Sis-chefen: En del placerade unga ska inte vara hos oss

Sis-chefen: En del placerade unga ska inte vara hos ossLyssna från tidpunkt:

2021-05-03 07:14:00

En del barn som placeras på dom statliga ungdomshemmen, så kallade Sis-hem, borde istället placeras inom den slutna barn- och ungdomspsykiatrin.

Det säger Sis generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark.

Myndigheten ser en utveckling där de placerade barnen nu har en mycket större psykisk ohälsa – som ungdomshemmen inte alltid kan vårda på ett bra sätt.

Statens ungdomshem tar emot barn enligt lagen om vård av unga, LVU. Det är vanligtvis barn med en mycket omfattande problematik som bedöms vara en fara för sig själva eller sin omgivning.

Det är hemkommunens Socialtjänst som ansöker om en placering vid ett Sis-hem och en domstol som fattar beslut. Sis är skyliga att ta emot alla barn som hänvisas till deras hem, placeringen beskrivs ofta som en sista utväg för myndigheterna.

Medelåldern på hemmen är ungefär 16 år. Den yngsta personen som förra året placerades på ett Sis-hem var en 10-årig pojke.

På hemmen finns även ungdomar som begått brott och dömts till sluten ungdomsvård.

Ekot har tidigare i vår rapporterat om att antalet fall av hot och våld vid Sis-hemmen har fördubblats under de senaste fem åren.

I P1-progammet Kaliber säger myndighetens generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark nu att dom unga som hamnar inom Sis har en allt större psykisk ohälsa, som ungdomshemmen inte alltid kan vårda på ett bra sätt.

– Vi har anställda psykologer på alla våra ungdomshem. Men det här är psykiatrisk kompetens som krävs från barn och ungdomspsykiatrin, som är en annan form av kompetens. Vi ser att vi saknar den i myndigheten, vi har inte det uppdraget, säger hon.

Av dom runt 1000 unga som årligen placeras i ett Sis-hem borde alltså en del istället ha placerats inom regionernas slutna Barn- och ungdomspsykiatrin, för att få en mer ändamålsenlig vård, enligt generaldirektören.

– Eftersom vi ser en utveckling där de placerade barnen har en mycket mycket större psykisk ohälsa än vad det varit historiskt. Så ser vi och har funderingar på om vi får en del placerade barn och ungdomar hos oss som inte ska vara hos oss utan hos den slutna barn- och ungdomspsykiatrin, säger Elisabet Åbjörnsson Hollmark.

Sofia Enell – lektor i socialt arbete vid Linneuniversitetet, som forskat om ungdomshem – delar den bilden.

– Det vi vet är att slutenvårdsplatserna inom psykiatrin har minskat. Det finns regioner som inte har någon slutenvårdsplats över huvud taget att erbjuda barn och ungdomar. Så man får köpa från andra regioner, säger hon.

För att barn och unga ska få rätt vård behöver vård-instanserna samarbeta i större utsträckning, och främst se till ungdomens behov, och inte respektive aktörs uppdrag, enligt Sofia Enell.

– Fler måste gå in och ta sitt ansvar. Det kan inte vara okej att man fråndrar sitt ansvar så att ungdomar hamnar på de här låsta institutionerna.

Behövs det mer platser inom den slutna- barn och ungdomspsykiatrin då också eller?

– Ja, det tänker jag. Det bör vara utifrån behov. Sen tänker jag att man måste hålla detta på en miniminivå, för det finns inga barn eller unga som i ett längre perspektiv gynnas av att vara på en institution, oavsett vårdkontext, säger Sofia Enell.