Sverige under efterkrigstiden förklarat | HISTORIA | Gymnasienivå (1)
Det här är 8 maj 1945. Tyskland har just kapitulerat.
Efter sex år är det fred i Europa.
Det är fest, och nu kan livet återgå till det normala.
Ja, så fort vi har sopat gatorna.
Efterkrigstiden börjar när andra världskriget tar slut.
När den slutar är svårare att säga, men vi följer Sverige till 90-talet.
Det är en tid då dagens Sverige mejslas fram.
En tid av välfärd och tillväxt, men också av kriser och kalla krig.
Vad hände i Sverige under den långa period som kallas efterkrigstiden?
När efterkrigstiden börjar, ser en stor del av Europa ut så här:
Ruiner och bombade hus. Här i Sverige ser det däremot mest ut så här.
Vi hade vunnit genom att inte delta.
Sverige hade ju inte varit med och gick ganska oskadat ut ur kriget.
Det betydde att svensk industri kunde masstillverka produkter för Europa.
Det handlade om järnmalm, skog och maskiner.
Det gick som tåget.
Ja, det tuffar på. Landet i norr har nästan högst tillväxt i världen.
Att inte delta i väpnade konflikter är toppen för Sverige.
Efter kriget funderar man på hur man ska säkra den strategin i framtiden.
Sverige går inte med i västalliansen NATO, som nu grundas.
Det gör däremot Norge och Danmark. Vi väljer en annan väg.
I slutet av 40-talet deklarerade den svenska regeringen den linje-
-som blev dominerande och lyder:
"Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig."
Sverige står utanför de två allianserna som bildas:
NATO, där många västländer ingår, och Warszawapakten, som leds av Sovjet.
Det är krigets vinnare som delar världen i två läger.
Mellan dem råder en konflikt hela efterkrigstiden - kalla kriget.
Men åter till krigsslutet när Sverige hade bättre förutsättningar än andra.
Vad ska vi göra med alla pengar? Jo, vi går tillbaka till före kriget-
-och bygger det folkhem Per Albin hade drömt om.
-Folkhemmet, alltså? -Ja.
Nu kanske vi kan ha högre ambitioner än tidigare.
Efter kriget, när tillväxten kommer i gång, inser en del politiker att:
Samhället och ekonomin lär växa. Vi lär bli rika.
Hur ska det fördelas? Vad ska vi göra för pengarna?
Staten ska hjälpa människor och göra det möjligt för dem-
-att inte fastna i klassamhället.
Ja, Sverige ska bygga ett välfärdssamhälle.
Välfärd betyder att staten bygger upp trygghetssystem-
-för medborgarna vad gäller hälsa, utbildning, boende och ekonomi.
Välfärd är nåt som, inte alltid men ofta, finansieras av skatter.
Periodvis var det s.k. skattetrycket väldigt högt.
Före kriget utvecklas "den svenska modellen" med Saltsjöbadsavtalet-
-där arbetare och arbetsgivare skapat regler för att minska konflikterna.
Nu kan det metaforiska tåget - den svenska industrin - tuffa på.
Neutraliteten och välfärdssamhället-
-blir den dominerande bilden av Sverige under lång tid.
Det första är vår plats i världen, det andra hur vi organiserar landet.
Under den här tiden föds det barn som aldrig förr. Det råder en babyboom-
-som uppstod när alla ville ha det extra mysigt när kriget var slut.
Det kom också en ny typ av människor, som varken är barn eller vuxna.
I ett äldre samhälle var man barn tills man var vuxen, men på 50-talet-
-utkristalliserar det sig en annan kategori.
Tonåringen föds på 50-talet. Före andra världskriget var övergången-
-från barn till vuxen mycket snävare, men ju mer samhället moderniseras-
-desto mer pengar har den här åldersgruppen.
I och med det skapas en ungdomskultur med stort inflytande från USA.
Ungdomar gör för första gången uppror mot de äldre, otänkbart tidigare.
De startar rockband, dansar utmanande-
-och raggarna dyker upp. Allt emedan en förskräckt vuxenvärld tittar på.
Här är Sveriges statsministrar under 23 år. Ja, det är samma gubbe.
Tage Erlander är den statsminister som har suttit längst på sin post:
Hela 23 år, från 1946 till 1969.
Han hade varit minister i Per Albins samlingsregering under kriget-
-men var ändå otippad, ett oväntat val 1946 vid Per Albins bortgång.
Man insåg: "Vi kan inte ha en ny Per Albin, utan en annan"-
-och då snurrade visaren och hamnade på Tage Erlander.
Ja, den här närsynta mannen blir statsminister i över två decennier.
Han leder Sverige under de s.k. rekordåren, då många reformer införs.
Vi får folkpension, barnbidrag, sjuk- försäkring. Sveriges BNP fördubblas.
Industrin växte, det behövdes arbetskraft.
Arbetslösheten var låg. Man kunde konsumera saker-
-inte bara det man behövde, utan för lyxkonsumtion.
Ett exempel är under 1960-talet-
-när svenskarna började åka på semester till Medelhavet.
Det finns ingen hejd på optimismen.
Hur blir det nästa år? Jo, som i år, fast bättre.
Den stigande standarden medför ett ökat krav på ett starkare samhälle.
Det finns också ny musik och kultur.
Det är en explosion av populärkultur, med Beatles och Rolling Stones.
Det startas rejält med band i Sverige.
Startskottet är en bit tv-historia.
1963 spelar Beatles i tv-programmet "Drop in".
Gruppen består av fyra grabbar från England, närmare bestämt Liverpool.
Det enda problemet är var alla ska bo i välfärdssamhället.
-Vilket råd ger ni dem? -De får ställa sig i bostadskön.
Är inte det en klen tröst?
Det råder bostadsbrist i hela landet, men även det kan staten lösa.
Under 60-talet hade Sverige växtvärk. 40-talisterna, babyboomgenerationen-
-skulle ha nånstans att bo. För att komma till rätta med detta-
-så iscensattes ett reformprogram för bostadsbyggandet-
-som sen kom att kallas, i folkmun, för miljonprogrammet.
Det skulle under tio år byggas en miljon nya bostäder.
Många som tänker på miljonprogrammet ser för sig-
-en förort med stora byggnader, som är höga och breda.
Men den vanligaste byggnadstypen under miljonprogramåren-
-var egentligen ett lamellhus, ett fristående hus på tre våningar.
Man byggde även mycket villor och radhus.
Ja, det byggs så det knakar, ofta en ny typ av bostäder.
Lägenheterna som byggdes i miljonprogrammet är funktionella.
De är ljusa, välplanerade, har bra med förvaring och fungerar ypperligt.
Men det räcker inte med en bostad. Det handlar om hur byggnaden ser ut-
-och hur omgivningen ser ut. I en fasad som är 100 m lång-
-och ser exakt likadan ut så är det väldigt svårt att veta var man bor.
I vissa områden fick föräldrarna-
-hänga ut flaggor så att barnen såg var de bodde.
I miljonprogrammet finns en idé om att bostadsområden ska vara nåt mer.
De ska vara platser där du lever på avstånd från stadens stress.
Redan före miljonprogrammen så utvecklade man ABC-staden:
Förorter som innehöll Arbete, Bostad, Centrum - ABC.
Alla viktiga butiker finns här. Man ska slippa åka till centrum.
Tanken är god, men om arbetsplatserna försvinner och man tappar A:et-
-så minskar underlaget för handel.
Till slut är det bara bostäder kvar, och då har man missat tanken.
-Känner du några som trivs här? -Nej.
Miljonprogrammen diskuteras mycket, men de fyller sin funktion.
I nästan alla nya hus finns ett sånt här - ett skyddsrum.
Om kalla kriget skulle bli riktigt, tror man på ett kärnvapenanfall.
Med det hotet över oss måste alla ha nånstans att fly.
Bakom ståldörrar, nere i källarna, gömmer sig lokaler byggda för krig.
Mot slutet av 1960-talet förändras mycket, både i det stora och lilla.
Kalla kriget intensifieras, vi byter till högertrafik-
-och det kommer en ny, ung generation som har tankar och åsikter.
Det är ett uppror mot hela skiten!
Mot slutet av 60-talet blir tonerna mer politiska.
Hippierörelsen föds i USA, motståndet mot Vietnamkriget sprids överallt-
-och ungdomar kräver att tas på allvar.
Det svenska engagemanget mot kriget i Vietnam var ganska omfattande.
Vietnamkriget beskrivs som det första tv-sända kriget. Det innebar-
-att kriget fanns i folks vardagsrum, med bilder på brinnande kroppar.
Det engagerade naturligtvis väldigt mycket.
Sverige får en ny statsminister, ännu en socialdemokrat-
-men en ny sorts politiker.
1969 tar Olof Palme över som partiledare-
-och statsminister från Erlander.
De är på många sätt varandras motsatser och väldigt olika varandra.
Det är ett tecken på självförtroendet som socialdemokratin hade.
Man kunde välja en person som var så ofolklig och intellektuell som Palme.
Han blir tredje socialdemokratiska statsministern i rad.
En akademiker från överklassen.
Han blir statsminister i en tid då världen krymper.
Palme för en internationell politik och engagerar sig i Vietnamkriget.
Han är en ny typ av statsminister och kanske även av socialdemokrat.
Palme var annorlunda än Per Albin och Erlander.
De hade båda lyckats försäkra svensk borgerlighet om-
-att man inte skulle gå för långt-
-och sätta alltför stora käppar i hjulen för näringslivet.
Med Palme blev det mer osäkert. Han gjorde inte borgerligheten trygg-
-och många företagare blev oroliga för att sossarna skulle gå för långt.
Inte bara partiets ställning förändras på 70-talet.
Nu är tiden då Sverige kan köra sitt eget race över.
Ekonomin stagnerar, inflation och arbetslöshet stiger.
Sverige blir beroende av omvärlden-
-vilket inte minst märks 1973, under den s.k. oljekrisen.
Oljekrisen slog hårt mot Sverige. Det blev inledningen till-
-en lågkonjunktur som varade under 70-talet.
Nu blir allt dyrare. Tanken att allt bara blir bättre får sig en törn.
1976 sker nåt som inte hänt på 40 år: Socialdemokraterna förlorar valet.
Därför kom man hit. Man vill se 44 års socialdemokratiskt styre ta slut.
En vanlig bild av 1970-talet är att den domineras av vänsterrörelser-
-men de borgerliga partierna går från klarhet till klarhet-
-under hela 70-talet och erövrar regeringsmakten 1976.
Under 1970-talet börjar framför allt borgerligheten kritisera staten.
Man börjar tro att marknaden kan lösa alla problem-
-och att välfärdssamhället gjort att individens behov glömts bort.
Socialdemokraterna var i viss mån sönderregerade.
Historiskt är det imponerande, men de hade blivit dumdryga.
En konkret fråga som lyfts fram om socialdemokraternas förlust 1976-
-är energipolitiken och kärnkraften.
Energipolitiken är nåt som, efter oljekrisen, delar Sverige-
-främst om vi ska ha kärnkraft eller inte.
Socialdemokraterna är för, men efter Harrisburgolyckan i USA vacklar de.
Den folkliga opinionen mot kärnkraft blir så stor att vi folkomröstar.
Det som var udda med den folkomröstningen var-
-att det fanns tre nej-alternativ. Man kunde inte rösta för kärnkraft.
Men 1980-talet förändrar inte bara energipolitiken.
Nu vänder den ekonomiska vinden. Det går bra för hela västvärlden.
Låga räntor ledde till mer pengar i plånboken-
-och det ledde till ökad konsumtion och lyxkonsumtion.
Under 1980-talet presenteras vi för "yuppien":
"Young Urban Professional."
Nu har så många råd med Mercedes att de inte vet att man ska hälsa.
En affärsman med accessoarer som en portfölj, en cabriolet-
-och en mobiltelefon, som då var en lyxpryl som långt ifrån alla hade.
Efter år av politisk kamp när det var fult att glänsa, så kommer 80-talet-
-och det är dags att festa och bli underhållen på alla möjliga sätt.
Ungdomar bråkar om om man är hårdrockare eller syntare-
-för hårdrocken är som störst under det här permanentade årtiondet.
Nu identifierar sig unga inte med politik.
Nu handlar det om coolast musikstil.
Välfärdssamhället ses nu som det förgångna-
-och det individuella är viktigare.
Hela kulturen skiftar över till att ifrågasätta det som varit:
"Det är bra med kapitalism, ett fritt näringsliv"-
-"och entreprenörer. Mer personlig frihet."
Det fanns en grund för detta. Staten och regleringarna hade växt mycket-
-så det fanns ett missnöje med det här stora systemet.
Även om socialdemokraterna återtar makten så visar sloganen tidsandan:
"Satsa på dig själv." Mitt i den nya tiden sker nåt otänkbart.
Sveriges statsminister mördas. En del beskriver det som ett epokslut.
Jag är inte säker på att mordet på Palme har påverkat Sverige så mycket.
Det finns en tendens att göra mordet mer symboliskt än det var.
Man jämför med när Karl XII stupade och stormaktsväldet tog slut.
Palme dog, och då tog välfärds- staten slut. Så var det inte.
Mot slutet av 80-talet förändras dock världen ännu mer.
Vi ser slutet på det kalla kriget som pågått sen kriget.
Mr Gorbatjov, riv denna mur!
Berlinmurens fall -89, Tysklands återförenande -90-
-och Sovjets upplösning -91 blev en utandning för världen.
Det stod nu klart att USA hade segrat i det kalla kriget.
Detta krigsslut blir mindre gynnsamt för Sverige.
Världen är inte bombad, vi har inget försprång.
I stället kommer en ekonomisk kris, med höga räntor och arbetslöshet.
1991 gör socialdemokraterna ett katastrofval och förlorar makten.
Det var nu den egentliga ideologiska omsvängningen skedde.
Det var mot ett mer marknadsliberalt samhälle.
Nu söker Sverige nya lösningar inom de områden som varit unika för oss:
