×

We gebruiken cookies om LingQ beter te maken. Als u de website bezoekt, gaat u akkoord met onze cookiebeleid.


image

Svenska Youtube, Vad äter vi i framtiden? (2)

Vad äter vi i framtiden? (2)

Man kan sätta ytterligare ett filter med andra bollar med andra bakterier.

De överför det här nitratet också till...

Nu ska vi se om jag kan skriva åt det här hållet.

Kvävgas. Det är det vi har mest av i atmosfären.

Då blir man av med kvävet i det hela.

-RAS. -RAS.

-Recirkulerande akva... -Recirkulerande akvakultursystem.

Recirkulerande akvakultursystem.

Cirkulärt.

Ja, RAS kallar vi det.

Det kommer, så att säga. Det finns ett stort intresse för den här typen.

Man kan kontrollera miljön för fisken väldigt bra.

Och man kan också kontrollera-

-att man inte släpper ut för mycket kväve och fosfor till omgivningen.

Här på västkusten är det inte så bra då det finns en risk för övergödning-

-i våra vikar och havsvattnet.

Då vill man minska den risken.

Nu har vi pratat om det som oftast ligger närmast till hands.

Vi pratar olika typer av fiskar, lite skaldjur.

Finns det något vi kan äta som är lite mer ovant?

Mängder.

Det är ovant för oss, men det är inte ovant för kineserna, till exempel.

Sjögurka, en delikatess.

I Kina är det det som betingar högsta priset på en fiskauktion.

Sjöborre. I Japan betingar det högsta priset.

Japanerna gillar sjöborre mera.

Det här är också fantastiska djur.

Det är de och musslorna och ostronen och algerna.

Alger är vi ju inte så vana vid att äta.

I Asien äter man väldigt mycket alger.

De här djuren kallar vi "extraktiva".

Djur, och alger då, är extraktiva arter.

De behöver inte matas.

De tar upp näringen direkt ur vattnet-

-och tillväxer genom att ta upp kväve och fosfor ur vattnet.

Så växer de med hjälp av det.

Får jag bjuda på algchips?

Ah! Det är nästan som små reningsverk, skulle man kunna säga, va?

Ja, precis.

Det här är lite farligt...

Varsågod.

...när man pratar reningsverk, känner jag.

Då kan man bli rädd och tro att de här ansamlar en massa gifter.

Att de renar vattnet på det sättet.

Men det är ju inte... Jag säger det också slarvigt ibland.

"De är fantastiska, de här organismerna, för de renar vattnet."

Då blir det: "Då kan vi inte äta dem."

Men de renar ju inte vattnet från gifter.

De renar vattnet från näringsämnen så att vi minskar risken för övergödning.

Fiffigt, kan man säga.

-Det var lite starka. -Goda.

De är goda. De är salta och krispiga.

Och sen innehåller sjömaten väldigt mycket bra grejer.

Mycket vitaminer, spårämnen.

Jod, till exempel. Där får man vara lite försiktig med alger.

En del alger innehåller för mycket jod, så dem ska vi inte äta för mycket av.

Härligt, det är massor av spännande saker.

Och spännande smaker. Väldigt gott.

Det här är ett knäckebröd som är gjort med tång. Bakat med tång.

Det tycker jag är fantastiskt gott.

Vad är det för sorts tång? Där har vi massor av olika.

Precis. Det finns många olika arter.

De som nu odlas i Sverige är sockertång.

Det är det den här är bakad på.

Det är stora bruna sjok.

De är så fantastiska, för de växer så fort.

Och de växer på vintern.

Så när man inte tror att det är så mycket produktion-

-det är då det är produktion på algodlingarna.

Man sätter ut de små algplantorna, sporofyterna i november-december.

Sen skördar man i mars-april.

Då har de växt från den här storleken till tre meter.

Och så här breda på fem-sex månader.

Grönalger kommer mer och mer också.

Min absoluta favorit som heter rörhinna.

Om man badar på västkusten så ligger det bubbliga gröna nystan, liksom.

Man ser luftbubblor i dem.

Plocka dem, ta hem dem och stek i stekpannan snabbt, eller fritera.

-Jättegott. -Det låter underbart.

Vi kanske börjar likna alla matlagnings- program som finns i våra kanaler.

Det är härligt. Vi ska gå tillbaka lite till forskning.

Forskar på mat från land. Forskar på mat från hav, eller sjö.

Hur kan ni korskoppla och mötas, Henrik?

Om vi går tillbaka till Bangladesh...

Att man jobbar med salt från Bangladesh beror på att på vinterhalvåret där borta-

-så är det en miljon hektar som står ganska orörda.

De har salt när vattnet har dragit sig tillbaka efter risodlingar och så vidare.

Man kan tycka att vi borde försöka återta en del av detta.

En miljon hektar...

I Sverige odlar vi på en areal på 2,6 miljoner hektar.

Så det är ganska stora delar som inte används.

När man står i Bangladesh och tittar kan man se vidder av mark som inte används.

Ett alternativ är att få fram växter som kan odlas på de markerna.

Fantastiskt bra.

Så finns det andra sätt. Man kan tänka sig att odla på vatten.

Man kallar det för hydroponisk odling.

Då skulle man kunna odla vete, eller tomater som redan odlas på vatten idag.

Sallat, alfa-alfa.

Tomater som odlas i salt, i alla fall på jord, har en tendens att bli sötare.

Om man utvecklar den typen av odling på kanalsystem-

-som är lite bräckt eller salt i de länderna-

-så kanske man kan nyttja ännu mer odling och få mat.

Det är en bit kvar.

Idag görs mycket närodling på hydropon.

Det finns även folk hemma med det. Det är färskvatten.

Vi vill ju komma ifrån det här med färskvatten.

-Då har vi lite idéer, jag och Snuttan. -Precis.

-Vi har ju idéer. -Vi får koppla ihop det.

Det är inte bara vi här i världen.

Det finns redan försök att försöka koppla ihop vatten och land.

Fiskarna som bajsar, vi ger dem foder och så bajsar de.

Det är en massa näring kvar i det här.

Om vi kan koppla ihop det till jordbruket så att vi kan använda-

-antingen vattnet som innehåller de här partiklarna direkt till att bevattna-

-grönsaker till exempel.

Det kallar vi för akvaponiska system.

Då leder man vattnet från fiskodlingen direkt till grönsakerna.

Tomaterna eller salladen, eller vad det är i sina hydroponsystem.

Och så kan de ta upp näringen.

Det är ett sätt att koppla ihop det direkt.

Men sen har vi... Här på västkusten växer intresset för det här med att...

...bygga RAS-odlingar för lax.

För vi svenskar är ju jätteförtjusta i lax.

Och alltså, en anledning...

Vi importerar ju mycket lax och äter mycket norsk odlad lax.

Vi skulle kunna ta lite av det och odla själva i Sverige istället.

Lite mer lokalproducerat, närproducerat.

Nu är intresset att göra detta i RAS-system.

Det är flera initiativ längs västkusten som vill starta det här.

I RAS-systemet filtrerar vi först vi bort partiklarna så mycket som möjligt.

-Då blir det slam. -Ja.

Och vad ska vi göra med det?

Det innehåller jättemycket näring fortfarande.

Så vi vill nyttja det.

Då skulle man kunna samla upp det slammet-

-torka lite och använda som jordförbättring på åkrarna.

Och om vi odlar laxen här på västkusten i saltvatten-

-då måste växterna kunna tåla saltet från det här slammet.

Det har vi börjat, Henrik och jag, att titta på.

Har ni? Vad kul!

I källaren på Zoologen har de fisk. Det finns tankar, man måste börja någonstans.

Det tar lite tid att komma iväg.

Om man inte börjar nånstans kommer man ingenstans.

Du tog upp närodlat, och det är ju framtiden.

Vi pratar om Bangladesh men produktionen ska helst stanna där och säljas där.

Det ska ju inte vara för mycket transporter.

Vi pratar om klimatsmart odling.

Det är mycket närodlat här i staden också. Det kommer mycket mer.

Där har vi det vi kallar för "added value" på engelska.

Även om vete inte växer jättebra i salt blir det en gröda som man kan använda.

Då kan vi köpa den för att stödja bruk av mark i Danmark som har problem med salt.

Eller marken i Holland, i Storbritannien och även i Bangladesh.

Vi stöttar dem som vill satsa på att behålla jorden på något sätt.

-Det tror jag är viktigt. -Eller skapar såna här cirkulära system.

Så att slammet inte bara går till förbränning eller biogas eller slängs.

Utan att de näringsämnena som är kvar kan nyttjas istället-

-och minska behovet av att-

-ge gödsel på annat sätt för att vi tar det.

Fodret man ger till fisken nyttjas dels för att fisken ska växa.

Och sen för att få grönsakerna att växa också.

Jag tänker att vi är väldigt miljömedvetna konsumenter.

Det ekologiska tog rätt lång tid, men nu finns det jättemycket i butikerna.

Oavsett om man tycker det är bra eller inte.

Nu finns det, och priserna är nästan de samma.

Det är samma här, det kommer att pressar fram, och man vill stödja det med.

Det är gårdsbutiker i Halland där man kan handla en massa närproducerat.

Men de priserna är ofta lite högre.

Men till slut kommer det att falla ner. Folk vill stödja det, och det är positivt.

Det är ju också det med klimatet, vi vill ju minska vårt avtryck.

Och här på Zoologen har vi i källaren-

-fyra stycken RAS-system som vi testar.

Dels det här med att koppla ihop med växter och testa.

Vi ska testa de här salttåliga växterna. Men också testa de olika filtersystemen-

-för att effektivisera de här reningslooparna i RAS-systemen.

Så att vi kan recirkulera mer och mer av vattnet-

-så att vi kan försöka skapa ett nästan helt slutet system.

För det första låter det väldigt roligt att hålla på med de här försöken.

För det andra så låter det väldigt angeläget-

-med tanke på vad vi kan lösa för knutar för jordens bästa-

-för människors bästa och för hållbar matproduktion.

Men hur hållbart är det med matproduktion genom vattenbruk?

Ja, alltså...

När vi tänker på de här cirkulära systemen så är det att samodla flera organismer.

Man har den här matade fisken.

Och det är den näring man tillsätter.

Istället för att leda upp det på land kan vi leda det till alger.

En algodling som vi har bredvid.

Algerna tar upp framförallt kväve och tillväxer på det.

Och sen partiklar.

Istället för ett trumfilter, eller ihop med det, eller i serie med det-

-så kan vi ha musslor som filtrerar de här partiklarna.

Sen är det ändå alltid lite partiklar kvar-

-som vi låter sedimentera ner till botten.

Där har vi sjögurkor och sjöborrar som går och äter på det.

Av den maten som tillsätts, även om bara 50 % används för att få fisken att växa-

-så tillväxer de övriga olika organismerna i en serie-

-så att vattnet renas och kan gå tillbaka.

Så den här samodlingen är något vi tittar väldigt mycket på.

För det som är spännande med den och växterna...

Det har visat sig... Vi pratar kväve och fosfor, och det finns även kol.

Det är det som man behöver.

Koldioxid tar växterna, och så tar de kväve och fosfor för att växa.

Men det har visat sig att just bajs från fisk-

-gör att växterna växer bättre än man förutspår att de ska göra-

-baserat bara på kväve, fosfor och kol.

Vet man varför?

Ja, det finns många teorier.

Jag skulle kunna gissa.

Och det är ju olika tillväxtfaktorer eller tillväxthormoner.

Växter har också tillväxthormoner, precis som vi har.

De stimulerar tillväxten hos dem till att bli ännu bättre.

Men det är deras egna hormoner? Det är inget som skapas?

Det är ämnen i fiskbajset som liknar växternas tillväxthormoner.

De får samma effekt.

Det roliga är att vi ser det också-

-när vi har en samodling av fisk, alger och musslor.

Algerna tar upp mer kväve och växer lite bättre-

-än vad som hade förväntats med hjälp av den kväve och fosfor de får från vattnet.

Där ser man. Det är ett genialt system egentligen.

Men sen är det detta som vi har när vi går in och ändrar saker i naturen.

Vi har pratat om genmodifiering, och det har varit ett hett ämne länge.

Det kan ju faktiskt vara riskabelt också.

Ja, det kan det ju vara.

Kunskapen är ganska stor om saker som kan vara riskabla.

Man skulle kunna sätta in patogengrejer i växterna, men det är inte meningen.

Något som gör dem sjuka?


Vad äter vi i framtiden? (2) Was werden wir in Zukunft essen? (2) What will we eat in the future? (2)

Man kan sätta ytterligare ett filter med andra bollar med andra bakterier. You can put another filter with other balls with other bacteria.

De överför det här nitratet också till...

Nu ska vi se om jag kan skriva åt det här hållet.

Kvävgas. Det är det vi har mest av i atmosfären.

Då blir man av med kvävet i det hela.

-RAS. -RAS.

-Recirkulerande akva... -Recirkulerande akvakultursystem.

Recirkulerande akvakultursystem.

Cirkulärt.

Ja, RAS kallar vi det.

Det kommer, så att säga. Det finns ett stort intresse för den här typen.

Man kan kontrollera miljön för fisken väldigt bra.

Och man kan också kontrollera-

-att man inte släpper ut för mycket kväve och fosfor till omgivningen.

Här på västkusten är det inte så bra då det finns en risk för övergödning-

-i våra vikar och havsvattnet.

Då vill man minska den risken.

Nu har vi pratat om det som oftast ligger närmast till hands.

Vi pratar olika typer av fiskar, lite skaldjur.

Finns det något vi kan äta som är lite mer ovant?

Mängder.

Det är ovant för oss, men det är inte ovant för kineserna, till exempel.

Sjögurka, en delikatess.

I Kina är det det som betingar högsta priset på en fiskauktion.

Sjöborre. I Japan betingar det högsta priset.

Japanerna gillar sjöborre mera.

Det här är också fantastiska djur.

Det är de och musslorna och ostronen och algerna.

Alger är vi ju inte så vana vid att äta.

I Asien äter man väldigt mycket alger.

De här djuren kallar vi "extraktiva".

Djur, och alger då, är extraktiva arter.

De behöver inte matas.

De tar upp näringen direkt ur vattnet-

-och tillväxer genom att ta upp kväve och fosfor ur vattnet.

Så växer de med hjälp av det.

Får jag bjuda på algchips?

Ah! Det är nästan som små reningsverk, skulle man kunna säga, va?

Ja, precis.

Det här är lite farligt...

Varsågod.

...när man pratar reningsverk, känner jag.

Då kan man bli rädd och tro att de här ansamlar en massa gifter.

Att de renar vattnet på det sättet.

Men det är ju inte... Jag säger det också slarvigt ibland.

"De är fantastiska, de här organismerna, för de renar vattnet."

Då blir det: "Då kan vi inte äta dem."

Men de renar ju inte vattnet från gifter.

De renar vattnet från näringsämnen så att vi minskar risken för övergödning.

Fiffigt, kan man säga.

-Det var lite starka. -Goda.

De är goda. De är salta och krispiga.

Och sen innehåller sjömaten väldigt mycket bra grejer.

Mycket vitaminer, spårämnen.

Jod, till exempel. Där får man vara lite försiktig med alger.

En del alger innehåller för mycket jod, så dem ska vi inte äta för mycket av.

Härligt, det är massor av spännande saker.

Och spännande smaker. Väldigt gott.

Det här är ett knäckebröd som är gjort med tång. Bakat med tång.

Det tycker jag är fantastiskt gott.

Vad är det för sorts tång? Där har vi massor av olika.

Precis. Det finns många olika arter.

De som nu odlas i Sverige är sockertång.

Det är det den här är bakad på.

Det är stora bruna sjok.

De är så fantastiska, för de växer så fort.

Och de växer på vintern.

Så när man inte tror att det är så mycket produktion-

-det är då det är produktion på algodlingarna.

Man sätter ut de små algplantorna, sporofyterna i november-december.

Sen skördar man i mars-april.

Då har de växt från den här storleken till tre meter.

Och så här breda på fem-sex månader.

Grönalger kommer mer och mer också.

Min absoluta favorit som heter rörhinna.

Om man badar på västkusten så ligger det bubbliga gröna nystan, liksom.

Man ser luftbubblor i dem.

Plocka dem, ta hem dem och stek i stekpannan snabbt, eller fritera.

-Jättegott. -Det låter underbart.

Vi kanske börjar likna alla matlagnings- program som finns i våra kanaler.

Det är härligt. Vi ska gå tillbaka lite till forskning.

Forskar på mat från land. Forskar på mat från hav, eller sjö.

Hur kan ni korskoppla och mötas, Henrik?

Om vi går tillbaka till Bangladesh...

Att man jobbar med salt från Bangladesh beror på att på vinterhalvåret där borta-

-så är det en miljon hektar som står ganska orörda.

De har salt när vattnet har dragit sig tillbaka efter risodlingar och så vidare.

Man kan tycka att vi borde försöka återta en del av detta.

En miljon hektar...

I Sverige odlar vi på en areal på 2,6 miljoner hektar.

Så det är ganska stora delar som inte används.

När man står i Bangladesh och tittar kan man se vidder av mark som inte används.

Ett alternativ är att få fram växter som kan odlas på de markerna.

Fantastiskt bra.

Så finns det andra sätt. Man kan tänka sig att odla på vatten.

Man kallar det för hydroponisk odling.

Då skulle man kunna odla vete, eller tomater som redan odlas på vatten idag.

Sallat, alfa-alfa.

Tomater som odlas i salt, i alla fall på jord, har en tendens att bli sötare. In Salz angebaute Tomaten, zumindest auf Erde, neigen dazu, süßer zu sein.

Om man utvecklar den typen av odling på kanalsystem-

-som är lite bräckt eller salt i de länderna-

-så kanske man kan nyttja ännu mer odling och få mat.

Det är en bit kvar.

Idag görs mycket närodling på hydropon.

Det finns även folk hemma med det. Det är färskvatten.

Vi vill ju komma ifrån det här med färskvatten.

-Då har vi lite idéer, jag och Snuttan. -Precis.

-Vi har ju idéer. -Vi får koppla ihop det.

Det är inte bara vi här i världen.

Det finns redan försök att försöka koppla ihop vatten och land.

Fiskarna som bajsar, vi ger dem foder och så bajsar de.

Det är en massa näring kvar i det här.

Om vi kan koppla ihop det till jordbruket så att vi kan använda-

-antingen vattnet som innehåller de här partiklarna direkt till att bevattna-

-grönsaker till exempel.

Det kallar vi för akvaponiska system.

Då leder man vattnet från fiskodlingen direkt till grönsakerna.

Tomaterna eller salladen, eller vad det är i sina hydroponsystem.

Och så kan de ta upp näringen.

Det är ett sätt att koppla ihop det direkt.

Men sen har vi... Här på västkusten växer intresset för det här med att...

...bygga RAS-odlingar för lax.

För vi svenskar är ju jätteförtjusta i lax.

Och alltså, en anledning...

Vi importerar ju mycket lax och äter mycket norsk odlad lax.

Vi skulle kunna ta lite av det och odla själva i Sverige istället.

Lite mer lokalproducerat, närproducerat.

Nu är intresset att göra detta i RAS-system.

Det är flera initiativ längs västkusten som vill starta det här.

I RAS-systemet filtrerar vi först vi bort partiklarna så mycket som möjligt.

-Då blir det slam. -Ja.

Och vad ska vi göra med det?

Det innehåller jättemycket näring fortfarande.

Så vi vill nyttja det.

Då skulle man kunna samla upp det slammet-

-torka lite och använda som jordförbättring på åkrarna.

Och om vi odlar laxen här på västkusten i saltvatten-

-då måste växterna kunna tåla saltet från det här slammet.

Det har vi börjat, Henrik och jag, att titta på.

Har ni? Vad kul!

I källaren på Zoologen har de fisk. Det finns tankar, man måste börja någonstans.

Det tar lite tid att komma iväg.

Om man inte börjar nånstans kommer man ingenstans.

Du tog upp närodlat, och det är ju framtiden.

Vi pratar om Bangladesh men produktionen ska helst stanna där och säljas där.

Det ska ju inte vara för mycket transporter.

Vi pratar om klimatsmart odling.

Det är mycket närodlat här i staden också. Det kommer mycket mer.

Där har vi det vi kallar för "added value" på engelska.

Även om vete inte växer jättebra i salt blir det en gröda som man kan använda.

Då kan vi köpa den för att stödja bruk av mark i Danmark som har problem med salt.

Eller marken i Holland, i Storbritannien och även i Bangladesh. Ya da Hollanda'daki, İngiltere'deki ve hatta Bangladeş'teki topraklar.

Vi stöttar dem som vill satsa på att behålla jorden på något sätt.

-Det tror jag är viktigt. -Eller skapar såna här cirkulära system.

Så att slammet inte bara går till förbränning eller biogas eller slängs.

Utan att de näringsämnena som är kvar kan nyttjas istället-

-och minska behovet av att-

-ge gödsel på annat sätt för att vi tar det.

Fodret man ger till fisken nyttjas dels för att fisken ska växa.

Och sen för att få grönsakerna att växa också.

Jag tänker att vi är väldigt miljömedvetna konsumenter.

Det ekologiska tog rätt lång tid, men nu finns det jättemycket i butikerna. Organik oldukça uzun zaman aldı, ancak şimdi mağazalarda çok fazla var.

Oavsett om man tycker det är bra eller inte. İyi olduğunu düşünseniz de düşünmeseniz de.

Nu finns det, och priserna är nästan de samma. Şimdi var ve fiyatlar neredeyse aynı.

Det är samma här, det kommer att pressar fram, och man vill stödja det med. Burada da durum aynı, ileriye doğru itecek ve siz de onu desteklemek istiyorsunuz.

Det är gårdsbutiker i Halland där man kan handla en massa närproducerat. Halland'da çok sayıda yerel ürün satın alabileceğiniz çiftlik dükkanları bulunmaktadır.

Men de priserna är ofta lite högre.

Men till slut kommer det att falla ner. Folk vill stödja det, och det är positivt.

Det är ju också det med klimatet, vi vill ju minska vårt avtryck.

Och här på Zoologen har vi i källaren-

-fyra stycken RAS-system som vi testar.

Dels det här med att koppla ihop med växter och testa.

Vi ska testa de här salttåliga växterna. Men också testa de olika filtersystemen-

-för att effektivisera de här reningslooparna i RAS-systemen.

Så att vi kan recirkulera mer och mer av vattnet-

-så att vi kan försöka skapa ett nästan helt slutet system.

För det första låter det väldigt roligt att hålla på med de här försöken.

För det andra så låter det väldigt angeläget-

-med tanke på vad vi kan lösa för knutar för jordens bästa-

-för människors bästa och för hållbar matproduktion.

Men hur hållbart är det med matproduktion genom vattenbruk?

Ja, alltså...

När vi tänker på de här cirkulära systemen så är det att samodla flera organismer.

Man har den här matade fisken.

Och det är den näring man tillsätter.

Istället för att leda upp det på land kan vi leda det till alger.

En algodling som vi har bredvid.

Algerna tar upp framförallt kväve och tillväxer på det.

Och sen partiklar.

Istället för ett trumfilter, eller ihop med det, eller i serie med det-

-så kan vi ha musslor som filtrerar de här partiklarna.

Sen är det ändå alltid lite partiklar kvar-

-som vi låter sedimentera ner till botten.

Där har vi sjögurkor och sjöborrar som går och äter på det.

Av den maten som tillsätts, även om bara 50 % används för att få fisken att växa-

-så tillväxer de övriga olika organismerna i en serie-

-så att vattnet renas och kan gå tillbaka.

Så den här samodlingen är något vi tittar väldigt mycket på.

För det som är spännande med den och växterna...

Det har visat sig... Vi pratar kväve och fosfor, och det finns även kol.

Det är det som man behöver.

Koldioxid tar växterna, och så tar de kväve och fosfor för att växa.

Men det har visat sig att just bajs från fisk-

-gör att växterna växer bättre än man förutspår att de ska göra-

-baserat bara på kväve, fosfor och kol.

Vet man varför?

Ja, det finns många teorier.

Jag skulle kunna gissa.

Och det är ju olika tillväxtfaktorer eller tillväxthormoner.

Växter har också tillväxthormoner, precis som vi har.

De stimulerar tillväxten hos dem till att bli ännu bättre.

Men det är deras egna hormoner? Det är inget som skapas?

Det är ämnen i fiskbajset som liknar växternas tillväxthormoner.

De får samma effekt.

Det roliga är att vi ser det också-

-när vi har en samodling av fisk, alger och musslor.

Algerna tar upp mer kväve och växer lite bättre-

-än vad som hade förväntats med hjälp av den kväve och fosfor de får från vattnet. -Sudan aldıkları azot ve fosforu kullanarak beklenenden daha fazla.

Där ser man. Det är ett genialt system egentligen.

Men sen är det detta som vi har när vi går in och ändrar saker i naturen.

Vi har pratat om genmodifiering, och det har varit ett hett ämne länge.

Det kan ju faktiskt vara riskabelt också.

Ja, det kan det ju vara.

Kunskapen är ganska stor om saker som kan vara riskabla.

Man skulle kunna sätta in patogengrejer i växterna, men det är inte meningen.

Något som gör dem sjuka?