Levande frågelådan - marinbiologen och miljövetaren Bethanie Carney Almroth svarar
Jag heter Bethanie Carney Almroth att jag är forskare på Göteborgs universitet.
Jag är marinbiolog och miljövetare,
i min forskning jobbar jag med miljögifter
och olika typer av miljöföroreningar
och studerar hur de påverkar fiskar.
Här har jag en flaska
med olja och vatten.
Olja kan släppas ut vid olyckor och oljeutsläpp, oljespill och det kan påverka fiskarna
så att de blir sjuka.
Det kan påverka andra djur också som fåglar och sälar.
Oljan gör ett fiskarna
och djuren kan utveckla cancer eller de kan ha svårt
att få barn.
Jag jobbar också med plaster i havet.
Jag jobbar ganska mycket med mikroplaster
som kan se ut så här,
De här kan man hitta på stranden om man tittar
noggrant och tittar nära på sanden.
Det kan nästan se ut som sten eller sandkorn, men det här är plast.
Det här kommer från
en plastfabrik där man producerar ny plast.
Det finns andra typer av plaster i miljön,
plast som kommer från bildäck eller konstgräsplaner,
och så finns det plast som kommer
från våra kläder.
Här har jag en liten burk med fleece
fibrer
som kommer från en fleecetröja
som kan släppas ut när man tvättar dem, eller till om med om man bara bär kläderna kan de släppa fibrer.
Vi studerar hur de här påverkar fiskarna i havet.
Ni har skickat in väldigt många frågor och det är jätteroligt och kul att se att ni tänker och klurar!
Men vi hinner inte ta alla,
så nu idag har jag valt ut några stycken som jag ska svara på.
Några handlar om människor,
några handlar om luktsinnet och några handlar om hästar.
Förra året föddes 140 110 000 barn
Det blir ungefär 4,4 barn per sekund.
Så vi är en ganska framgångsrik art. Vi har funnits i nästan 200 000 år
och vi har anpassat oss till att leva i ganska många olika klimat.
Vi är däggdjur
och däggdjur som ni vet
har ofta klor på fingrarna, och de använder dem för att skrapa och gräva och kanske försvara sig, att greppa sin mat.
Men vi har inte klor, vi har naglar.
Och det har vi liksom våra närmaste släktingar, primater eller apdjuren,
och våra naglar är utformade på ett annat sätt.
De är utformade för att skydda toppen på våra fingrar och våra fingrar är väldigt viktiga
för hur vi lever och hur vi jobbar med våra händer.
Vi har ganska fina muskler och ganska många nerver i våra fingrar som gör att vi kan jobba med
ganska små, pilliga saker. Det kallas för finmotorik.
Vi behöver inte klor på samma sätt.
Vår djurgrupp, primater alltså, har utvecklat naglar istället för klor.
Nästa fråga: Varför har vi ögonbryn?
Alla vi har märkt att vi har ögonbryn i ansiktet
och man har i många år tänkt att de är bra för att skydda våra ögon,
mot damm och andra små partiklar som kan ramla ner i ögonen, de kan skydda mot regn eller när man svettas, så att inte svetten rinner ner i ögonen.
Men våra ögonbryn fyller ett annat syfte också.
Vi är sociala djur,
och vi kommunicerar väldigt mycket med våra ansikten.
Där är våra ögonbryn väldigt viktiga.
De kan ge signaler till andra. De kan se
arga ut
eller förvånade
eller glada eller ledsna eller lite fundersamma.
Så de skickar väldigt många signaler till våra nära.
Två syften alltså, skydda ögonen och kommunicera.
Nästa fråga handlar om blod och vad blodplättar består av.
För att svara på frågan ska jag förklara väldigt snabbt vad blod består av.
Om man tar ett blodprov
i ett rör
och sen centrifugerar, så kan man dela upp blodet i sina olika beståndsdelar.
Här nere
får man röda blodceller
de är tyngst
och de är lite formade så här.
De är väldigt speciella för hur mänskliga röda blodceller ser ut.
Här uppe har vi det som kallas för plasma.
Det här är som vatten och det innehåller salter och olika fetter och proteiner, men mest vatten.
Och den här randen i mitten
det är våra vita blodceller.
Det finns många olika typer av vita blodceller. Vissa kan vara ganska stora.
De används för att skydda oss mot olika infektioner
Men det finns en typ av vit blodcell
Som heter megakaryocyt
som kan knoppa av
småbitar
som sedan kallas för
blodplättar.
Så blodplättar består av små delar av den här stora vita blodcellen
de har ett membran runt om
och så lite
cytoplasma i mitten.
De är väldigt viktiga för att blodet ska koagulera, så att blödningen stoppas när man får ett sår De nästa tre frågorna som jag ska ta idag
kanske ser annorlunda ut och verkar handla om olika saker, men svaret på alla frågorna handlar om lukt och luktsinnet.
Första frågan handlar om myror,
hur de kan känna igen varandra,
och det gör de med hjälp av sina antenner
som fungerar lite som vår näsa och smakkänsla, de har receptorer som känner igen olika kemikalier och dofter i luften.
De kan använda de här för att känna igen varandra
och för att känna igen fienden.
Nästa fråga handlar om varför kameler luktar konstigt
och där kan jag förklara två saker.
En sak
är att de
luktar som de gör på grund av de olika dofter som de producerar i sin hud,
men också på grund av att de kissar på sina ben.
Det gör de, eftersom de lever i en väldigt varm miljö.
De vill gärna spara på vatten så mycket som det går, så de svettas inte lika mycket som vi gör. Men de kan kissa på sina ben och på så sätt svalka sig litegrann.
Det gör att de kan lukta lite konstigare.
En annan anledning är att det är en lukt som är främmande för oss. Vi är ovana.
När man blivit van vid en lukt så slutar man tänka på den. Man slutar känna igen den.
Ni kan tänka så när ni kommer hem till era egna hem, att ni inte känner någon lukt nästan, om det inte är någon som lagar mat.
Men om ni hälsar på någon annan, då känner ni att deras hem luktar annorlunda.
För när ni är hemma
då slutar era hjärnor att tänka på hur det luktar hemma
för att ge utrymme åt nya signaler som kommer in, man ska kunna vara uppmärksam på förändringar.
Sista frågan jag tänkte ta som handlar om lukt,
är om hur djur som ser likadana ut kan veta vem som är hane och vem som är hona.
Vissa djur har
något som kallas för dimorphism, där hane och hona ser olika ut,
medan andra ser ganska lika ut. Det är väldigt vanligt bland fåglar, där hanen och honan ser likadana ut.
Det finns andra djur, som fiskar där också hane och honan ser likadana ut.
Hur kan de känna igen varandra?
Ett sätt kan vara beteende,
men ett annat väldigt viktigt sätt är lukt.
De kanske känner igen lukten
av vad det är för kön
på djuret, om det är en hane eller hona.
Det kan vi också göra, fast vi tänker inte så medvetet på det.
När man kommer in i puberteten
då börjar man producera olika hormoner.
Det kommer ni att göra,
ganska snart, ni kanske har syskon som redan gjort det.
Då vet ni att
kroppsodören börjar förändras.
Det är de lukterna som kan signalera
att man är en hane eller en hona. De kan skilja sig åt beroende på
om man är man eller kvinna, pojke eller tjej, hane eller hona.
Djuren kan känna igen de här lukterna hos varandra också.
De vet då om det är en hane eller hona.
Studier som gjorts
på hur människor föredrar olika doftar, visa delvis att vi tycker om
vissa dofter som liknar oss lite grann.
Kanske någon som har samma matkultur, för det kan också påverka hur vi luktar.
Men vi vill även tycka om andra som har ett immunförsvar som skiljer sig lite från vårt. Så vi kan känna det på doften
utan att vara medveten om att vi tänker på det.
Sista frågorna som jag ska ta idag handlar om hästar.
Den ena frågan är varför en häst har en mule.
Ni som har varit i närheten av hästar vet att de har den här varma, mjuka mulen
där de har sina näsborrar
som de använder för att lukta på saker.
Det har också väldigt mycket känselhår där, som de kan känna med.
Det är som morrhår på en katt eller hund
eller små barber som man kan hitta på en fisk
som lever på botten, som känner på bottensediment och letar mat.
Men hästar har de här känselhåren
och de har också väldigt känsliga, starka läppar
så de använder sina läppar för att sålla bland mat
sålla bort det som är gott att äta från det som är,
stenar och kristaller som de inte vill ha.
Så de använder sina mular för att äta och för att känna.
Allra sista hästfrågan:
Varför kan inte hästar kräkas?
Hästar kan varken kräkas eller rapa.
De har en magsäck till skillnad från kor som har fyra stycken.
När kor äter så kan ta upp maten igen från första magsäcken och tugga på det en gång till,
de kan också rapa upp gaser som bildas när de smälter sin mat.
Man har kanske hört talas om att kor rapar ganska mycket.
Hästar däremot kan inte rapa. De har en magsäck,
som har en stark muskel som stänger den
Så maten kommer in men, ingenting kommer upp igen.
Maten ska bara åt ena hållet från magen till tarmen, sedan ut genom rumpan.
Så hästar kan prutta, de kan fisa, de kan lukta ganska illa i rumpan,
men de kan inte rapa.
Det kan bli problem på hästar om de får mycket gaser i magen,
för de har inget sätt att komma ut.
Då behöver man kanske ringa till en veterinär
som kan ge mediciner,
eller som kan hjälpa gaserna att släppas ut genom att sticka en nål i magen på hästen
som släpper gasen rätt ut i luften.