Amerikanska inbördeskriget förklarad | HISTORIA | Gymnasienivå
Från slutet av 2010-talet har stads- bilden förändrats i USA:s städer.
Förr stod här statyer av Lee och Jackson, men de är nu borttagna.
Det är i landets södra delar, den förlorande sidan i inbördeskriget-
-som generaler och befälhavare nu försvinner.
Söderns krigsherrar, vars minne hedrats med monument, monteras ner-
-ibland efter beslut, ibland med våld.
Monumenten ses som symboler för rasism och slaveriet.
Många i dagens USA har förfäder som för några generationer sen kom dit-
-som förslavad arbetskraft. Andra har förfäder som var de som ägde dem.
Det ligger som ett ok över samhället - arvet efter slaveriet.
Nermonteringen av monumenten handlar så klart inte bara om USA i dag-
-utan även om vad som har hänt och vad vi ska minnas.
Det har bara gått drygt 150 år sen slaveriet avskaffades-
-efter inbördeskriget mellan nordstaterna och sydstaterna.
De sår som kriget lämnade har aldrig riktigt läkt.
Det var ett grymt krig med många döda och familjer som splittrades.
En mycket tragisk och dramatisk period.
Varför bröt inbördeskriget ut?
Hur kunde amerikanerna, som nyligen blivit självständiga-
-välja att gå ut i krig mot sina landsmän?
Vi går till början av USA:s historia, drygt 70 år innan kriget bryter ut.
Tretton brittiska kolonier har slagit sig fria och bildat ett nytt land-
-och skrivit en självständighets- förklaring och en konstitution.
Det står att "all men are created equal"-
-men trots deklarationen finns det oklarheter om vilka "all men" är.
Konstitutionen är teori - så som lan- det skulle vara. Sen har vi praktik.
Thomas Jefferson, som skrev "all men are created equal", han ägde slavar.
Det är Jefferson inte ensam om.
Av de 56 som skrev under självständ- ighetsförklaringen var 41 slavägare.
Trots det börjar alltfler ifrågasätta det moraliska i att äga en människa.
Man lämnar till varje delstat att besluta om slaveri ska vara tillåtet.
Om man hade försökt introducera ett förbud mot slaveri i hela USA-
-skulle det aldrig blivit nån konstitution.
Den där bomben ligger där och tickar, och den måste lösas nån gång.
Synen på slaveri ser annorlunda ut i norr och söder.
Det beror på att de är två skilda samhällen som nu blivit ett land.
Det är en väldig skillnad i ekonomisk struktur. Syd koloniseras tidigt-
-av gamla adelssläkter i England.
De har återupprättat ett slags feodal struktur.
Det var ett aristokratiskt samhälle.
Vänlighet, hövlighet, gästfrihet.
Enorma bomullsplantager växte fram i syd. Väldigt lukrativt.
Här är behovet av billig arbetskraft störst, och genom slavhandeln-
-införskaffas den i form av förslavade människor.
Vid den här tiden är fyra av sydstat- ernas nio miljoner invånare slavar.
En av tre vita män är slavägare.
De mörkaste områdena på kartan visar var det bor över 50 procent slavar.
Nordstaterna hade en mycket mer diversifierad ekonomi.
Städer och industrier växer fram.
Hantverk, småfirmor och småbönder.
Det är inte den här feodala grejen med slavar och sånt.
Olika kulturella förhållningssätt-
-blir resultat av de olika ekonomiska omständigheterna.
Det leder till att landet driver isär.
I de lite mer moderna nordstaterna-
-blir det vanligare att vara aboli- tionist, alltså slaverimotståndare.
Det här är författaren H.B. Stowe. President Lincoln ska ha sagt:
"So you're the little woman who wrote the book that made this great war."
Boken han pratar om är "Onkel Toms stuga".
Den kommer få bomben - inbördeskriget - att ticka ännu snabbare.
Stowe skriver boken efter att ha sett slavhandel och människor på flykt.
Hon bor i Cincinnati, som angränsar till slavstaten Kentucky.
Hon får bevittna slavhandeln och förrymda slavar som kommer till Ohio.
1850 instiftas en ny lag, "The fugitive slave law"-
-som slår fast att nord måste till- fångata slavar som flytt från syd.
Ilskan över den lagen gör att Stowe skriver boken.
Det är ett direkt inlägg i en debatt om den här lagen.
Boken är skriven ur förslavades per- spektiv om hur de möter förtrycket.
Vi får följa den godhjärtade och intelligenta Tom.
Romanen blir en framgång och sprids långt bortom slaverimotståndarna.
Samtidigt möts den med avsky i syd-
-där den förbjuds och startar en debatt om:
Att det inte fanns nån sanningshalt.
Man pekade på att romanen var sentimentalt skriven-
-och att händelserna inte kunde ha hänt i verkligheten.
Många kan dock vittna om att det är sant, t.ex. en annan Harriet.
När jag tänker på det transatlantiska slaveriets avskaffande i USA-
-tänker jag på den nyckelroll som Harriet Tubman spelade där.
Hon omtalades som "den svarta Moses", då hon förde sitt folk mot frihet.
Tubman föds in i slaveriet, men 1849 flyr hon och blir sen en viktig del-
-av organisationen Den underjordiska järnvägen.
Det är ett nätverk om hjälper svarta att ta sig norrut eller till Kanada.
Stowe är också en del av nätverket.
Hennes bok gör att landet glider ännu längre isär.
År 1860 händer det som kommer få bomben att snart smälla av-
-i ett fyra år långt blodigt krig. Nu blir Lincoln vald till president.
Han väljs enbart av nordstaterna. Syd uppfattar det som en provokation-
-och är mycket oroliga för framtiden.
Republikanerna har gått till val på en stark kritik mot slaveriet-
-även om det inte betyder att de är antirasister i dagens mening.
Hans inställning till slaveriet är intressant. Han tyckte nog-
-att slaveri var moraliskt förkast- ligt. Man kan inte äga en person.
Om han däremot förespråkade social jämlikhet är inte helt säkert.
Bara de radikalaste abolitionisterna förespråkade social jämlikhet.
Men för syd är inte kritiken främst en fråga om moral.
Det är ett angrepp på deras livsstil, ekonomiska system och kultur.
South Carolina blir först att lämna landet. Fler sydstater följer efter.
Sydstaterna ville bryta sig ur unionen, för de upplevde-
-att nords intressen och sociala struktur tog över.
Man gör precis som kolonierna: ut- färdar en självständighetsförklaring.
Man säger att nånting i grunden har förändrats.
I grunden är kriget ett krig för att hålla kvar sydstaterna i unionen.
Nord kallar kriget "the war of the rebellion"-
-medan syd kallar det "the war for southern independence".
Det första slaget står vid Bull Run 21 juli 1861.
Det uppstår förvirring bland de oerfarna soldaterna på båda sidorna.
Det slutar med att nord flyr i panik.
Sydstaterna har inledningsvis stora framgångar och vinner flera slag-
-trots att nordstaterna är fler, har mer pengar och större militär.
Men den 22 september 1862 presenteras ett dokument-
-som kommer att förändra krigets utgång och vad man krigar för.
Lincoln kungör emancipationsproklama- tionen, som säger att alla slavar-
-förklaras fria fr.o.m. 1 januari-
-om inte syd kapitulerar eller återgår till unionen.
Han spelar ut kortet väldigt skick- ligt för att ena unionen mot syd.
Det är att måla upp syd som om det är en gammaldags och omoralisk kultur.
Nu kan nordsidans styrkor växa, för nu får svarta ansluta sig till armén-
-vilket hela 200 000 gör. En av dem är Harriet Tubman.
Bland annat så agerade hon scout, alltså hon vägledde trupper-
-men ett slag där hon fritog 700 förslavade svarta ledde hon själv.
Den här aktionen vid Combahee River sker den 2 juni 1863.
En månad senare, den 3 juli, avslutas slaget vid Gettysburg.
Det är krigets vändpunkt. Nu när alla industrier är i full krigsproduktion-
-är nord tio gånger så produktiva som syd. Deras järnväg kan transportera-
-nya, utvilade soldater till fronten.
Deras militära, ekonomiska och perso- nella resurser blev utslagsgivande.
1864 marscherar nordstatsgeneralen Sherman från Atlanta till Savannah.
Under marschen ödelägger armén allt i sin väg.
De river 480 kilometer järnväg, bränner ner bostadshus och fabriker-
-avlivar boskap och befriar förslavade svarta.
Hoppet är ute för sydstaterna, och 1865 kapitulerar general R.E. Lee-
-han ni kommer ihåg från statyn i början.
Det blodigaste kriget i USA:s histo- ria, med minst 750 000 döda, är över.
Det var ett brutalt krig. Ett modernt krig med teknologi-
-och massarméer och masslag.
Det lämnade stora sår.
Det är modernt, eftersom de första fotografierna från krig finns där.
I nordstaterna dog 6 procent av alla män mellan 13 och 43 år.
I sydstaterna var siffran 18 procent.
Tekniksprånget var förödande. Med de nya, effektiva vapnen-
-blev båda sidor enkla mål och folk dog som flugor.
De flesta var oerfarna, frivilliga civila och ofta väldigt unga.
Grymheten i kriget är närvarande i ett känt tal av Abraham Lincoln.
"The Gettysburg address" är inte ett tal-
-av en segrare med storvulen patriotism-
-utan ett tal där man talar om krigets fasor-
-och behovet av att ena nationen och gå vidare.
Han talar om den amerikanska idén och om de uppoffringar som har gjorts-
-för att "government for the people" ska fortsätta.
Lincoln knyter an till nationens bildande och pratar om USA som:
En ny nation, pånyttfödd i frihet-
-och med en fast tro på att alla människor är jämlika.
Men kriget lämnar ett sargat land efter sig.
Efteråt styrs syd av den federala regeringen och bevakas av militären.
Det kallas "rekonstruktionstiden". Unionen ska återskapas.
Nu förlorar ledande sydstatsmän sin politiska och ekonomiska makt.
Många förlorar sina hem och arbeten.
Dock gör närvaron av federala trupper att svartas rättigheter skyddas.
Under 15-20 år efter kriget finns det medborgarrättigheter för svarta.
De deltar i den politiska processen och blir invalda i kongressen-
-men från 1870-talets slut och framåt begränsas deras rättigheter igen.
När rekonstruktionstiden är över 1877-
-och syd får igen sina delstatsrätt- igheter finns mycket bitterhet kvar.
De har inte ändrat åsikt om slaveriet och ser till att använda självstyret-
-för att stärka de vitas makt.
Från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet-
-inskränks svartas rättigheter.
"Alla får rösta, så länge er farfar har röstat."
Den s.k. "grandfather clause". Men farföräldrarna var ju slavar.
En lång rad såna lagar genomförs, som kulminerar i laglig segregering.
Det är lagligt att sätta svarta och vita för sig i skolor och så vidare.
Hela paketet av olika sätt att ta ifrån svarta medborgare rättigheter-
-kallas "Jim Crow-lagstiftning". Den genomfördes i delstat efter delstat.
Framåt 1890 hade svarta väljare i södern förlorat rättigheterna igen.
Det handlar inte enbart om rättslös- het. Det finns en ännu grymmare sida.
I slutet av 1800-talet bildas Ku Klux Klan av veteraner från sydstatsarmé.-
De ska förknippas med de lynchningar som pågår ända fram till 1960-talet.
Svarta mördas av vita mobbar för påstådda brott, oftast utan domar.
Vanligt folk deltar också.
Det vet vi inte minst genom vykort och fotografier av avrättningarna-
-som det här från Joe till sin mamma: "Från grillkvällen i går."
"Du ser mig till vänster under korset."
Det är inte förrän på 1950-talet som den federala regeringen säger-
-att vi nu ska se till att alla har lika medborgerliga rättigheter.
Det dröjer ända fram till 1965 och medborgarrättsrörelsens genomslag-
-innan svarta formellt får de rättig- heter som hade lovats efter kriget.
Det är 100 år senare som de i realiteten genomförs.
Hur förhåller sig USA till såren efter kriget och rasdiskrimineringen?
Ett exempel är hur debatten har tagit fart i och med de polisskjutningar-
-där unga, svarta män har skjutits ihjäl och där en diskussion-
-har varit kring hur de ser ut.
USA är ju från början grundat på rasism.
Hur hanterar man att leva i ett sånt samhälle?
Hur hanterar man de raskonflikter som finns?
Många av statyerna restes inte direkt vid krigets slut, utan långt senare-
-under Jim Crow-lagarna och som en reaktion mot medborgarrättsrörelsen.
Debatten om symboler från inbördes- kriget har gjort att även Tubman-
-har blivit kontroversiell. 2016 föreslog presidentens administration-
-att hon skulle pryda 20-dollarsedeln-
-i stället för presidenten och slavägaren Andrew Jackson.
Förslaget stoppades när Trump kom till makten.
Kampen illustrerar vikten av symboler och vad man lyfter fram ur historien-
-och vilka som ska sitta på sedlarna.
Svensktextning: Linda Eriksson Iyuno Media Group för UR
