Kapitel 6 : Ryktet om den... (6)
Vi har skolmästerskap i simning i nästa vecka. Tänker du ställa upp på sprinterdistanserna då?
– Vet inte. Det är ju inte så stor idé att vinna utan motstånd. Man skulle känna sig generad på något sätt.
Tosse Berg suckade och satte sig ner bredvid Erik. Han kisade i solen och det verkade som om han tänkte efter innan han sa något mer. De var ensamma kvar på idrottsplatsen.
– Vet du Erik... jag har tränat friidrottare och fotbollsspelare här i fyra fem år och som alla andra tycker man väl att man gör ett bra jobb eller att man försöker i alla fall. Men man kan ju inte komma ifrån att man gått där och önskat sig att se den där stora talangen dyka upp en vacker dag. Tja och här kommer alltså du med en begåvning som jag inte tror att du ens själv förstår hur stor den är. Och så det där konstiga explosiva du tycks ha i ditt temperament att du vinner just den sista metern. Nej vi får tala mer om det här en annan dag, du ska i alla fall veta en sak och det är att du kan alltid komma till mej om det är något. Ifall du vill snacka och så. Här har du handen och när vi är ensamma så heter jag Tosse annars är jag magistern som vanligt. Är det okey?
De skakade hand. Två fiskmåsar gled över fotbollsplanen.
– Och så en sak till, Erik. Ställ upp i simningarna. Och vinn! Det behöver dom där sprättarna ser du. Lova mej det?
– Okey, jag lovar. Två sträckor säkert, kanske tre.
– Inte kanske tre, ställ upp i tre sträckor så vinner du sammanlagt också. Lova!
– Jag lovar.