Plastkusten Bohuslän - Hur vet vi det? (1)
Hej och varmt välkommen ska du vara till premiärprogrammet
i samtalsserien "Hur vet vi det?!"
Naturvetenskapliga fakulteten vid Göte- borgs universitet och Folkuniversitetet
har tre program under hösten som kommer att sändas med nedslag i aktuella ämnen
inom forskning, naturvetenskap, och med bäring på de stora samhällsfrågorna.
Vi bjuder in forskare med spetskunskap och stort engagemang i frågorna, till samtal.
Jag heter Karin Klingenstierna och leder diskussionerna.
Du som är med på distans är välkommen att lyssna, fylla på din kunskap,
men också delta genom att skicka in dina kluriga frågor.
Det gör du i kommentarsfältet på Facebook. Missa inte den möjligheten.
Vi tar så många frågor vi kan mot slutet av programmet.
Ja, att det ser ut så här i vår studio
beror naturligtvis på dagens ämne: Plastkusten Bohuslän.
Varje år sköljs 8 000 kubikmeter skräp upp på de bohuslänska kusterna.
Så mycket som 94 procent av havslevande fåglar i Nordsjön har plast i magen.
Det kan vara petflaskor, plastpåsar, nylonsnören
och det som knappast syns som vi kallar mikroplaster.
På ständerna, på havsytan och ända ner på botten så hittar vi plast.
Vi ska prata om varifrån plastskräpet kommer till Bohuskusten,
vad det gör med vår natur och diskutera om och hur vi kan vända utvecklingen
och minska förekomst och spridning av plasten.
I studion har vi nöjet att ha Bethanie Carney Almroth.
Docent och forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap vid GU.
Hallå och välkommen! Vad har du för forskningsfokus?
Jag är ekotoxikolog. Svårt att uttala.
Jag jobbar med föroreningar i miljön och hur de påverkar olika organismer.
Främst jobbar jag med fiskar,
men nu har jag mycket fokus på mikroplaster och kemikalier i plast.
Ditt uppdrag innefattar också andra åtaganden.
Du är med i Hav och Samhälle som är en centrumbildning.
-Vad gör ni där? -Där jobbar vi tvärvetenskapligt.
Vi samlar forskare med olika bakgrund kring frågor som intresserar oss,
där vi kan bidra med olika expertkunskaper för att driva forskningsfrågor vidare.
Vi har ganska många komplexa problem att hantera i samhället i dag,
så det är bättre om fler kommer in med sina synpunkter och kunskaper.
Då får man gå ihop för att lösa saker och ting.
Björn Källström, du är utvecklingsledare vid Sjöfartsmuseet Akvariet och forskare.
-Vad forskar du på? -Jag är marinbiolog.
Så jag är i havet. Jag har studerat genetik, evolution
och s.k. bevarandebiologi - hur vi ska rädda den biologiska mångfalden
från alla de hot som drabbar den.
Nu är Sjöfartsmuseet stängt. Vad händer?
Vi bygger om. Vi har äntligen ett stort ombyggnadsprojekt. Vi bygger till.
Akvariet flyttar ut. Vi har just nu en jättestor grop på Stigbergstorget.
Där bygger vi ett nytt akvarium, helt under mark. Man kan titta ner i gropen.
Nu formar de bottenplattan, drar rören och börjar bygga väggar för akvarierna.
-När är det färdigt? -Under 2022 tänker vi att vi ska öppna.
Det tar lite tid. Vi får se vad som händer, men i slutet på 2022.
-Härligt. Många längtar. -Det är helt säkert.
En del pratar om en förlorad generation som inte får komma till Sjöfartsmuseet.
-De får komma sen. Alla är välkomna. -Du sitter också med i en centrumbildning.
-Gothenburg Global Biodiversity Centre. -Precis.
-Vad är ert uppdrag? -Det hörs på namnet.
Vi håller på med biologisk mångfald. Vi har också många duktiga forskare.
Vi tar fram ny kunskap och förmedlar den till beslutsfattare, politiker.
Sen har vi, precis som ni, ett viktigt uppdrag att förmedla det till allmänheten.
I vår centrumbildning ingår en hel del institutioner utanför akademin.
Sjöfartsmuseet Akvariet är ett exempel. Jag kan inte nämna alla. Jag glömmer nån.
Vi för också ut kunskapen.
Arenor för att prata om forskningsrönen kring den biologiska mångfalden.
En sån arena har vi i dag i "Hur vet vi det?!"
Varför blev du forskare, Bethanie?
Jag var ett väldigt nyfiket barn. Jag är fortfarande nyfiken och undrar:
Varför då? Hur funkar det? Jag tyckte att det var så spännande
att det fanns frågor som vi inte kunde svaret på.
Att det kunde vara ett jobb att hitta svaren som man inte visste innan.
Sen älskar jag havet och fiskar. De är helt fantastiska djur.
-Björn, varför blev du forskare? -Samma sak. Nyfikenhet. Jag älskar havet.
Jag har alltid varit marinbiolog, utan att veta vad en forskare var när jag var barn.
Jag växte upp vid havet. Fångat krabbor, metat, tittat på allt som finns där nere.
Jag visste sen jag var jätteung att jag skulle bli dykare.
Då kan man ju också studera havet, ta reda på ännu mer.
Det är häftigt med forskning. Man tar fram ny kunskap som ingen annan känner till.
Hur kan en vanlig dag på jobbet se ut, då?
Jag är forskare, men jobbar också på Sjöfartsmuseet Akvariet,
där vi har en stor informationsverksamhet.
Min roll är en mix av alltihop. Just nu är jag också med i ett stort bygge.
Dels forskar jag. På Sjöfartsmuseet Akvariet håller vi på med forskning
med tropiska stenkoraller. De vackra korallakvarierna vi har.
Koraller är svårt hotade av en annan anledning än plast i havet.
Vi försöker ta fram ny kunskap om hur vi bäst odlar koraller och räddar dem.
Vi försöker skapa en levande genbank av koraller i publika akvarier
i hela världen. Det tar verkligen fart nu. Det är mycket uppmärksamhet
kring korallrev. Det är många internationella sammanhang
där vi försöker bilda den här levande genbanken.
Härligt. Det ser vi fram emot när det blir verklighet.
Sen kan man gå rakt ut... Nu är vi inte i gång, men vi träffar skolklasser
och pratar om det vi gör i vår forskning.
Det är ett jättehäftigt jobb som jag har.
En stor bredd. - Bethanie, vad kan en dag på jobbet innehålla?
En forskare gör många olika saker.
Jag sitter framför datorn mer än jag vill erkänna.
Man läser och skriver mycket. Analyserar data som man har producerat i experiment.
Det är en del av mitt jobb. Läsa, skriva, analysera.
Sen kan jag vara ute i fält. Kanske samla prover, titta efter plaster.
Vi har i källaren till vår byggnad ett akvariesystem
där vi också forskar. Jag kan vara där och sätta ihop rör och bygga system.
Matar fiskar och städar, kan man göra.
Eller vara på labb. Vi jobbar med olika molekylära och biokemiska tekniker.
Ibland har man vit labbrock och handskar och labbar där.
Full fart och enorm variation, låter det som. Vad spännande!
Vi har ett fokus i dag. Det handlar om Plastkusten Bohuslän.
Bethanie, ska vi börja med att titta på varifrån skräpet kommer?
Skräpet kommer från många olika källor.
Det vi hittar på Bohuskusten kommer mycket från det som hamnar i havet.
Mycket blåser i land. Mycket fiskeredskap.
Men även en del s.k. engångsprodukter. Förpackningsmaterial, som vi ser här.
Vattenflaskor och matförpackningar.
Men just Bohuskusten är hårt drabbad av fiskeredskap. Nät, olika plastkartonger,
olika flytbojar och såna saker. Det hittar vi mycket.
Hur vet vi att det är den plasten? Är man ute och tittar? Finns det mätningar?
Det finns strandstädningsprogram där man går på vissa stränder flera gånger om året
och följer ett protokoll som beskriver hur man ska göra, så det görs likadant.
Det kan vara en 100-meterssträcka där man räknar
vilka typer av objekt man hittar. Det finns beskrivningar
för hur man ska kategorisera det man hittar. Trä, glas, metall eller plast.
Huvuddelen av det vi hittar på stränderna är plast.
Sen kan man dela in det ännu mer. Vilken typ av plast och produkt.
Så antecknar man det. Vi har fört strandstädningsprotokoll över många år.
-Så man har mycket data. -Vi tar vilken typ av plast sen.
Jag vänder mig till Björn. Du kanske kan förklara hur skräpet hamnar där.
Ja. En fascinerande grej med havet är att vi bara har ett världshav.
Haven på jorden hänger ihop. Häftigt, men också ett problem.
Problem man skapar på en plats på jorden kan transporteras nån helt annanstans.
Vi på Bohuskusten har ett problem. Jag har förberett lite. Om ni känner igen
att det är Skandinavien. Sverige, Norge, och här är de brittiska öarna.
Det finns havsströmmar som för hit, tyvärr då, en massa plastskräp.
En ström, den jutska strömmen, för in ytvatten från Nordsjön.
Och den baltiska ytströmmen från Östersjön.
De möts nånstans här, på den svenska västkusten.
Man kan tänka att de transporterar en massa plastskräp som har slängts i havet
eller transporterats ut i Nordsjön. Sen förs havsströmmarna upp hit
och dumpas nästan på den svenska Bohuskusten.
Därför har vi en massa plastskräp just här. Vi är extra hårt drabbade.
Det sägs att Bohuskusten är en av Europas skräpigaste.
Det är en av anledningarna. Allt skräp som kommer hit är inte vårt.
Tittar man på det, så ser man att det är skräp från hela världen.
Man kan se på språken att det inte bara är svenskt skräp.
Vi bidrar också. Men det transporteras hit med ytströmmarna.
-Därför är vi extra utsatta. -Hur vet vi varifrån skräpet kommer?
Det är bara att titta på det. Skräp är oftast märkt med nånting.
Om det inte har slitits ner, kan man läsa.
Går man på stranden och städar kan man kolla vilka länder det kommer ifrån.
Eller vilka språk, om man känner igen språk.
-Vad heter vetenskapen om havsströmmar? -Oceanografi.
Tack vare den kan man spåra baklänges eller förutsäga varifrån de kommer.
En del transporteras runt hela jorden.
Det finns fler exempel. Jag minns inga detaljer,
men nån lastbåt tappade en massa gula ankor.
Gula badankor. De tappades i Stilla havet, vill jag minnas.
Man kunde följa dem i flera decennier. Man hittade dem på stränder runtom i världen.
Senast för ett par år sen på Irland. De dyker fortfarande upp.
Det var ett sätt. Man kan studera strömmar på andra sätt. Får jag rita?
-Det får du gärna göra. -Här.
Jag ser inte riktigt. Kan du flytta ut den lite?
Här har vi det som kallas för en havsvirvel,
som blir en ström som går runt, runt. De flesta känner till den i Stilla havet.
Den heter The Great Pacific Garbage Patch och är mest känd.
Det är lite av en felbeskrivning, för det är inte en soptipp,
utan mer som en soppa av plast.
Men det är samma princip. Man har strömmar som virvlar runt
och allt som flyter kan samlas i dem i mitten. Så vi har en egen längs vår kust
som bidrar till att plasten samlas där.
Men de finns i alla de stora världshaven
och även lite mindre varianter längs olika kuster.
Vi pratade om att det finns olika sorters plast. Kan du förklara det?
Ja. Om man tittar runtom sig i hemmet kan man se vanliga produkter som de här,
som man kan hitta på marknaden. Plastprodukter som är vanligast
ser man på triangelmärkningarna som man kan se på botten av en produkt.
Det kanske har 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7.
De heter polypropylen, polyeten, polystyren...
Och de är olika material.
Plast är egentligen ett samlingsnamn för en grupp av olika kemikalier
som är det vi kallar för syntetiska polymerer.
-Jag kan berätta lite om hur det går till. -Gör det.
Här har jag ritat en plastlivscykel.
Oftast börjar det med en råvara. I 99 % av fallen är det olja/fossila bränslen
som man tar till en fabrik, kan man säga. En cracker.
Man renar ut olika kemiska grundämnen som man använder för att bygga polymerer.
De är långa kedjor av molekyler.
Så man har de här byggstenarna, de här runda.
Sen kopplar man ihop dem genom en kemisk reaktion.
Kedjan är vi ute efter, det är våra material. Det kallas för polymer.
Så bildar man olika typer av produkter. När man har...
Jag ska rita de som man känner igen. PP, PE, PS.
Och så vidare. PVC. De olika vanliga plasterna är olika, som den här har här.
Så de är inte samma sak. Sen går de till en produktion
där man lägger till andra kemikalier.
Olika mjukgörare, stabiliserare, pigmentfärger och så vidare
så att man får produkten. Produkten kommer ut på marknaden, hem till konsumenten.
