Filosofiska frågor: Meningen med livet
Genom historien har många stora frågor behandlats inom filosofin.
I ärlighetens namn är det få av dem som fått ett slutgiltigt svar
men vi har i vilket fall det näst bästa – ett antal spännande teorier!
En av de frågor som människan har ställt sig i alla tider är vad meningen med livet är.
Här kommer vi titta närmare på några av de vanligaste svaren som kan ges på den frågan.
Dessa är långt ifrån heltäckande utan är exempel på hur man kan resonera. Det intressanta är vad du tycker!
Kanske är meningen med livet för var och en att uppnå sin personliga potential?
Detta är en tanke som (medvetet eller omedvetet) format många människors liv
och är sannolikt vad som driver våra främsta idrottsmän, musiker, konstnärer med flera.
Enligt teorin så är meningen med livet subjektivt
och exempel på sådana livsåskådningar är humanismen och existentialismen.
Existentialister som Jean-Paul Sartre har byggt hela sin filosofi på denna utgångspunkt.
Han menar att människan måste skapa sig en egen mening eftersom det inte finns
något medfött syfte med människans existens.
En teori besläktad med den föregående handlar om att meningen med livet skulle vara
att utveckla den mänskliga arten.
Här lyfter man meningen från den enskilda individen och menar att vi tillsammans strävar efter ett större mål,
att uppnå den mänskliga artens potential.
En filosofi som delvis företrädde denna inriktning var Friedrich Nietzsche med sin idé om övermänniskan.
En teori som påminner om den föregående finner vi i Charles Darwins evolutionsteori.
Enligt denna är meningen med livet fortlevnad.
Men eftersom vi alla har begränsad levnadslängd så leder oss detta till att meningen med livet
blir att reproducera sig, att föra sina gener och sin art vidare.
Men även om Darwin ansåg att detta var meningen med livet, hävdade han med bestämdhet
att det inte fanns något syfte bakom detta. Det var bara så det hade råkat slumpa sig.
Ibland hävdas att alla teorier som hänvisar till en subjektiv mening med livet har en sak gemensamt
– att vi mår bra när vi når våra mål.
Istället för att då formulera flera olika teorier, som att meningen med livet är kärlek eller att få sina
önskningar uppfyllda, så är kanske meningen med livet helt enkelt att uppnå lycka.
Teorin kallas hedonism och har sina rötter i antikens Grekland och filosofen Epikuros med en
modernare variant i utilitarismen och principen största möjliga lycka åt största möjliga antal.
Hedonism (och varianter därav) är relativt vanligt som livsåskådning i dagens samhälle,
men det finns invändningar.
En sådan är Robert Nozicks tankeexperiment ”upplevelsemaskinen”.
Han tänker sig en stor maskin man kan koppla upp
sig mot, en maskin som matar hjärnan med upplevelser och lycka, allt medan din kropp ligger still.
En hedonist borde då rimligtvis tycka att ett liv kopplat till en sådan maskin vore det perfekta livet
då det bara är upplevelsen av lycka som är viktig.
Men detta strider mot de allra flesta människors intuition om ett gott liv;
vi vill exempelvis inte bara uppleva kärlek, vi vill älska och bli älskade på riktigt.
Ett svar på meningen med livet är att leva i enlighet med Guds vilja.
Detta religiösa svar är förenligt med alla de stora religionerna
och har haft en enorm betydelse för vår historia.
Än idag stiftas på många ställen i världen lagar baserade på religiösa övertygelser.
Åskådningen baserar sig på att någon form av gud sitter inne med den objektiva sanningen.
Livet går sedan ut på att förstå denna sanning och i möjlig mån följa den.
Till sin hjälp har man heliga skrifter så som Bibeln, Koranen eller Toran.
Ofta är denna livssyn förknippad med tron på ett efterliv, antingen i himmelen, helvetet eller om igen på jorden.
Många attraheras av religioners uppmaning om att leva ett moraliskt gott liv,
men har svårt att acceptera tanken på en gud.
Då kan meningen med livet kanske vara att leva moraliskt rätt – att vara en god människa.
Till sin hjälp har man ett antal teorier om vad rätt är, till exempel sinnelagsetik, konsekvensetik och regeletik.
Ett pessimistiskt svar på meningen med livet skulle kunna vara att det
huvudsakligen består av lidande och misär.
En företrädare för denna åsikt var Arthur Schopenhauer som menade att livet definieras av just lidande.
Livet är dåligt eftersom det är det slutgiltiga beviset på att våra liv är helt meningslösa.
Endast vetskapen att vi en dag ska dö får oss att stå ut med livet.
På samma sätt står vi ut med tanken att vi ska dö eftersom livet ändå är en plåga.
Ibland stöter man på personer som inte bara menar att livet är meningslöst
men som också tar avstånd från själva frågeställningen.
Denna åsikt kallas för nihilism efter det latinska ordet ”nihil” som betyder ”ingenting”
och dess främste företrädare är Friedrich Nietzsche med sin teori om att Gud är död.
Utan Gud saknar allt betydelse och de svar och den sanning som fanns när Gud ”levde” är nu borta.
Det finns inte några moraliska värden eller någon mening med livet, varför allt blir meningslöst.
Det finns ett mått av nihilism i alla de teorier som avfärdar en objektiv mening med livet,
det vill säga merparten av de teorier vi tagit upp här.
Vissa personer irriterar sig av olika anledningar på frågan om meningen med livet
och menar att det är ingenting vi människor borde fundera över.
Istället för att ta ställning i frågan, så ignorerar man den.
En sådan person var den kända psykologen Sigmund Freud som menade att alla funderingar kring detta
var onödiga och endast ett tecken på människans vilja att höja sig över naturen.
Han gick till och med så långt att han ansåg att funderingar kring meningen med livet
var ett tecken på ett sjukt sinne.
