Kapitel 17 Kapitel 17 Chapter 17

ASTRID OCH URBAN fortsätter att träffas. |||||meet

De möts i gemensamhetsrummet. |meet|| They meet in the common room.

Astrid hittar inte till Urban och Urban hittar inte till Astrid, Astrid cannot find Urban and Urban cannot find Astrid, Astrid Urban'ı bulamıyor ve Urban da Astrid'i bulamıyor,

men till gemensamhetsrummet hittar de båda. but they both find their way to the common room.

Eftersom Astrid är gift och ingen vet om det är okej att tillåta otrohetsaffärer på den här typen av institutioner, Da Astrid verheiratet ist und niemand weiß, ob es in Ordnung ist, diese Art von Institution zu betrügen, Because Astrid is married and nobody knows if it is okay to allow adulterous affairs in this kind of institution,

kallas vi till ett extrainsatt möte med Annika Bäcklund. are called|||||meeting||| Wir sind zu einem zusätzlichen Treffen mit Annika Bäcklund eingeladen. we are invited to an extraordinary meeting with Annika Bäcklund.

Eva blir alltid irriterad när det sätts in möten med kort framförhållning. ||||when||||||| Eva ist immer verärgert, wenn Sitzungen kurzfristig angesetzt werden. Eva is always annoyed when meetings are scheduled at short notice.

»Som om vi inte hade fullt upp som det är«, säger hon. „Als ob wir nicht so satt wären“, sagt sie. "As if we weren't busy as it is," she says.

Annika Bäcklund står upp under hela mötets gång. Annika Bäcklund stands up throughout the meeting. Det gör Eva också. So does Eva. Eva står i dörröppningen, Eva stands in the doorway,

beredd på att vilken sekund som helst rusa iväg för att ta ett larm. prepared to rush off at any second to take an alarm.

Annika Bäcklund lutar sig mot personalrummets diskbänk. |||||staff room's|

Ovanför henne finns muggskåpet och på muggskåpets ena dörr en handskriven lapp: |||||||||||note Above her is the cupboard and on one door of the cupboard is a handwritten note:

Använd ej de privata muggarna, Tack. Do not use the private mugs, thank you. Och på den andra skåpluckan ytterligare en lapp med samma handstil: Var vänlig, diska efter dig, And on the other cupboard door another note in the same handwriting: Please wash up after you,

Tack! Annika Bäcklunds huvud befinner sig någonstans mellan dessa lappar och hon ser magrare ut än vanligt. Annika Bäcklund's head is somewhere between these patches and she looks leaner than usual.

Hon håller en pärm i famnen och hon har målat sina läppar i en roströd nyans. She holds a binder in her arms and she has painted her lips in a rust-red shade. Hennes bleka ansikte mot det roströda. Her pale face against the rust red.

Eller tvärtom. Rouge på kindbenen. Rouge on the cheekbones. Iklädd svarta pressvecksbyxor, och jag kan inte låta bli att undra om benen verkligen bär. Ich trage eine schwarze purpurrote Hose und frage mich, ob sich die Beine wirklich abnutzen. Wearing black pressed trousers, I can't help but wonder if my legs are really carrying me. Knäna liksom putar ut. Die Knie treten sozusagen hervor. Knees like pillows out.

Vi andra, det vill säga jag, Leena med två e, Roy, Martina och tre timvikarier som jag inte vet vad de heter sitter ner runt det ovala furubordet. The rest of us, i.e. me, Leena with two e's, Roy, Martina and three hourly workers whose names I don't know, sit down around the oval pine table.

Det är skönt att sitta ner. Jag har inte alls något emot extrainsatta möten. I don't mind extra meetings at all.

Vi dricker kaffe. We are drinking coffee. Jag har en kommunal mugg som är gul. I have a municipal mug that is yellow. Vi kommer dricka kaffe tills vi får magsår. We will drink coffee until we get ulcers.

»Det här är livets elixir«, säger Leena med två e och lyfter sin döskallemugg mot taket, som om hon utbringade en skål med Roy, som gör likadant. "This is the elixir of life," says Leena with two e's and raises her skull cup to the ceiling, as if she were raising a toast with Roy, who does the same.

Annika Bäcklund harklar sig. Annika Bäcklund clarifies. Eller suckar. Det är svårt att avgöra vilket. It is difficult to determine which one.

»Är alla här, som ska vara här?« "Is everyone here who should be here?"

Hon tittar på klockan. She looks at her watch.

»Ja, det är vi väl«, säger Eva och möter min blick. 'Yes, I suppose we are,' says Eva, meeting my gaze.

»Då så, då kör vi igång.« "Then so, then we start."

Annika Bäcklund sträcker på nacken. Annika Bäcklund stretches her neck. Skjuter ut hakan. Schiebt das Kinn vor. Pushes out the chin. Rättar till skjortkragen. Corrects the shirt collar.

»Ni har säkert förstått att Astrids och Urbans beteende väcker anstöt hos samtliga kunder. |||||||||raises offense|offense||| »You have probably understood that Astrid's and Urban's behavior offends all customers.

Det är flera som har varit och klagat, och Rut pratar om att sätta ihop en protestlista. There are several who have been and complained, and Ruth talks about putting together a protest list.

Jag har funderat fram och tillbaka, men jag ser ingen annan utväg än att ni får försöka hålla Urban och Astrid borta ifrån varandra. I've been going back and forth, but I don't see any other option than for you to try to keep Urban and Astrid apart.

Ni förstår säkert själva att det måste bli er uppgift att avstyra det här, innan det går för långt.« You probably understand for yourselves that it must be your job to avert this before it goes too far. «

Ingen säger något. Vi suckar lite. Vrider på oss och det uppstår en slags gemensam uppgivenhet. Macht uns an und es entsteht eine Art gemeinsames Verlassen. Turns on us and a kind of common abandonment arises.

»Vi får väl göra så gott vi kan«, svarar Eva. "We'll do the best we can," Eva replies. »Men Astrid är mycket gladare nu, det måste jag faktiskt säga, att Astrid är mycket gladare nu.«

»Och Urban är riktigt trevlig, inte alls äcklig längre«, fyller Martina i. ||||nice|||||adds||italics "And Urban is really nice, not disgusting at all anymore," adds Martina.

Annika Bäcklund tittar på dem utan att kommentera det de just har sagt. Annika Bäcklund looks at them without commenting on what they have just said.

Vi andra är tysta. The rest of us are silent. Det är svårt att bedöma hur länge. It's hard to judge how long. Det enda som hörs är hur Martina tuggar på sitt stora rosa tuggummi. ||||||||||||gum The only sound is Martina chewing her big pink gum.

Hon tuggar med en oerhörd frenesi, samtidigt som hon sörplar i sig kaffe. She chews with an incredible frenzy, while slurping her coffee. Jag undrar hur det smakar i Martinas mun. ||||tastes||| I wonder how it tastes in Martina's mouth.

»Ni måste i alla fall hålla Urban borta när ni vet att Astrids man ska komma«, säger Annika Bäcklund till slut. "You must at least keep Urban away when you know Astrid's husband is coming," Annika Bäcklund finally says.

Hon tittar uppfordrande på oss, rör inte en min. She looks at us encouragingly, does not touch a face. Bize aceleyle bakıyor, kılını bile kıpırdatmıyor.