Avsnitt 8: Är svenska ett svårt språk? För vem? (2)
Emil:
Jag kan tycka att det är lite orättvist också för att om man har engelska som sitt första språk då har man ju på ett sätt lättare att lära sig svenska när man har kinesiska som andra språk. Men en annan sak som kan vara negativt för den som har engelska som första språk
Emil:
det är ju det här med att man kanske inte har studerat några språk. Speciellt inte amerikaner. Några har studerat spanska men de flesta har aldrig studerat ett annat språk och kanske inte ens sitt eget.
Sofi:
Nej och om de har gjort det så har det ju varit någon slags gymnasienivå och då kan man fokus på lite på grammatiken om man kollar på någon film men då har man aldrig tvingats använda det här språket utan det har ju varit en liten kul grej eller någonting för sina betyg. Jag jobbade rätt länge på studieförbund och då fick man deltagarlistor
Sofi:
när man skulle börja en kurs och då tittar man igenom det där och man lär ju känna varifrån de olika namnen kommer och så såg man anded och bara nej. Och särskilt då det var nybörjarkurs så visade man att nu kommer det bli problem.
Sofi:
Om britten eller amerikanen eller australienaren sitter där och inte fattar vad vi andra håller på med överhuvudtaget.
Emil:
Men är det för att de inte kan grammatiska begrepp då? Eller vad är det specifikt som du tycker då är?
Sofi:
Det är klart, det är väldigt sällan att de har någon större koll på vad ett verb egentligen är. Men sen liksom bara allmän ovana vid att lära sig språk, ovana vid studieteknik och sen tycker jag också att de har väldigt svårt att acceptera att man säger saker på ett annat sätt.
Sofi:
Och det där måste du också ha sett. Första lektionen när man ska presentera sig själv. Vi säger ja heter Sofie och inte mitt namn är Sofie och redan där så blir det en bugg. Vadå? Men vad betyder heter?
Emil:
Ja men precis. Det där handlar ju lite om kultur också och vad man anser vara normalt och avvikande. Om man hela tiden har levt sitt liv med att som man själv pratar det normalt.
Emil:
Att det inte finns någonting annat, ja det kanske finns någonting där borta. Då är det inte lika viktigt att anstränga sig för att bli som det där lite avvikande.
Sofi:
Ja jag tror nog att de vill anstränga sig men det blir någon slags kortslutning. Det funkar liksom inte. Det går inte att acceptera att det inte är ord per ord. Utan det finns de här fraserna som man använder och du vet också det här med hur mår du? Vadå mår? Vad betyder mår? Jag mår trött. Nej det kan du inte säga.
Sofi:
Och sen kommer de in nästan och det där tycker jag låter så konstigt. Hur mår du? Då frågar de hur är du? Istället. How are you? Ja men jag är en jättebra lärare. Hur är du själv?
null
Precis.
Sofi:
Men sen tror jag också att ett problem när man kommer hit som engelsktalande är att alla svenskar vill prata engelska. Du kommer in på ett café och säger jag vill ha en kaffe. Med din engelskabytning kommer direkt kafépersonalen, de byter direkt till engelska.
Sofi:
Det är ju inte en chans att få öva svenskan där liksom.
Emil:
Precis. Jag tror speciellt i Stockholm inom serviceyrken där byter de till engelska. Även om man inte pratar engelska. Det är min fördom om Stockholm i alla fall. Men det där förekommer i resten av Sverige också att folk vill vara lite tillmötesgående.
Emil:
Och då väljer man att prata engelska. Jag hör att du kan engelska så jag tar engelska. Och just det är en amerikan, lite coolt. Eller det är en britt, vad coolt. Då får vi prata engelska. Om man tycker att det är typ en kompis.
Sofi:
Jajamän precis. Och det där är väl liksom lite status också. Det är ju mycket coolare att komma från USA än att komma från Saudi-Arabien. Om man kommer till Sverige idag. Så vi skulle nog inte gå lika långt för att bemöta någon och prata arabiska. Nej.
Sofi:
Tror jag. Utan det är just det här lite coola.
Emil:
Jajamän precis. Och det där tycker jag är orättvist för en engelstalande som har en jättekraftig brytning som brother svensk, alldeles för att jag är amerikan. Det tycker folk är liksom lite skärmigt. Och det anses positivt och de får ett positivt bemötande kanske.
Emil:
Medan om någon pratar med mer en arabisk brytning eller någon annan sorts brytning så får man en mycket sämre bemötande. Så har du inte lärt dig svenska ordentligt ungefär.
Sofi:
Vi håller på och sätter ihop en antologi här med olika. Det är olika utländska personer som beskriver och berättar om sina erfarenheter och komma in i det svenska arbetslivet. Ett av de här kapitlen som är skrivit av ****. Hon kommer själv från Skottland. Hon kommer hit tillsammans med sin svenska sambo.
Sofi:
Hon skriver om det här med förväntningarna och hur man får reda på innan man kommer till Sverige. Vad hennes sambos släktingar och kontakter berättade för henne. Hon känner sig lurad nästan för att alla de här svenskarna som hon träffade när hon började planera sin flytt.
Sofi:
Det kommer inte bli några problem för dig. Alla i Sverige pratar jättebra engelska. Klart du kommer få ett jobb direkt. Det är inga problem för en arbetsplats att kommunicera med dig. Men hon som ändå kommer från ett väldigt fint arbete och har jobbat på ett stort företag i London.
Sofi:
Jobbar inom kommunikation och marknadsföring. Hon hade inte en chans att få jobb i Sverige. Hon sökte och sökte och nu har hon satt upp sitt eget företag. Det finns ingen marknad.
Emil:
De var säkert snälla där hennes sambos släktingar som sa att det kommer gå så bra. Du kan ju engelska. De borde ha sagt sanningen kanske.
Sofi:
Men känner de till sanningen? Hon tror dels att det är lite av en könsfråga och dels en fråga om bransch. Jag tänker om man kommer in som it-ingenjör. I alla fall här i Stockholm är det jättemånga som inte kan ett ord svenska. Men som jobbar inom de här tekniska yrkena utan problem.
Sofi:
Men om man jobbar i så kallade mjukare branscher som kommunikation eller ekonomi. Då krävs det mycket mer språk tycker man. Då är svenska ett krav som är så svårt.
Emil:
Ja men om man är kommunikatör så är det självklart att språket måste vara bra. Alltså svenska språket. Jag tror ekonomin är väl inte lika noga. Men kommunikationen är ju någons ansikte utåt. Någon borde ha sagt till en eller hon borde ha insett kanske. Att där måste språket vara bra.
Emil:
Men det är ju många som har föreställningen att engelska är andra språk i Sverige. Att Sverige är ett tvåspråkigt land. Där båda språken går lika bra.
Sofi:
Det kommer sådana här rankningar att Sverige är bäst på engelska i hela världen. Och det kan man maluska lite med hur den där undersökningen har gått till. Jag är inte helt säker på det. Framförallt så handlar det om olika typer av engelska.
Sofi:
Vi kan sitta och kolla på en tv-serie på Netflix och förstå allt. Men det är inte samma sak som att kanske byta arbetsspråk och plötsligt göra alla jobbgrejer på engelska. Då är vi nog inte så bra på engelska som vi faktiskt tror.
Emil:
Nej men det är jobbigt. Det är ansträngande. Om du själv går på ett barnkalas och så är det olika föräldrar så är det en som inte kan svenska. Att få alla där, tio föräldrar kanske runt ett bord, att prata engelska istället för svenska för att vara schysst mot den här som inte kan svenska. Det kanske går i 30 sekunder.
Emil:
Sen är det någon som inte orkar.
Sofi:
Ja och det har inte bara med språkfärdigheterna att göra. Det är också det här, det är lite pinsamt att prata engelska. Särskilt om man är med folk man känner som man är van att prata svenska med. Där brukar jag prata rätt mycket om när folk säger Ja men ni två som är spanska på den här arbetsplatsen, varför pratar inte ni svenska tillsammans?
Sofi:
Men det är jättejobbigt att prata ett annat språk med någon som man har lärt känna på sitt eget språk.
Emil:
Ja men det är ju det och det är svårt att göra bytet också. Bara det liksom. Det känns ju löjligt.
Sofi:
Men hur lika är de här två språken svenska och engelska egentligen?
Emil:
Båda är ju germanska språk och tillhör samma språkfamilj och har ganska mycket gemensamt. Sen så är det ju såklart, det vet ju alla svenskar att det är vissa saker som är olika. Men om man jämför med världens språk så är de ju lika. Och det som din kinesiska kursdeltagare sa där, att det är som samma sak för honom.
Sofi:
Precis. Sen är det väl liksom, du pratar om både grammatik och ordförhållning men sen finns det ju andra skillnader och det är till exempel det här med formalitet. I engelska så finns det ju mycket större skillnader mellan det informella språket och det formella språket. Medan i Sverige, på svenska är de där skillnaderna ganska små.
Sofi:
Och det kan ju vara ganska svårt att förstå sig på om man har det som engelska som referensspråk. Eller om man ska säga när man lär sig svenska. Att man letar efter de där mycket mer formellare uttrycken som faktiskt saknas på svenska nästan.
Emil:
Ja, det går inte att vara lika artig på svenska. Nej. Eller? Är vi mindre artiga? Vi har inte så där jättemånga språkliga verktyg för det. Nu har ju engelska, nu är ju ni och du samma ord där.
Emil:
Men om man jämför med tyska till exempel så niar de ju fortfarande väldigt friskt i de flesta delar i alla fall. Och att komma till Sverige och säga du till någon. Eller säga du till alla. Säga du till sin lärare eller sin chef.
Emil:
Det är ju superkonstigt för många. Och sen det här, en annan artighet som inte finns på svenska det är ju please. Ordet please. Och det ska alla som lyssnar förstå här att det betyder inte samma sak som...
Emil:
Nej, det betyder inte snälla. Snälla betyder inte please.
Sofi:
Och vänligen betyder inte heller please.
Emil:
Kan du ge mig en kopp kaffe snälla?
Sofi:
Det är en del som tror att gärna betyder please. För man kan ju säga jag vill ha en kopp kaffe gärna. Men då plötsligt har man någon säga sen kan du gärna öppna dörren åt mig? Ja, precis. Och det funkar ju inte heller. Nej men det är väl där det är jättesvårt att acceptera både för den som kommer hit och för svenskar.
Sofi:
Jag tror att svenskar kanske inte egentligen tänker på att det finns ett sätt att prata som inte vi överhuvudtaget använder oss av. Och därför tror man att snälla eller vänligen är väl ungefär samma sak.
Emil:
Men vad ska man säga då istället för snälla? Vad lär du dina kursdeltagare?
Sofi:
Det som är väldigt viktigt på svenska är faktiskt inte vilka ord vi använder utan hur vi använder rösten. Ett väldigt vanligt exempel på det här som man kan göra på svenska är att säga det här. Du, tror du att du kan hjälpa mig? Att man liksom drar ut lite där och gör ett långt du av det hela.
Sofi:
Det är helt annat än att säga du, kan du hjälpa mig? Och det där brukar ju ha roliga effekter. Antingen så säger de här kursdeltagarna, det där kan jag inte säga. Jag kan inte säga du till någon.