted real.

Erik insåg faran. |realized|the danger Erik realized the danger.

Lillbrorsan var sex år och fick aldrig stryk. His little brother was six years old and never got beaten.

När de började äta av chokladpuddingen som modem serverat dem försökte naturligtvis lillbrorsan i ett snabbt anfall ta en sked från Eriks tallrik. |||||chocolate pudding||the mother|served to||||||||quick attempt|||a spoon|||plate Of course, when they started eating the chocolate pudding served by the modem, the little brother tried to grab a spoon from Erik's plate in a quick attack.

Erik handlade reflexmässigt och insåg försent att det var ett misstag. ||reflexively|||too late|||||mistake Erik acted reflexively and realized too late that it was a mistake. När han grep om lillbrorsans hand skvimpade en bit chokladpudding ur skeden och ner på den vita duken. ||||little brother's||splashed out||piece|||the spoon||||||the white tablecloth When he grabbed his little brother's hand, a bit of chocolate pudding splashed out of the spoon and onto the white tablecloth.

Farsan dubblade till 40 rapp. |doubled it|| Dad doubled it to 40 rapp.

40 rapp med klädesborsten låg strax över gränsen för det uthärdliga. ||||just||limit|||bearable 40 rapp with the clothes brush was just above the limit of what was bearable. Han skulle till slut börja gråta av slagen. He would eventually start crying from the beatings. Kanske var det en sådan dag då farsan skulle bli upphetsad av hans gråt och tappa räkningen. Maybe it was one of those days when Dad would get excited by his crying and lose count. Man fick inte sprattla för mycket heller. One wasn't allowed to flail around too much either. För mycket sprattel kunde leda till extrarapp och den onda cirkeln kunde då leda till förtvivlad obehärskad gråt som hetsade upp farsan så att han slog över den stipulerade gränsen så att Erik, som hela tiden räknade slagen, började sprattla för mycket av förtvivlan – eller om det var självbevarelsedrift – så att farsan blev vild av glädje och slog så att all räkning blev meningslös så att han fick stryk tills huden sprack och det stänkte blod över rummet från klädesborstens flata sida tills moderns gråt utanför sovrumsdörren långsamt halade tillbaks farsan till medvetande. ||struggle||||extra lashes||||vicious cycle|||||desperate|uncontrolled|||incited|||||||||stipulated|limit||||||||||||||Despair|||||self-preservation instinct|||||wild||glee||||||counting||pointless|||||||the skin|cracked|||splattered|blood||the room|||flat side|||mother's|||bedroom door||reeled||||consciousness Too much bouncing could lead to extra applause and the vicious circle could then lead to despairing uncontrolled crying which excited the old man so that he hit over the stipulated limit so that Erik, who was constantly counting the blows, began to bounce too much in despair - or if it was self-preservation - so that dad went wild with joy and hit so that all counting became meaningless so that he was beaten until his skin cracked and blood splashed across the room from the flat side of the clothes brush until the mother's crying outside the bedroom door slowly brought dad back to consciousness.

Chokladpuddingen växte i munnen. The chocolate pudding|grew||the mouth The chocolate pudding grew in my mouth. Han hade aldrig klarat 40 rapp tidigare. |||||before He had never completed 40 reps before.

Det fanns två olika vägar att pröva. |There were|||ways||try out There were two different ways to try. Den ena metoden var att inte spänna kroppen. |The one|the method||||tense|the body One method was to not tense the body. Han hade läst någonstans att det skulle vara bra, men erfarenheten visade att det var svårt att genomföra. ||had read|somewhere|||||||the experience|||||||carry out He had read somewhere that it would be good, but experience showed that it was difficult to implement. Den andra metoden gick ut på att spänna musklerna i rygg och bak så mycket som möjligt för att slagen skulle absorberas av så liten kroppsyta som möjligt. ||the method|||||tense|the muscles||back||buttocks|||||||||be absorbed by|||small|body surface area||as possible The second method involved tensing the muscles in the back and buttocks as much as possible so that the impact is absorbed by as little body surface area as possible. Den metoden gick dessutom att kombinera med den ännu viktigare inre motståndskampen. |||"furthermore"||combine with|||even more|more important|inner|resistance struggle Moreover, this method could be combined with the even more important internal resistance struggle. Det viktigaste var nämligen att sluta ögonen och blunda bakom ögonen. |most important thing||"namely"|||eyes||close one's eyes|behind the eyes|eyes The most important thing was to close your eyes and close your eyes behind them. Man måste tänka sig bort, koncentrera sig på en bild av en liten glödande eld någonstans långt bakom de slutna ögonen; det var genom att hata farsan som man kunde blästra den bilden av blå eld till en liten gnistrande sten. ||imagine||away|focus on||||image|||small|glowing|blue flame|somewhere||"behind"||closed|closed eyes|||||hate|my old man||||blast into||the image||blue flame|blue flame|||small|sparkling|sparkling stone You have to think away, concentrate on an image of a small glowing fire somewhere far behind your closed eyes; it was by hating your father that you could blow that image of blue fire into a small sparkling stone. Det krävde koncentration en tid i förväg. |required|focus||||in advance It required concentration some time in advance. För att klara så mycket som 40 rapp måste man tänka på hatet mot farsan en lång stund. ||||||lashes|||||the hatred|against|my old man|||long time To manage as much as 40 wraps, you have to think about the hatred towards dad for a long time.

Han verkade frånvarande när han dukade av. |seemed|absent-minded|||cleared the table| He seemed absent-minded when he cleared the table. Var nära att tappa en tallrik i golvet vilket skulle ha lett till katastrof. |almost||||plate||the floor||||led||disaster He almost dropped a plate on the floor, which would have led to disaster. Han kände en kall ilning den halva sekund det tog att slinta och återfånga tallriken på väg neråt, en decimeter från golvet. |felt||cold|chill||half a|second||"it took"||slip||catch again|the plate||on the way|downward||decimeter||the floor He felt a cold rush in the half second it took to slip and recapture the plate on its way down, a decimeter from the floor. Sen måste han fort tillbaks till sin koncentration. |||quickly|back||his|focus Then he had to quickly return to his concentration.

På väg in i sovrummet andades han djupa andetag. |on the way|||the bedroom|breathed||deep|deep breaths On his way into the bedroom, he took deep breaths. Han blundade redan bakom sina öppna ögon. |"closed his eyes"|already||his||eyes He was already blinking behind his open eyes. Han hörde knappt farsans order om att knäppa ner byxorna och böja sig fram. |heard|barely|dad's|command|||unbutton||the pants||||bend forward He barely heard his father's order to unbutton his pants and bend over. Så stängde han av världen och drog ett djupt andetag. |shut off|||the world||||deep breath|deep breath Then he turned off the world and took a deep breath. Sen fanns bara den blåa hatelden längst inne i mörkret. |||||hate fire|deepest|deep inside||the darkness Then there was only the blue hat fire in the darkness.

När han upptäckte att han var på väg ut i ljuset, eller som om han var på väg upp mot ytan efter en djup dykning, så var han redan ute ur sovrummet. ||||||||||the light|||||||on his way|||the surface|||deep|deep dive||||already||out of|the bedroom By the time he realized he was heading out into the light, or as if he was heading to the surface after a deep dive, he was already out of the bedroom. Han måste ha tagit farsan i hand och blivit vänner igen utan att själv veta det. |||shaken hands with|my dad||||become||||||know about it| He must have shaken dad's hand and become friends again without even knowing it. Så kom glädjen och triumfen. ||joy||triumph Then came joy and triumph. Han hade klarat 40 rapp! ||endured|lashes He had managed 40 rapids! Han frös lätt. |He got cold.|He easily froze. He was slightly cold.

På kvällen låg han under täcket i barnens rum och läste en förbjuden bok. ||lay||under|the blanket||the children's|children's room||||forbidden|forbidden book In the evening he lay under the covers in the children's room and read a forbidden book. Det var sagorna i bröderna Grimms samling. ||the fairy tales||the brothers|Grimm's|collection It was the fairy tales from the Brothers Grimm's collection. De ansågs olämpliga och skrämmande för barn och flera år tidigare hade han tagits på bar gärning med att läsa boken (cirka 30 rapp) och fått alla förklaringarna om hur rädslan kunde gå in i människan som barn och stanna där hela livet. |were considered|unsuitable||frightening||||several years earlier||earlier|||caught||caught red-handed|red-handed|||read|the book|about|lashes||received||the explanations|||the fear|||||the human being||||stay||| They were considered inappropriate and frightening for children and several years earlier he had been caught in the act of reading the book (about 30 times) and received all the explanations about how fear could enter a person as a child and stay there for life.

Det här exemplaret hade han lånat i skolbiblioteket tillsammans med Grimbergs svenska historia och nu läste han det förbjudna under täcket med ena örat som ett periskop mot omvärlden; snabba steg och blixtsnabb släckning av ficklampan och in med boken under madrassen (inte under kudden! ||the copy|||borrowed||school library|together with||Grimberg's||history of Sweden|||was reading|||forbidden book|under|under the covers||one|ear|||periscope||outside world|quick|footsteps||lightning-fast|turning off||flashlight||||the book|under|the mattress||under|the pillow He had borrowed this copy from the school library along with Grimberg's Swedish history and now he read the forbidden under the covers with one ear like a periscope to the outside world; quick steps and a quick turn off of the flashlight and in with the book under the mattress (not under the pillow!). ).

Men där borta i mörkret var lillbrorsan fortfarande vaken. ||||the darkness||little brother||awake But over there in the darkness, his little brother was still awake.

– Jag vill ha din ficklampa, sa lillbrorsan. ||||flashlight||little brother – I want your flashlight, said little brother.

Erik svarade inte. |"answered"| Erik did not answer.

– Om jag inte får ficklampan så skriker jag och sen säger jag åt far att du slog mej, sa lillbrorsan. ||||the flashlight||scream||||tell|||dad|||hit me|me|| – If I don't get the flashlight, I'll scream and then I'll tell dad that you hit me, said little brother.

Erik tänkte hastigt över situationen. |thought quickly about|quickly||the situation Erik thought quickly about the situation.

Gav han efter skulle han dels förlora ficklampan och dels råka ut för samma utpressning flera gånger. Gave in|||||"partly"|lose|flashlight||partly|get into|||same blackmail again|blackmail||times If he gave in, he would not only lose the flashlight but also face the same blackmail several times.

Om han inte gav efter skulle lillbrorsan utan tvekan verkställa sitt hot och så skulle farsan komma och rycka upp dörren och därefter hjälpte det inte med någon som helst förklaring. |||gave in|||little brother|||carry out||threat||||dad|||yank open||the door||after that|wouldn't help||||||at all|explanation If he did not give in, the little brother would undoubtedly carry out his threat, and then dad would come and tear the door open, and after that, no explanation would help. Men sen skulle lillbrorsan kunna hota med att omedelbart upprepa proceduren och då skulle farsan bli rasande när lillbrorsan hulkande förklarade att Erik slog mej igen. |||little brother||threaten|||immediately|repeat|the procedure||||dad||furious|||sobbing|explained|||hit me|"me"|again But then the younger brother could threaten to immediately repeat the procedure and then the father would be furious when the younger brother sobbed and declared that Erik was beating me again.

– Jag räknar till tre, sa lillbrorsan. |count||||little brother

Lillbrorsan skulle kunna ta ifrån honom allt om han gav sig. The little brother||||away from||everything|||| Little brother could take everything away from him if he tried.

– Ett, sa lillbrorsan. ||"little brother" - One, said little brother.

Men just idag var farsan på ett sådant humör att det skulle kunna hända något ohyggligt vid det stryk som skulle komma. |right||||||||||||||terrible|during the|||||would happen But today, father was in such a mood that something terrible could happen during the beating that was to come.

– Två, sa lillbrorsan. ||little brother

Att försöka muta lillbrorsan med en eller ett par kronor skulle inte förändra något i sak. ||bribe|little brother|||||a couple|crowns|||change|||in essence Trying to bribe your little brother with one or two crowns would not change anything in substance. Då skulle han bara bli plockad undan för undan. |||||picked off|away|| Then he would just be picked off one by one.

– Tre. Nu skriker jag, sa lillbrorsan.

– Vänta, sa Erik, skrik inte. |||scream| – Wait, said Erik, don't scream. För om du gör det vet du vad jag gör då? Because if you do, you know what I'll do then?

– Du vågar inte för far slår dej, sa lillbrorsan. |||||will hit||| – You won't dare because dad will hit you, said the little brother.

– Det bryr jag mej inte om. |care about|||| - I don't care about that. Nu lovar jag dej att om du skriker och säger det där så ska jag ge dej ett ordentligt kok stryk när farsan slagit mej färdigt. |promise||||||||||||||||||good beating|good beating||||| Now I promise you that if you scream and say that, I will give you a good beating when my father has finished beating me. Fattar du det? "Do you understand?"|| Do you understand that? Jag ska slå dej mesamma. ||||right away I'm going to beat you up now. Och sen ska jag slå dej i morgon också, när jag kommer hem från skolan för då jobbar farsan. |||||||||||||||||works| And then I'm going to beat you up tomorrow too, when I come home from school because then dad is working. Jag lovar, fattar du det? I promise, do you understand?

– Nu skriker jag, sa lillbrorsan. – Now I'm screaming, said the little brother.

– Jag lovar på hedersord att klå dej mesamma efteråt, snyftade han. |||word of honor||||right away||sobbed| – I promise on my honor to beat you up the same afterwards, he sobbed. - Sonrasında seni tokatlayacağıma şerefim üzerine söz veriyorum," diye hıçkırdı.

Då skrek lillbrorsan. Then the little brother screamed. Sonra küçük kardeş bağırdı. Farsan kom in med klädesborsten i handen och tände ljuset. ||||||||lit| Dad came in with the clothes brush in his hand and lit the candle. Babam elinde elbise fırçasıyla içeri girdi ve mumu yaktı.

– Erik slog mej, sa lillbrorsan tonlöst. |||||flatly - "Erik bana vurdu," dedi küçük kardeş sessiz bir sesle.

När farsan slagit honom färdigt och domderat om det fega i att slå en som var mindre låg han en stund med ansiktet i kudden och grät färdigt. |dad|beaten||finished crying||ranted||||||||||smaller||||a while||||the pillow|||finished crying When his father had finished beating him and judged the cowardliness of beating a smaller person, he lay for a while with his face in the pillow and finished crying. Babası onu dövmeyi bitirdiğinde ve daha küçük bir insanı dövmenin korkaklık olduğuna karar verdiğinde, bir süre yüzünü yastığa koyarak yattı ve ağlamayı bitirdi. Sen tände han ljuset och gick fram till lillbrorsans säng och ryckte av honom täcket. Then he lit the candle and went to his little brother's bed and pulled the covers off him. Sonra mumu yaktı ve küçük kardeşinin yatağına doğru yürüyüp yorganı üzerinden çekti.

– Jag lovade ju på hedersord, sa han. |promised||||| – I promised on my honor, he said. - Şeref yemini ettim" dedi.

– Far kommer att slå dej igen. Dad|||hit|you|again – Dad is going to hit you again. - Babam seni yine dövecek.

– Jag vet det men jag lovade att slå dej ditt lilla fjäskas. |||||promised||hit|||little|suck-up – I know that but I promised to hit you, you little sycophant. - Bunu biliyorum, ama seni döveceğime söz verdim, seni küçük sürtük.

Han insåg att han inte skulle hinna så långt. ||||||make it|| He realized he wouldn't make it that far. O kadar uzağa gidemeyeceğini fark etti. Det gällde att tala lite om stryket först, precis lagom fram tills lillbrorsan nästan skrek på farsan. |was necessary|||||the beating|first|just enough|just enough|up until|"until"|little brother|almost|||dad It was important to talk about the ironing first, just in time for the little brother to almost shout at the father. Önce ütü hakkında konuşmak önemliydi, tam bu sırada küçük kardeş neredeyse babasına bağıracaktı. Sen skulle han bara hinna med några få slag innan farsan kom rusande. Then||||have time to||||blows||dad||rushing in Then he would only have time for a few strokes before the old man came running. O zaman yaşlı adam koşarak gelmeden önce sadece birkaç vuruş için zamanı olacaktı. Men var skulle han sätta slagen? But where would he strike? Ama nereye saldıracaktı? Han kunde slå ut ett par tänder, det skulle han hinna. ||||||teeth||||manage to He could knock out a few teeth, he would have time to do so. Birkaç dişini kırabilirdi, zamanı olurdu.