Kapitel 74
HELVETE, INGET GICK!
Min första match var borta mot Cesena.
Nu skulle jag visa vad jag betydde för min nya klubb.
Det var jag, Pato och Ronaldinho på topp.
Det lät ju tungt. Men det blev hopplöst.
Jag var övertänd, precis som under min första tid i Ajax.
Jag ville för mycket. Efter första halvlek stod det två-noll till Cesena.
Till Cesena, och vi var Milan!
Det var inte klokt. Jag var arg och helt tokig på plan.
Men helvete, inget gick.
Ändå kämpade jag som ett djur,
och mot slutet fick vi straff.
Jag steg fram och sköt — i stolpen.
Vi förlorade. Och hur tror ni jag kände mig?
Jag var bara glad när tidningarna
gav mig bottenbetyg dagen efter.
Jag förtjänade det. Och jag knöt nävarna. Ändå lossnade det inte i nästa match heller.
Och inte den efter heller, trots att jag
gjorde mitt första mål. Det var mot Lazio
och det såg ut som om vi skulle vinna.
Men precis i slutet släppte vi in ett mål.
Bara oavgjort. Jag gick direkt in i omklädningsrummet.
Där hängde tränarens taktiktavla.
Jag sparkade till den med all min kraft.
Tavlan flög iväg och snuddade en spelare. — Lek inte med elden, röt jag. Det är farligt. Det blev tyst i rummet. Alla förstod precis
vad jag menade. Vi skulle vinna, inget annat.
Och vi skulle för fan inte släppa in
några onödiga mål i slutet.
Så här kunde vi inte fortsätta. Efter fyra matcher hade vi bara fem poäng
och Inter gick upp i ligatoppen. Precis som vanligt.