Edith Södergran förklarad | SVENSKA | Gymnasienivå
Den blott 31-åriga Edith Södergran vet att hon snart ska dö.
1925 står hon på sin gård utanför Sankt Petersburg-
-och bränner upp alla sina dikter, brev och dagböcker.
Hon vet inte att hon kommer att bli-
-en av våra mest lästa, beundrade och hyllade poeter.
För mig är Edith Södergran en av världsmodernismens stora stjärnor.
Vem var Edith Södergran? Varför valde hon att elda upp spåren efter sig?
Det sista året Edith Södergran levde var hon verkligen sjuk.
Hon hade haft lungtuberkulos under många år.
De flesta av dem var hon förhållandevis frisk-
-men det sista året så blev hon allt sjukare.
Edith Södergran föds i Sankt Petersburg 1892-
-i en familj med finskt ursprung, och har svenska som modersmål.
Hon går i en tysk flickskola och lär sig tyska, ryska och engelska.
Miljön är övre medelklass. Somrarna tillbringas i Raivola i Finland-
-6 mil från Sankt Petersburg, en stad som vid den här tiden är en metropol-
-med influenser från hela världen.
Hon läser kvinnliga tyska och ryska poeter, som skriver om sitt eget jag.
De inspireras av det som kallas "den nya kvinnan".
De kräver att få gå i bekväma kläder, vara utan korsett.
De kräver att få jobba, att få röka cigaretter offentligt.
Att leva såsom vi kan leva i dag som kvinnor.
När Edith är 16 år drabbas hon av tuberkulos och tvingas sluta skolan.
Eftersom familjen har det gott ställt så reser hon ner till Schweiz.
Där får hon plats på ett sanatorium som ska hjälpa henne med sjukdomen.
Sanatoriet fungerar också som ett slags universitet-
-där modern litteratur och idéer cirkulerar.
De hade flera stora bibliotek, symfoniorkestrar...
Det var ett ställe där man kunde bilda sig, om man inte redan var det.
Södergran var bildad. Hon hade gått i en skola i Sankt Petersburg-
-där man läste världsklassikerna på originalspråk.
Tyska, ryska, engelska, franska.
Så hon var nog mer bildad än en normal litteraturprofessor.
Bara månader efter att Edith kommit hem, bryter första världskriget ut.
Och några år senare den ryska revolutionen.
Något som förändrar Ediths liv drastiskt.
För hennes familj går det som för andra med aktier bundna i Ryssland.
Värdet försvinner nästan över en natt.
Edith och hennes mamma blir plötsligt fattiga.
Det var en tragik.
Till slut försökte Edith Södergran sälja olika ägodelar som hon hade.
Lyxprodukter, till exempel en flaska parfym, för att få lite extra pengar.
Hon fotograferade också en del och försökte sälja fotografier.
Året innan revolutionen 1916 hade Edith debuterat med en diktsamling.
Den hette kort och gott "Dikter".
Det speciella med den är att den är skriven helt utan rim-
-och utan strikta verser.
En av dikterna i samlingen heter "Vierge moderne".
"Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum."
"Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut"-
-"jag är en skrattande strimma av scharlakanssol."
"Jag är ett nät för alla glupska fiskar"-
-"jag är en skål för alla kvinnors ära"-
-"jag är ett steg mot slumpen och fördärvet"-
-"jag är ett språng i friheten och självet..."
"Jag är blodets viskning i mannens öra"-
-"jag är själens frossa, köttets längtan och förvägran"-
-"jag är en ingångsskylt till nya paradis."
"Jag är en flamma, sökande och käck"-
-"jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna"-
-"jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor..."
Nånting sånt var fullkomligt revolutionärt i svensk litteratur.
Nåt sånt hade man aldrig haft. Ingen hade kommit på att säga nåt sånt.
Det bröt mot alla regler om hur det är att vara kvinna.
Kvinnan i poesin tidigare skulle vara ljuv och romantisk-
-och rosenkindad och bedårande och ofarlig.
Helt enastående är det. Och väldigt modernt än i dag.
Vi behöver Edith Södergran.
Men när Ediths dikter publiceras förstår många inte hennes storhet.
Eller kanske inte vill förstå? Recensenterna är kritiska.
Hennes stil bryter för mycket mot rådande traditioner.
Vissa läser henne som en ung kvinna som söker kärlek.
Någon man inte kan ta på allvar.
Ibland förstår man ju inte hur pass förnyande ett författarskap är-
-förrän man studerar motståndet. Särskilt mot kvinnliga författare.
Så det är intressant att konstatera-
-att Edith Södergran har blivit censurerad-
-i antologier för skolbruk-
-därför att hon helt enkelt har för feministiska partier.
Kanske ingjuter nån slags kaxighet och mod-
-i skolflickor, som inte är lämpligt.
Edith Södergran är i dag den mest betydelsefulla poeten i Norden.
Dels för att vi läser henne än i dag. Hon finns överallt.
I antologier. Hon finns tonsatt, hon finns till och med...
Det är allt från olika rockband, till symfonier och allt där emellan.
Jag är ingen kvinna Jag är ett neutrum
Hon var fattig och rik. Hon var ensam och social.
Hon var galen och fullkomligt rationell.
Det är en massa motsägelser.
När man läser hennes poesi så är det nåt som talar till mig.
Ett sätt att förstå världen.
När Edith inser att hon inte kommer att överleva sin tuberkulos-
-fattar hon beslutet att göra sig av med allt arbetsmaterial.
Brev och dikter eldas upp. Hon vill inte lämna något kvar.
Hon skrev i ett brev att hon inte vill spara nåt-
-för likmaskar som skriver biografier.
Det handlar på nåt sätt om-
-att hon vill leva vidare genom sin poesi, inte genom sin person.
Det är ganska ovanligt att en författare själv censurerar-
-eller försöker styra sitt eftermäle.
"Jag vill inte gå in i historien som den stackars tbc-sjuka"-
-"ogifta fröken i nån slags avkrok."
"Utan jag vill gå in som den stora stjärnan."
Det tycker jag är fint.
Edith blir bara 31 år gammal.
Hon hade då gett ut fem diktsamlingar och en sjätte gavs ut två år senare.
Hon fick aldrig uppleva den framgång och storhet som hennes dikter fick.
Textning: Johannes Hansson www.btistudios.com