Belarusiska landsbygden splittrad två månader efter valet
2020-10-17 15:53:00
Efter presidentvalet och de enorma demonstrationerna mot Alexander Lukasjenko som pågått i mer än två månader så är Belarus en delad nation. Hur många som stödjer vilken sida är svårt att veta i en diktatur. Jag åkte ut i de belarusiska byarna och hamnade mitt i ett bygräl.
– Jag röstade i min skola, nummer 12, jag kan visa dig ett foto på mobilen nu när jag dansar där, skriker en äldre dam.
– Hur vet du att det var valfusk?, skriker en annan äldre dam.
– Det förra valet var fusk det med!
– Galenskap!
Det är en liten by med femton hus. Den ena efter den andra 80-åriga människan kommer ut. Till slut är det 10 människor som skriker på varandra ute på den lilla grusvägen.
Byn är delad. Den sida som stödjer regimen skriker om att allt fungerar bra under Lukasjenko. Det finns mat, kolchoser att jobba på, pensioner som kommer.
Den sida som stödjer demonstrationerna skriker om korruptionen, att Lukasjenko är en lögnare som misshandlar, griper och torterar unga.
Till slut försöker den längste av dem lugna ner de andra.
Vi besökte sex olika byar och just där var det något av en spänd stämning ute på den vackra böljade höstgula landsbygden.
En del var rädda för att prata, de trodde att den belarusiska säkerhetstjänsten KGB skull dyka upp när som helst. Andra, som ni hörde, ville inget annat än att prata och argumentera. Just det är det många jag träffat som säger, att oavsett på vilken sida man står så är den belarusiska tystnaden bruten, för gott.
I en annan liten by med åtta hus är grannarna oense.
– Det är så våldsamt, ropar grannen på avstånd över staketet.
– De har demonstrerat i två månader allaredan, fredligt, ingen har vapen, bara fredligt, ropar den andra grannkvinnan tillbaka.
Även hon och hennes man är oense.
– Jag vill att det ska vara lugn, allt ska ske enligt lagen, det ska vara lugnt, demonstrationerna, det är galenskap, säger mannen.
Kvinnan skakar på huvudet, jomen visst ska det vara lugnt, men på ett annat sätt.
– Nej, inte Lukasjenko, folket… han måste lyssna på folket, på oss.
