Kapitel 67
PÅ NÄTTERNA, DÅ LÅG JAG VAKEN
Jag beslutade att börja fajtas på allvar
och ni ska veta att det är ett spel jag kan.
Men jag fick inte slarva med förberedelserna.
Därför pratade jag med Mino förstås.
Vi planerade de smarta och fula tricken ihop. Jag ringer Mino jämt. Svenska journalister
brukar säga: Mino är bad image för Zlatan.
Mino är det och det och det.
Ska jag säga som det är? Mino är ett geni. Jag pratade med andra också. Jag fick alla möjliga råd.
Grabbarna från Rosengård ville komma ner
och slå sönder saker. Det var förstås schysst av dem,
men det kändes inte riktigt smart i det här läget. Så klart pratade jag med Helena.
Hon är ju från en annan värld. Hon är skön.
Hon är tuff, men nu körde hon med uppmuntran:
— Du har i alla fall blivit en bättre pappa.
När du inte har ett lag du trivs i,
skaffar du ett team hos oss. Jag blev glad för det. Jag kickade boll med barnen och försökte se till
att alla mådde bra. Självklart satt jag med mina tevespel.
Men nu har jag regler för mig själv: ingen Xbox
eller Playstation efter tio på kvällarna.
De här veckorna i Spanien
försökte jag verkligen vara med familjen.
Bara coola ner i vår trädgård. Till och med ta
en öl ibland. Det var den fina sidan. Men på nätterna, då låg jag vaken.
När jag såg Guardiola på träningen väcktes
de mörkare sidorna. Jag knöt nävarna.
Det var dags att bli mitt gamla jag igen.
För glöm inte: Du kan ta killen från ghettot,
men du kan aldrig ta ghettot från killen.