×

We gebruiken cookies om LingQ beter te maken. Als u de website bezoekt, gaat u akkoord met onze cookiebeleid.


image

"Ondskan" Jan Guillous, Kapitel 22 : Andra kvällen kysste...

Kapitel 22 : Andra kvällen kysste...

Andra kvällen kysste hon honom. Han lutade sig fram mot henne när de gått långt bort från de andra för att, sa han åtminstone, lukta på hennes kinder, denna doft av liljekonvalj som skulle förfölja honom genom åren, som länge skulle innebära det sköna, som senare skulle bli någonting man visste var mycket billig eau de cologne och som långt senare skulle sjunka undan i minnet till bara ett litet korn av oförstörbar astral materia; denna doft som var anledningen eller ursäkten när han lutade sig fram mot hennes kind och hon sakta höjde sina händer och la de utsträckta handflatorna mot hans kinder så att hon försiktigt kunde dra honom intill sig och kyssa honom.

Hans förälskelse var lika självklart oemotståndlig som vattenforsarna efter att dammen längst upp utefter floden brustit.

Men till en början kunde han inte förstå varför hon hade gått efter honom den där kvällen. Han hade sett henne ibland genom serveringsdörrarnas runda fönster, jo, och kanske hade han sett att hon betraktat honom och visst hade han sneglat på henne, men i alla fall?

Hon berättade om den andra världen på Stjärnsberg, om mässen där alla talade finska på kvällarna, om hur dom hade legat till ibland långt in på nätterna och talat om Stjärnsberg som en plats för dom vita, för sådana som skulle växa upp till förtryckare, till klassfienden kort sagt. Hur dom ändå av olika skäl gick ut på kvällarna och lät sig uppvaktas av dom rika pojkarna – med de mest skiftande motiv – dessa rika pojkar som hade mer i veckopeng än vad dom tjänade på två veckor. Det fanns ju dom, som en hon kände som också kom från Savolaks, som tänkte sig att man skulle kunna gifta sig rikt. Förstod han inte förresten, att det var därför det var så förbjudet att besöka Mässen nattetid? Men så fanns det också dom som hon själv som aldrig skulle kunna tänka sig att ge sig åt någon från klassfienden.

Det fanns något ljuvt skrämmande i hennes klara direkta sätt att tala om fienden, även om hon tänkte på fienden på ett annat sätt än vad han själv gjorde. Kunde man hata människor bara för att dom hade gott om pengar?

Ja möjligen om man kom från Savolaks och tjänade 125 kronor i veckan och inte fick vara med i någon fackförening.

– Men i så fall är ju jag också...? undrade han orolig för att ha väckt frågan men samtidigt oemotståndligt nyfiken.

– Nej int är du sån, svarade hon kort, jag såg dej nog re'n första gången du var i rutan. Det var härligt att skåda. Och sen i förra veckan, du vet.

– Hur visste du att det var jag?

– Vem satan skulle det annars vara?

Hon förde honom allt längre bort på sin egen stig. Som ett förtrollat väsen, tänkte han euforisk, som ett väsen från sagorna; hennes klingande språk, hennes fullkomligt självklara begäran att han skulle fortsätta att ge rådisarna vad dom tålde och mer – kunde en flicka vara sådan? Hennes eget hemlighetsfulla land var landet Savolaks där rätt och fel kunde skiljas lika enkelt som svart och vitt; där den som var som en rådis måste ha kompanistryk och också skulle få det av Mikko och hennes andra bröder.

Och hennes svaga lukt av liljekonvalj i vinternatten, hennes alldeles rena ansikte och mjuka kropp, hennes händer som tog i honom som om allt det som var svårt eller i efterhand brukade bli historier på ett språk ungefär som i hemvärnet inte var det minsta svårt; allt detta som häftigt drog honom allt längre in i förälskelsen.

Hon jobbade fyra kvällar och var ledig fyra kvällar i en ständig krets utan lördag eller söndag.

När hennes nästa cykel av fyra kvällars arbete började gick Erik ut till sin gömda mössa i skogen. Den var insnöad, det fanns inga spår i närheten, ingen hade förföljt honom. Han gick genom skogen, förbi platsen där de sett en rödvingetrast förra våren (dessa platser i skogarna runt omkring som han och Pierre lärt sig så väl) så att han kom ner mitt på vägen och varken kom från skolans håll eller från kioskens håll.

Så närmade han sig den första gruppen av rökande och pratande i mörkret. Han saktade in på stegen den sista biten innan dom skulle upptäcka mössan med de tre hålen. Nej, där fanns ingen han letade efter. Dom tystnade när han gick förbi.

När han kommit ett stycke bort skyndade han på stegen så att ingen skulle hinna springa på stigen vid sidan av stora vägen för att varna dom som kunde finnas längre nedåt; han skymtade redan några cigarrettglöder där borta.

Men ingen tycktes vilja följa efter honom. Han stannade och lyssnade. Nej, ingen rörde sig på stigen inne i skogen. Det var tio dagar sen sist och dom var fortfarande bara tio rådsmedlemmar. Två var på sjukhus.

Snart var han så nära nästa grupp att han kunde börja lyssna på rösterna. Han gick några steg till, stannade och lyssnade. Ännu några steg. Det var halvklart och då och då skymdes månen helt av moln, ibland blev det plötsligt oberäkneligt ljust. Han gick ännu lite närmare och lyssnade. Molnen täckte månen, dom kunde nog inte se honom än.

Jo, det var inte längre någon tvekan. En av rösterna var Blinkfyren. Det såg ut att vara fem eller sex till. Två kvinnoröster. Då var dom tre eller fyra tillsammans med Blinkfyren, då hängde mycket på vilka dom var. Det var inte bra att vänta längre, dom som sett honom gå högre uppåt vägen hade kunnat springa efter hjälp. Nu gällde det bara att gå rakt fram till dom där borta och sen avgöra om han skulle springa förbi dom eller stanna.

Han gick fram och stannade på fem meter. Det var Blinkfyren. Sällskapet var två andra killar i tredje ring som nog skulle hålla sig undan och så två finskor.

Han väntade tills dom upptäckte honom och tystnade. Helst skulle han försöka avskilja Blinkfyren från dom andra.

– Vem är... kom fram här! kommenderade Blinkfyren med en röst som redan nu skar sig av rädsla.

Erik tog tre steg framåt och stannade och slog demonstrativt och ljudligt den ena behandskade knytnäven mot den andra. Sen tog han ytterligare ett långsamt steg framåt och ännu ett.

– Är det du Erik, svara din jävel, försök inte någonting här för då...

Blinkfyren tog ett par tveksamma steg bakåt, han var redan sågott som skild från gruppen. Erik följde mjukt efter framåt och då började Blinkfyren springa.

Erik gick förbi de andra och gav Blinkfyren ett försprång på femton meter innan han själv satte. fart. Han var snabbt ikapp och slängde ut ett ben så att Blinkfyren föll och hasade framåt flera meter på den hårda glatta isskorpan på vägen. Sen var han ikapp och satte sig med ett knä över vardera överarmen på viceprefekten.

Så lyssnade han och spanade nedåt vägen. Nej, ingen tycktes vara i omedelbar närhet i alla fall.

Blinkfyren kved och vred sig för att försöka komma loss.

– Inte näsan, pep han, snälla vi kan väl sluta fred i stället, inte näsan...

Erik såg sig om bakåt. Nej av någon anledning hade de andra inte följt efter – egendomligt, varför gjorde dom inte det? – men hade någon funnits i närheten så borde han ha märkt det och nu fick det inte gå åt så mycket mer tid.

– Inte näsan, snälla Erik, vi ska aldrig mer...

Erik tog ett stadigt tag med vänster hand runt halsen på Blinkfyren så att han fick huvudet stilla i rätt läge med gott stöd mot den hårda isgatan under.

Nu, Pierre, nu Pierre! tänkte han.

Och så slog han tre fyra, fem, sex gånger snett uppifrån med högerhanden knuten tills han var säker på att dom flesta framtänderna var borta.

Sen reste han sig och lyssnade. Fortfarande hördes ingenting annat än Blinkfyrens hulkanden. Långt borta en uggla, men ingenting annat.

Han betraktade Blinkfyren som låg framstupa med ansiktet ner i blodet och baken höjd uppåt som om han var mitt i en bönerit. Erik gick fram och lyfte högerbenet över honom och sparkade en gång, inte särskilt hårt, med klacken mot revbenen. Det var vad dom hade gjort med Pierre. Blinkfyren borde förstå innebörden.

Sen gick han. När han kommit så långt neråt vägen att det inte var troligt att det längre skulle finnas några grupper av rådisar eller andra började han springa. Han sprang in på en timmerväg som ledde i en vid cirkel tillbaks mot skolan. Vägen var väl uppkörd av böndernas traktorer, här skulle inte bli några spår att förfölja.

Han stannade vid en vedstapel och stoppade in mössan och, för säkerhets skull, handskarna. Det kunde finnas blod på handskarna. Sen tog han fram sin andra mössa och sprang vidare.

En halvtimme senare närmade han sig Cassiopeja från rakt motsatt håll. Självfallet väntade dom på honom. Han låtsades inte se rådisen från andra ring som stod och smög bakom en av almarna utanför entrén utan gick rakt in till mottagningskommittén på rummet.

Han log när han upptäckte att det lyste inne på rummet. Dom hade inte ens vett att vänta i mörkret.

Så ryckte han upp dörren och spelade överraskad när dom övermannade honom och trevade i fickorna och granskade hans mössa utan hål.

– Har det hänt nåt särskilt? undrade han med ett leende som han tränat inför spegeln de senaste morgnarna.

– Vi kommer att ta dej, det kan du ge dej fan på! väste Silverhielm och höjde handen som om han tänkte slå.

– Tänk dej noga för, sa Erik, tänk dej noga för innan du klipper till så att du inte gör något som du ångrar... slår en oskyldig man, menar jag.

Silverhielm tvekade med handen tillräckligt länge i luften för att Erik med ett ryck skulle kunna göra sig fri från greppen runt hans armar. Så gick han runt Silverhielm som stod kvar med armen halvt lyftad och satte sig ner på sin säng med benen uppdragna under sig.

– Nå? sa han. Är razzian färdig?

– I morgon ska vi slå dej gul och blå, morrade en av Silverhielms sekundanter.

Samtidigt öppnades dörren och rådisen som vaktat utanför klev in och sa att nä, han kom från andra hållet.

– Jag spricker av nyfikenhet, kan ni inte berätta vad som har hänt? undrade Erik och blinkade några gånger med ögonen i något som möjligen skulle ha kunnat påminna om Blinkfyren.

– Du vet nog, sa Silverhielm. Gustaf Dahlén. Dom har kört honom till Flen och du vet förbannat väl varför.

– Jasså Gustaf Dahlén har ramlat i vår trappa och fått näsan inslagen?

– Inte näsan, din...

– Jasså, jag trodde det brukade bli näsan.

– I morgon ska vi ta dej din jävel.

– Det tror jag inte, sa Erik och väntade lagom länge innan han fortsatte, det tror jag inte att ni ska.

– Nähä, och varför inte det i så fall? undrade en av sekundanterna.

– För det första därför att ni måste hitta den här nattlige marodören innan ni gör något överilat och för det andra...

ja nu är ni ju bara nio. Någon av er ska komma först och är det så att ni vill ha mej till det där med paragraf tretton till slut så tänk på att någon av er ska bli först och kanske kommer att se lite konstig ut på själva mogenhetsexamen. Som sagt. Om ni absolut ska slåss på blodigt allvar så förstår ni väl att jag inte tänker låta binda mej frivilligt för skållning en gång till. Någon av er ska vara först.

Dom hotade ett slag som situationen bjöd innan dom gick och slog igen dörren utan att ens ha vänt uppochned på rummet först.

Skulle dom gå på hotet? Det var mer än tveksamt. Egentligen kunde ett barn räkna ut att han aldrig skulle hinna skada någon särskilt allvarligt om dom sprang på honom alla på en gång. Men å andra sidan visste dom ju så lite om sådant våld som Erik använde sig av. Kanske trodde dom att det var samma sak att slå in näsbenet på någon som rörde sig i ett tumult som det var att slå på någon som låg stilla på marken.

Kanske fattade dom inte den stora skillnaden, kanske hade dom bara sett resultatet tre gånger och trodde att det faktiskt skulle kunna hända dom själva. Men var dom så fega? Ja kanske, även om det inte var troligt, kanske var dom det i alla fall eftersom dom bara var vana att slå småkillar som alls inte kunde försvara sig. Det skulle visa sig redan vid nästa middag. Kom dom så var det i stort sett bara att ge upp om han inte ville bli relegerad. För det återstod mer än tre månader tills inträdesbiljetten till framtiden var klar. Det gick ändå inte att bestämma sig helt.

Men dom kom inte. Av någon fullkomligt obegriplig anledning kom dom inte efter middagen nästa dag. Då var dom mer än lovligt korkade. I vart fall var det bäst att låta mössan med de tre hålen vara ett slag. Kanske var det klokaste att helt låta bli i fortsättningen.

Nästan ingenting hände de tre följande dagarna. Men någon hade med röd spritpenna och barnsligt runda bokstäver klottrat ”På dom igen Erik” på träpanelen i trappan upp till matsalen. Vaktmästaren kommenderades förstås fram för att tvätta bort de hädiska orden, men den svagt röda fläcken som ändå återstod fungerade ungefär som märkena på de dörrar där Pierre och Erik en natt målat stora röda A:n för angivare.

Och en kväll kom sju av rådisarna plötsligt ner i gymnastiksalen när Erik höll på med sin styrketräning. Så länge dom stod kvar borta i dörren i andra änden av salen och stirrade på honom fortsatte han sitt program. Men när dom till slut närmade sig reste han på sig och tog upp en lös stålstång som hörde till en kort skivstång. Han stod i gymnastikbyxor med svetten rinnande utefter kroppen, med stången i ena handen och lutade sig mot väggen bakom.

Det var obegripligt hur de hade kunnat välja ett tillfälle när det fanns så fruktansvärda vapen i närheten. Dom gick utan att säga ett ord. Var det bara en sorts psykologisk krigföring? Visste dom så lite om människans rädsla att dom inte förstod att det dom just sett, Erik med det fruktansvärda vapnet i handen, bara kunde fungera så att var och en för sig, utan att låtsas om för dom andra, skulle känna sig ännu mera rädd i fortsättningen.

Och dagen efter kom de två första rådisarna tillbaks från lasarettet i Flen med blånader som sträckte sig nerför kinderna ända till halsen och de hade näsorna paketerade i tejpade bandage. En av dom hade fått en silverskena i stället för näsben. På den andra hade det hela gått att lappa ihop med befintliga delar.

Det var inte lätt att omedelbart gissa hur deras återkomst skulle påverka stämningen. Det fanns ju två möjligheter. Antingen gurglande hatiska krav på hämnd eller också ännu mera tveksamhet.

På nätterna sov Erik med Bibeln inklämd mellan dörrknoppen och dörrposten och Pierres gamla bandyklubba lutad mot nattygsbordet.

Men dom kom aldrig. I stället sprang dom ute efter vägarna och letade efter Erik och när dom hittade Erik hade han aldrig mössan på sig. Den låg kvar i vedstapeln vid timmervägen.

Kapitel 22 : Andra kvällen kysste... Chapter 22 : Second evening kiss...

Andra kvällen kysste hon honom. The second night she kissed him. Han lutade sig fram mot henne när de gått långt bort från de andra för att, sa han åtminstone, lukta på hennes kinder, denna doft av liljekonvalj som skulle förfölja honom genom åren, som länge skulle innebära det sköna, som senare skulle bli någonting man visste var mycket billig eau de cologne och som långt senare skulle sjunka undan i minnet till bara ett litet korn av oförstörbar astral materia; denna doft som var anledningen eller ursäkten när han lutade sig fram mot hennes kind och hon sakta höjde sina händer och la de utsträckta handflatorna mot hans kinder så att hon försiktigt kunde dra honom intill sig och kyssa honom. |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||indestructible|astral = relating to the stars|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||| مال نحوها عندما كانوا بعيدين عن الآخرين ، كما قال ، ليشتم خديها ، رائحة زنبق الوادي التي ستطارده عبر السنين ، والتي من شأنها أن تدل على الجمال ، الذي سيصبح فيما بعد شيئًا عرف الإنسان أن ماء الكولونيا رخيص جدًا ، والذي سيغوص في الذاكرة لاحقًا إلى مجرد ذرة من مادة نجمية غير قابلة للتدمير ؛ كانت هذه الرائحة هي السبب أو العذر حيث انحنى إلى الأمام على خدها ورفعت يديها ببطء ووضعت كفيها الممدودتين على خديه حتى تتمكن من شدّه بلطف وتقبيله.

Hans förälskelse var lika självklart oemotståndlig som vattenforsarna efter att dammen längst upp utefter floden brustit. |||||||the waterfalls|||||||| كان من الواضح أن حبه لا يقاوم مثل منحدرات المياه بعد انفجار السد على قمة النهر. His infatuation was as obviously irresistible as the rapids after the dam at the top of the river broke.

Men till en början kunde han inte förstå varför hon hade gått efter honom den där kvällen. لكن في البداية لم يستطع أن يفهم لماذا تبعته في تلك الليلة. Han hade sett henne ibland genom serveringsdörrarnas runda fönster, jo, och kanske hade han sett att hon betraktat honom och visst hade han sneglat på henne, men i alla fall? ||||||serving doors||||||||||||||||||||||| لقد رآها أحيانًا من خلال النوافذ الدائرية لأبواب التقديم ، حسنًا ، وربما رآها تنظر إليه ، وبالتأكيد كان قد نظر إليها ، لكن على أي حال؟ He had seen her sometimes through the round windows of the restaurant doors, yes, and maybe he had seen her watching him and maybe he had glanced at her, but anyway?

Hon berättade om den andra världen på Stjärnsberg, om mässen där alla talade finska på kvällarna, om hur dom hade legat till ibland långt in på nätterna och talat om Stjärnsberg som en plats för dom vita, för sådana som skulle växa upp till förtryckare, till klassfienden kort sagt. ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||oppressors||class enemy|| تحدثت عن العالم الآخر في Stjärnsberg ، عن القداس الذي يتحدث فيه الجميع الفنلندية في المساء ، وكيف ظلوا مستيقظين أحيانًا حتى وقت متأخر من الليل وتحدثوا عن Stjärnsberg كمكان للبيض ، لأولئك الذين سيكبرون ليكونوا باختصار ، الظالمين للعدو الطبقي. Hur dom ändå av olika skäl gick ut på kvällarna och lät sig uppvaktas av dom rika pojkarna – med de mest skiftande motiv – dessa rika pojkar som hade mer i veckopeng än vad dom tjänade på två veckor. |||||||||||||was courted||||||||changing|||||||||weekly allowance||||||| كيف ، لأسباب مختلفة ، ما زالوا يخرجون في المساء ويسمحون لأنفسهم بالتودد من قبل الأولاد الأغنياء - بدوافع متنوعة - هؤلاء الأولاد الأغنياء الذين حصلوا على علاوة أسبوعية أكثر مما حصلوا عليه في أسبوعين. Det fanns ju dom, som en hon kände som också kom från Savolaks, som tänkte sig att man skulle kunna gifta sig rikt. بعد كل شيء ، كان هناك ، مثل شخص تعرفه ، جاء أيضًا من سافولاكس ، ممن اعتقدوا أنهم يستطيعون الزواج من الأغنياء. There were those, like one she knew who also came from Savolaks, who thought that you could marry rich. Förstod han inte förresten, att det var därför det var så förbjudet att besöka Mässen nattetid? بالمناسبة ، ألم يفهم أن هذا هو سبب منع زيارة المعرض ليلاً؟ Didn't he understand, by the way, that this was why it was so forbidden to visit Mässen at night? Men så fanns det också dom som hon själv som aldrig skulle kunna tänka sig att ge sig åt någon från klassfienden. ولكن بعد ذلك كان هناك أيضًا أولئك الذين لم يفكروا أبدًا في تسليم أنفسهم لشخص من العدو الطبقي.

Det fanns något ljuvt skrämmande i hennes klara direkta sätt att tala om fienden, även om hon tänkte på fienden på ett annat sätt än vad han själv gjorde. كان هناك شيء مرعب بشكل لطيف في أسلوبها الواضح المباشر في الحديث عن العدو ، رغم أنها كانت تفكر في العدو بطريقة مختلفة عما كان يفعل هو نفسه. There was something sweetly terrifying in her clear, direct way of talking about the enemy, even if she thought of the enemy in a different way than he did. Kunde man hata människor bara för att dom hade gott om pengar? هل يمكن أن تكره الناس فقط لأن لديهم الكثير من المال؟

Ja möjligen om man kom från Savolaks och tjänade 125 kronor i veckan och inte fick vara med i någon fackförening. نعم ، ربما إذا جئت من Savolaks وكسبت 125 كرونة أسبوعيًا ولم يُسمح لك بالانضمام إلى أي نقابة.

– Men i så fall är ju jag också...? - لكن في هذه الحالة ، أنا أيضًا ...؟ undrade han orolig för att ha väckt frågan men samtidigt oemotståndligt nyfiken. ||||||||||irresistibly| تساءل ، قلقًا لأنه طرح السؤال ولكن في نفس الوقت فضولي بشكل لا يقاوم. he wondered, worried about having raised the question but irresistibly curious at the same time.

– Nej int är du sån, svarade hon kort, jag såg dej nog re'n första gången du var i rutan. - لا ، أنت لست كذلك ، أجابت بعد قليل ، ربما رأيتك في المرة الأولى التي كنت فيها في الصندوق. - "No, you're not like that," she replied briefly, "I probably saw you the first time you were in the box. Det var härligt att skåda. كان من الجميل مشاهدتها. Och sen i förra veckan, du vet. ثم الأسبوع الماضي ، كما تعلم. And then last week, you know.

– Hur visste du att det var jag? - كيف عرفت أنه أنا؟

– Vem satan skulle det annars vara? - من سيكون غير ذلك بحق الجحيم؟

Hon förde honom allt längre bort på sin egen stig. لقد قادته إلى مسافة أبعد وأبعد في طريقها. Som ett förtrollat väsen, tänkte han euforisk, som ett väsen från sagorna; hennes klingande språk, hennes fullkomligt självklara begäran att han skulle fortsätta att ge rådisarna vad dom tålde och mer – kunde en flicka vara sådan? ||||||||||||||||||||||||||||could tolerate||||||| مثل مخلوق مسحور ، فكر بسعادة ، مثل مخلوق خرافية. لغتها الرنين ، طلبها الواضح تمامًا أن يستمر في إعطاء أعضاء المجلس ما يمكنهم تحمله وأكثر - هل يمكن أن تكون الفتاة هكذا؟ Hennes eget hemlighetsfulla land var landet Savolaks där rätt och fel kunde skiljas lika enkelt som svart och vitt; där den som var som en rådis måste ha kompanistryk och också skulle få det av Mikko och hennes andra bröder. كانت أرضها السرية هي أرض Savolaks حيث يمكن تمييز الصواب والخطأ بسهولة مثل الأسود والأبيض ؛ من كان مثل الفجل يجب أن يكون لديه خطوط الشركة وسيحصل عليها أيضًا من ميكو وإخوتها الآخرين. Her own secretive country was the land of Savolaks, where right and wrong could be distinguished as easily as black and white; where anyone who was like a raw ice cream had to have company pressure and would also get it from Mikko and her other brothers.

Och hennes svaga lukt av liljekonvalj i vinternatten, hennes alldeles rena ansikte och mjuka kropp, hennes händer som tog i honom som om allt det som var svårt eller i efterhand brukade bli historier på ett språk ungefär som i hemvärnet inte var det minsta svårt; allt detta som häftigt drog honom allt längre in i förälskelsen. ||||||||||||||||||||||||||||||afterwards|||||||||||||||||||||||||| ورائحتها الخافتة من زنبق الوادي في ليل الشتاء ، وجهها نظيف تمامًا وجسمها ناعم ، يداها التي أخذته كأن كل ما كان صعبًا أو بعد فوات الأوان كان يتحول إلى قصص بلغة شبيهة بلغة حرس المنزل لم يكن الأمر صعبًا بعض الشيء ؛ كل هذا دفعه بعنف أكثر فأكثر إلى الحب. And her faint smell of lily of the valley in the winter night, her perfectly clean face and soft body, her hands that took hold of him as if all the things that were difficult or, afterwards, used to become stories in a language similar to that of the Home Guard, were not at all difficult; all these things that violently drew him further and further into love.

Hon jobbade fyra kvällar och var ledig fyra kvällar i en ständig krets utan lördag eller söndag. عملت أربع أمسيات وكانت تنقطع أربع أمسيات في دورة متواصلة دون السبت أو الأحد. She worked four evenings and had four evenings off in a continuous cycle with no Saturday or Sunday.

När hennes nästa cykel av fyra kvällars arbete började gick Erik ut till sin gömda mössa i skogen. ||||||of evenings||||||||||| مع بدء الدورة التالية لعملها المكون من أربع أمسيات ، خرج إريك إلى قبعته المخفية في الغابة. Den var insnöad, det fanns inga spår i närheten, ingen hade förföljt honom. ||snowed|||||||||| كانت مغطاة بالثلج ، ولم تكن هناك آثار قريبة ، ولم يتبعه أحد. Han gick genom skogen, förbi platsen där de sett en rödvingetrast förra våren (dessa platser i skogarna runt omkring som han och Pierre lärt sig så väl) så att han kom ner mitt på vägen och varken kom från skolans håll eller från kioskens håll. ||||||||||redwing|||||||||||||||||||||||||||||||||the kiosk| سار في الغابة ، متجاوزًا المكان الذي رأوا فيه داء القلاع الأحمر في الربيع الماضي (تلك الأماكن في الغابة المحيطة التي تعلمها هو وبيير جيدًا) حتى نزل في منتصف الطريق ، من اتجاه المدرسة ولا من اتجاه الكشك.

Så närmade han sig den första gruppen av rökande och pratande i mörkret. لذا اقترب من المجموعة الأولى من الناس وهم يدخنون ويتحدثون في الظلام. Also näherte er sich der ersten Gruppe von Leuten, die im Dunkeln rauchten und sich unterhielten. Han saktade in på stegen den sista biten innan dom skulle upptäcka mössan med de tre hålen. لقد أبطأ على السلم في اللحظة الأخيرة قبل أن يكتشفوا الغطاء بالثقوب الثلاثة. Nej, där fanns ingen han letade efter. لا ، لم يكن هناك من يبحث عنه. No, there was no one he was looking for. Dom tystnade när han gick förbi. صمتوا مع مروره.

När han kommit ett stycke bort skyndade han på stegen så att ingen skulle hinna springa på stigen vid sidan av stora vägen för att varna dom som kunde finnas längre nedåt; han skymtade redan några cigarrettglöder där borta. عندما جاء قليلاً ، سارع إلى أعلى السلم حتى لا يكون لدى أحد الوقت للركض على الطريق بجانب الطريق الرئيسي لتحذير أولئك الذين قد يكونون في الأسفل ؛ يمكنه بالفعل رؤية بعض جمرات السجائر هناك.

Men ingen tycktes vilja följa efter honom. لكن لا يبدو أن أحداً يريد أن يتبعه. Han stannade och lyssnade. Nej, ingen rörde sig på stigen inne i skogen. لا ، لا أحد كان يتحرك على الطريق داخل الغابة. Det var tio dagar sen sist och dom var fortfarande bara tio rådsmedlemmar. لقد مرت عشرة أيام منذ آخر مرة وما زالوا عشرة أعضاء فقط في المجلس. Två var på sjukhus.

Snart var han så nära nästa grupp att han kunde börja lyssna på rösterna. سرعان ما كان قريبًا جدًا من المجموعة التالية بحيث يمكنه البدء في الاستماع إلى الأصوات. Han gick några steg till, stannade och lyssnade. مشى بضع خطوات أخرى ، وتوقف واستمع. Ännu några steg. بضع خطوات أخرى. Det var halvklart och då och då skymdes månen helt av moln, ibland blev det plötsligt oberäkneligt ljust. ||||||||||||||||unpredictable| كان نصفه صافياً وبين الحين والآخر كان القمر محجوبًا تمامًا بالغيوم ، وأحيانًا أصبح فجأة لامعًا بشكل غير متوقع. It was semi-clear and occasionally the moon was completely obscured by clouds, sometimes it suddenly became unpredictably bright. Han gick ännu lite närmare och lyssnade. اقترب قليلاً واستمع. Molnen täckte månen, dom kunde nog inte se honom än. غطت الغيوم القمر ، وربما لم يتمكنوا من رؤيته بعد.

Jo, det var inte längre någon tvekan. حسنًا ، لم يعد هناك أي شك. En av rösterna var Blinkfyren. كان Blinkfyren أحد الأصوات. Det såg ut att vara fem eller sex till. بدا الأمر وكأنه خمسة أو ستة آخرين. Två kvinnoröster. صوتان من النساء. Då var dom tre eller fyra tillsammans med Blinkfyren, då hängde mycket på vilka dom var. ثم كان هناك ثلاثة أو أربعة منهم مع Blinkfyren ، ثم اعتمد الكثير على من هم. Det var inte bra att vänta längre, dom som sett honom gå högre uppåt vägen hade kunnat springa efter hjälp. لم يكن من الجيد الانتظار أكثر من ذلك ، أولئك الذين رأوه يصعد إلى أعلى الطريق كان بإمكانهم الركض للحصول على المساعدة. Nu gällde det bara att gå rakt fram till dom där borta och sen avgöra om han skulle springa förbi dom eller stanna. الآن كان الأمر يتعلق بالسير مباشرة إليهم هناك ثم تحديد ما إذا كان يجب عليه الركض أو التوقف.

Han gick fram och stannade på fem meter. مشى إلى الأمام وتوقف عند خمسة أمتار. Det var Blinkfyren. Sällskapet var två andra killar i tredje ring som nog skulle hålla sig undan och så två finskor. |||||||||||||||||Finnish girls كانت الشركة عبارة عن شخصين آخرين في الحلقة الثالثة من المحتمل أن يبتعدوا ثم اثنان من الفنلنديين. The company was two other guys in the third ring who would probably stay away and two Finnish women.

Han väntade tills dom upptäckte honom och tystnade. انتظر حتى رصدوه وسكتوا. Helst skulle han försöka avskilja Blinkfyren från dom andra. ||||to separate|||| من الناحية المثالية ، سيحاول فصل Blinkbeacon عن الآخرين.

– Vem är... kom fram här! - من هو ... تعال هنا! kommenderade Blinkfyren med en röst som redan nu skar sig av rädsla. أمرت بلينك بيكون بصوت كان بالفعل يقطع من الخوف.

Erik tog tre steg framåt och stannade och slog demonstrativt och ljudligt den ena behandskade knytnäven mot den andra. خطى إريك ثلاث خطوات للأمام وتوقف وضرب بقبضة قفاز واحدة بقوة على الأخرى. Erik üç adım ilerledi ve durdu, eldivenli yumruğunun birini diğerine gösterişli ve yüksek sesle vurdu. Sen tog han ytterligare ett långsamt steg framåt och ännu ett. ثم اتخذ خطوة أخرى بطيئة إلى الأمام وأخرى.

– Är det du Erik, svara din jävel, försök inte någonting här för då... - هل هو أنت إيريك ، أجب أيها الوغد ، لا تحاول أي شيء هنا لأنه بعد ذلك ...

Blinkfyren tog ett par tveksamma steg bakåt, han var redan sågott som skild från gruppen. أخذ Blink Beacon بضع خطوات مترددة إلى الوراء ، لقد كان بالفعل منفصلاً إلى حد كبير عن المجموعة. Erik följde mjukt efter framåt och då började Blinkfyren springa. تبع إريك بهدوء إلى الأمام ثم بدأ بلينكفيرين في الركض.

Erik gick förbi de andra och gav Blinkfyren ett försprång på femton meter innan han själv satte. تخطى إريك الآخرين وأعطى بلينكفيرين بداية مبكرة بخمسة عشر متراً قبل أن يضع نفسه. Erik diğerlerini geçip Blinkfyren'e on beş metrelik bir üstünlük sağladı ve golü kendisi attı. fart. سرعة. Han var snabbt ikapp och slängde ut ett ben så att Blinkfyren föll och hasade framåt flera meter på den hårda glatta isskorpan på vägen. |||||||||||||||||||||smooth|ice crust|| سرعان ما أمسك ساقه وألقى بها حتى سقط Blinkbeacon واندفع إلى الأمام عدة أمتار على القشرة الجليدية الزلقة الصلبة للطريق. Hızla yetişti ve bir bacağını fırlatarak Blinkfyr'in düşmesine ve yoldaki sert, kaygan buz tabakası üzerinde birkaç metre ileri savrulmasına neden oldu. Sen var han ikapp och satte sig med ett knä över vardera överarmen på viceprefekten. ثم أمسك وجلس مع ركبة واحدة فوق كل ذراع لنائب الحاكم.

Så lyssnade han och spanade nedåt vägen. ثم استمع واستكشف الطريق. Nej, ingen tycktes vara i omedelbar närhet i alla fall. لا ، لا يبدو أن أحدًا في الجوار المباشر على أي حال.

Blinkfyren kved och vred sig för att försöka komma loss. تتلوى Blink Beacon وتلتوي في محاولة للحصول على الحرية. Blinkfyren squealed and turned to try to break free.

– Inte näsan, pep han, snälla vi kan väl sluta fred i stället, inte näsan... - ليس الأنف ، إنه يغرد ، من فضلك يمكننا صنع السلام بدلاً من ذلك ، وليس الأنف ...

Erik såg sig om bakåt. نظر إريك إلى الوراء. Nej av någon anledning hade de andra inte följt efter – egendomligt, varför gjorde dom inte det? لا ، لسبب ما لم يتبعه الآخرون - غريب ، لماذا لم يفعلوا؟ – men hade någon funnits i närheten så borde han ha märkt det och nu fick det inte gå åt så mycket mer tid. - ولكن إذا كان شخص ما في مكان قريب ، كان يجب أن يلاحظ ذلك ، والآن لم يعد الأمر يتطلب المزيد من الوقت.

– Inte näsan, snälla Erik, vi ska aldrig mer... - ليس الأنف ، من فضلك إريك ، لن نكررها مرة أخرى ...

Erik tog ett stadigt tag med vänster hand runt halsen på Blinkfyren så att han fick huvudet stilla i rätt läge med gott stöd mot den hårda isgatan under. |||||||||||||||||||||||||||ice road| تمسك إريك بقوة بيده اليسرى حول رقبة بلينكفيرين بحيث لا يزال رأسه في الموضع الصحيح مع دعم جيد ضد الشارع الجليدي القاسي أدناه. Erik took a firm grip with his left hand around the neck of the Blinkfyren so that his head was still in the right position with good support against the hard ice street below.

Nu, Pierre, nu Pierre! الآن ، بيير ، الآن بيير! Now, Pierre, now Pierre! tänkte han. كان يعتقد.

Och så slog han tre fyra, fem, sex gånger snett uppifrån med högerhanden knuten tills han var säker på att dom flesta framtänderna var borta. ثم ضرب ثلاث ، أربع ، خمس ، ست مرات قطريًا من الأعلى بيده اليمنى مقيدة حتى تأكد من اختفاء معظم الأسنان الأمامية.

Sen reste han sig och lyssnade. ثم قام واستمع. Fortfarande hördes ingenting annat än Blinkfyrens hulkanden. ||||||gurgling لا يزال يتعذر سماع أي شيء سوى عواء Blinkfire. Långt borta en uggla, men ingenting annat. بعيدًا بومة ، لكن لا شيء غير ذلك.

Han betraktade Blinkfyren som låg framstupa med ansiktet ner i blodet och baken höjd uppåt som om han var mitt i en bönerit. ||||||||||||||||||||||prayer نظر إلى المنارة الوامضة ، التي كانت مستلقية في الدم ووجهها لأسفل وأردافه مرفوعة كما لو كان في منتصف صلاة. He looked at Blinkfyren who was lying face down in the blood and his buttocks raised as if he was in the middle of a prayer circle. Erik gick fram och lyfte högerbenet över honom och sparkade en gång, inte särskilt hårt, med klacken mot revbenen. تقدم إريك إلى الأمام ورفع ساقه اليمنى فوقه وركل مرة واحدة ، ليس بقوة شديدة ، بكعبه حتى الضلوع. Det var vad dom hade gjort med Pierre. هذا ما فعلوه لبيير. Blinkfyren borde förstå innebörden. يجب أن تفهم المنارة الوامضة المعنى. The flasher should understand the meaning.

Sen gick han. ثم غادر. När han kommit så långt neråt vägen att det inte var troligt att det längre skulle finnas några grupper av rådisar eller andra började han springa. عندما قطع الطريق بعيدًا لدرجة أنه من غير المحتمل أن يكون هناك المزيد من مجموعات الغزلان أو غيرها ، بدأ في الجري. Han sprang in på en timmerväg som ledde i en vid cirkel tillbaks mot skolan. ركض في طريق خشبي أدى في دائرة واسعة إلى الخلف نحو المدرسة. Vägen var väl uppkörd av böndernas traktorer, här skulle inte bli några spår att förfölja. كانت جرارات المزارعين تسير على الطريق جيدًا ، ولن تكون هناك مسارات يجب اتباعها هنا. The road was well marked by the farmers' tractors, there would be no tracks to follow.

Han stannade vid en vedstapel och stoppade in mössan och, för säkerhets skull, handskarna. ||||woodpile||||||||| توقف عند كومة حطب ولبس قبعته وقفازاته في حالة حدوث ذلك. Det kunde finnas blod på handskarna. قد يكون هناك دم على القفازات. Sen tog han fram sin andra mössa och sprang vidare. ثم أخرج قبعته الأخرى وركض.

En halvtimme senare närmade han sig Cassiopeja från rakt motsatt håll. بعد نصف ساعة اقترب من كاسيوبيا من الاتجاه المعاكس بالضبط. Half an hour later he approached Cassiopeia from the opposite direction. Självfallet väntade dom på honom. بالطبع كانوا ينتظرونه. Of course they were waiting for him. Han låtsades inte se rådisen från andra ring som stod och smög bakom en av almarna utanför entrén utan gick rakt in till mottagningskommittén på rummet. |||||||||||||||the alders|||||||||| لم يتظاهر برؤية المستشار من الحلقة الثانية الذي كان يتسلل خلف أحد أشجار الدردار خارج المدخل ، لكنه ذهب مباشرة إلى غرفة لجنة الاستقبال. He pretended not to see the alderman from the second ring who was lurking behind one of the elms outside the entrance, but went straight to the reception committee in the room.

Han log när han upptäckte att det lyste inne på rummet. ابتسم عندما اكتشف أن هناك ضوءًا داخل الغرفة. He smiled when he noticed the light in the room. Dom hade inte ens vett att vänta i mörkret. لم يكن لديهم حتى الشعور بالانتظار في الظلام.

Så ryckte han upp dörren och spelade överraskad när dom övermannade honom och trevade i fickorna och granskade hans mössa utan hål. ثم فتح الباب ولعب مندهشا عندما تغلبوا عليه ومتلمسوا في جيوبه وفحصوا قبعته دون ثقب. Then he jerked open the door and acted surprised when they overpowered him and fumbled in his pockets, examining his cap without holes.

– Har det hänt nåt särskilt? - هل حدث شيء خاص؟ undrade han med ett leende som han tränat inför spegeln de senaste morgnarna. تساءل بابتسامة أنه كان يتدرب أمام المرآة في الصباحات القليلة الماضية.

– Vi kommer att ta dej, det kan du ge dej fan på! - سوف نأخذك ، يمكنك أن تهتم بذلك! väste Silverhielm och höjde handen som om han tänkte slå. هسهسة سيلفرهيلم ، ورفع يده كما لو كان ليضرب.

– Tänk dej noga för, sa Erik, tänk dej noga för innan du klipper till så att du inte gör något som du ångrar... slår en oskyldig man, menar jag. - فكر جيدًا ، قال إيريك ، فكر جيدًا قبل أن تقطع حتى لا تفعل شيئًا تندم عليه ... اضرب رجلاً بريئًا ، أعني.

Silverhielm tvekade med handen tillräckligt länge i luften för att Erik med ett ryck skulle kunna göra sig fri från greppen runt hans armar. ||||||||||||||||||||grips||| تردد سيلفرهيلم في وضع يده في الهواء لفترة كافية حتى يتمكن إريك من التخلص من القبضة حول ذراعيه. Så gick han runt Silverhielm som stod kvar med armen halvt lyftad och satte sig ner på sin säng med benen uppdragna under sig. ثم دار حول سيلفرهيلم الذي بقي ذراعه نصف مرفوعة وجلس على سريره وساقاه مرفوعتان تحته.

– Nå? - نحن سوف؟ sa han. هو قال. Är razzian färdig? هل المداهمة كاملة؟

– I morgon ska vi slå dej gul och blå, morrade en av Silverhielms sekundanter. |||||||||||||lieutenant - غدًا سنهزمك باللونين الأصفر والأزرق ، وتذمر إحدى ثوان سيلفرهيلم.

Samtidigt öppnades dörren och rådisen som vaktat utanför klev in och sa att nä, han kom från andra hållet. |||||||||||||no||||| في الوقت نفسه ، فتح الباب وتدخل عضو المجلس الذي كان يحرس في الخارج وقال لا ، لقد جاء من الجانب الآخر. At the same time, the door opened and the councillor who had been watching outside stepped in and said that no, he was coming from the other direction.

– Jag spricker av nyfikenhet, kan ni inte berätta vad som har hänt? - أنا مليء بالفضول ، ألا يمكنك إخباري بما حدث؟ - I'm bursting with curiosity, can't you tell me what happened? undrade Erik och blinkade några gånger med ögonen i något som möjligen skulle ha kunnat påminna om Blinkfyren. تساءل إريك وغمض عينيه عدة مرات في شيء ربما كان يذكرنا بلينكفيرين.

– Du vet nog, sa Silverhielm. - أنت تعرف ما يكفي ، قال سيلفرهيلم. Gustaf Dahlén. غوستاف داهلين. Dom har kört honom till Flen och du vet förbannat väl varför. لقد دفعوه إلى Flen وأنت تعرف السبب جيدًا. They have taken him to Flen and you know damn well why.

– Jasså Gustaf Dahlén har ramlat i vår trappa och fått näsan inslagen? - نعم ، سقط غوستاف داهلين على درجنا وتكسر أنفه؟

– Inte näsan, din... - ليس الأنف ، ...

– Jasså, jag trodde det brukade bli näsan. - حسنًا ، اعتقدت أنه كان الأنف.

– I morgon ska vi ta dej din jävel. - غدا سنأخذك أيها الوغد.

– Det tror jag inte, sa Erik och väntade lagom länge innan han fortsatte, det tror jag inte att ni ska. - لا أعتقد ذلك ، قال إريك وانتظر طويلاً قبل أن يستمر ، لا أعتقد أنه يجب عليك ذلك.

– Nähä, och varför inte det i så fall? - حسنًا ، ولماذا لا في هذه الحالة؟ undrade en av sekundanterna. تساءلت واحدة من الثواني.

– För det första därför att ni måste hitta den här nattlige marodören innan ni gör något överilat och för det andra... ||||||||||||||||overly hastily|||| - أولاً ، لأنه عليك أن تجد هذا اللص الليلي قبل أن تفعل أي شيء متهور وثانياً ... - Firstly, because you need to find this nocturnal marauder before you do anything rash, and secondly...

ja nu är ni ju bara nio. نعم ، أنت الآن في التاسعة من عمرك فقط. Någon av er ska komma först och är det så att ni vill ha mej till det där med paragraf tretton till slut så tänk på att någon av er ska bli först och kanske kommer att se lite konstig ut på själva mogenhetsexamen. يجب أن يأتي أحدكم أولاً ، وإذا كانت هذه هي الحالة التي تريدني أن أفعل ذلك مع الفقرة الثالثة عشرة في النهاية ، فضع في اعتبارك أن أحدكم سيكون أولًا وربما سيبدو غريبًا بعض الشيء في امتحان شهادة الثانوية العامة نفسه. One of you should come first, and if you want me to do the paragraph thirteen thing in the end, remember that one of you will be first and may look a bit strange at the actual maturity exam. Biriniz önce gelmeli ve sondaki on üçüncü paragrafla ilgili şeyi yapmamı istiyorsanız, birinizin önce geleceğini ve gerçek olgunluk sınavında biraz garip görünebileceğini unutmayın. Som sagt. Dediğim gibi. Om ni absolut ska slåss på blodigt allvar så förstår ni väl att jag inte tänker låta binda mej frivilligt för skållning en gång till. إذا كنت ستقاتل بجدية دموية ، فستفهم أنني لن أسمح لنفسي بأن أكون مقيدة طوعًا بسبب السقوط مرة أخرى. If you are going to fight in earnest, you will understand that I will not allow myself to be voluntarily bound for scalding again. Eğer ciddi bir şekilde mücadele edecekseniz, bir daha gönüllü olarak haşlanmaya mahkum edilmeme izin vermeyeceğimi anlayacaksınız. Någon av er ska vara först. يجب أن يكون أحدكم أولًا. Biriniz ilk olmalı.

Dom hotade ett slag som situationen bjöd innan dom gick och slog igen dörren utan att ens ha vänt uppochned på rummet först. لقد هددوا بضربة دعتهم الحالة قبل مغادرتهم وضربوا الباب دون أن يقلبوا الغرفة رأسًا على عقب أولاً. They threatened a blow as the situation demanded before leaving and slamming the door without even turning the room upside down first. Odanın altını üstüne getirmeden kapıyı çarpıp çıkmadan önce durumun gerektirdiği gibi bir darbe tehdidinde bulundular.

Skulle dom gå på hotet? Det var mer än tveksamt. كان أكثر من مشكوك فيه. Egentligen kunde ett barn räkna ut att han aldrig skulle hinna skada någon särskilt allvarligt om dom sprang på honom alla på en gång. في الواقع ، يمكن للطفل أن يكتشف أنه لن يكون لديه وقت لإصابة أي شخص بجروح خطيرة إذا ركضوا عليه جميعًا في الحال. Actually, a child could figure out that he would never be able to hurt anyone very seriously if they all ran into him at once. Men å andra sidan visste dom ju så lite om sådant våld som Erik använde sig av. لكن من ناحية أخرى ، لم يعرفوا سوى القليل عن نوع العنف الذي استخدمه إريك. Kanske trodde dom att det var samma sak att slå in näsbenet på någon som rörde sig i ett tumult som det var att slå på någon som låg stilla på marken. ربما ظنوا أن ضرب عظمة أنف شخص ما كان يتحرك وسط جلبة هو نفس الشيء ، مثل ضرب شخص ما زال راقدًا على الأرض.

Kanske fattade dom inte den stora skillnaden, kanske hade dom bara sett resultatet tre gånger och trodde att det faktiskt skulle kunna hända dom själva. ربما لم يفهموا الفرق الكبير ، وربما شاهدوا النتيجة ثلاث مرات فقط واعتقدوا أنها قد تحدث لهم بالفعل. Men var dom så fega? لكن هل كانوا بهذا الجبناء؟ Ja kanske, även om det inte var troligt, kanske var dom det i alla fall eftersom dom bara var vana att slå småkillar som alls inte kunde försvara sig. حسنًا ، ربما ، حتى لو لم يكن ذلك محتملاً ، فربما كانوا كذلك على أي حال لأنهم اعتادوا فقط على ضرب الصغار الذين لا يستطيعون الدفاع عن أنفسهم على الإطلاق. Well maybe, even if it wasn't likely, maybe they were anyway because they were only used to hitting little guys who couldn't defend themselves at all. Det skulle visa sig redan vid nästa middag. سيصبح واضحًا بالفعل في العشاء التالي. This would become apparent at the next dinner. Kom dom så var det i stort sett bara att ge upp om han inte ville bli relegerad. عندما جاءوا ، كان الأمر مجرد مسألة استسلام إذا لم يرغب في الهبوط. If they came, he pretty much had to give up if he didn't want to be expelled. För det återstod mer än tre månader tills inträdesbiljetten till framtiden var klar. ||||||||the entrance ticket|||| لأنه بقي أكثر من ثلاثة أشهر حتى أصبحت تذكرة الدخول إلى المستقبل جاهزة. More than three months remained until the ticket to the future was ready. Det gick ändå inte att bestämma sig helt. كان لا يزال من غير الممكن اتخاذ قرار كامل.

Men dom kom inte. لكنهم لم يأتوا. Ama gelmediler. Av någon fullkomligt obegriplig anledning kom dom inte efter middagen nästa dag. لسبب لا يمكن تفسيره تمامًا ، لم يأتوا بعد العشاء في اليوم التالي. Tamamen anlaşılmaz bir nedenden dolayı, ertesi gün akşam yemeğinden sonra ortaya çıkmadılar. Då var dom mer än lovligt korkade. |||||legally| ثم كانوا أكثر من مجرد أغبياء. Then they were more than legitimately stupid. O zaman yasal olarak aptaldan daha fazlasıydılar. I vart fall var det bäst att låta mössan med de tre hålen vara ett slag. على أي حال ، كان من الأفضل ترك القبعة ذات الثقوب الثلاثة طلقة واحدة. In any case, it was best to leave the cap with the three holes for a while. Her halükarda, kapağı üç delikli olarak bir süre bırakmak en iyisiydi. Kanske var det klokaste att helt låta bli i fortsättningen. ربما كان من الحكمة عدم القيام بذلك في المستقبل. Perhaps the wisest thing to do in the future was not to do it at all. Belki de gelecekte yapılacak en akıllıca şey bunu hiç yapmamaktı.

Nästan ingenting hände de tre följande dagarna. لم يحدث شيء تقريبًا في الأيام الثلاثة التالية. Sonraki üç gün boyunca neredeyse hiçbir şey olmadı. Men någon hade med röd spritpenna och barnsligt runda bokstäver klottrat ”På dom igen Erik” på träpanelen i trappan upp till matsalen. |||||red felt-tip pen|||||||||||||||| لكن أحدهم كتب "På dom igen Erik" على اللوح الخشبي على الدرج المؤدي إلى غرفة الطعام بقلم كحولي أحمر وأحرف مستديرة طفولية. But someone had scrawled "On them again Erik" with the red alcohol pen and childishly round letters on the wooden panel in the stairs up to the dining room. Ama birisi yemek odasına çıkan merdivenin ahşap paneline kırmızı keçeli kalemle ve çocukça yuvarlak harflerle "Yine onlar Erik" yazmıştı. Vaktmästaren kommenderades förstås fram för att tvätta bort de hädiska orden, men den svagt röda fläcken som ändå återstod fungerade ungefär som märkena på de dörrar där Pierre och Erik en natt målat stora röda A:n för angivare. |||||||||hateful||||||||||||||||||||||||||||| أمر السجان ، بالطبع ، بإزالة الكلمات التجديفية ، لكن البقعة الحمراء الباهتة التي لا تزال تعمل مثل العلامات الموجودة على الأبواب حيث قام بيير وإريك برسم حرف A كبير باللون الأحمر في إحدى الليالي للمخبرين. The caretaker was, of course, summoned to wash away the blasphemous words, but the faint red stain that still remained acted much like the marks on the doors where Pierre and Erik one night painted big red A's for informers. Küfürlü sözleri silmesi için bekçi çağrıldı elbette, ama hala kalan soluk kırmızı leke, Pierre ve Erik'in bir gece muhbirler için büyük kırmızı A'lar çizdiği kapılardaki izlere çok benziyordu.

Och en kväll kom sju av rådisarna plötsligt ner i gymnastiksalen när Erik höll på med sin styrketräning. وفي إحدى الأمسيات ، نزل سبعة من أعضاء المجلس فجأة إلى صالة الألعاب الرياضية عندما كان إريك يقوم بتمارين القوة. Ve bir akşam, Erik kuvvet antrenmanı yaparken gençlerden yedisi aniden spor salonuna geldi. Så länge dom stod kvar borta i dörren i andra änden av salen och stirrade på honom fortsatte han sitt program. طالما بقوا في المدخل في الطرف الآخر من القاعة ، يحدقون فيه ، واصل برنامجه. Men när dom till slut närmade sig reste han på sig och tog upp en lös stålstång som hörde till en kort skivstång. ||||||||||||||||steel rod||||||weight disc ولكن عندما اقتربوا أخيرًا ، وقف وأخذ قضيبًا فولاذيًا فضفاضًا ينتمي إلى قضيب قصير. But when they finally approached, he stood up and picked up a loose steel bar belonging to a short barbell. Han stod i gymnastikbyxor med svetten rinnande utefter kroppen, med stången i ena handen och lutade sig mot väggen bakom. كان يقف مرتديًا سروالًا رياضيًا والعرق ينساب على جسده ، والقضيب في إحدى يديه ويتكئ على الحائط خلفه. He stood in gym shorts with sweat running down his body, holding the bar in one hand and leaning against the wall behind.

Det var obegripligt hur de hade kunnat välja ett tillfälle när det fanns så fruktansvärda vapen i närheten. كان من غير المفهوم كيف كان بإمكانهم اختيار فرصة عندما كانت هناك أسلحة رهيبة في الجوار. It was incomprehensible how they could have chosen a moment when there were such terrible weapons nearby. Dom gick utan att säga ett ord. غادروا دون أن ينبس ببنت شفة. Var det bara en sorts psykologisk krigföring? هل كانت مجرد نوع من الحرب النفسية؟ Visste dom så lite om människans rädsla att dom inte förstod att det dom just sett, Erik med det fruktansvärda vapnet i handen, bara kunde fungera så att var och en för sig, utan att låtsas om för dom andra, skulle känna sig ännu mera rädd i fortsättningen. هل يعرفون القليل عن الخوف البشري لدرجة أنهم لم يفهموا أن ما رأوه للتو ، إريك بالسلاح الرهيب في يده ، يمكن أن يعمل فقط بحيث يشعر كل منهم على حدة ، دون التظاهر للآخرين ، بمزيد من الشعور خائف في المستقبل. Did they know so little about human fear that they did not understand that what they had just seen, Erik with the terrible weapon in his hand, could only work so that each one of them, without pretending to the others, would feel even more afraid in the future.

Och dagen efter kom de två första rådisarna tillbaks från lasarettet i Flen med blånader som sträckte sig nerför kinderna ända till halsen och de hade näsorna paketerade i tejpade bandage. ||||||||||the hospital||||bruises|||||||||||||packaged||| وفي اليوم التالي ، عاد أول جليدان أحمران من المستوصف في فلن مع كدمات تتدفق على خدودهم إلى أعناقهم وأنوفهم ملفوفة بضمادات مسجلة. And the next day, the first two raw ice cream makers came back from the hospital in Flen with bruises extending down their cheeks to their necks and their noses wrapped in taped bandages. Ve ertesi gün, ilk iki çiğ dondurmacı Flen'deki hastaneden yanaklarından boyunlarına kadar uzanan morluklar ve bantlanmış bandajlarla sarılmış burunlarıyla döndüler. En av dom hade fått en silverskena i stället för näsben. ||||||silver spoon|||| تلقى أحدهم جبيرة فضية بدلاً من عظم الأنف. One of them had received a silver splint instead of a nose bone. İçlerinden birine burun kemiği yerine gümüş bir atel takılmıştı. På den andra hade det hela gått att lappa ihop med befintliga delar. من ناحية أخرى ، تم تصحيح كل شيء مع الأجزاء الموجودة. On the other, the whole thing could have been patched up with existing parts. Diğer yandan, her şey mevcut parçalarla onarılabilirdi.

Det var inte lätt att omedelbart gissa hur deras återkomst skulle påverka stämningen. لم يكن من السهل التكهن على الفور كيف ستؤثر عودتهم على الحالة المزاجية. It was not easy to immediately guess how their return would affect the atmosphere. Det fanns ju två möjligheter. كان هناك احتمالان. Antingen gurglande hatiska krav på hämnd eller också ännu mera tveksamhet. ||hateful|||||||| إما قرقرة المطالب البغيضة للانتقام أو حتى المزيد من التردد. Either gurgling hateful demands for revenge or even more hesitation.

På nätterna sov Erik med Bibeln inklämd mellan dörrknoppen och dörrposten och Pierres gamla bandyklubba lutad mot nattygsbordet. |||||||||||||||||the bedside table في الليل ، كان إريك ينام مع الكتاب المقدس محشورًا بين مقبض الباب وعمود الباب وعصا بيير القديم متكئًا على طاولة السرير.

Men dom kom aldrig. لكنهم لم يأتوا قط. I stället sprang dom ute efter vägarna och letade efter Erik och när dom hittade Erik hade han aldrig mössan på sig. بدلاً من ذلك ، ركضوا على طول الطرق بحثًا عن إريك ، وعندما وجدوا إريك ، لم يكن يرتدي قبعته أبدًا. Instead, they ran along the roads looking for Erik and when they found Erik he never had his hat on. Den låg kvar i vedstapeln vid timmervägen. بقيت في كومة الحطب على طريق قطع الأشجار. It was left in the woodpile by the logging road.