Kapitel 36 Kapitel 36 Chapter 36

FEST HOS LEENA MED TVÅ E. Jag är bjuden.

Leena med två e tror att jag är bisexuell.

Hon tror att alla är det.

Hon tycker det är självklart att en man inte kan tillfredsställa henne på alla plan. She thinks it is obvious that a man can not satisfy her on all levels.

Och då säger det sig självt att hon får göra det med en kvinna istället. And then it goes without saying that she can do it with a woman instead.

Att bli tillfredsställd är en mänsklig rättighet. Being satisfied is a human right.

Hon tycker att vi behöver knulla mer överhuvudtaget.

Jag har försökt förklara för henne att jag inte kan tänka mig att ha sex med en tjej.

Leena med två e hävdar att det enbart är ett resultat av vårt heteronormativa samhälle. Leena with two e claims that it is only a result of our heteronormative society.

Jag är spänd hela dagen. I'm excited all day. Jag ska gå på fest. I'm going to a party.

Jag ska gå på fest.

Jag ska gå på fest.

Det sjunger i mitt huvud. Es singt in meinem Kopf.

Jag åker in till stan för att hitta något nytt att ha på mig.

Något nytt som inte ser nytt ut.

Vill inte att någon ska tänka att jag har köpt något nytt att ha på mig bara för att jag ska gå på fest. Do not want anyone to think that I have bought something new to wear just because I am going to a party.

Jag letar i alla tänkbara affärer. Provar och speglar mig.

Tar av mig och byter om. Jag hatar omklädningsrum och min bleka hud.

Jag ser så fet ut. Det måste vara något fel på speglarna.

Och ljuset. Köper till slut en svart knälång klänning med röda broderier på bröstet.

Jag åker hem och duschar. Tänker inte på att klockan bara är tre och att det är fyra timmar kvar tills festen börjar.

Jag gör mig i ordning, tuperar mitt röda hår lite grann och virar en svart sjal runt halsen. Ich mache mich fertig, tupfe meine roten Haare ein wenig und wickle einen schwarzen Schal um meinen Hals. I get ready, tupe my red hair a little and wrap a black shawl around my neck.

Tar lite extra kajal runt ögonen och rikligt med mascara på fransarna. Fügen Sie etwas zusätzlichen Eyeliner um die Augen und reichlich Mascara für die Wimpern hinzu.

Det är snyggt med Loréal.

Det är snyggt med Loréal på fransarna. Det känns som om jag kommer smälta in. Es fühlt sich an, als würde ich mich einfügen.

Vid fyra är jag helt klar och har inte den blekaste aning om vad jag ska ta mig för under kvarstående timmar.

Jag löser korsord. Zappar på TV:n. Räknar minuter.

Klockan närmar sig halvsju och jag tar mig in till Söder. Es ist halb sieben und ich fahre nach Süden.

Jag strosar runt vid Nytorget.

Jag har för lite kläder på mig.

Tre varv runt kvarteret, innan jag går in i trappuppgången och

uppför Leenas trappor. Vill inte komma prick. Ändå är jag först.

Ur högtalarna:

Johnny Cash. Och Leenas hem är lite mer städat än vanligt.

Hon sätter fram oliver i en skål. Och häller upp chips.

Tar fram crostini och tapenade. Produziert Crostini und Tapenade.

Sträcker fram ett handblåst glas till mig och pekar mot vinet som står på diskbänken.

Hon tänder ljusen i de kulörta lyktorna och säger att det bara är att ta för sig så länge det räcker. Sie zündet die Kerzen in den farbigen Laternen an und sagt, dass es nur eine Frage der Zeit ist, bis es dauert. Renkli fenerlerdeki mumları yakar ve onlara dayanabildikleri kadar kendilerine yardım etmelerini söyler.

Så börjar det droppa in folk. De flesta ser ut som Leena.

Några är betydligt yngre, andra äldre, men alla är ändå väldigt lika Leena.

Leenas hem fylls av punk och bohem.

Ekologiska bomullskoftor. Obskyra frisyrer. Växtfärgade strumpbyxor i lila.

Piercingar och tatueringar.

Alla verkar känna varandra. Det kramas och pussas och trissas så stämningen känns fest. Es wird umarmt und geküsst und gerollt, damit sich die Atmosphäre festlich anfühlt.

Jag står mest rakt upp och ner och känner mig medelmåttig.

Slätstruken som hallens ljusa medaljongtapet. Glatt wie die helle Medaillontapete der Halle.

Som en som gått samhällsvetenskaplig linje och tänker läsa vidare till gymnasielärare. Als jemand, der eine sozialwissenschaftliche Linie eingeschlagen hat und weiter studieren will, um Gymnasiallehrer zu werden. As someone who has studied social sciences and intends to become a secondary school teacher.

Som någon helt utan ambitioner. Jag måste göra något åt saken. Ich muss etwas dagegen tun.

Jag går ner till Seven Eleven och köper en dosa Göteborgs rapé.

När jag kommer tillbaka till Leena står det tre killar i hallen. Långa,

magra med Cheap Monday-jeans.

Jag säger hej och de försvinner in i lägenheten med klirrande Systemkassar.

Jag tittar in mot vardagsrummet och festen. På håll ser det trevligt ut. Aus der Ferne sieht es gut aus.

Jag går lite fram och tillbaka och låtsas att jag har ett mål. Rotar i väskan.

Går in på toa och speglar mig. Känner mig nervösbajsnödig. Nervosität wegen Poop.

Men jag kan inte under några omständigheter bajsa hos Leena med två e. Hur mycket anarkafeminist hon än är. Aber unter keinen Umständen kann ich mit zwei e auf Leena kacken, egal wie sehr anarchistische Feministin sie ist.

Kan inte bajsa på jobbet heller för den delen.

Eller på offentliga toaletter. Leena skulle antagligen säga att det är ett resultat av vårt manssamhälle. Leena würde wahrscheinlich sagen, dass es ein Ergebnis unserer männlichen Gesellschaft ist.

Att kvinnan har blivit objektifierad.

Köket och lite mer vin i glaset. Cheap Monday-killarna som röker under fläkten.

De ser ut som trummisar allihop och de dricker Staropramen ur flaska. Hepsi davulcuya benziyor ve bir şişeden Staropramen içiyorlar. Jag fipplar med den lilla plastflärpen under vinboxen. Şarap kutusunun altındaki küçük plastik kapakla oynuyorum.

Det tar så fasligt lång tid innan glaset blir fullt.

Så lägger jag in en snus så nonchalant jag kan.

För att de ska förstå att jag inte har läst samhällsvetenskaplig linje. Damit sie verstehen, dass ich die sozialwissenschaftliche Linie nicht gelesen habe.

Snusen är mycket större än vad jag hade förväntat mig.

Hela min överläpp försvinner. Mitt ansikte blir alldeles snett.

»Moa, heter jag.«

Jag sträcker fram handen mot trummisarna, vilka presenterar sig som Axel, Love och Per.

De återgår till sitt ursprungliga samtal.

Och jag hör ord som gig, förstärkare, gage och Debaser.

»Jag är skådis«,

säger jag och märker att jag har svårt att prata med den gigantiska prisen under läppen. I say, noticing that I have difficulty speaking with the giant prize under my lip.

Någon har höjt musiken i vardagsrummet. Det är inte Cash längre.

»Jag håller på med teater«, "Ich mache Theater"

fortsätter jag lite högre den här gången och sveper det sista jag har kvar av vinet.

En av killarna vänder sig mot mig.

»Okej«, svarar han.

Snusen glider ner på mina framtänder.

Jag försöker att rätta till den med tungan, som jag har sett Leena göra otaliga gånger.

Det sticker på tandköttet. Det smakar Wunderbaum i hela käften.

Leena kommer in i köket och hela Liljebacken tornar upp sig för min inre syn.

»Alltså jag är skådis och vårdbiträde. Man måste saxa lite. Du musst ein wenig schneiden. You have to do some scissoring. Det är en rätt tuff bransch«, tillägger jag.

Jag förflyttar mig några steg bakåt, mot diskbänken och boxen.

Fyller på glaset. Känner mig yr och illamående av vinet och

snusen, som vid det här laget har börjat rinna ner på tänderna. den Schnupftabak, der inzwischen auf Ihre Zähne tropft.

Leena tänder en cigarett och gör mig överflödig. Leena zündet sich eine Zigarette an und macht mich überflüssig.

Jag går försiktigt ut i hallen. Tänker: Fokusera blicken och gå långsamt.

Och sedan mitt kräk mot det vita porslinet som tillverkats i Gustavsberg. Und dann mein Erbrochenes gegen das weiße Porzellan aus Gustavsberg.

Utifrån vardagsrummet hör jag hur någon byter musik igen.

Kjell Höglund. Och jag baddar försiktigt mitt ansikte med ljummet vatten till tonerna av: Und ich bade mein Gesicht sanft mit lauwarmem Wasser zu den Noten von:

Man vaknar varje morgon med en hemskhet i sitt bröst, kan inte äta,

dricker kaffe, åker buss till jobbet, där är långa, trista timmar, Kaffee trinken, mit dem Bus zur Arbeit fahren, es gibt lange, traurige Stunden,

meningslösa klyschor,

ingen öppnar sig, man stirrar bara tomt och pratar strunt och skrattar till, men man vänjer sig.

Kommer ut från toaletten. Ser Cheap Monday-killarna.

Tycker att de tittar konstigt på mig.

Tycker att alla tittar konstigt på mig.

Går ut i köket som nu är tomt. Fyller på mer vin och går in i vardagsrummet.

De sitter i små grupper. Leenas vänner.

Och jag slår mig slumpmässigt ner. Und ich setze mich zufällig.

De pratar om något krig,

om ekolådor och patriarkala strukturer och om huruvida någon konstnärs installation var meningsfull eller meningslös.

Både blomkrukor och ölburkar har blivit legitima askkoppar.

Jag frågar någon om en cigg. Jag röker och hostar och får nico-kick.

Det är ungefär nu som Leenas kompis, som ser ut som Leena men heter Rakel,

ställer sig upp i den bruna manchestersoffan och skriker:

»Är ni helt jävla blinda, ser ni inte att patriarkatets kukar pissar er i ansiktet?« "Are you completely fucking blind, do not you see that the patriarchy's cocks piss in your face?"

Sedan hoppar hon ner och springer gråtande ut i hallen. Then she jumps down and runs crying out into the hall.

Ut genom dörren och ut i natten. Ingen springer efter.

Senare får jag veta att det tillhör, att Leenas kompis,

som ser ut som Leena men heter Rakel, alltid skriker så när hon blir full.

Och festen fortsätter i ett hörn av den bruna manchestersoffan

och jag känner hur jag är ett med det bruna. und ich fühle mich wie eins mit dem Braun. Det är svårt att vara vaken. Jag kan inte vara kvar. Ich kann nicht bleiben.

Det är ett helvete att hitta skorna.

Allas skor i en enda röra på den lilla hallytan. Alle Schuhe in einem einzigen Durcheinander auf der kleinen Fluroberfläche.

Och väskan. Och jackan. Det är ett helvete att överhuvudtaget ta sig fram bland alla skor. Es ist eine Hölle, überhaupt zwischen all den Schuhen rauszukommen.

Jag går utan att säga hej då. Rusar nerför Leenas trappor.

Hjärtats oregelbundenhet och munnen full av saliv.

Södermalm har ändrat skepnad. Köer har bildats till ställen dit alla vill in. Queues have been formed to places where everyone wants to enter.

Kanske är jag på Skånegatan, när jag känner hur oliverna och Maybe I'm on Skånegatan, when I feel how the olives and

tapenaden börjar sin resa upp mot munnen. the tapenade begins its journey up to the mouth. Och då från en av köerna: »Moa.«

Jag hulkar.

Vet inte om tårarna är orsakade av själva kräkningen eller om jag faktiskt gråter.

Det där ropet igen:

»Moa!« Kalla det vad som helst. "Moa!" Nenn es irgendetwas. Slumpen kanske.

Men när jag tittar upp kommer Oskar småspringande mot mig.

Jag torkar mig om munnen med baksidan av handen. Känner hur jag fryser.

»Förlåt«, säger jag.

Oskar klappar mig på kinden.

En hastig rörelse som gör hans hand lite svart av min mascara.

Det är snyggt med Loréal.

Hans hand är varm och flyktig och luften kall och hotfull.

»Jag måste hem.«

Min röst är ynklig.

Oskar frågar om jag har någon kompis i närheten.

»Jag vet inte riktigt vart de tog vägen«, svarar jag och börjar gå.

»Moa, vänta!«

Oskar följer mig ner till tunnelbanan

och jag spyr igen, i en papperskorg. Det är verkligen ljust på perrongen.

»Du kan inte åka hem själv.«

»Det kan jag visst.« "Of course I can."

Men Oskar är envis och följer med mig på tunnelbanan. But Oskar is stubborn and follows me on the subway.

Han följer mig enda fram till min port. He only follows me to my gate.

Där kramar han om mig och jag tänker att det kanske är nu som jag ska bjuda på te.

För jag känner mig plötsligt väldigt heterosexuell.

Och jag känner hur jag struntar i heteronormativa teorier och patriarkala strukturer.

Känner att Oskar får göra precis vad han vill med mig.

Men Oskar gör absolut ingenting. Han frågar bara om allt känns okej. He just asks if everything feels okay.

Sedan säger han hej då och går. Then he says hello then and leaves.