Är jag en stalker? - Webbserie om sociala medier
Jag heter Linnea Holst
och det här är Isa Galvan.
I den här webbserien så kommer vi att prata om vårt beteende på sociala medier.
Vi vill veta om vårt användande påverkar vår självkänsla
och vårt psykiska välmående.
Går det att fightas mot skeva idealbilder
och perfekt fejkade onlinevideor?
Vi är ju väldigt bra vänner
men det finns en sak som jag kan känna så här..
Här vill jag inte att Linnea ska kolla
och det är verkligen min sökmotor.
Jag är så himla rädd att..
till och med mina nära vänner ska se
varför är du inne på honom eller henne hela tiden?
Men det är ju så lätt
att man råkar börja stalka någon
Hur många gånger har man inte.. fortsätt klicka
fortsätt klicka..
Plötsligt vet man allt om en person.
Du vet vad personens mormors hund heter.
Man är där inne och bara känner såhär..
Det är här jag får reda på all min information.
Precis!
Det har hänt så många gånger att man bara sett någonting
egentligen bryr man sig inte..
men ändå blir det så
men gud Isa..
Är de tillsammans?
och du bara...
Var fick du det ifrån?
Nej... De har gillat varandras bilder.
Så kommer man på sig själv känna
att man jobbar för FBI eller någonting..
jaja eller så här
Men han var ju tillsammans med henne?
När gjorde de slut?
Jaha men han började uppdatera stories på henne då.
Oj han kom över henne snabbt.
Alltså hur mycket hade jag kunnat ha i min hjärna
om jag inte visste allt detta?
Det är ett heltidsjobb.
Det är en heltidsjobb alltså.
Men om man nu stalkar någon på sociala medier
Vad är det värsta som kan hända?
att man råkar lajka.
De första bilderna man ser när man går in på profilen
De är fine.
Det är typ min regel.
När du är där nere
det är nästan som så att jag ville se de som miniatyrer
för då kan jag inte lajka dom.
Ännu värre om man ska visa en kompis
eller ens föräldrar...
och de ska försöka zooma
Du kan inte zooma....
Rör inte skärmen.
Men det är ändå för risky!
Jag litar inte på..
Jag litar inte på min mamma alls
För om man lajkar
alltså den paniken.
Du skulle inte kunna skriva till honom så här Hej du, fin bild..
Du la upp för 138 veckor sedan..
Nästan maniskt följer vi andras liv på sociala medier
och inte behöver vi vara någon särskild avancerad detektiv för att lyckas.
Men varför är vi så fixerade av att veta vad andra har för sig?
Vad de lajkar
och vilka selfies de kommenterar?
Linnea och jag ska till Frölundaskolan och snacka om stalking online.
Eftersom ni befinner er på så många sociala medier
och det är lätt att följa personer..
Har ni någonsin känt att ni stalkar en person?
Ja!
Lätt!
Jag är expert kan man säga.
Jag är inte utanför din buske
men jag är inne i din Instagram
det kan man säga.
Det värsta som kan hända är ju om man råkar dubbelklicka
för då blir det såhär
radera min Instagram.
När jag råkar lajka en bild på en person som jag känner
eller som jag inte direkt känner sådär jättebra..
Mitt hjärta går snabbare än en Ferrari i maxfart.
Det går verkligen...
Om det är någon jag inte känner
som lajkar min bild
jag blir så åh tack för lajken men ändå såhär
hur hittade du min Instagram?
och då tänker jag att de tänker på samma sätt då.
Såhär precis när man har gått lite för långt ner i flödet.
Typ två år.
Men varför stalkar ni?
Man måste veta vad andra...
människors vanor och allt
Man måste!
Jag kanske inte har något att göra
då känner jag gud jag måste stalka den här personen nu
jag bara sitter såhär...
Själv är det såhär när jag går in på någons Instagram
Typ vi säger hennes
Amen vad gör Donja?
Så går jag in och sedan så..
alltså man glömmer bort sig själv tycker jag.
Kanske en månad sedan
så blir det ett år
tre år...
Alltså det går bara vidare och vidare.
Det var bara ett exempel.
Man känner sig nästan lite obehaglig
Hur kan jag bry mig så mycket
om vad du gör liksom?
eller vad den här helt random människan gör.
Alltså jag är så bra på att stalka
att jag fortfarande undrar varför jag inte fått ett pris för det.
Kan ni ibland tycka det är jobbigt när man pratar med en människa
som man kanske inte borde känna jättebra
man kanske bara har träffats en gång innan
och så har man massor med information om den här personen
så känner man såhär
jag får inte försäga mig nu
Jag kan liksom inte säga att jag vet för mycket om den här personen
Alltså om man i fall nu ska prata med en kompis så kanske den..
man vet väldigt mycket information
då tycker inte jag man liksom ska säga för mycket
då kommer den personen tänka
vilken stalker jag har
Även fast man är det så kanske man inte vill att någon ska kalla än för det.
Jag brukar ställa frågor som jag redan kan svaret på
jag med!
Det gör jag också!
Då vet man att man får ett intressant svar i alla fall..
Det verkar som att eleverna känner igen sig
att kolla upp
klicka sig in
och ha koll på vad andra gör på sociala medier.
Det tycks ligga något skämmigt över det hela
Är det sunt att vi är så lättillgängliga på sociala medier?
Det här är barn-och ungdomspsykologen Jenny Klefbom
Hon kanske kan ge oss några svar på om det verkligen
är hälsosamt för oss att följa andras liv på det här sättet.
Isa, du och jag pratade innan om det här att
stalka någon på sociala medier.
Hur man vet lite för mycket om någon
och kanske...
man är lite för insatt.
Vad tycker du är riskerna med det?
Jag tänker så här att
vi människor är väldigt sociala varelser.
vi är väldigt nyfikna på varandra,
Så det är verkligen ingenting konstigt
att vi använder de här medierna som vi nu har tillgång till
till att undersöka och ta reda på om man ska använda ett lite snällare ord
jag tänker också på
ungdomar har i alla tider haft perioder
där man fixerar sig lite vid någon
Det har ofta varit idoler.
Så det är också lite av ett naturligt beteende i vuxenblivandet
att man kan haka upp sig väldigt mycket vid någon.
För det är ett naturligt intresse eller vad man ska säga.
Om Isa har en kompis som jag inte har träffat
så vet jag kanske jättemycket om henne ändå
för att jag har sett hennes sociala medier.
Det måste ändå påverka en på något sätt och de nya relationer man bygger.
ja...Jag tänker nu framförallt positivt när du säger sådär
för det handlar på något sätt om att man känner varandra
att man "förkänner" varandra lite grann.
Jag vet själv
jag hade i stort sätt ge liksom Linnea.. Vi är såpass bra vänner..
Jag hade kunnat ge dig min telefon här och nu.
Men samtidigt låter jag gärna bli
för att det liksom finns några saker som jag inte vill att du ska se.
En av de sakerna är vad jag söker på
och den här känslan om att jag ska behöva få frågan
Hallå! Varför har du varit inne på hans profil 58 gånger..
då känner jag hellre nej då låter jag hellre bli.
Varför skäms man över det så mycket?
För att det kanske inte finns något jättebra skäl till att du
har varit inne på den här profilen 50 gånger
annat än att du var lite nyfiken
och hade lite tid över på bussen eller någonting...
Men Linnea kommer att dra ganska stora slutsatser
hmmm vad handlar det här om?
Jag tycker att det där också är sunt.
Att du vill behålla ett litet privatliv
även för en jättenära kompis.
Det handlar nästan om att det du gör
som du vill bevara
är nästan samma saker som det du tänker
och det är ju ens egna privata egendom.
Vad man tänker.
Men så det gör verkligen ingenting om man skäms över
att man har kollat upp någon lite extra?
Jag tycket inte att man ska skämmas
men om man nu har den känslan så tycker jag att man ska
unna sig att det här är mitt.
Att man är medveten om att den här nyfikenheten finns
för ofta tror man att det bara är jag som är på ett visst sätt.
Men så är det ju inte.
Vi är alla ganska lika.
Vi är nyfikna varelser.
Vi gillar att ha koll på vad andra gör
och det är varken fel eller skämmigt
men visst kan det kännas lite pinsamt
om man råkar lajka en 48 veckor gammal bild
på killen eller tjejen du är intresserad av
men hen är antagligen gjort exakt det samma.
Så länge inte fixeringen resulterar i besatthet
och att kontrollera någon annan
så verkar det som att vi helt enkelt kan fortsätta att vara stalkers online.