Litteraturepoken romantiken förklarad | SVENSKA | Gymnasienivå
Genom historien har man gärna målat tavlor av människors goda sidor...
...som kunniga, stiliga, starka eller modiga. På 1700-talet-
-blir det vanligare med tavlor där människor avbildas gråtande.
Man ser, från den tiden, många målningar-
-där människor är tårögda med näsduk, både män och kvinnor.
Under epoken romantiken är idealet den kännande människan.
Poeten Novalis skriver: "Världen måste romantiseras."
Det blir modernt att visa upp sina känslor.
Han kan ligga i naturen, titta på en myra, tycka den är fantastisk-
-och röras nästan till tårar.
Hur blev gråtande människor nåt positivt?
Hur blev det viktigare med naturen än med vetenskap?
Vad skrev och läste man under den känslosamma romantiken?
Romantiken varar från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet.
Strömningen är starkast i Europa-
-som just avslutat ett sjuårigt krig och är statt i förändring.
Romantiken kommer med sitt första känslosvall nån gång runt 1780.
Då var livet inte kul, om man inte var stormrik på ett engelskt slott.
Vi bor i gråa stugor, för vi har inte börjat måla dem röda än.
Sanitärt är det uselt.
Vid denna tid har upplysningen varit dominerande i Europa i hundra år.
Man har dyrkat vetenskapen och sett ljust på framtiden.
Människan och samhället kommer att bli bättre och bättre.
Men så händer nåt som får marken att skaka under upplysningen-
-bokstavligt talat.
Halv tio på morgonen den 1 november 1755-
-drabbas Lissabon av ett kraftigt jordskalv.
En halvtimme senare drar en flera meter hög tsunami in över Portugal.
Det blir en enorm katastrof med stor förödelse och nära hundra tusen döda.
Nyheten sprids över världen och blir en påminnelse om naturens kraft.
Många som följt upplysningen sätter kaffet i halsen.
Upplysningsmännen trodde att vi skulle behärska naturen-
-men så sker den fruktansvärda jordbävningen som får dem att inse-
-att vi inte har kontroll över naturen. Den är mer kraftfull.
Romantiken som fenomen är en reaktion mot upplysningen-
-och mot allt det som föräldrarna stod för: förnuft! Vad missade man?
Man missade känslan, glöden, de inre drivkrafterna och människan själv.
Romantiken blir en känslans revansch mot förnuftet.
Naturen är för romantiken central, och i och med att städerna växer-
-så känner författare och konstnärer att man mister närheten till naturen.
Därför blir dragningen till naturen starkare.
Inte bara relationen till naturen förändras. När vi flyttar till stan-
-förändras kommunikationen. Säkrare postgång-
-och behovet av att hålla kontakten får brevskrivandet att explodera.
En person kunde skriva tio-femton brev om dagen.
Det fanns inte sms eller telefon-
-utan man höll kontakt med vänner och närstående genom brev.
Då började man ge ut autentiska brevsamlingar-
-men också skriva brevromaner, som fiktiv form.
En av brevromanerna var det viktiga verket "Den unge Werthers lidanden".
Johann Wolfgang von Goethe är tysk och 24 år när han skriver om Werther.
Han deltar med andra unga diktare och studenter i en rörelse i Leipzig.
De kallar sig "Sturm und Drang".
Orden betyder "storm och längtan".
På det hör man ungefär vad det handlar om-
-och hur viktiga de starka känslorna är.
Romanen har en ganska enkel handling och är skriven i brevform.
Werther skriver till sin vän Wilhelm, och vi får tjuvläsa.
Werther blir oerhört förälskad i Lotte.
Han träffar henne, men hon är trolovad.
Efter ett tag klarar inte Werther av att hon inte gifter sig med honom-
-så till slut begår han självmord.
Boken blir en bestseller.
Alla ska läsa den. Den trycks i tre miljoner exemplar.
Napoleon kallar den "den bästa europeiska boken nånsin"-
-och skryter att han läst den sju gånger.
Den skapar en subkultur runtom i Europa.
Unga män klär sig i "wertherdräkt" med gul väst och blå kavaj-
-och drömmer om att vara olyckliga som Werther.
Goethe tog efter en riktig händelse.
En ung student, Karl Wilhelm Jerusalem-
-hade begått självmord av olycklig kärlek.
Alla inser hur farligt detta kan bli. Tänk om våra unga män läser boken?
De är ju förälskade och vill vara som Werther.
De vill vara olyckligt förälskade som Werther. Böcker är farliga.
Vissa tyska furstendömen förbjuder "Werther" av hälsoskäl-
-för att inte folk ska skjuta sig. Inget tyder på att folk gjorde det.
De läste och grät, och blev förälskade igen.
Men att myndigheterna tror det här är symptomatiskt.
Man insåg vilken verkan den romantiska vurmen hade.
Böcker fick spridning och ett otroligt stort genomslag.
Man undrade hur folk skulle påverkas av fantasivärldarna-
-och särskilt när fantasivärldarna inte kom med nyttiga budskap-
-om hur man skulle vara som människa, utan bejakade det galna och vilda-
-som man gör i "Werther".
Hans Christian Thulin har framfört "Werther" som monolog.
Håkan Hellström hade en låt, så här: "unge Werthers lidande" nånting-
-och allt som Håkan tog i tyckte jag var coolt.
"'Den unge Werthers lidanden' måste vara grym som monolog."
Jag visste att jag aldrig skulle få fröken Lotte.
Jag hade inte läst den, men tänkte på Sturm und Drang och heta känslor-
-peruker och puder, så det måste bli skitkul!
Vi satte oss och läste boken... och blev skitbesvikna.
Vi hade nästan tänkt att en bok skriven 1774 om kärlek-
-måste vara superdum och superkul.
Men i stället var den jätteverklig-
-sorglig och berörande på riktigt.
Det finns ingen måtta. Det är viktigt att romantiken-
-motsätter sig idén om måttfullhet och smakfullhet i litteraturen.
För att förmedla känslor använder Goethe många utropstecken.
"Den unge Werthers lidanden" innehåller 420-
-vilket är 17,3 % av bokens samlade mängd skiljetecken.
Upplysningens "Robinson Crusoe" har 2,8 % utropstecken-
-och "Harry Potter och de vises sten" har 6,5 % utropstecken.
Om vi läser ser vi att "Werthers" första mening-
-"Vad jag är glad att jag är borta!" slutar med utropstecken.
Bokens andra mening "Käre vän, vad är människohjärtat!" gör det också.
När romantikens författare inte bryter mot regler-
-blickar de bakåt och skriver romaner om det förgångna.
Ett känt, romantiskt svenskt verk som bubblar av nostalgi-
-är Viktor Rydbergs "Singoalla".
Precis som "Werther" är det en tragisk kärlekshistoria-
-men i en historisk miljö.
Den handlar om riddarsonen Erland och Singoalla som är rom.
Singoalla!
Språket i Singoalla är typiskt för romantiken.
"Överst på en kulle i skogen växte en gran, ung och smärt"-
-"men högre än alla omgivande träd."
"Hennes topp syntes från slottsfönstren över skogen."
"När hon tecknade sig mot en röd aftonhimmel, var det"-
-"som om den skådade ut i världen och önskade sig till palmernas land."
Vi ser de målande naturskildringarna och bildspråket-
-där en gran har känslor-
-och hur drömmar används som berättande element.
"Singoalla" utspelar sig på medeltiden, som ansetts töntig-
-och kallats "den mörka tiden".
Romantikerna ska förstås vara motvalls och gillar medeltiden.
Romantikerna älskar medeltiden. De dyrkar den!
Vad har vi för figurer? Kung Artur! Våra gamla vikingar.
Man hyllar det mörka, det förgångna och det irrationella.
Romantiken får vår kultur att göra en strömkantring-
-från förnuft till känsla.
Naturen, de stilistiska greppen och vurmen för dåtiden är viktiga delar-
-men centrum är den kännande människan-
-som är mer än förnuft och hjärna. Kärlek och längtan är vanliga teman-
-men vad händer om den kännande människan utsätts för nåt negativt?
Om hon utsätts för nåt skrämmande?
Jo, vi får en av de mest populära litterära genrerna nånsin: skräcken.
Å ena sidan har romantiken sagt att vi verkligen ska känna-
-och vara ett upplevande jag.
Men om man utsätts för nåt skrämmande, vad gör det med jaget?
En genre som blir bestsellers och slår knock-out på allting-
-och som dyker upp nu, det är skräckromantiken.
Den här typen av historier-
-hade aldrig funkat tidigare, men nu gick de hem.
En skräckbok som är relevant än idag, tvåhundra år senare-
-skrivs av den blott artonåriga Mary Shelley.
Åter spelar naturen en viktig roll-
-men med nåt mindre dramatiskt än en jordbävning: en dålig sommar.
Vid Genèvesjön i Schweiz, i de romantiska Alperna-
-skulle några unga vänner tillbringa sommaren.
Mary, hennes blivande make Percy och Lord Byron-
-tänkte vandra och segla...
...men det var en ovanligt regnig och dyster sommar.
De behövde fördriva tiden och Lord Byron kom på idén-
-att på kvällarna berätta spökhistorier.
Mary Shelley har skrivit i sin dagbok-
-att när det närmade sig hennes tur blev hon nervös. Hon kom inte på nåt.
Men en natt hade hon en mardröm.
Hon såg en blek, ung man gjuta liv i en död varelse.
Hon blev skräckslagen av drömmen.
Ur drömmen kom grunden till Frankensteins monster.
Det är inte monstret som heter Frankenstein, utan skaparen, Victor.
Romanen handlar om hans försök att skapa en varelse ur död materia.
Ge mig liv!
Under finns kritik mot upplysningens idé om att avförtrolla naturen.
"Frankenstein" är relevant då den handlar om saker-
-som vi kämpar med och funderar på i nutiden.
När Victor Frankenstein byggde varelsen och ville blåsa liv i den-
-så är det som när vi utvecklar artificiell intelligens.
Vi vill ju skapa autonoma varelser-
-som på olika sätt kan interagera med människor, och hjälpa människor.
Jag tänker att vi kan dra lärdomar från Frankenstein.
Vad kan hända med oss om vi inte hanterar utvecklingen-
-på ett bra och ansvarsfullt sätt?
Vi får inte förlita oss på tekniken utan behöver de mänskliga aspekterna.
Mary Shelleys "Frankenstein" ges ut på nytt och har filmats flera gånger-
-som allt från skräckfilm till komedi.
Monstret med skruvar i halsen-
-är än idag en av våra mest ikoniska figurer.
Fler kvinnliga författare når framgång under romantiken.
Vi har Julia Nyberg, av många ansedd som den tidens bästa svenska poet.
Det öppnas dörrar i litteraturen som varit stängda för kvinnor.
"Du skriver brev som en kvinna" blir en komplimang.
Kvinnor fick möjligheter, tack vare betoningen av känsla.
Det beror också på att kvinnor-
-inte hade samma utbildning som män. De var inte skolade i latin-
-och de klassicistiska reglerna som hade gällt i litteraturen.
Men nu fick de en möjlighet, när man skulle skriva inifrån subjektet.
Men trots fler kvinnonamn på bokryggarna under romantiken-
-är det ingen guldålder för jämställdhet.
Under den förnuftiga upplysningen kunde kvinnorna armbåga sig fram...
...men den kvinnobild som förs fram i de romantiska verken runt 1800-
-är en idealiserad bild av kvinnan som oskuld.
Det är också nånting som har en koppling-
-till den litteratur som inspirerat, från medeltiden.
Det återkommer under romantiken-
-detta med oskulden och den ouppnåeliga kvinnan som ideal.
När romantiken var som starkast fick många ett nytt sätt att se världen.
Plötsligt fick man placera sig själv och känslorna i centrum.
Skräck är ännu populärt, speciellt som film-
-och det råder ingen brist på litteratur om känslor.
Romantiken kom för att stanna.
Romantikens värderingar vägleder oss fortfarande.
Vi är inte lika oerhört känslosamma i vår stil-
-som Sturm und Drang, med Goethe och Werther.
Men idén om känslan som det viktiga - "stöt inte bort dina känslor!"-
-är den princip som de flesta lever efter.
Romantiken styr oss. Vi är romantiker.
Alla har inte slagits, knarkat eller varit i Thailand på solsemester-
-men alla har varit förälskade, eller kommer att bli.
Alla har blivit dumpade och vet hur det känns.
Vi kan se spår av samma diskussion mellan känsla och förnuft, då som nu.
Om romantiken var en reaktion på upplysningen-
-så finns det paralleller till idag.
Vi har haft fokus på teknisk och medicinsk utveckling under lång tid-
-men har kanske tappat de mänskliga vetenskaperna, humanioran.
Även om vi inte gör gråtande porträtt är att visa känslor inte nåt dåligt.
Vi kan ofta sätta våra behov och känslor i främsta rummet.
Jag tror att vi lever i en tid-
-då den egna känslan sätts väldigt högt.
"Lyssna på ditt hjärta. Lyssna på dig själv, inte på nån annan!"
Då blir "Werther" viktig, för den handlar om att hjärtat kan ha fel.
Då är det kanske oklokt att lyssna på hjärtat?
Text: Inga Ollars www.btistudios.com
