Kapitel 30 Kapitel 30 Chapter 30 Chapitre 30

DET STRÖMMAR MUSIK ur högtalarna.

De flesta bord är upptagna och golvet är blött av snöslasket utanför. Most tables are occupied and the floor is wet from the sleet outside.

Kaffelatte och sura ytterkläder. Coffee latte and sour outerwear.

Skådisen borde inte vara här ännu. Der Schauspieler sollte noch nicht hier sein. The actor should not be here yet. Det är en kvart kvar till fem. Es ist Viertel vor fünf. Jag är alltid ute i god tid. Det beror på mina oroliga nerver. This is due to my anxious nerves.

Jag letar upp ett bord där jag har bra uppsikt över lokalen. Ich suche einen Tisch, an dem ich einen guten Blick auf den Raum habe.

Hänger av min jacka. Går till disken och beställer en kaffe, sätter mig sedan tillrätta. Geht zur Theke und bestellt einen Kaffee, dann stellt er mich auf. I go to the counter and order a coffee, then sit down.

Blicken som pendlar mellan kaffekoppen och ytterdörren. The gaze that oscillates between the coffee cup and the front door.

Nya cafégäster som kommer in.

Letar efter någonstans att sitta.

Jag dricker av kaffet. Bättrar på läpparna med lypsyl. Enhances the lips with lip balm.

Tar upp anteckningsblocket ur väskan.

Söker efter människor värda några rader. Målar blommor i de linjerade papprenas marginaler så länge. Malt so lange Blumen an den Rändern der linierten Papiere. Painting flowers in the margins of the lined paper for now.

Inte en enda skådis kommer in genom cafédörren. Kein einziger Schauspieler tritt durch die Cafétür ein.

Och min kaffekopp blir tom.

Påtår ingår. Peanut butter is included. Då:

En kvinnas entré. Mörkt hår uppsatt i en hästsvans.

Från Italien.

Hon måste vara från Italien.

Eller Frankrike.

Trots det disiga vädret har hon solglasögon på sig. Despite the hazy weather, she wears sunglasses.

Hennes kappa är svart och sjalen runt halsen skimrar i guld. Her coat is black and the shawl around her neck shimmers in gold.

Det måste vara hon! Jag blir glad. Hon känns seriös.

Vi skulle kunna åka till Paris tillsammans. Spela teater på gatorna.

Je m'appelle Moa. Je suis une actrise.

Jag sträcker på mig, harklar mig,

försöker få hennes uppmärksamhet.

Men hon går förbi utan att ta någon notis om mig.

Med självsäkra, With confidence,

franska steg. Stannar istället vid ett bord lite längre in i caféets lokal,

där två södercoola killar sitter. wo zwei südcoole Jungs sitzen. where two southern cool guys are sitting. Kindpussar i luften.

Solglasögonen av.

Bruna, sydeuropeiska ögon.

»Hur är läget? Roligt att ses. Länge sen sist.« Något svalt och världsvant. Long time no see." Something cool and worldly.

Jag ändrar benens ställning.

Tittar på klockan som närmar sig halv sex.

Det måste ha blivit ett missförstånd.

Skådisen måste ha glömt eller tagit fel på tid.

Borde kanske ringa henne.

Jag letar efter telefonen i väskan.

Ska precis ta fram numret, när caféets ytterdörr återigen öppnas:

Leena med två e. Något obekvämt i min kropp.

Jag bläddrar bland mina kontakter och funderar på om jag ska ge mig till känna. Ich gehe meine Kontakte durch und überlege, ob ich mich melden soll. I browse through my contacts and think about whether I should make myself known.

Kommer fram till att jag ska låta henne hitta en plats och fortsätter stirra in i telefonens display.

Hon är något som tillhör Liljebacken och har inte ett skit med min framtid att göra.

»Hej Moa!«

Försent. Too late.

»Hej«, svarar jag, utan att göra den minsta antydan till en fortsatt konversation. "Hello", I reply, without making the slightest hint of a continued conversation.

»Så du är och fikar?« frågar hon, samtidigt som hon knäpper upp sin jacka. "So you're having coffee?" she asks, unbuttoning her jacket.

»Ja, eller egentligen är jag här för att styra upp några saker« "Ja, oder eigentlich bin ich hier, um ein paar Dinge zu organisieren" "Yes, or actually I am here to manage some things"

, svarar jag med ett uns av uppgivenhet i rösten. I reply with a hint of resignation in my voice.

»Spännande«, svarar hon utan att vara ett dugg nyfiken på vad det är jag ska göra.

»Spännande«,

upprepar hon samtidigt som hon går mot disken

och beställer en chai-te. Hon sätter läsglasögonen på näsan och läser på listan som presenterar caféets smörgåsutbud. She puts her reading glasses on her nose and reads the list of sandwiches available at the café.

Tar sedan av sig läsglasögonen.

Låter dem trilla ner på magen, där de dinglar i ett regnbågsfärgat snöre. Letting them fall onto their stomachs, where they dangle from a rainbow-colored string.

Hon slutför sin beställning och kommer tillbaka till mitt bord.

Jag blir stressad. Hon verkar vilja slå sig ner. Sie scheint sich niederlassen zu wollen. Inte nu Leena.

Inte nu. Hon drar ut stolen mittemot mig och sätter sig ner.

Jag tittar mot utgången. Måtte inte skådisen komma nu. Möge der Schauspieler jetzt nicht kommen. May the actor not come now.

Vilket första intryck skulle jag ge om jag sitter här

med någon som har ett par läsglasögon i ett senilsnöre dinglandes på magen. mit jemandem, der eine Lesebrille in einer senilen Schnur trägt, die auf dem Bauch baumelt.

Leena med två e ler.

»Är det du som har sms:at om privatlektioner?«

Tystnad. Lite för lång tystnad. Leena med två e.

Det här är inte möjligt. Jag tittar på henne uppifrån och ner. I look at her from top to bottom.

Hennes hud är rynkig och grå och håret är slarvigt uppsatt i en hårklämma på huvudet. Her skin is wrinkled and gray and her hair is carelessly arranged in a hair clip on her head. Hon måste vara äldre än mamma.

Hon har en stor, stickad kofta på sig och ett par slitna jeans. She is wearing a large knitted cardigan and a pair of worn jeans. Hon luktar curry och ingefära och nejlika på samma gång. She smells like curry and ginger and cloves at the same time.

Jag undrar om hon verkligen kan vara skådespelare.

Jag menar, hon borde vara lite bekant från någon serie i tre delar på SVT. Ich meine, sie sollte aus einer dreiteiligen Serie über SVT ein wenig vertraut sein. I mean, she should be somewhat familiar from some three-part series on SVT.

Eller i alla fall från någon föreställning med Riksteatern. Or at least from a performance with Riksteatern.

Vi sitter mittemot varandra och hon pratar med mig som om jag är en riktig människa. Inte alls som om vi vore på Liljebacken. Vilket vi i och för sig inte heller är. Which, in fact, we are not.

»Är det dags att söka Malmö nu?« "Ist es jetzt Zeit, sich für Malmö zu bewerben?" "Is it time to apply for Malmö now?"

»Ja.«

»Själv gick jag i Göteborg. »Ich bin selbst nach Göteborg gegangen. Men det var ju typ hundra år sen.« But that was like a hundred years ago."

Leena med två e dricker av teet, sätter armbågen på bordet och vilar ansiktet mot sin halvt knutna näve.

»Det är en jävla bransch«, tillägger hon. "It's a hell of a business," she adds.

»De säger det«, svarar jag, utan att veta vilka jag syftar på. "Sie sagen es", erwidere ich, ohne zu wissen, auf wen ich mich beziehe. "They say so," I reply, not knowing who I am referring to.

»Jag har nog fan bott i varenda håla i hela Sverige.« "I've probably lived in every town in Sweden."

Jag biter på min lillfingernagel som är obefintlig redan från början. I bite my little fingernail, which is non-existent from the start.

»Ett år här och ett år där. "A year here and a year there. Projekt. Project. Hela tiden projekt och däremellan arbetslöshet.« All the time projects and in between unemployment."

Leena med två e kramar en snus och stoppar in den under överläppen, innan hon fortsätter. Leena with two e's squeezes a snuff and tucks it under her upper lip, before continuing.

»Folkan i Göteborg, frigrupper, Regionteatern i Kronoberg, "Folkan in Gothenburg, free groups, Regionteatern in Kronoberg,

ja, för all del Stadsteatern här i stan. ja, auf jeden Fall Stadsteatern hier in der Stadt. yes, by all means the City Theater here in town. Norrbottensteatern, Helsingborgs stadsteater.«

Hon leker med snusdosan, She plays with the snuff box,

vrider och vänder på den mellan fingrarna.

Under hennes naglar syns tydliga sorgkanter. Under her fingernails, there are clear lines of sadness.

»Hur hamnade du på Liljebacken?« frågar jag till slut.

Leena med två e tittar ner i tekoppen. Drar en hand genom håret.

»Jag var långtidsarbetslös.«

Hon tittar ut genom fönstret. Ut på allt det grå. Out on all the gray.

»Arbetsförmedlingen erbjöd mig en undersköterskeutbildning och på den vägen är det.« "The employment service offered me a nursing course and that's the way it is."

Jag känner att jag inte ska fråga något mer.

»Om du verkligen måste spela teater ska jag hjälpa dig.

Det är inget roligt jobb om du tror det.« It's not a fun job if you think so."

Leena sveper det resterande teet. Leena schlürft den restlichen Tee. Spottar ut prillan i en servett.

Torkar av händerna på låren. Wipe your hands on your thighs.

Sedan pratar vi om vädret. Hellre kallt och soligt än fem plus och duggregn. Better cold and sunny than five plus and drizzle.

Vi är överens.

»Jag måste gå«, säger hon efter ett tag. »Ska vi köra igång på måndag?

Vi kan vara hemma hos mig.«

Jag nickar. Hon tar på sig jackan. Jag gör detsamma och vi går ut från caféet.

»Vi ses«, säger Leena innan vi skiljs åt.

Jag står kvar och ser hur hon går Bellmansgatan ner mot Hornsgatan. I stand there and watch her walk down Bellmansgatan towards Hornsgatan.

Jag har en lapp med hennes adress i handen.

Hon bor på Renstiernas gata. Luften är fuktig. Håret krusar sig vid tinningarna. Das Haar kräuselt sich an den Schläfen. The hair curls at the temples.

Det gör det alltid när det är vått ute. It always does when it's wet outside.

Det var inte så här det skulle bli. So würde es nicht sein. This was not how it would be. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig upprymd. Trotzdem kann ich nicht anders, als mich begeistert zu fühlen. Still, I can not help but feel elated.

Må hon vara avdankad och bitter, men hon är ta mig fan en riktig, Möge sie verstört und bitter sein, aber sie fickt mich echt, May she be distraught and bitter, but she's fuck me a real,

livs levande skådespelare. life's living actor.