Avslöjar brister i dopningskontroller – svenska OS-stjärnorna: "Allvarligt"Lyssna från tidpunkt: 2022-02-02 03:57:00
Det finns allvarliga brister i det internationella anti-dopningsarbetet som ska se till att alla som tar OS-medaljer är dopningsfria, det visar en granskning som Ekot och Radiosporten har gjort.
Det finns allvarliga brister i det internationella anti-dopningsarbetet som ska se till att alla som tar OS-medaljer är dopningsfria, det visar en granskning som Ekot och Radiosporten har gjort.
Flera olympier vittnar om tillfällen då dopningskontroller varit så bristfälliga att de hade kunnat fuska, om de velat.
Flera olympier vittnar om tillfällen då dopningskontroller varit så bristfälliga att de hade kunnat fuska, om de velat.
Dessutom kan ett elektroniskt system från den internationella anti-dopningsbyrån Wada utnyttjas för att förvarna elitidrottare om dopningstester.
Dessutom kan ett elektroniskt system från den internationella anti-dopningsbyrån Wada utnyttjas för att förvarna elitidrottare om dopningstester.
En av dem som själv varit med om bristande dopningskontroller, är olympiern och trean i den totala världscupen i skidskytte, Elvira Öberg:
– Tyvärr har jag varit med om det. Inte i Sverige, men utomlands. Att man får reda på vilka som ska testas, innan de får reda på det. Sen också att folk blir lämnade utan kontrollant, det har jag också varit med om, säger Elvira Öberg.
Om en idrottare får en förvarning om ett dopningstest, eller lämnas obevakad under testet, finns metoder att manipulera det, genom att exempelvis kissa, eller injicera en saltlösning. För att förhindra fusk, får egentligen inte sådant hända.
– Det är väldigt synd att det kan gå till på det sättet, och man får ju hoppas att det inte påverkar utfallet av testerna, säger Elvira Öberg.
Ekot och Radiosporten har pratat med nio svenska elitidrottare, som antingen ska delta på vinter-OS i Peking eller som deltog på OS i Tokyo i somras, som kan vittna om just tillfällen då dopningskontrollanter inte hållit personen som ska testas under uppsikt. Trots att det krävs enligt det internationella regelverket. I nästan alla fall handlar det om dopningskontroller utomlands, och flera berättar om att de varit med om det vid upprepade tillfällen.
Det kan handla om att man i förväg fått ett sms eller samtal om att man ska dopningstestas och ombeds att infinna sig på en specifik plats, eller att man ensam fått gå iväg till ett annat rum för att hämta något.
En av dem som känner igen problemet är den regerande världsmästaren och världsrekordinnehavaren på 5 000 och 10 000 meter skridsko, Nils van der Poel:
– Skadan av att man inte håller en idrottare under uppsikt under en kontroll är potentiellt jättestor. Då går det för en fuskare att komma undan om man ges tid att manipulera sin kropp, säger han.
Samtidigt påpekar Nils van der Poel, liksom flera anti-dopningsexperter, att den värsta risken för dopning inom elitidrott är när stater eller organisationer hjälper idrottare att dopa sig.
Exempelvis har den ryska anti-dopningsorganisationen manipulerat data, och möjliggjort för ryska idrottare att dopa sig. Och Ukrainas nationella antidopningsorganisation anklagas för att i flera år – helt mot reglerna – ha förvarnat elitidrottare om kommande dopningskontroller, enligt en utredning som den internationella anti-dopningsbyrån Wada publicerade i oktober förra året.
Dessutom finns svagheter som ytterligare riskerar att förvärra riskerna med organiserad dopning, visar vår granskning.
Wada tillhandahåller ett elektroniskt program, där olika anti-dopningsorganisationer i förväg kan registrera tester som de planerar att ta på en specifik elitidrottare. Samtidigt kan de organisationer som vill låta andra anti-dopningsorganisationer se planeringen.
Tanken är att tester ska kunna samordnas på ett kostnadseffektivt sätt, men priset är att en korrupt testorganisation inte bara kan förvarna idrottaren om sina egna tester, utan även kan få möjlighet att varna om dopningskontroller som andra organisationer planerar att genomföra.
Att det fungerar så här bekräftas av flera anti-dopningsorganisationer som Ekot och Radiosporten varit i kontakt med.
– Om man skulle vilja förvarna sina utövare om alla tester som ska göras så kan man teoretiskt sett systematiskt gå in och kolla om det ligger tester ute, för de organisationer som använder sig av det. Då rubbar man ju hela grunden i anti-dopningsarbetet, säger Jenny Schulze, ansvarig för dopningskontrollverksamheten på Antidopning Sverige.
Samtidigt poängterar Jenny Schulze att det är viktigt att organisationerna kan samarbeta.
– Det finns inget helt vattentätt system om en statsstödd organisation bestämt sig för att fuska. Då är det extremt svårt att göra alla system helt vattentäta när man försöker samarbeta, säger hon.
Vad tänker du som representant för en nationell antidopningsorganisation, är det värt priset att det blir mer kostnadseffektiva tester om det också blir en högre risk?
– Ja, det är verkligen två vågskålar. Jag kanske är naiv men jag har alltid tänkt att vi som jobbar med antidopning verkligen vill ha en dopningsfri idrott och jobbar mot samma mål allihopa. Sen har man blivit lite besviken när hela Rysslandsskandalen rullades upp, säger Jenny Schulze.
Även ansvariga från andra anti-dopningorganisationer säger att det är en utmaning att balansera öppenhet och samarbete med risken att någon utnyttjar informationen för att fuska.
Men för skridskostjärnan Nils van der Poel är det svårt att se att kostnadseffektiviseringar ska göra det värt riskerna. Inte minst med tanke på hur rigoröst andra delar av anti-dopningssystemet är.
– För mig är det så uppenbart. Ena delen av organisationen byggde ett slott och den andra delen en träkoja, säger han.
Ekot och Radiosporten har konfronterat Wada med riskerna. Wada har avböjt en intervju, men skriver att det finns skyddsmekanismer och att det skulle vara både svårt och arbetsintensivt att utnyttja systemet för att fuska.
När det gäller incidenterna vid själva dopningskontrollerna påpekar Wada att det är viktigt att idrottarna anmäler brister.
