×

Używamy ciasteczek, aby ulepszyć LingQ. Odwiedzając stronę wyrażasz zgodę na nasze polityka Cookie.


image

Twiligt 4: Så länge vi båda andas, Kapitel 15: Tick tack tick tack tick tack (1)

Kapitel 15: Tick tack tick tack tick tack (1)

Hallå, Jake. Jag tyckte du sa att jag behövdes i kväll. Varför bad du inte Leah väcka mig innan hon somnade?

För att jag klarade mig utan dig. Jag är fortfarande pigg.

Han hade redan börjat springa längs norra delen av gränsen. Något nytt?

Nej. Ingenting alls.

Har du rekat?

Han hade sprungit på ett av mina sidospår, och började följa det.

Ja, jag tog några vändor. Bara för att kolla. Om nu Cullens ska ut och jaga …

Bra tänkt.

Seth återvände till den cirkelformade gränslinjen igen.

Det var lättare att springa med honom än med Leah. Även om hon ansträngde sig – ordentligt – så fanns det alltid en viss skärpa i hennes tankar. Hon ville inte vara här. Hon ville inte känna hur min inställning till vampyrerna mjuknade. Hon ville inte veta av Seths mysiga lilla vänskap med dem, en vänskap som växte sig allt starkare.

Lustigt nog hade jag trott att hon skulle ha svårast just för mig. Vi hade alltid gått varandra på nerverna i Sams flock. Men nu fanns där ingen fiendskap alls mot mig, bara mot Cullens och Bella. Jag undrade varför. Kanske var hon bara tacksam över att jag inte tvingade henne att ge sig av. Kanske berodde det på att jag förstod hennes fientlighet bättre nu. Hur som helst var det inte alls lika svårt att springa med Leah som jag hade väntat mig.

Naturligtvis hade hon inte mjuknat så mycket. Maten och kläderna Esme skickat med till henne flöt bort med floden just nu. Trots att jag hade ätit mig mätt – inte för att det doftade oemotståndligt när jag väl kommit bort från vampyrstanken, utan för att föregå med gott exempel – så hade hon fortsatt vägra. Den lilla hjorten hon fällt vid lunchtid hade inte mättat henne helt och hållet. Men den hade fått henne på sämre humör – Leah avskydde att äta rått kött.

Vi kanske borde ta en vända österut? föreslog Seth. Gå på djupet, kolla om de väntar där ute.

Jag tänkte faktiskt på det, svarade jag. Men vi gör det när alla är vakna. Jag vill inte sänka garden. Fast vi borde göra det innan Cullens ger sig av. Snart.

Okej.

Det fick mig att tänka.

Om Cullens kunde ta sig ut ur området, så borde de faktiskt bara fortsätta. Antagligen borde de ha gett sig av i samma stund som vi kom för att varna dem. De borde ju ha råd att skaffa sig ett nytt hem. Och de hade väl vänner i norr, om jag mindes rätt? Ta med er Bella och fly. Det verkade vara den bästa lösningen på deras problem.

Jag borde antagligen föreslå det, men jag var rädd att de skulle lyssna på mig. Och jag ville inte att Bella skulle försvinna, utan att jag någonsin fick reda på om hon hade klarat sig eller inte.

Nej, det var dumt tänkt. Jag skulle säga åt dem att sticka. Det fanns ingen förnuftig anledning för dem att stanna, och det vore bättre – inte mindre smärtsamt, men bättre – för mig om Bella försvann.

Lätt att säga nu, när Bella var här och såg så glad ut över att se mig, samtidigt som hon klamrade sig fast vid livet …

Åh, jag har redan frågat Edward om det, tänkte Seth.

Om vad?

Jag frågade varför de inte hade gett sig av än. Åkt till Tanya eller något, för långt bort för att Sam skulle kunna följa efter dem.

Jag blev tvungen att påminna mig själv om att jag just bestämt mig för att ge Cullens just det rådet. Att det vore bäst så. Därför borde jag inte bli arg på Seth för att han gjort det i stället. Inte alls arg.

Vad sa han då? Väntar de på ett lämpligt tillfälle?

Nej. De tänker stanna.

Och det borde inte låta som goda nyheter.

Varför? Det är ju bara korkat.

Egentligen inte, tänkte Seth till deras försvar. Det tar tid att samla ihop den sortens medicinska utrustning som Carlisle har här. Han har allt han behöver för att ta hand om Bella, och möjlighet att skaffa mer. Det är en av anledningarna till att de vill ut och jaga. Carlisle tror att de kommer att behöva mer blod till Bella snart. Hon har snart gjort åt allt O-negativt de hade och han gillar inte att lagret börjar krympa. Han vill köpa mer. Visste du att man kan köpa blod? Om man är läkare.

Jag var inte redo att tänka logiskt än. Det låter ändå korkat. De skulle ju kunna ta det mesta med sig, eller hur? Och stjäla vad de än behöver, var de än befinner sig. Vem bryr sig om lagar och regler när man är odödlig?

Edward vill inte ta risken att flytta henne.

Hon mår bättre nu.

Mycket bättre, instämde Seth. I tankarna jämförde han mina minnen av Bella med alla droppslangar, med det han sett när han varit i huset nyligen. Hon hade lett mot honom och vinkat. Men hon kan inte röra sig särskilt mycket, vet du. Den där saken sparkar sönder henne.

Jag svalde hårt. Ja, jag vet.

Den knäckte ett revben till, tänkte han dystert.

Jag tappade rytmen och vacklade till lite innan jag återfick balansen.

Carlisle tejpade henne. Bara en spricka igen, sa han. Sedan sa Rosalie något om att vanliga människofoster också kan sparka sönder revben. Det såg ut som om Edward tänkte slita huvudet av henne.

Synd att han inte gjorde det.

Seth fortsatte rapportera – medveten om att jag var intresserad av allt, trots att jag inte hade bett om det. Bella har haft feber till och från i dag. Inte hög feber, men hon har kallsvettats. Carlisle vet inte riktigt hur han ska tolka det – hon kanske bara är sjuk. Hennes immunförsvar är knappast på topp just nu.

Ja, det är säkert bara ett sammanträffande.

Men hon är på gott humör. Hon pratade med Charlie, skrattade och …

Charlie?

Va? Vad menar du med att hon pratade med Charlie?

Nu var det Seths tur att vackla till – min ilska överraskade honom. Han ringer visst varje dag för att prata med henne. Ibland ringer hennes mamma också. Bella låter så mycket bättre nu, så hon försäkrade honom att hon var på bättringsvägen …

På bättringsvägen? Vad fan håller de på med? Varför får de Charlie att börja hoppas, så att han blir ännu mer knäckt när hon dör? Jag trodde att de försökte förbereda honom på det! Varför lurar hon honom på det sättet?

Hon kanske inte dör, tänkte Seth dämpat.

Jag drog ett djupt andetag och försökte lugna mig. Seth.

Även om hon klarar sig igenom det här, så gör hon det inte som människa. Det vet hon, det vet de allihop. Om hon inte dör, så blir hon tvungen att göra en väldigt bra imitation av ett lik. Antingen det, eller försvinna. Jag trodde att de försökte göra det lättare för Charlie. Varför …?

Jag tror att det var Bellas idé. Ingen sa någonting, men Edward såg ut som om han tänkte ungefär som du tänker nu.

På samma våglängd som blodsugaren igen.

Vi sprang under tystnad i några minuter. Jag påbörjade en ny vända, söderut.

Spring inte för långt.

Varför inte?

Bella vill att du ska hälsa på.

Jag bet ihop käkarna.

Alice vill också att du ska komma. Hon säger att hon är trött på att smyga omkring på vinden som ett spöke. Seth skrattade till. Jag bytte plats med Edward förut, för att försöka rätta till Bellas kroppstemperatur. Från varm till kall, enligt behov. Men om du inte vill göra det kan jag väl gå tillbaka …

Nej. Jag gör det, snäste jag.

Okej.

Seths tankar tystnade och han koncentrerade sig på den ödsliga skogen.

Jag fortsatte söderut, spanade efter något nytt. När jag började se tecken på civilisation vände jag. Jag var inte i närheten av staden än, men jag ville inte riskera att sätta igång några nya vargrykten. Vi hade varit osynliga ett bra tag nu.

Jag passerade rakt över gränsen när jag sprang mot huset. Även om jag visste att det var korkat, kunde jag inte låta bli. Jag måste vara någon sorts masochist.

Det är inget fel på dig, Jake. Det här är ingen normal situation.

Håll tyst, snälla Seth.

Okej.

Den här gången tvekade jag inte vid dörren, utan gick rakt in som om jag ägde stället. Jag antog att det skulle göra Rosalie förbannad, men varken Rosalie eller Bella syntes till. Jag såg mig förskräckt omkring i hopp om att jag bara hade missat dem, medan hjärtat bultade mot revbenen på ett konstigt, obehagligt sätt.

”Hon är okej”, viskade Edward. ”Inte sämre, i alla fall.”

Han satt i soffan med ansiktet i händerna. Esme satt bredvid honom med armen om hans axlar.

”Hej, Jacob”, sa hon. ”Jag är så glad att du kom tillbaka.”

”Jag också”, suckade Alice och kom nerför trappan. Hon grimaserade mot mig, som om jag kommit för sent till ett avtalat möte.

”Eh, hej”, sa jag. Det kändes konstigt att försöka vara artig.

”Var är Bella?”

”Toaletten”, svarade Alice. ”Mest flytande föda, du vet. Dessutom blir det visst så när man är gravid, har jag hört.”

”Åh.”

Jag gungade besvärat fram och tillbaka på fotsulorna.

”Åh, vilken trevlig överraskning”, muttrade Rosalie. Jag vred på huvudet och såg henne komma ut från en korridor under trappan. Hon bar Bella i famnen och blängde på mig. ”Jag tyckte väl att det luktade illa.”

Och precis som förra gången lyste Bella upp som ett barn på julaftons morgon. Som om jag just hade gett henne världens finaste present.

Det var inte rättvist.

”Jacob”, andades hon. ”Du kom.”

”Hej, Bella.”

Både Edward och Esme reste sig upp. Rosalie lade ner Bella i soffan, oändligt försiktigt, men Bella bleknade och höll andan – som om hon var fast besluten att inte ge ett ljud ifrån sig, hur ont det än gjorde.

Edward smekte hennes panna och hals. Han försökte få det att se ut som om han bara strök undan hennes hår, men i mina ögon såg det ut som en läkarundersökning.

”Fryser du?” mumlade han.

”Ingen fara.”

”Bella, du hörde vad Carlisle sa”, påpekade Rosalie. ”Tona inte ner någonting. Det gör det inte lättare för oss att ta hand om någon av er.”

”Okej, jag fryser lite. Edward, kan du ge mig den där filten?”

Jag himlade med ögonen. ”Var det inte därför jag kom hit?”

”Du har just kommit”, sa Bella. ”Och antagligen har du sprungit hela dagen. Slå dig ner och vila en stund. Jag blir snart varm igen.”

Jag ignorerade henne och satte mig på golvet framför soffan, men visste inte riktigt vad jag skulle göra sedan. Hon såg så skör ut att jag inte ens vågade lägga armen om henne. I stället lutade jag mig bara försiktigt mot hennes sida, lät min arm vila mot hennes och tog hennes hand. Sedan lade jag andra handen mot hennes kind. Det var svårt att avgöra om hon kändes kallare än vanligt.

”Tack, Jake”, sa hon, och jag kände att hon ryste till.

”Visst”, mumlade jag.

Edward satt i soffan vid hennes fötter och tittade hela tiden på hennes ansikte.

Med tanke på all superhörsel i rummet vågade jag inte ens hoppas att ingen hörde hur högt min mage kurrade.

”Rosalie, du kan väl hämta lite mat till Jacob i köket?” bad Alice, som satt på andra sidan soffan, utom synhåll för mig.

Rosalie stirrade häpet åt hennes håll.

”Tack, Alice, men jag vill nog inte äta något som Blondie har spottat på. Mitt matsmältningssystem skulle nog inte reagera så positivt på giftet.”

”Rosalie skulle aldrig genera Esme genom att göra något så ogästvänligt.”

”Självklart inte”, svarade Blondie med en sockersöt röst som genast gjorde mig misstänksam. Hon reste sig upp och svepte ut ur rummet.

Edward suckade.

”Lova att tala om för mig om hon förgiftar maten”, sa jag.

”Jag lovar”, svarade han.

Och av någon anledning trodde jag honom.

Det slamrade och bullrade i köket och jag hörde ljudet av metall som böjdes och skrapades.

Kapitel 15: Tick tack tick tack tick tack (1) Chapter 15: Tick tack tick tack tick tack (1)

Hallå, Jake. Jag tyckte du sa att jag behövdes i kväll. Ich dachte, Sie sagten, ich würde heute Abend gebraucht. I thought you said I was needed tonight. Varför bad du inte Leah väcka mig innan hon somnade? Warum hast du Leah nicht gebeten, mich aufzuwecken, bevor sie eingeschlafen ist? Why did you not ask Leah to wake me before she fell asleep?

För att jag klarade mig utan dig. Because I could do without you. Jag är fortfarande pigg. Ich bin immer noch wachsam. I'm still alert.

Han hade redan börjat springa längs norra delen av gränsen. He had already started running along the northern part of the border. Något nytt? Something new?

Nej. Ingenting alls.

Har du rekat? Haben Sie geraucht? Have you reckoned?

Han hade sprungit på ett av mina sidospår, och började följa det. Er war auf eines meiner Abstellgleise gelaufen und begann, ihm zu folgen. He had run on one of my side tracks, and started following it.

Ja, jag tog några vändor. Ja, ich habe ein paar Runden genommen. Yes, I took some turns. Bara för att kolla. Just to check. Om nu Cullens ska ut och jaga …

Bra tänkt.

Seth återvände till den cirkelformade gränslinjen igen.

Det var lättare att springa med honom än med Leah. It was easier to run with him than with Leah. Även om hon ansträngde sig – ordentligt – så fanns det alltid en viss skärpa i hennes tankar. Auch wenn sie sich anstrengte – anstrengte – gab es immer eine gewisse Schärfe in ihren Gedanken. Even if she made an effort - properly - there was always a certain sharpness in her thoughts. Hon ville inte vara här. She did not want to be here. Hon ville inte känna hur min inställning till vampyrerna mjuknade. She did not want to feel how my attitude towards the vampires softened. Hon ville inte veta av Seths mysiga lilla vänskap med dem, en vänskap som växte sig allt starkare. She did not want to know about Seth's cozy little friendship with them, a friendship that grew stronger.

Lustigt nog hade jag trott att hon skulle ha svårast just för mig. Komischerweise dachte ich, sie würde es am schwersten mit mir haben. Funny enough, I had thought she would have the hardest time just for me. Vi hade alltid gått varandra på nerverna i Sams flock. We had always been on each other's nerves in Sam's herd. Men nu fanns där ingen fiendskap alls mot mig, bara mot Cullens och Bella. But now there was no enmity at all against me, only against Cullens and Bella. Jag undrade varför. I wondered why. Kanske var hon bara tacksam över att jag inte tvingade henne att ge sig av. Vielleicht war sie nur dankbar, dass ich sie nicht gezwungen habe zu gehen. Maybe she was just grateful that I did not force her to leave. Kanske berodde det på att jag förstod hennes fientlighet bättre nu. Maybe it's because I understood her hostility better now. Hur som helst var det inte alls lika svårt att springa med Leah som jag hade väntat mig. Jedenfalls war das Laufen mit Leah bei weitem nicht so schwer, wie ich erwartet hatte. Anyway, running with Leah was not as difficult as I had expected.

Naturligtvis hade hon inte mjuknat så mycket. Maten och kläderna Esme skickat med till henne flöt bort med floden just nu. Das Essen und die Kleidung, die Esme ihr geschickt hatte, trieben gerade mit dem Fluss davon. The food and clothes Esme sent with her floated away with the river right now. Trots att jag hade ätit mig mätt – inte för att det doftade oemotståndligt när jag väl kommit bort från vampyrstanken, utan för att föregå med gott exempel – så hade hon fortsatt vägra. Even though I had eaten enough - not because it smelled irresistible once I got away from the vampire thought, but to set a good example - she had continued to refuse. Den lilla hjorten hon fällt vid lunchtid hade inte mättat henne helt och hållet. Das kleine Reh, das sie zur Mittagszeit gefällt hatte, hatte sie nicht ganz zufrieden gestellt. The little deer she killed at lunchtime had not completely satiated her. Men den hade fått henne på sämre humör – Leah avskydde att äta rått kött. Aber es hatte sie in eine schlechtere Stimmung versetzt – Leah hasste es, rohes Fleisch zu essen. But it had put her in a worse mood - Leah hated eating raw meat.

Vi kanske borde ta en vända österut? Vielleicht sollten wir nach Osten abbiegen? Maybe we should take a turn east? föreslog Seth. Gå på djupet, kolla om de väntar där ute. Gehen Sie tief, sehen Sie, ob sie da draußen warten. Go deep, check if they're waiting out there.

Jag tänkte faktiskt på det, svarade jag. Ich habe tatsächlich darüber nachgedacht, antwortete ich. I was actually thinking about it, I replied. Men vi gör det när alla är vakna. Aber wir tun es, wenn alle wach sind. But we do it when everyone is awake. Jag vill inte sänka garden. Ich will die Wache nicht senken. Fast vi borde göra det innan Cullens ger sig av. Obwohl wir es tun sollten, bevor die Cullens gehen. Though we should do it before Cullens leaves. Snart.

Okej.

Det fick mig att tänka. Es hat mich zum Nachdenken gebracht. It made me think.

Om Cullens kunde ta sig ut ur området, så borde de faktiskt bara fortsätta. If the Cullens could get out of the area, they should actually just keep going. Antagligen borde de ha gett sig av i samma stund som vi kom för att varna dem. Sie hätten wahrscheinlich in dem Moment gehen sollen, in dem wir kamen, um sie zu warnen. They probably should have left the moment we arrived to warn them. De borde ju ha råd att skaffa sig ett nytt hem. Sie sollen sich ein neues Zuhause leisten können. They should be able to afford a new home. Och de hade väl vänner i norr, om jag mindes rätt? And they did have friends in the north, if I remember correctly? Ta med er Bella och fly. Nimm Bella mit und entkomme. Take Bella with you and escape. Det verkade vara den bästa lösningen på deras problem. It seemed to be the best solution to their problem.

Jag borde antagligen föreslå det, men jag var rädd att de skulle lyssna på mig. Ich sollte es wahrscheinlich vorschlagen, aber ich hatte Angst, dass sie auf mich hören würden. I should probably suggest it, but I was afraid they would listen to me. Och jag ville inte att Bella skulle försvinna, utan att jag någonsin fick reda på om hon hade klarat sig eller inte. And I did not want Bella to disappear, but I never found out if she had survived or not.

Nej, det var dumt tänkt. Jag skulle säga åt dem att sticka. Ich würde ihnen sagen, sie sollen stricken. I would tell them to knit. Det fanns ingen förnuftig anledning för dem att stanna, och det vore bättre – inte mindre smärtsamt, men bättre – för mig om Bella försvann. There was no sensible reason for them to stay, and it would be better - no less painful, but better - for me if Bella disappeared.

Lätt att säga nu, när Bella var här och såg så glad ut över att se mig, samtidigt som hon klamrade sig fast vid livet … Easy to say now, when Bella was here and looked so happy to see me, while she clung to life…

Åh, jag har redan frågat Edward om det, tänkte Seth. Oh, I've already asked Edward about it, Seth thought.

Om vad?

Jag frågade varför de inte hade gett sig av än. Ich fragte, warum sie noch nicht gegangen seien. I asked why they had not left yet. Åkt till Tanya eller något, för långt bort för att Sam skulle kunna följa efter dem. Auf nach Tanya oder so, zu weit für Sam, um ihnen zu folgen. Went to Tanya or something, too far away for Sam to follow them.

Jag blev tvungen att påminna mig själv om att jag just bestämt mig för att ge Cullens just det rådet. Ich musste mich daran erinnern, dass ich gerade beschlossen hatte, den Cullens genau diesen Rat zu geben. I had to remind myself that I had just decided to give Cullens just that advice. Att det vore bäst så. That it would be best that way. Därför borde jag inte bli arg på Seth för att han gjort det i stället. Therefore, I should not be angry with Seth for doing so instead. Inte alls arg. Not angry at all.

Vad sa han då? Väntar de på ett lämpligt tillfälle? Warten sie auf einen günstigen Moment? Are they waiting for a suitable opportunity?

Nej. De tänker stanna. They intend to stay.

Och det borde inte låta som goda nyheter. And that should not sound like good news.

Varför? Det är ju bara korkat. Es ist einfach dumm.

Egentligen inte, tänkte Seth till deras försvar. Not really, Seth thought in their defense. Det tar tid att samla ihop den sortens medicinska utrustning som Carlisle har här. Han har allt han behöver för att ta hand om Bella, och möjlighet att skaffa mer. Er hat alles, was er braucht, um sich um Bella zu kümmern, und die Fähigkeit, noch mehr zu bekommen. He has everything he needs to take care of Bella, and the opportunity to get more. Det är en av anledningarna till att de vill ut och jaga. That's one of the reasons why they want to go hunting. Carlisle tror att de kommer att behöva mer blod till Bella snart. Carlisle thinks they will need more blood for Bella soon. Hon har snart gjort åt allt O-negativt de hade och han gillar inte att lagret börjar krympa. Sie hat bald alle O-Negative aufgebraucht und er mag es nicht, dass der Vorrat zu schrumpfen beginnt. She has soon done everything O-negative they had and he does not like the stock starting to shrink. Han vill köpa mer. Visste du att man kan köpa blod? Did you know that you can buy blood? Om man är läkare. If you are a doctor.

Jag var inte redo att tänka logiskt än. I was not ready to think logically yet. Det låter ändå korkat. It still sounds stupid. De skulle ju kunna ta det mesta med sig, eller hur? They could take most things with them, right? Och stjäla vad de än behöver, var de än befinner sig. Und stehlen, was sie brauchen, wo immer sie sind. And steal whatever they need, wherever they are. Vem bryr sig om lagar och regler när man är odödlig? Who cares about laws and regulations when you are immortal?

Edward vill inte ta risken att flytta henne. Edward does not want to take the risk of moving her.

Hon mår bättre nu. She's feeling better now.

Mycket bättre, instämde Seth. Much better, Seth agreed. I tankarna jämförde han mina minnen av Bella med alla droppslangar, med det han sett när han varit i huset nyligen. In his mind he compared my memories of Bella with all the drip tubes, with what he had seen when he had been in the house recently. Hon hade lett mot honom och vinkat. Sie war auf ihn zugegangen und hatte ihm zugewinkt. She had led towards him and waved. Men hon kan inte röra sig särskilt mycket, vet du. Den där saken sparkar sönder henne. Das Ding tritt ihr in den Arsch. That thing kicks her.

Jag svalde hårt. Ja, jag vet.

Den knäckte ett revben till, tänkte han dystert. It broke another rib, he thought gloomily.

Jag tappade rytmen och vacklade till lite innan jag återfick balansen. I lost my rhythm and staggered a bit before I regained my balance.

Carlisle tejpade henne. Carlisle taped her. Bara en spricka igen, sa han. Nur ein weiterer Riss, sagte er. Just a crack again, he said. Sedan sa Rosalie något om att vanliga människofoster också kan sparka sönder revben. Then Rosalie said something about the fact that ordinary human fetuses can also kick ribs. Det såg ut som om Edward tänkte slita huvudet av henne. It looked like Edward was going to tear her head off.

Synd att han inte gjorde det. Too bad he did not.

Seth fortsatte rapportera – medveten om att jag var intresserad av allt, trots att jag inte hade bett om det. Seth continued to report - aware that I was interested in everything, even though I had not asked for it. Bella har haft feber till och från i dag. Bella hatte heute hin und wieder Fieber. Bella has had a fever to and from today. Inte hög feber, men hon har kallsvettats. Carlisle vet inte riktigt hur han ska tolka det – hon kanske bara är sjuk. Hennes immunförsvar är knappast på topp just nu. Her immune system is hardly at its peak right now.

Ja, det är säkert bara ett sammanträffande. Yes, it's probably just a coincidence.

Men hon är på gott humör. But she's in a good mood. Hon pratade med Charlie, skrattade och … She talked to Charlie, laughed and…

Charlie?

Va? Vad menar du med att hon pratade med Charlie? What do you mean she's talking to Charlie?

Nu var det Seths tur att vackla till – min ilska överraskade honom. Now it was Seth's turn to falter - my anger surprised him. Han ringer visst varje dag för att prata med henne. He probably calls every day to talk to her. Ibland ringer hennes mamma också. Sometimes her mother calls too. Bella låter så mycket bättre nu, så hon försäkrade honom att hon var på bättringsvägen …

På bättringsvägen? Vad fan håller de på med? Was zum Teufel tun sie? What the hell are they doing? Varför får de Charlie att börja hoppas, så att han blir ännu mer knäckt när hon dör? Why do they make Charlie start hoping, so that he becomes even more broken when she dies? Jag trodde att de försökte förbereda honom på det! I thought they were trying to prepare him for it! Varför lurar hon honom på det sättet? Why is she fooling him that way?

Hon kanske inte dör, tänkte Seth dämpat. She might not die, Seth thought softly.

Jag drog ett djupt andetag och försökte lugna mig. I took a deep breath and tried to calm down. Seth.

Även om hon klarar sig igenom det här, så gör hon det inte som människa. Selbst wenn sie das hier übersteht, wird sie es als Mensch nicht schaffen. Even if she manages to get through this, she does not do it as a human being. Det vet hon, det vet de allihop. She knows that, they all know that. Om hon inte dör, så blir hon tvungen att göra en väldigt bra imitation av ett lik. If she does not die, she will have to make a very good imitation of a corpse. Antingen det, eller försvinna. Either that, or disappear. Jag trodde att de försökte göra det lättare för Charlie. I thought they were trying to make it easier for Charlie. Varför …?

Jag tror att det var Bellas idé. Ingen sa någonting, men Edward såg ut som om han tänkte ungefär som du tänker nu. Nobody said anything, but Edward looked like he was thinking about what you think now.

På samma våglängd som blodsugaren igen. At the same wavelength as the bloodsucker again.

Vi sprang under tystnad i några minuter. Jag påbörjade en ny vända, söderut. I started a new turn, heading south.

Spring inte för långt. Do not run too far.

Varför inte?

Bella vill att du ska hälsa på.

Jag bet ihop käkarna. I clenched my jaws.

Alice vill också att du ska komma. Hon säger att hon är trött på att smyga omkring på vinden som ett spöke. She says she's tired of sneaking around in the attic like a ghost. Seth skrattade till. Jag bytte plats med Edward förut, för att försöka rätta till Bellas kroppstemperatur. I changed places with Edward before, to try to correct Bella's body temperature. Från varm till kall, enligt behov. From hot to cold, as needed. Men om du inte vill göra det kan jag väl gå tillbaka …

Nej. Jag gör det, snäste jag. Das werde ich, schnappte ich. I do, I snapped.

Okej.

Seths tankar tystnade och han koncentrerade sig på den ödsliga skogen. Seths Gedanken beruhigten sich und er konzentrierte sich auf den verlassenen Wald. Seth's thoughts fell silent and he concentrated on the desolate forest.

Jag fortsatte söderut, spanade efter något nytt. Ich ging weiter nach Süden und suchte nach etwas Neuem. I continued south, looking for something new. När jag började se tecken på civilisation vände jag. Jag var inte i närheten av staden än, men jag ville inte riskera att sätta igång några nya vargrykten. Ich war noch nicht in der Nähe der Stadt, aber ich wollte nicht riskieren, neue Werwolfgerüchte zu verbreiten. I was not near the city yet, but I did not want to risk starting any new wolf rumors. Vi hade varit osynliga ett bra tag nu. Wir waren nun schon seit geraumer Zeit unsichtbar. We had been invisible for a long time now.

Jag passerade rakt över gränsen när jag sprang mot huset. Även om jag visste att det var korkat, kunde jag inte låta bli. Even though I knew it was stupid, I could not help it. Jag måste vara någon sorts masochist. I have to be some kind of masochist.

Det är inget fel på dig, Jake. There's nothing wrong with you, Jake. Det här är ingen normal situation. This is not a normal situation.

Håll tyst, snälla Seth.

Okej.

Den här gången tvekade jag inte vid dörren, utan gick rakt in som om jag ägde stället. Diesmal zögerte ich nicht an der Tür, sondern ging direkt hinein, als würde mir das Haus gehören. This time I did not hesitate at the door, but went straight in as if I owned the place. Jag antog att det skulle göra Rosalie förbannad, men varken Rosalie eller Bella syntes till. Ich nahm an, dass das Rosalie verärgern würde, aber weder Rosalie noch Bella waren in Sicht. I assumed it would piss Rosalie off, but neither Rosalie nor Bella appeared. Jag såg mig förskräckt omkring i hopp om att jag bara hade missat dem, medan hjärtat bultade mot revbenen på ett konstigt, obehagligt sätt. I looked around in horror, hoping I had just missed them, while my heart pounded against my ribs in a strange, uncomfortable way.

”Hon är okej”, viskade Edward. "She's okay," Edward whispered. ”Inte sämre, i alla fall.” "Not worse, at least."

Han satt i soffan med ansiktet i händerna. Esme satt bredvid honom med armen om hans axlar. Esme sat next to him with his arm around his shoulders.

”Hej, Jacob”, sa hon. ”Jag är så glad att du kom tillbaka.” "I'm so glad you came back."

”Jag också”, suckade Alice och kom nerför trappan. „Ich auch“, seufzte Alice und kam die Treppe herunter. "Me too," Alice sighed and came down the stairs. Hon grimaserade mot mig, som om jag kommit för sent till ett avtalat möte. Sie verzog das Gesicht, als wäre ich zu spät zu einem Termin. She grimaced at me, as if I had arrived late for an appointment.

”Eh, hej”, sa jag. "Eh, hey," I said. Det kändes konstigt att försöka vara artig. It felt weird trying to be polite.

”Var är Bella?”

”Toaletten”, svarade Alice. ”Mest flytande föda, du vet. „Meistens flüssige Nahrung, wissen Sie. “Most liquid food, you know. Dessutom blir det visst så när man är gravid, har jag hört.” Außerdem passiert das, wenn man schwanger ist, habe ich gehört." In addition, it certainly happens when you are pregnant, I have heard. "

”Åh.”

Jag gungade besvärat fram och tillbaka på fotsulorna. I rocked awkwardly back and forth on the soles of my feet.

”Åh, vilken trevlig överraskning”, muttrade Rosalie. "Oh, what a pleasant surprise," muttered Rosalie. Jag vred på huvudet och såg henne komma ut från en korridor under trappan. I turned my head and saw her coming out of a corridor under the stairs. Hon bar Bella i famnen och blängde på mig. She carried Bella in her arms and glared at me. ”Jag tyckte väl att det luktade illa.” "Ich dachte, es roch schlecht." "I guess it smelled bad."

Och precis som förra gången lyste Bella upp som ett barn på julaftons morgon. And just like last time, Bella lit up like a child on Christmas Eve morning. Som om jag just hade gett henne världens finaste present.

Det var inte rättvist. That was not fair.

”Jacob”, andades hon. ”Du kom.”

”Hej, Bella.”

Både Edward och Esme reste sig upp. Rosalie lade ner Bella i soffan, oändligt försiktigt, men Bella bleknade och höll andan – som om hon var fast besluten att inte ge ett ljud ifrån sig, hur ont det än gjorde. Rosalie laid Bella down on the couch, infinitely carefully, but Bella faded and held her breath - as if she was determined not to make a sound, no matter how bad it hurt.

Edward smekte hennes panna och hals. Edward caressed her forehead and neck. Han försökte få det att se ut som om han bara strök undan hennes hår, men i mina ögon såg det ut som en läkarundersökning. Er versuchte, es so aussehen zu lassen, als würde er ihr nur die Haare wegbürsten, aber in meinen Augen sah es aus wie eine medizinische Untersuchung. He tried to make it look like he was just stroking her hair, but to my eyes it looked like a medical examination.

”Fryser du?” mumlade han.

”Ingen fara.”

”Bella, du hörde vad Carlisle sa”, påpekade Rosalie. ”Tona inte ner någonting. „Spielen Sie nichts herunter. “Do not fade anything. Det gör det inte lättare för oss att ta hand om någon av er.” Das macht es uns nicht leichter, uns um Sie zu kümmern.“ It does not make it easier for us to take care of any of you. ”

”Okej, jag fryser lite. Edward, kan du ge mig den där filten?”

Jag himlade med ögonen. ”Var det inte därför jag kom hit?” "Wasn't that why I came here?"

”Du har just kommit”, sa Bella. ”Och antagligen har du sprungit hela dagen. „Und du bist wahrscheinlich den ganzen Tag gerannt. "And you've probably been running all day. Slå dig ner och vila en stund. Sit down and rest for a while. Jag blir snart varm igen.”

Jag ignorerade henne och satte mig på golvet framför soffan, men visste inte riktigt vad jag skulle göra sedan. Hon såg så skör ut att jag inte ens vågade lägga armen om henne. She looked so fragile that I did not even dare put my arm around her. I stället lutade jag mig bara försiktigt mot hennes sida, lät min arm vila mot hennes och tog hennes hand. Stattdessen lehnte ich mich einfach sanft an ihre Seite, legte meinen Arm gegen ihren und nahm ihre Hand. Instead, I just leaned gently against her side, let my arm rest against hers and took her hand. Sedan lade jag andra handen mot hennes kind. Then I put my other hand against her cheek. Det var svårt att avgöra om hon kändes kallare än vanligt. Es war schwer zu sagen, ob ihr kälter war als sonst. It was difficult to determine if she felt colder than usual.

”Tack, Jake”, sa hon, och jag kände att hon ryste till. „Danke, Jake“, sagte sie und ich spürte, wie sie zitterte. "Thank you, Jake," she said, and I felt her shake.

”Visst”, mumlade jag.

Edward satt i soffan vid hennes fötter och tittade hela tiden på hennes ansikte.

Med tanke på all superhörsel i rummet vågade jag inte ens hoppas att ingen hörde hur högt min mage kurrade. Bei all dem super Gehör im Raum wagte ich nicht einmal zu hoffen, dass niemand hörte, wie laut mein Magen knurrte. Given all the super hearing in the room, I did not even dare to hope that no one heard how loud my stomach was cooing.

”Rosalie, du kan väl hämta lite mat till Jacob i köket?” bad Alice, som satt på andra sidan soffan, utom synhåll för mig. "Rosalie, kannst du Jacob etwas zu essen aus der Küche holen?" fragte Alice, die auf der anderen Seite der Couch saß, außer mir. "Rosalie, can you get some food for Jacob in the kitchen?" asked Alice, who was sitting on the other side of the couch, out of sight of me.

Rosalie stirrade häpet åt hennes håll. Rosalie starrte erstaunt in ihre Richtung. Rosalie stared in amazement at her.

”Tack, Alice, men jag vill nog inte äta något som Blondie har spottat på. „Danke, Alice, aber ich will wahrscheinlich nichts essen, auf das Blondie gespuckt hat. "Thank you, Alice, but I probably do not want to eat anything that Blondie has spat on. Mitt matsmältningssystem skulle nog inte reagera så positivt på giftet.”

”Rosalie skulle aldrig genera Esme genom att göra något så ogästvänligt.” „Rosalie würde Esme niemals in Verlegenheit bringen, indem sie etwas so Unwirtliches tut.“ "Rosalie would never embarrass Esme by doing something so inhospitable."

”Självklart inte”, svarade Blondie med en sockersöt röst som genast gjorde mig misstänksam. "Of course not," Blondie replied in a sugary voice that immediately made me suspicious. Hon reste sig upp och svepte ut ur rummet. Sie stand auf und eilte aus dem Zimmer.

Edward suckade.

”Lova att tala om för mig om hon förgiftar maten”, sa jag. „Versprich mir, mir zu sagen, ob sie das Essen vergiftet“, sagte ich. "Promise to tell me if she poisons the food," I said.

”Jag lovar”, svarade han.

Och av någon anledning trodde jag honom. And for some reason I believed him.

Det slamrade och bullrade i köket och jag hörde ljudet av metall som böjdes och skrapades. Die Küche ratterte und ratterte, und ich hörte das Geräusch von sich biegendem und kratzendem Metall. There was a bang in the kitchen and I heard the sound of metal bending and scratching.