Kapitel 40 Kapitel 40 Chapter 40 Bölüm 40

JAG KOMMER TILL Liljebacken

samtidigt som Eva.

Har inte jobbat på tre dagar och behöver gå igenom en del rapporter över Have not worked in three days and need to go through some reports above

pensionärerna. the pensioners.

Jag låser upp skåpet och tar fram pärmarna med den sekretessbelagda informationen. I unlock the cabinet and take out the binders with the classified information.

Ger Eva den ena pärmen medan jag behåller den andra.

Bläddrar mig fram till C7. Gullan är bättre. Fortsätter att bläddra i pärmen.

Ett kors på C5. Astrid är död. Det hugger till i magen. It stings in the stomach.

Jag som inte ens visste att jag tyckte om henne. I samma stund frågar

Eva hur det gick i Malmö.

Jag tror att jag klarar av att hålla gråten tillbaka i ett par sekunder, sedan kommer den.

Den gör en dramatisk entré genom struphuvudet och ögonhålorna. Jag är oförberedd.

Den sipprar ut genom näsan.

Genomskinlig är den och slemmig. Eva lägger pärmen på bordet och tittar på mig.

Jag förmår inte att titta tillbaka.

Evas ögon är varma. De vill mig väl. Det gör inte saken bättre.

»Men lilla gumman«, säger hon.

Hon är nära mig nu. En hand på min axel. Tunga bröst mot min rygg.

Hennes tvättmedelsdoft i min sfär. Birkenstocktofflorna på det hårda betonggolvet.

Eva kramar mig. Klappar min kind.

Ger mig en bit hushållspapper.

Mitt ansikte mot Evas axel. Mitt snor på Evas bussarong. Jag tänker att det inte passar med snor på Eva.

Jag skäms när Martina kommer in i personalrummet.

Jag skäms när Leena med två e kommer och Roy och timvikarien med tandställning.

Eva släpper taget om mig och jag är ensam med mitt rödmosiga ansikte.

Med mina svarta mascararänder på kinderna. Hela personalrummet stelnar.

Ingen säger någonting, men jag vet vad Leena med två e tänker:

Att vara eller inte vara, det är frågan. Att inte vara är det vi alla en gång väljer. Nicht sein ist das, was wir alle einmal wählen.

Det är Roy som säger något först. Han drar en hand genom sin Elvisfrisyr.

»Vad fan har hänt?« "What the hell happened?"

Jag som precis har lugnat ner mig bryter ut i en ny gråtkaskad.

»Fattar ni inte att Astrid är död och scenskolan vill inte ha mig och

Oskar har inte hört av sig på över en vecka.«

Sedan minns jag inget mer. Bara de aprikosfärgade väggarna.

Evas händer. Pärmarna på bordet. Min röst som inte längre håller. Meine Stimme, die nicht mehr hält. Leenas innersta tankar.