×

We gebruiken cookies om LingQ beter te maken. Als u de website bezoekt, gaat u akkoord met onze cookiebeleid.

image

"Ondskan" Jan Guillous, Kapitel 2 : Läroverkets gråa tunga... (3)

Kapitel 2 : Läroverkets gråa tunga... (3)

Men för det första var det inte frågan om att skada lillbrorsan så mycket som möjligt, det var bara frågan om att se till så att lillbrorsan inte upprepade det där utpressningsförsöket. För det andra så skulle farsan bli vild och svår under alla förhållanden. Det vore dumt om lillbrorsan blödde när farsan kom inrusande.

Snabbt slog han två örfilar och en knytnäve i magen på lillbrorsan som tappade luften tillräckligt länge för att han skulle kunna släcka ljuset och krypa ner i sin säng innan tjutet kom.

Det var en dubbel fördel att ligga under täcket när farsan kom inrusande. Dels såg det inte ut som om det varit något allvarligt slagsmål och dels kanske farsan bara slog rakt över täcket utan att sikta. Ibland på kvällarna när farsan var full var det inte så noga hur slagen träffade.

Men hans förhoppningar var helt fel. Det hördes redan på farsans steg. Farsan kom inte rusande, han kom sakta gående och satte ner hälarna i golvet så att stegen skulle höras tungt. Då frös Erik av rädsla. Han anade vad som kunde hända.

När farsan stod i dörren och vred om ljusknappen var han stel i ansiktet och hade munnen sammandragen på det där särskilda sättet. I högerhanden dinglade hundpiskan.

Hundpiskan var av flätat läder, tjock i handtaget och tunn längst ut där den slutade med en liten clip av metall som kunde kopplas till ett hundhalsband. Det var den där metallclipen som slet sönder huden.

Farsan bar ömt och försiktigt ut lillbrorsan. Sen stängde han dörren och låste den, tog ut nyckeln och stoppade den i bröstfickan.

– Nej snälla, jag menade inte... det är inte som du tror... snyftade han när farsan demonstrativt sakta närmade sig sängen. Han visste att det inte skulle tjäna någonting till att be. Förtvivlat började han famla efter den blå elden mitt inne i sitt virvlande medvetande, men det var försent. Åtminstone inte ansiktet, tänkte han när farsan sakta drog undan täcket. Åtminstone inte ansiktet, det läks inte på flera veckor, inte ansiktet, i skolan...

– Snälla, akta ansiktet, grät han samtidigt som han vände sig om i sängen och tryckte händerna mot kinderna och borrade ner ansiktet i kudden.

Det första rappet träffade rakt över korsryggen. Han hann tänka att farsan träffat precis och alltså var fasansfullt nykter. Det andra rappet träffade nästan på samma plats och när han förstod att piskan skulle få vandra uppåt centimeter för centimeter försvann den flämtande blå lågan och han skrek.

Han tänkte inte längre, han skrek för varje rapp. Det var som om varje rapp blev en elektrisk stöt genom huvudet från tinning till tinning. Efter att korsryggen var färdigslagen började farsan sikta på vänster skinka.

Erik hade börjat vrida sig under slagen som inte längre träffade med avsedd precision. Han försökte skydda sig med händerna men då måttade farsan mot ansiktet och när han då täckte ansiktet med händerna så slog farsan mot kroppen.

Gråten var röd och förnedrande. Det var precis raka motsatsen till den blåa elden. Gråten var flammande vild och tog över medvetandet och förstärkte smärtan så mycket att medvetandet någonstans gjorde halt; det var det undermedvetnas okontrollerade försök till lindring. Men han grät också för att han grät; för att han inte kunde stå emot den förbannade satans gubbjäveln med den blodiga vinande hundpiskan.

På något sätt tog det slut. Mitt inne i smärtan var det som om det aldrig kunde ta slut, som om det aldrig skulle kunna finnas lindring, som man föreställer sig helvetet. Men ändå tog det på något sätt slut.

Först märkte han tystnaden. För när hans lungor skälvde till i en sista kramp av snyftning så att han plötsligt kunde andas lugnt igen var det tyst. Över korsryggen, skinkorna och baksidan av låren glödde det. Han visste att han under alla förhållanden var strimmig. Piskan träffade alltid tillräckligt hårt för att det skulle bli en röd strimma för varje slag. Huden höjde sig över en röd strimma blod. Om det inte gick hål så gick blodet tillbaks in i kroppen och lämnade en blågrön rand som skulle sitta kvar i flera veckor.

Inne i tystnaden kände han med handen över ryggen och baken. Han blev våt och kladdig. Det var blod från de ställen där metallclipen rivit upp huden. Det skulle bli sår med avlånga variga skorpor, sårskorpor som var stora och skrovliga och bultande och lätt sprack upp när man rörde sig hastigt.

Som han efteråt mindes det, fast osäker, så kom modern in med en skål med ljummet vatten och en linnetrasa. Hon sa ingenting, eller han mindes inte att hon skulle ha sagt någonting. Möjligen grät hon, möjligen kände han salt från hennes tårar i ett av de öppna såren. Men det kunde vara en dröm som kom sig av den begynnande febern. Det kändes som vacker pianomusik långt borta.

Han var fjorton år och slogs alltmera sällan. Det berodde på två saker.

Dels var han ledare för gänget och kunde alltså inte slåss litegrand. För om nu någon i parallellklassen inte ville betala sin skuld till gänget så var det bara lite stryk som krävdes, inte mycket stryk. Och då var det bättre om han skickade Göran eller Fyrtornet eller någon annan i gänget. För om han själv skulle slåss så måste det vara viktigt. Om någon inte betalat efter andra varningen till exempel. Då måste han själv gå över skolgården, med gänget några steg bakom, tills den som inte betalat försent upptäckte vad som höll på att hända och försökte springa sin väg vilket alltid var omöjligt. Gänget väntade nämligen alltid till rätt tillfälle när det gick att skära av skolgården i en diagonal så att vägen spärrades mot båda utgångarna samtidigt. Sen var det bara kattens lek med råttan innan den skyldige var infångad nere i hörnet mot två höga husväggar utan möjlighet att komma undan.

Han kände inte längre någon glädje eller triumf i sådana lägen. Han tyckte mest synd om dom som måste få stryk. Och det var det andra skälet, det han inte berättade för gänget, till att han slogs mindre och mindre.

Men det var ju inte så svårt att inse att om en slapp betala så skulle andra försöka samma sak och om många på en gång skulle försöka slippa så skulle systemet rasa ihop som ett korthus och då skulle gänget inte kunna äta vetelängder och gå på grillbar på frukostrasterna i stället för att äta skolmaten. Pengarna behövdes för sammanhållningen.

Alltså slog han inte för att skada i sådana lägen. Hellre örfilar än näsblod, möjligen ett blått öga. Ett blått öga var ganska effektivt. Det var lätt att slå en vänster- eller högerkrok mot antingen den punkt där ögonbrynet slutar eller mot den benkant där ögonhålan börjar. En sådan märkning var bara ett slag och det blåa ögat var till för att skrämma dom andra.

Men den som vägrat måste skrämmas själv också. Fast till det behövdes inte särskilt mycket våld. Örfilar var egentligen alldeles tillräckligt eftersom det var förnedrande för den som fick ta emot örfilarna utan att våga slå igen samtidigt som den örfilade hela tiden måste vara rädd att det plötsligt skulle bli stryk på allvar. Var och en som står på knä och gråter och får örfilar i ansiktet och lovar att betala har rädslan som ett stort hål i sitt inre. Inte smärtan utan rädslan.

Det var alltid rädslan som var det avgörande och det visste Erik mycket väl. Det var som om dom allra flesta människor av någon egendomlig anledning saknade försvar just på den punkten. Dom kunde vara stora och starka och ha alla förutsättningar att försvara sig, men rädslan förlamade dom.

En av killarna ett par klasser högre upp hade tränat boxning i boxningsklubben Örnen ett par år. Han ansågs lovande, sas det, och i Läroverket kallades han allmänt för Boxarn. Han hade visst gått till final i Stockholms juniormästerskap.

Eftersom Boxarn var skyldig gänget mer pengar än han hade eller hade lust att betala var det hela oundvikligt. Och hans klasskamrater hade naturligtvis hetsat honom med frågan om han skulle klara av Fyrtornet eller Erik. Det hela pågick ett slag ungefär söm de ständiga diskussionerna om vem som skulle vinna i en fajt mellan världens bästa boxare och världens bästa brottare. Och så spred sig ryktet om att Boxarn inte tänkte betala. Alltså måste han ha stryk.

Gänget satt på grillbaren och vägde olika möjligheter. Det enklaste var ju att ta killen flera på en gång.

Erik förkastade förslaget. Det skulle bara leda till fortsatt snack på skolgården. Det skulle bli ett evigt ältande om att det var fegt att gå på flera mot en och att Boxarn i alla fall var bäst eftersom gänget var tvungna att vara flera på en gång.

Hur klår man upp en boxare? En sak är i alla fall klar. Det som är boxarens styrka är hans teknik med nävarna. Han kan både gardera sig och slå tillbaks och han kan slå serier för att följa upp en bra träff. Men hans teknik är också hans svaghet eftersom han är intränad på att bara använda slag med händerna. Man kan sparka ner honom. Eller man kan gå in på livet på honom och få ner honom på marken.

– Okey, sa Erik medan han spritsade ett tunt rutmönster ketchup över den flottiga pommes friten, du får ta honom, Fyrtornet. Passar dej perfekt, in på livet på honom och ner på marken med honom och sen det gamla vanliga. Inga problem.

– Nää men varför just jag, tvekade Fyrtornet, jag tycker det är bättre att vi tar honom ordentligt flera stycken men klår honom lite mer än vanligt. Så blir det inge mer snack om saken.

Erik suckade och tuggade ett slag på grillkorven medan de andra satt tysta och väntade. Fyrtornet var rädd, denna egendomliga rädsla fanns till och med hos Fyrtornet inför en motståndare han skulle slå med lätthet.

Men om Fyrtornet nu var rädd så avgjorde det saken antingen dom andra förstod att han var rädd eller inte. Det skulle gå att tvinga honom, men den som är rädd förlorar alltid och om Fyrtornet fick stryk så blev allting etter värre efteråt.

– Okey, sa Erik, då får jag ta killen själv. Men ni ska vara med och titta på hela högen.

– Ifall det går lite taskigt för dej så ska vi...?

– Det går inte taskigt för mej. Jag vinner alltid, kom nu så ska vi ta honom innan frukostrasten är slut.

På vägen tillbaks mot skolgården gick han igenom sin plan. Det hela byggde på att ta fram den rädsla som måste finnas någonstans hos Boxarn. Hade inte också Boxarn haft den där rädslan så hade han kommit sättandes över skolgården för länge sen, så mycket som dom snackat om det i hans klass.

Men det gick inte att misshandla Boxarn med vilka tjuvknep som helst. Han måste slå Boxarn med knytnäven på ett sätt som åtminstone påminde om boxning. Allt annat skulle leda till snack. Och det måste gå fort.

Boxarn var större än han själv, hade längre räckvidd och var dessutom boxare så något långvarigt slagsmål i boxningsstil kunde det inte bli frågan om. Det skulle leda till att han själv skulle se för jävlig ut i ansiktet efter en stund och även om Boxarn inte skulle kunna slå ner honom så skulle det i alla fall räknas som förlust. Boxarns överlägsenhet i vikt gjorde det mer än tveksamt om man verkligen skulle söka sig in på kroppen på honom för att få ner honom på marken (det som bara Fyrtornet med lätthet skulle ha klarat av).

Alltså gällde det att först skrämma honom och sen slå honom i ansiktet. Det dög inte med att slå honom i ögat, en sån smäll skulle han snabbt skaka av sig. Näsblod måste det bli. Men för att kunna slå av näsbenet på en kille som är van att gardera ansiktet så måste det till mycket rädsla för att få bort den intränade reflexen att gardera sig. Man kan inte boxas med en boxare men man kan skrämma honom så att han nästan skiter på sig och sen slå av hans näsben.

Learn languages from TV shows, movies, news, articles and more! Try LingQ for FREE

Kapitel 2 : Läroverkets gråa tunga... (3) |the school’s|| Kapitel 2 : Die graue Zunge der Schule... (3) Chapter 2 : The gray tongue of the school... (3)

Men för det första var det inte frågan om att skada lillbrorsan så mycket som möjligt, det var bara frågan om att se till så att lillbrorsan inte upprepade det där utpressningsförsöket. |||||||issue|||||||||||||||||||||repeated|||blackmail attempt But first of all, it was not a question of hurting the little brother as much as possible, it was only a question of making sure that the little brother did not repeat that blackmail attempt. För det andra så skulle farsan bli vild och svår under alla förhållanden. ||||||||||||circumstances For the second point, dad would get wild and difficult under any circumstances. Det vore dumt om lillbrorsan blödde när farsan kom inrusande. ||stupid|||was bleeding||||rushing in It would be stupid if little brother bled when dad came rushing in.

Snabbt slog han två örfilar och en knytnäve i magen på lillbrorsan som tappade luften tillräckligt länge för att han skulle kunna släcka ljuset och krypa ner i sin säng innan tjutet kom. Quickly|struck|||slaps|||||the stomach||||||long enough|||||||turn off|||crawl into bed||||||the scream| Quickly, he slapped little brother twice and punched him in the stomach, making him lose his breath long enough for him to turn off the light and crawl into bed before the yelling started.

Det var en dubbel fördel att ligga under täcket när farsan kom inrusande. |||double|double advantage||||||||bursting in It was a double advantage to be under the covers when dad came rushing in. Dels såg det inte ut som om det varit något allvarligt slagsmål och dels kanske farsan bara slog rakt över täcket utan att sikta. ||||||||||serious|fight||||||||||||aiming Partly it didn't look like there had been any serious fight, and partly maybe dad just hit straight over the blanket without aiming. Ibland på kvällarna när farsan var full var det inte så noga hur slagen träffade. ||the evenings|||||||||||| Sometimes in the evenings when dad was drunk, it didn't matter how the punches landed.

Men hans förhoppningar var helt fel. ||hopes||| But his hopes were completely wrong. Det hördes redan på farsans steg. It was already heard in dad's footsteps. Farsan kom inte rusande, han kom sakta gående och satte ner hälarna i golvet så att stegen skulle höras tungt. |||rushing in||||walking slowly|and|||his heels|||||the steps||be heard| Dad didn't come rushing, he came walking slowly and planted his heels in the floor so that the steps would be heard heavily. Då frös Erik av rädsla. ||||fear Then Erik froze in fear. Han anade vad som kunde hända. |sensed|||| He sensed what could happen.

När farsan stod i dörren och vred om ljusknappen var han stel i ansiktet och hade munnen sammandragen på det där särskilda sättet. ||||||||light switch|||stiff||||||drawn up||||special|that particular way When dad stood at the door and turned the light switch, he was stiff in the face and had his mouth pressed together in that particular way. I högerhanden dinglade hundpiskan. |right hand|dangled| In his right hand, the dog whip dangled.

Hundpiskan var av flätat läder, tjock i handtaget och tunn längst ut där den slutade med en liten clip av metall som kunde kopplas till ett hundhalsband. |||braided|leather|||the handle||thin|||||||||metal clasp||metal|||attached to|||dog collar The dog whip was made of braided leather, thick at the handle and thin at the end where it finished with a small metal clip that could be attached to a dog collar. Det var den där metallclipen som slet sönder huden. ||||metal clip||tore|| It was that metal clip that tore the skin apart.

Farsan bar ömt och försiktigt ut lillbrorsan. |carried|tenderly|||| Dad carried little brother out tenderly and carefully. Sen stängde han dörren och låste den, tog ut nyckeln och stoppade den i bröstfickan. |||||locked it||||the key||put|||breast pocket Then he closed the door and locked it, took out the key and put it in his chest pocket.

– Nej snälla, jag menade inte... det är inte som du tror... snyftade han när farsan demonstrativt sakta närmade sig sängen. |please||meant||||||||||||deliberately|slowly|||the bed – No please, I didn't mean to... it's not like you think... he sobbed as his dad demonstratively slowly approached the bed. Han visste att det inte skulle tjäna någonting till att be. ||||||do any good|||| He knew that it wouldn't do any good to pray. Förtvivlat började han famla efter den blå elden mitt inne i sitt virvlande medvetande, men det var försent. Desperately|||grope for||||blue flame|||||whirling|consciousness|||| Desperately, he began to fumble for the blue fire deep inside his swirling consciousness, but it was too late. Åtminstone inte ansiktet, tänkte han när farsan sakta drog undan täcket. At least|||||||||| At least not the face, he thought as dad slowly pulled away the blanket. Åtminstone inte ansiktet, det läks inte på flera veckor, inte ansiktet, i skolan... ||||heals||||weeks|||| At least not the face, it doesn't heal for weeks, not the face, at school...

– Snälla, akta ansiktet, grät han samtidigt som han vände sig om i sängen och tryckte händerna mot kinderna och borrade ner ansiktet i kudden. |watch out|||||||turned around||||||pressed|||the cheeks||buried|||| - Please watch your face," he cried as he turned over in bed and pressed his hands to his cheeks and buried his face in the pillow.

Det första rappet träffade rakt över korsryggen. ||The first lash||||lower back The first rap hit right over the lower back. Han hann tänka att farsan träffat precis och alltså var fasansfullt nykter. |||||met|||||terribly|sober He had time to think that his father had just met and was therefore terribly sober. Det andra rappet träffade nästan på samma plats och när han förstod att piskan skulle få vandra uppåt centimeter för centimeter försvann den flämtande blå lågan och han skrek. ||whip|||||||||||the whip|||move up|||||disappeared||gasping||blue flame||| The second rap hit almost in the same place and when he realized that the whip would have to travel upwards centimeter by centimeter, the panting blue flame disappeared and he screamed.

Han tänkte inte längre, han skrek för varje rapp. |was thinking||||||| He was no longer thinking, he was screaming with every rap. Det var som om varje rapp blev en elektrisk stöt genom huvudet från tinning till tinning. ||||||||electric shock|electric shock||||temple to temple||temple It was as if each rap was an electric shock through the head from temple to temple. Efter att korsryggen var färdigslagen började farsan sikta på vänster skinka. ||lower back||fully beaten|began to|||||left buttock After the lower back was finished, Dad started aiming for the left buttock.

Erik hade börjat vrida sig under slagen som inte längre träffade med avsedd precision. |||||||||||with|intended|intended accuracy Erik had begun to writhe under the blows that no longer hit with the intended precision. Han försökte skydda sig med händerna men då måttade farsan mot ansiktet och när han då täckte ansiktet med händerna så slog farsan mot kroppen. ||protect||||||aimed at||||||||covered|face||the hands||hit|the dad||torso He tried to protect himself with his hands but then his father measured his face and when he covered his face with his hands, his father hit his body.

Gråten var röd och förnedrande. The crying||red||humiliating The crying was red and humiliating. Det var precis raka motsatsen till den blåa elden. ||||the opposite|||| It was the exact opposite of the blue flame. Gråten var flammande vild och tog över medvetandet och förstärkte smärtan så mycket att medvetandet någonstans gjorde halt; det var det undermedvetnas okontrollerade försök till lindring. The crying||flaming|wild||||the mind||intensified|the pain||||consciousness|somewhere||came to a stop||||subconscious's|uncontrolled|||relief The crying was flaming wild and took over consciousness, amplifying the pain so much that consciousness somewhere came to a halt; it was the subconscious's uncontrollable attempt at relief. Men han grät också för att han grät; för att han inte kunde stå emot den förbannade satans gubbjäveln med den blodiga vinande hundpiskan. ||cried out|||||cried||||||stand|||damned|devil|old bastard|||bloody|howling|dog whip But he was also crying because he was crying; because he couldn't stand up to the bloody old bastard with the bloody winding dog whip.

På något sätt tog det slut. ||way||| Somehow it ended. Mitt inne i smärtan var det som om det aldrig kunde ta slut, som om det aldrig skulle kunna finnas lindring, som man föreställer sig helvetet. |inside||the pain||||||||||||||||exist|relief|||imagines||hell In the midst of the pain, it was as if it could never end, as if there could never be relief, as one imagines hell. Men ändå tog det på något sätt slut. ||||||in some way| But still, in some way, it came to an end.

Först märkte han tystnaden. First|noticed||the silence First, he noticed the silence. För när hans lungor skälvde till i en sista kramp av snyftning så att han plötsligt kunde andas lugnt igen var det tyst. |||lungs|trembled|||||spasm||sobbing||||suddenly||breathe|calmly||||silent For when his lungs shook in a final spasm of sobbing so that he could suddenly breathe calmly again, it was silent. Över korsryggen, skinkorna och baksidan av låren glödde det. ||the buttocks||the back||the thighs|glowed| Over the lower back, the buttocks, and the backs of the thighs it glowed. Han visste att han under alla förhållanden var strimmig. ||||||circumstances||striped He knew that he was striped under all circumstances. Piskan träffade alltid tillräckligt hårt för att det skulle bli en röd strimma för varje slag. The whip|hit||enough|hard|||||||red|stripe|||strike The whip always hit hard enough to leave a red stripe for every blow. Huden höjde sig över en röd strimma blod. The skin rose over a red stripe of blood. Om det inte gick hål så gick blodet tillbaks in i kroppen och lämnade en blågrön rand som skulle sitta kvar i flera veckor. |||||||the blood|back|||body||||blue-green|stripe|||stay remain|||several| If there was no hole, the blood went back into the body and left a blue-green streak that would remain for several weeks.

Inne i tystnaden kände han med handen över ryggen och baken. ||the silence|felt|||the hand|||| Inside the silence, he felt with his hand over the back and butt. Han blev våt och kladdig. ||wet||He became wet and sticky. He became wet and sticky. Det var blod från de ställen där metallclipen rivit upp huden. |||||places||metal clip|torn||the skin It was blood from the places where the metal clips had ripped the skin. Metal klipslerin deriyi yırttığı yerde kan vardı. Det skulle bli sår med avlånga variga skorpor, sårskorpor som var stora och skrovliga och bultande och lätt sprack upp när man rörde sig hastigt. |||wounds||elongated|pus-filled|scabs|scabs|||||rough||throbbing|||broke open||||moved||suddenly There would be ulcers with elongated warty scabs, scabs that were large and rough and throbbing and easily burst open when you moved quickly. Uzun siğil kabuklu ülserler, büyük, sert, zonklayıcı ve hızlı hareket ettiğinizde kolayca patlayıp açılan kabuklar olurdu.

Som han efteråt mindes det, fast osäker, så kom modern in med en skål med ljummet vatten och en linnetrasa. ||afterwards|remembered it||but|uncertain|||mother||||bowl||lukewarm||||linen cloth As he remembered it afterwards, though unsure, his mother came in with a bowl of lukewarm water and a linen cloth. Hon sa ingenting, eller han mindes inte att hon skulle ha sagt någonting. |||||remembered||||||said| She said nothing, or he did not remember her having said anything. Möjligen grät hon, möjligen kände han salt från hennes tårar i ett av de öppna såren. |||possibly|||salt|||tears|||||open|wounds Perhaps she cried, perhaps he felt salt from her tears in one of the open wounds. Men det kunde vara en dröm som kom sig av den begynnande febern. |||||||||||beginning|the fever But it could be a dream caused by the beginning fever. Det kändes som vacker pianomusik långt borta. |felt|||piano music|| It felt like beautiful piano music far away.

Han var fjorton år och slogs alltmera sällan. ||||||increasingly| He was fourteen years old and fought less and less often. Det berodde på två saker. |depended on||| This was due to two things.

Dels var han ledare för gänget och kunde alltså inte slåss litegrand. |||leader||the gang|||||fight a bit|a little bit Partly he was the leader of the gang and therefore could not fight a little. För om nu någon i parallellklassen inte ville betala sin skuld till gänget så var det bara lite stryk som krävdes, inte mycket stryk. |||||parallel class|||pay||debt||the group||||||a little beating||was needed|||beating For if someone in the parallel class did not want to pay their debt to the gang, it only required a little beating, not much beating. Och då var det bättre om han skickade Göran eller Fyrtornet eller någon annan i gänget. |||||||sent|||||||| And then it was better if he sent Göran or Fyrtornet or someone else in the gang. För om han själv skulle slåss så måste det vara viktigt. For if he himself were to fight, it had to be important. Om någon inte betalat efter andra varningen till exempel. ||||||warning||for example If someone hasn't paid after the second warning, for example. Då måste han själv gå över skolgården, med gänget några steg bakom, tills den som inte betalat försent upptäckte vad som höll på att hända och försökte springa sin väg vilket alltid var omöjligt. |||||||||||||||||||||||||||run||||||impossible Then he had to walk across the schoolyard himself, with the gang a few steps behind, until the one who hadn't paid in time noticed what was happening and tried to run away which was always impossible. Gänget väntade nämligen alltid till rätt tillfälle när det gick att skära av skolgården i en diagonal så att vägen spärrades mot båda utgångarna samtidigt. |waited||||||||||cut across|off|schoolyard|||diagonal line||||blocked off|||exits| The gang always waited for the right moment when it was possible to cut across the schoolyard diagonally so that the way was blocked to both exits at the same time. Sen var det bara kattens lek med råttan innan den skyldige var infångad nere i hörnet mot två höga husväggar utan möjlighet att komma undan. ||||the cat's|play||the rat|before||guilty party||captured|down||the corner|||high|house walls|||||escape Then it was just the cat's play with the mouse before the culprit was caught down in the corner against two tall walls with no way to escape.

Han kände inte längre någon glädje eller triumf i sådana lägen. |||||||triumph||such|situations He no longer felt any joy or triumph in such situations. Han tyckte mest synd om dom som måste få stryk. |||felt sorry|||||| He mostly felt sorry for those who had to be beaten. Och det var det andra skälet, det han inte berättade för gänget, till att han slogs mindre och mindre. |||||reason||||||||||||| And that was the second reason, the one he didn't tell the gang, for why he fought less and less.

Men det var ju inte så svårt att inse att om en slapp betala så skulle andra försöka samma sak och om många på en gång skulle försöka slippa så skulle systemet rasa ihop som ett korthus och då skulle gänget inte kunna äta vetelängder och gå på grillbar på frukostrasterna i stället för att äta skolmaten. ||||||||realize||||got|pay|||||the same||||||||||avoid paying|||the system|collapse||||card house||||the gang||||wheat loaves||||grill bar||breakfast breaks||||||school food But it wasn't so hard to realize that if one didn't have to pay, others would try the same thing, and if many at once would try to avoid it, the system would collapse like a house of cards, and then the gang wouldn't be able to eat long buns and go to the grill bar during breakfast breaks instead of eating the school food. Pengarna behövdes för sammanhållningen. |||the cohesion The money was needed for cohesion.

Alltså slog han inte för att skada i sådana lägen. So||||||||| So he didn't hit to hurt in such situations. Hellre örfilar än näsblod, möjligen ett blått öga. Rather|slap in the face||nosebleed|||blue| Better slaps than a nosebleed, possibly a black eye. Ett blått öga var ganska effektivt. |blue||||quite effective A black eye was quite effective. Det var lätt att slå en vänster- eller högerkrok mot antingen den punkt där ögonbrynet slutar eller mot den benkant där ögonhålan börjar. ||||||||right hook||either||point||eyebrow|ends||||brow ridge||eye socket|begins It was easy to throw a left or right hook to either the point where the eyebrow ends or to the bony edge where the eye socket begins. En sådan märkning var bara ett slag och det blåa ögat var till för att skrämma dom andra. ||marking||||blow|||||||||scare|| Such a marking was just a blow and the blue eye was meant to scare the others.

Men den som vägrat måste skrämmas själv också. |||refused||scare|| But those who refused had to be scared themselves as well. Fast till det behövdes inte särskilt mycket våld. |||||particularly||violence However, not much violence was needed for that. Örfilar var egentligen alldeles tillräckligt eftersom det var förnedrande för den som fick ta emot örfilarna utan att våga slå igen samtidigt som den örfilade hela tiden måste vara rädd att det plötsligt skulle bli stryk på allvar. slaps||||||||humiliating|||||||slaps|||dare to|||at the same time|||slapped||||||||||||| Slaps were really quite enough because it was humiliating for the person receiving the slaps without daring to fight back, while the person being slapped had to be constantly afraid that they would suddenly be seriously beaten. Var och en som står på knä och gråter och får örfilar i ansiktet och lovar att betala har rädslan som ett stort hål i sitt inre. ||||||||crying|||slaps|the|||promises||||fear|||||||inner self Anyone who kneels and cries and gets slapped in the face and promises to pay has fear as a big hole in their mind. Inte smärtan utan rädslan. |the pain|| Not the pain but the fear.

Det var alltid rädslan som var det avgörande och det visste Erik mycket väl. |||||||decisive factor||||||very well It was always the fear that was the decisive factor, and Erik knew that very well. Det var som om dom allra flesta människor av någon egendomlig anledning saknade försvar just på den punkten. ||||||||||strange|reason|lacked|defense justification||||point It was as if most people, for some peculiar reason, lacked defense just at that point. Dom kunde vara stora och starka och ha alla förutsättningar att försvara sig, men rädslan förlamade dom. |||||||||conditions||defend themselves|||fear|paralyzed them| They could be big and strong and have all the means to defend themselves, but fear paralyzed them.

En av killarna ett par klasser högre upp hade tränat boxning i boxningsklubben Örnen ett par år. ||the boys|||classes|higher up|||trained|boxing||boxing club|the Eagle||| One of the boys a couple of classes higher up had trained boxing at the boxing club Örnen for a couple of years. Han ansågs lovande, sas det, och i Läroverket kallades han allmänt för Boxarn. |was considered|promising|it was said|||||called||generally||The Boxer He was considered promising, it was said, and at the School he was commonly referred to as The Boxer. Han hade visst gått till final i Stockholms juniormästerskap. ||apparently|gone||finals||Stockholm's|junior championship He had apparently reached the final of the Stockholm Junior Championships.

Eftersom Boxarn var skyldig gänget mer pengar än han hade eller hade lust att betala var det hela oundvikligt. Since|||owed|the gang||||||||desire||||||inevitable Since Boxarn owed the gang more money than he had or wanted to pay, it was inevitable. Boxarn çeteye sahip olduğundan ya da ödemek istediğinden daha fazla para borçlu olduğundan, bu kaçınılmazdı. Och hans klasskamrater hade naturligtvis hetsat honom med frågan om han skulle klara av Fyrtornet eller Erik. ||classmates||of course|taunted|||the question||||succeed at|||| And his classmates had of course teased him with the question of whether he would manage the Lighthouse or Erik. Ve tabii ki sınıf arkadaşları Deniz Feneri'ne mi yoksa Erik'e mi gideceği sorusuyla onu kışkırtmışlardı. Det hela pågick ett slag ungefär söm de ständiga diskussionerna om vem som skulle vinna i en fajt mellan världens bästa boxare och världens bästa brottare. ||||||like||constant|the discussions|||||win|||fight||the world's||boxers||the world's||wrestler It was all going on for a while like the constant discussions about who would win in a fight between the world's best boxer and the world's best wrestler. Her şey, dünyanın en iyi boksörleri ile dünyanın en iyi güreşçileri arasındaki bir dövüşte kimin kazanacağına dair sürekli tartışmalar gibi bir süre devam etti. Och så spred sig ryktet om att Boxarn inte tänkte betala. ||spread||the rumor|||the Boxer|||pay up And then the rumor spread that the Boxer didn’t intend to pay. Alltså måste han ha stryk. ||||beaten up So he must be beaten.

Gänget satt på grillbaren och vägde olika möjligheter. |||the grill bar||weighed|| The gang was sitting at the grill bar weighing different options. Det enklaste var ju att ta killen flera på en gång. |easiest|||||the guy|||| The simplest thing was to take the guy several at once.

Erik förkastade förslaget. ||the proposal Erik rejected the proposal. Det skulle bara leda till fortsatt snack på skolgården. This would only lead to further chatter in the schoolyard. Det skulle bli ett evigt ältande om att det var fegt att gå på flera mot en och att Boxarn i alla fall var bäst eftersom gänget var tvungna att vara flera på en gång. ||||eternal|harping on|||||cowardly|||||||||the boxer|||||||the gang||forced to|||||| There would be an endless argument that it was cowardly to go several against one and that Boxarn was at least the best because the group had to be several at once. Bire karşı birkaç kişi olmanın korkakça olduğu ve Boxarn'ın en azından en iyisi olduğu, çünkü grubun aynı anda birkaç kişi olması gerektiği konusunda sonsuz bir tartışma olurdu.

Hur klår man upp en boxare? |defeat|||| How do you knock out a boxer? En sak är i alla fall klar. One thing is clear, at least. Det som är boxarens styrka är hans teknik med nävarna. |||the boxer's||||technique||fists What makes the boxer strong is his technique with his fists. Han kan både gardera sig och slå tillbaks och han kan slå serier för att följa upp en bra träff. |||guard|||hit|back||||hit|combinations|||follow up||||good hit He can both defend and hit back and he can hit series to follow up a good hit. Men hans teknik är också hans svaghet eftersom han är intränad på att bara använda slag med händerna. ||technique||||weakness||||trained|||||punch||hands But his technique is also his weakness because he is trained to only use punches with his hands. Man kan sparka ner honom. ||kick|| You can kick him down. Eller man kan gå in på livet på honom och få ner honom på marken. ||||||||||||||the ground Or you can go in close and take him down to the ground.

– Okey, sa Erik medan han spritsade ett tunt rutmönster ketchup över den flottiga pommes friten, du får ta honom, Fyrtornet. Okay|||while||piped||thin|grid pattern|ketchup|||greasy|fries|the fries||||| - Okay, said Erik as he spread a thin grid of ketchup over the greasy fries, you can have him, Lighthouse Tower. Passar dej perfekt, in på livet på honom och ner på marken med honom och sen det gamla vanliga. suits|you||||||||||ground||him||||old routine|usual It suits you perfectly, into his life and down to earth with him and then the usual. Inga problem. |no problem No problem.

– Nää men varför just jag, tvekade Fyrtornet, jag tycker det är bättre att vi tar honom ordentligt flera stycken men klår honom lite mer än vanligt. no way|||||hesitated|||||||||||properly||pieces||beats up|||||than usual – No, but why just me, the Lighthouse hesitated, I think it's better if we take him properly in several pieces but beat him a little more than usual. Så blir det inge mer snack om saken. |||no||||the matter Then there will be no more talking about it.

Erik suckade och tuggade ett slag på grillkorven medan de andra satt tysta och väntade. |sighed||chewed||a while||grilled sausage||||sat|quiet||were waiting Erik sighed and took a bite of the sausage while the others sat quietly waiting. Fyrtornet var rädd, denna egendomliga rädsla fanns till och med hos Fyrtornet inför en motståndare han skulle slå med lätthet. ||||strange|fear|was||||in the case of||||opponent|||defeat||ease The Lighthouse Tower was afraid, this peculiar fear even existed in the Lighthouse Tower of an opponent he would beat with ease.

Men om Fyrtornet nu var rädd så avgjorde det saken antingen dom andra förstod att han var rädd eller inte. |||||||decided it||the matter|either|they|||||||| But if the Lighthouse Tower was afraid, it made the difference whether the others understood that he was afraid or not. Det skulle gå att tvinga honom, men den som är rädd förlorar alltid och om Fyrtornet fick stryk så blev allting etter värre efteråt. ||||force him||||||afraid|loses||||||beating|||everything|even worse|| It would be possible to force him, but those who are afraid always lose, and if the Lighthouse Tower was beaten, everything was worse afterwards.

– Okey, sa Erik, då får jag ta killen själv. okay|||||||guy| – Okay, said Erik, then I'll take the guy myself. Men ni ska vara med och titta på hela högen. |||||||||the pile But you should be there to watch the whole pile.

– Ifall det går lite taskigt för dej så ska vi...? ||||"badly"||you||| – If things go a bit rough for you then we...?

– Det går inte taskigt för mej. |||badly||me – It's not going badly for me. Jag vinner alltid, kom nu så ska vi ta honom innan frukostrasten är slut. |||||||||||breakfast break|| I always win, come on let's take him before the breakfast break is over.

På vägen tillbaks mot skolgården gick han igenom sin plan. |||||||||plan On the way back to the schoolyard, he went through his plan. Det hela byggde på att ta fram den rädsla som måste finnas någonstans hos Boxarn. ||||||||||||somewhere|| It was all based on bringing out the fear that must exist somewhere in the Boxer. Hade inte också Boxarn haft den där rädslan så hade han kommit sättandes över skolgården för länge sen, så mycket som dom snackat om det i hans klass. ||||||||||||coming running||schoolyard|||||||they|talked about|||||class Hätte Boxarn nicht auch diese Angst gehabt, wäre er längst über den Schulhof gesessen, so viel man in seiner Klasse darüber geredet hat. If Boxarn hadn't also had that fear, he would have come running across the schoolyard a long time ago, as much as they talked about it in his class. Boxarn'ın da böyle bir korkusu olmasaydı, sınıfta konuşulduğu kadarıyla, uzun zaman önce okul bahçesinden koşarak geçerdi.

Men det gick inte att misshandla Boxarn med vilka tjuvknep som helst. |||||abuse|The Boxer|||dirty tricks||any But it wasn't possible to beat up Boxarn with just any old tricks. Ancak Boxarn'ı herhangi bir eski numarayla yenmek mümkün değildi. Han måste slå Boxarn med knytnäven på ett sätt som åtminstone påminde om boxning. |||||fist|||||at least|reminded||boxing He had to hit the Boxer with his fist in a way that was at least reminiscent of boxing. Boksöre yumruğuyla en azından boksu andıran bir şekilde vurmak zorundaydı. Allt annat skulle leda till snack. |||||talk Anything else would lead to talk. Och det måste gå fort. And it has to be fast.

Boxarn var större än han själv, hade längre räckvidd och var dessutom boxare så något långvarigt slagsmål i boxningsstil kunde det inte bli frågan om. the boxer||bigger||||||||||boxer|||long-lasting|fight||boxing style|||||the question| The boxer was bigger than he was, had a longer reach and was also a boxer, so a prolonged boxing-style fight was out of the question. Det skulle leda till att han själv skulle se för jävlig ut i ansiktet efter en stund och även om Boxarn inte skulle kunna slå ner honom så skulle det i alla fall räknas som förlust. ||||||||||damn|||||||||||||||||||||||count||loss It would lead to him looking pretty damn bad in the face after a while, and even if the Boxer couldn't knock him down, it would still count as a loss. Boxarns överlägsenhet i vikt gjorde det mer än tveksamt om man verkligen skulle söka sig in på kroppen på honom för att få ner honom på marken (det som bara Fyrtornet med lätthet skulle ha klarat av). The boxer’s|superiority||||||||||||take||||||||||||||||||||||| The boxer's superiority in weight made it more than questionable whether one should really try to go for his body to take him down to the ground (something only the Lighthouse would have easily managed).

Alltså gällde det att först skrämma honom och sen slå honom i ansiktet. So it was about scaring him first and then hitting him in the face. Det dög inte med att slå honom i ögat, en sån smäll skulle han snabbt skaka av sig. |wasn't enough||||hit|||||such|bang||||shake|| It wasn’t enough to hit him in the eye; such a blow he would quickly shake off. Näsblod måste det bli. It must be a nosebleed. Men för att kunna slå av näsbenet på en kille som är van att gardera ansiktet så måste det till mycket rädsla för att få bort den intränade reflexen att gardera sig. ||||||nasal bone|||guy|||used to||guard|the face||||||fear||||||trained reflex|reflex||protects his face| But in order to break the nasal bone of a guy who is used to guarding his face, there must be a lot of fear to get rid of the trained reflex to protect himself. Man kan inte boxas med en boxare men man kan skrämma honom så att han nästan skiter på sig och sen slå av hans näsben. |||box|||boxer||||scare||||||shits|||||hit|||nose bone You can't box with a boxer, but you can scare him so that he almost shits himself and then break his nasal bone.