Politiska skiljelinjer: Bostadspolitiken | SAMHÄLLSKUNSKAP FÖRKLARAD | Gymnasiet
Något som följer oss genom livet är vårt behov av en bostad.
En bostad med väggar, golv och tak.
Vi flyttar hemifrån, vi flyttar ihop och isär. Vi hyr och vi äger.
Jo, det är härligt med ett eget hem.
Ja, men hur mycket är det en fråga för politikerna? Det ska vi titta på.
Det handlar om Lopp-Sverige, miljon- program, bostadsrättsföreningar-
-om drömmar och viljor. Den svenska bostadspolitiken.
Vi vill bo i hem man kan känna ro i
Alla vill ha ett hem
-Ja, så kan det vara. -Ja, det kan det.
Många drömmer om ett bra hem.
Bostadspolitik handlar om hur samhället ska se på drömmen.
Ska staten styra hyror, byggande och skjuta till skattepengar?
Eller ska bostäder lämnas fritt till marknaden?
Ja, så låter ytterligheterna.
Verkligheten hamnar ofta nånstans mitt emellan. Nu kör vi.
Vi börjar på 1930-talet. Här är det trångt och skitigt.
Sverige har en av de sämsta bostadsstandarderna i västvärlden-
-och är dessutom trångbott.
Radion sänder reportage om Lort-Sverige.
Jag såg människor bo med djuren.
Jag såg människor bo i vad som kan karakteriseras som hålor.
Födelsetalen sjunker kraftigt och många barn är undernärda.
Den usla bostadsstandarden ger effekter på dem som bor där.
-Så kan det vara. -Nej, så ska det inte vara!
Förändring behövs, tycker alla. Frågan är hur vi ska lösa det.
Socialdemokraterna sitter vid makten.
De gör bostaden central i sin vision. Folkhemmet!
Nu lanseras punktinsatser för att lösa bostadsproblemen.
Nu uppförs barnrikehus och pensionärshus för fattiga-
-och man ökar bidraget till egnahemsbyggande.
Det är ett sätt för människor att få bygga egna småhus.
Ett eget hem är ett stort glädjeämne.
En annan politisk lösning var bostadsrättsföreningen.
Det var ingen investering. Lägenheter fick bara överlåtas-
-till samma pris som de köptes för.
Tanken var att komma ifrån snikna hyresvärdar som höjde hyrorna.
Man skulle sköta boendet i samma föreningsform som idrottsföreningen.
Han är medlem i bostadsrätts- föreningen som äger huset.
Det fanns många idéer för att lämna Lort-Sverige bakom sig.
På 1940- och 1950-talet går det bra för Sverige ekonomiskt.
Politiken tar ett större tag för att lösa bostadsfrågan för alla.
-Att man aldrig får lugn och ro! -Det är ditt eget fel.
Är det hans fel att det saknas trivsel?
Nej, nu ska det bli trivsel i alla hem.
Det ska vara slut med punktinsatser.
Socialdemokraterna vill renovera hela bostadsmarknaden.
Bort med det gamla och in med det nya.
Nu är det kvalitet som gäller.
Man får stora, rymliga gårdar.
Där får barnen vara med plaskdammar, rasthallar och lekgårdar.
Härlig! Men ska ingen fråga hur vi har råd med det?
Det låter bra. Men har stan råd med det?
Staten ger oss råd.
Statens pengar är våra pengar. Kalaset betalas med skatter.
Det ska inte snålas när det byggs i den modernaste stilen - funkis.
Natur och modern teknik fördriver trångboddheten.
Även inne är det funktion som gäller.
Nu startas utredningar för hur det moderna hemmet ska utformas.
-HFI... Vad är det? -Hemmens forskningsinstitut.
Idealet är en slask där vi spolar av-
-sen diskar vi, sköljer och stjälper upp i torkställningen.
Oj då, det blir bättre och bättre. Ska alla få en egen swimmingpool?
Nja, så härligt blir det kanske inte.
Nu finns ett uttalat mål att minska privat ägande och öka det gemensamma-
-genom kommunalt ägda bostadsföretag inom allmännyttan.
De lägenheterna kan alla ställa sig i kö till.
De som inte har råd kan söka bostadsbidrag.
Valaffischerna visar skiljelinjerna mellan blocken.
"Som man röstar får man skatta", säger högern.
"Som man röstar, så blir hyran", säger Socialdemokraterna.
Vad ska skattepengarna gå till? Det frågas i högerpartiets valfilm.
-När ska vi betala varandras kläder? -Vad tycker flickvännen?
Kan man inte bygga billigare, så kan vi välja det vi har råd med?
Billigare lägenheter, säger högern.
Socialdemokraterna vill ge välfärd till alla, med skattepengar.
Den stigande standarden medför ökade krav på ett starkare samhälle.
Sverige har också reglerade hyror.
Det är de höjningar staten godkänner, och inte fastighetsägaren-
-som bestämmer vad det står på avin.
Socialdemokraterna har makten, men det samlas moln på bostadshimlen.
Befolkningen växer och fler vill bo i städerna.
Det gör att bostadsköerna, som var tänkta att göra det rättvist-
-bara blir längre och längre.
Statsministern sätts i en knivig situation när han frågas ut i tv.
Anta att ni träffar ett par som vill gifta sig, men de har ingen bostad.
De är heller inte rika. Viket råd ger ni dem?
-De får ställa sig i bostadskön. -Är det inte en klen tröst?
Väntetiden är tio år i Stockholm.
På 1960-talet är bostadspolitiken tidens stora fråga.
Vad är poängen med ett folkhem, om folk inte har nåt hem?
Socialdemokraterna behöver en lösning.
De ska bygga en miljon bostäder på tio år.
Vi går från kvalitet till kvantitet. Sverige ska ta rekord i byggande.
Nu kommer miljonprogrammet, som i dag förknippas med förorter.
Det var en del av allt som byggdes. Majoriteten var flervåningshus.
-Är ni vana att bo så högt? -Nej.
Det är en ny växel i folkhemsbygget. Sverige är uppe i rekordåren-
-en tid av tillväxt utan motstycke.
Men alla är inte nöjda med politiken.
Från höger protesterar man mot den statliga kontrollen.
Man vill införa marknadshyror, alltså fri prissättning.
Så blir det inte. Socialdemokraterna inför bruksvärdessystemet.
Privata hyresvärdar får inte ta ut mer än en skälig hyra.
Det är den hyra som en liknande lägenhet-
-med samma standard kostar hos allmännyttan.
Prissättningen är alltså inte fri. Men tillbaka till miljonprogrammet.
De nya husen växer fram i mängder. Hus i olika format och utföranden.
Sverige har världsrekord i bostadsbyggande.
In på 1970-talet så byggs det mer, medan det gamla rivs.
Socialdemokraterna inför även ett bostadsdepartement.
Nu står det nya lägenheter att flytta in i överallt.
Sveriges problem var löst. Korka upp champagnen! Eller?
Nej, nu börjar optimismen att dala.
En del tycker att nåt gått förlorat i det monotona byggandet.
Det är väldigt opersonligt.
Man har svårt att få kontakt med folk.
Högerpartiet undrar vad som har hänt med valfriheten.
Samhället ska byggas på valfrihet. Den saknas på bostadsmarknaden.
Flertalet vill bo nära marken-
-men bostadspolitikerna tvingar in människor i höghus.
I sin iver glömde man efterfrågan.
Många som har råd väljer att flytta till villor och radhus.
Medan andra väljer ett mer naturnära liv på landet.
Alla kan inte välja var de vill bo.
Medelklassen ersätts av nya grupper.
De nya knarkarkvartarna ligger i nybyggda, prydliga höghus.
Öppna! Det är polisen som hälsar på.
Det är början på en ond cirkel av bostadssegregation.
Det var en dröm, där hög- och lågavlönad skulle rymmas tillsammans.
Men höginkomsttagarna kom inte hit.
På 1980-talet fortsätter frågan om bostäder och skatter att så split.
Ska de fortsätta gå till bidrag?
Hur ska unga få råd att bo i det samhälle som ni vill skapa?
Om inte de som bor betalar, får vi betala det via skatten.
Efter miljonprogrammet frågar man sig om staten var bra på bostadspolitik.
Ska bostaden vara en affärsuppgörelse på en fri marknad?
Det tycker många, så nu blir bostadsrätten populär.
Redan tidigare fick säljarna själva sätta priset.
Nu blir det också lättare att få lån.
Med det stiger priserna, inte minst i Stockholm.
Under första halvåret steg priserna med 20 % i genomsnitt-
-och i attraktiva lägen ännu mer.
-Hur fick du ihop en miljon? -Vi sålde en villa i Bromma.
Bostadsrätterna blir till en investering på en het bomarknad.
Städerna blir mer segregerade.
När områden blir dyrare har låginkomsttagare inte råd att bo där.
Det var en nedsliten kåk där arbetare bodde.
I dag är det en kapitalplacering med helt andra invånare.
Bostaden har blivit en möjlighet till klipp med vinnare och förlorare.
På 1990-talet sker ett ideologiskt skifte.
Statens inblandning börjar avvecklas.
År 1991 vinner det här gänget valet.
Vad roligt att det ordnade sig med lägenheten.
Nu ska inte staten ordna så mycket, för marknaden ska bli ännu friare.
Under 1990-talet råder kris. Det leder till många förändringar.
Privata värdar behöver inte placera lägenheter i bostadskön-
-utan får välja vem man hyr ut till.
Tydligast markering sker nog i regeringskvarteren.
-Vi frågar efter bostadsministern. -Det finns ingen.
Nej, det finns ingen bostadsminister. Bildt har lagt ner departementet.
Inget departement och ingen minister.
Den borgerliga regeringen förändrar bostadspolitiken.
När socialdemokraterna återtar makten ändras inget. Alla verkar nöjda.
På 2000-talet blir den privata bostadsmarknaden större.
Kommunala allmännyttans lägenheter kan göras om till bostadsrätter.
Hyresgästerna kan köpa loss sin lägenhet.
Lägenheter som snabbt ökar i värde.
De borgerliga hejar på, men Social- demokraterna är mot att allmännyttan-
-som var central i satsningen för 50 år sen, säljs ut.
Privatpersoner kan ha svårt att säga nej. Det medger Göran Persson.
Du, jag tror att det är så att ingen som får möjligheten-
-att köpa loss sin lägenhet-
-om man kan det, i stället väljer att bli hyresgäst åt sina grannar.
I dag är vi kvar i den omsvängning som skedde under 1990-talet.
Det är inte en fråga för politiker, även om marknaden inte är helt fri.
Diskussionen blossar upp ibland.
Det saknas två saker på bostadsmarknaden:
Marknad och bostäder.
Departementet är inte tillbaka, men vi har bostadsministrar.
De delar ansvaret med nåt annat.
-Jämställdhets- och bostadsminister. -Civil- och bostadsminister.
Trots att trångboddheten ökar, är det förhållandevis tyst om frågan.
Men sista ordet är inte sagt.
Alla drömmer om nånstans att bo. Ett hem att kalla hem.
Så kan det vara.
