🗽 VAD ÄR LIBERTARIANISM: Vad är skillnaden på styrning och frihet?
Jag heter Henrik Jönsson, och jag är en oberoende, libertariansk entreprenör och…
sådär brukar jag inleda mina videoinlägg varje vecka.
Men vad ÄR libertarianism? Hur ser man som libertarian på samhällsfrågor -
och vad MENAR jag egentligen när jag beskriver mig själv som libertarian?
Dessa frågor tar jag upp i veckans video.
Uppskattar du mina filmer hjälper du mig att fortsätta göra dem om du stöttar mig via något av betalningssätten här ute till vänster.
Min kanal är helt självfinansierad, och skulle inte vara möjlig utan ert fortsatt frivilliga stöd. Tack för det.
Kolla även in min engelska kanal här ovanför, och glöm inte att prenumerera är nedanför om du inte redan gjort det.
Glöm inte heller att klicka på den där eländiga klock-ikonen och välj “Alla”
så att YouTube eventuellt ger dig en notis är jag släpper nya videos -
vilket jag med religiös vördnad - varenda lördagsmorgon klockan 0800, svensk tid.
Idag pratar jag om lag, liv och libertarianism!
Häng med!
Jag vill ha ett gott samhälle.
Ett rättvist samhälle. Jag vill ha ett gott samhälle.
Ett rättvist samhälle.
Ett hederligt samhälle.
Jag vill ha ett samhälle att vara stolt över, ett samhälle i utveckling, individuellt och i gemenskap med andra människor.
Jag vill ha ett samhälle präglat av utveckling, mod och mening - där vi lär av våra förfäder, och undervisar våra efterträdare.
Jag vill ha ett samhälle där våra familjer är trygga,
ett samhälle där våra egenheter tolereras och där morgondagen bär ett löfte om en bättre tillvaro.
Ett samhälle där vi försöker efterlämna en bättre värld till våra barn, än den som vi ärvde av våra föräldrar.
Jag önskar att våra korta liv på den här planeten ska betyda något.
Betyda något för dem som står oss nära, men även inför varandra som medmänniskor -
i den större gemensamma mosaik där var och en av oss utgör en liten klick av färg i den större bild av utveckling,
framåtskridande och mening som beskriver mänsklighetens historia.
Jag är tror att dessa önskningar är universella,
och att alla försök till samexistens människor emellan i någon mån aspirerat på dessa mål,
oavsett om de uttryckts i form av nomadsamhällen, feodalstater eller parlamentariska demokratier.
Jag vill nu försöka förklara varför Libertariansimen för mig länge framstått bäst skickad för att förverkliga dessa mål.
Vilket mästerverk är inte människan!
Detta upphöjda förnuft! Dessa obegränsade gåvor!
Den sköna, beundransvärda gestalten!
Så lik en ängel i goda gärningar, så lik en gud i snille!
Så vackert hyllade William Shakespeare människan i sin pjäs “Hamlet” för över 400 år sedan.
Hamlets monolog mörknar dock, när han i nästa vers parafraserar predikaren vers 2:23
och konkluderar att människans lott ytterst ändå alltid är ett tomhetens jagande efter vind.
Denna dualitet bär människan inom sig: en potential att förändra världen -
likt en gud, och samtidigt, inför den egna dödligheten - hjälplös som ett ensamt barn.
Att omfamna dessa båda synbart oförenliga förutsättningar i ett gott liv,
i ett hedervärt liv och i ett meningsfullt liv är civilisationens uppgift, och jag vill därför börja i den moderna,
västerländska civilisationens vagga: med Aristoteles.
Aristoteles filosofiska gärning är svår att överskatta:
400 år före kristi födelse konstruerade han den moderna tankemetodologin,
grundade logiken, formgav etiken, och lade hörnstenarna för både den moderna vetenskapen, konsten och filosofin.
Aristoteles opponerade sig mot sin lärare Platons föreställning om en transcendental idévärld,
och hävdade istället att människan var kapabel att förstå verkligheten genom sina sinnen och genom sitt förnuft.
Aristoteles lade inte bara grunden för den moderna civilisationen, utan visade även vad det innebar att vara CIVILISERAD.
Och därtill: att människan var BETYDELSEFULL.
Att den mänskliga civilisationen var meningsfull, önskvärd och värdefull.
Du betyder något för någon, verkligen!"
Om man, som jag, bekänner sig till detta synsätt blir konsekvensen oundvikligen en önskan att som människa bidra till denna civilisation.
Att under den korta tid man som människa kläs i bräckligt kött för att på jorden vandra,
i kraft av sin fulla varelses kapacitet bistår den mänskliga världen med sin yttersta insats.
Du behövs. Du kan göra skillnad. Din bästa ansträngning är värdefull.
Inte den näst bästa insatsen, den tredjebästa, eller den insatsen man inte orkar göra just nu för att man är för seg och bakfull -
utan den allra bästa energi och insats hela din varelse äger.
Är min roll att blott vara en skärva färgat glas i hörnfönstret på den mänskliga civilisationens mäktiga katedral,
då vill jag vara en strålande skärva glas! och genomlysa dess väldiga valvrymder med den lilla färglimt som står i min makt.
I sitt anletes svett förtjänar människan sitt bröd,
och det är bara genom oräkneliga generationer av hårt arbetande människor
som mänskligheten idag åtnjuter de oöverträffade privilegier som så lätt tas för givna.
Se dig omkring! Du sitter sannolikt i ett uppvärmt rum, med belysning du kan styra med en knapptryckning,
och med en en lätt liten maskin framför dig varigenom hela världens kunskap ligger för dina fötter.
Det är inget mindre än ett mirakel att vi som art lyft oss ur gyttjan
"Här är ljuvlig smuts! Oj, hur är läget?"
för att av egen och gemensam kraft skapa allt detta för att vi ville,
för att vi kunde, för att det tjänade oss och för att det var gott och rätt att göra!
Under hundra tusen år levde människan ur hand i mun, naken vandrade hon över världen för att finna mat för dagen.
Årtusenden av armod, knapphet och våld exploderade slutligen under det sena 1700-talet
i en helt unik välståndsökning där inte bara härskarna, aristokratin eller brukspatronerna blev rikare -
utan där hela folk plötsligt lyfte sig själva upp ur rännstenen och där inkomsterna på många håll
fyrtiofaldigades på bara ett par korta generationer.
Välståndet uppstod inte på grund av kolonialism, våld eller erövringar.
Historien är kantad av ockupationer och övergrepp som på intet sätt skapat någon bestående välståndsökning.
Rikedomen uppstod inte heller på grund av starka institutioner, eller på grund av en stark statsmakt -
historien är full av starka statsmakter vars befolkning samtidigt levt i armod.
Anledningen till den plötsliga välståndsutvecklingen var UPPFINNINGSRIKEDOM.
Nya maskiner, material och idéer lade grunden för enorma produktivitetsökningar,
vilka i sin tur accelererade framväxten av ytterligare nya idéer och uppfinningar.
Uppfinningsrikedomen och välståndets dramatiska ökning var ett resultat av en ny tillämpning av två gamla idéer:
FRIHET och HEDER.
Den ekonomiska friheten ersatte gradvis det feodala, livegna samhället -
helt enkelt på grund av att en person som äger något tar bättre hand om det -
och blir således också mer lönsam och mer produktiv, vilket gagnar hela samhället.
Avkastningen på engelsk åkermark blev på många håll upp mot 30% större
efter att bonden som brukade jorden tilläts äga marken själv.
Den andra faktorn var KONTRAKTSHEDER.
Det blev ett socialt stigma att bryta avtal, vilket i grund och botten fick folk att hålla vad de lovat.
Detta gjorde hela befolkningen exponentiellt mer effektiv.
För att föreställa sig ett samhälle utan kontraktsheder, tänk dig att du inte kan lita på att bussen går klockan tolv,
så personen du bestämt möte med klockan ett kan inte lita på att du kommer, så ni kanske inte alls kommer att träffas.
Kanske biljetten du köpt inte ens gäller -
och tänk om olyckor händer hela tiden bara för att trafikreglerna inte respekteras?
Utan dessa socialt hedrade kontrakt störtar civilisationen ned i misstro, oförutsägbarhet och kaos.
Om man, som Aristoteles, anser att den mänskliga civilisationen är betydelsefull,
då vill man stötta de krafter som sporrar uppfinningsrikedom.
Och vill man motivera till uppfinningsrikedom då stöttar man idealen HEDER och FRIHET.
Libertarianismen är den ideologi som tydligast artikulerar dessa båda värden. Därför är jag Libertarian.
Libertarianism förekommer i många olika varianter,
men vanligtvis vill libertarianer begränsa statens inflytande till upprätthållandet av samhällets fundamentala säkerhet,
såväl inre som yttre sådan. Men i övrigt ska staten inte ha någon makt över medborgarna.
Libertarianismens lilla, men effektiva stat ansvarar för rättsväsende, polis och försvar.
Rättsväsendet upprätthåller likheten inför lagen, och hanterar tvister mellan medborgare.
Polismakten upprätthåller lagen, och bekämpar brottslighet.
Försvaret skyddar det fria samhället från hot och attacker, och håller reda på vilka som kommer in i landet.
Denna konstruktion vilar på den så kallade “icke-aggressionsprincipen”,
vilken kortfattat innebär att aggressioner som våld, tvång eller hot om våld inte tillåts - men detta betyder inte pacifism.
Om en medborgare i ett Libertarianskt samhälle attackeras får denne försvara sig med våld.
"Offret kan bara klara av så mycket, innan han exploderar."
Den som först bryter icke-aggressionsprincipen har förverkat sin rätt att inte behöva utsättas för våld.
Människors agerande och interagerande grundas i en frihetlig stat på just frivillighet i stället för på tvång.
Hur detta samhälle sedan kommer att se ut har staten inga synpunkter på.
Det går utmärkt att skapa en socialistisk, eller för den delen en segregerad delstat inom ett Libertarianskt samhälle
så länge icke-aggressionsprincipen upprätthålls, allt sker frivilligt och medborgarna själva finansierar sin livsstil.
I övrigt tillåts människan vara den hon är, och är fri att artikulera sitt behov av mening och skapande i sammanhang hon själv väljer.
Gemenskaper uppstår naturligt och utan styrning –
av det enkla skälet att människor i allmänhet frivilligt vill existera tillsammans med
andra produktiva och kompetenta människor som delar övertygelser och målsättningar - oavsett vad dessa nu må vara.
Ett samhälle som behöver använda tvång, våld och hot för att hålla samman,
och som påtvingar människor ett visst sätt att leva är inte bara ett ofritt samhälle,
det är också ett kallt och stagnant samhälle - utan vare den sig FRIHET eller HEDER som krävs för mod,
risktagande och innovationsbenägenhet.
Motsatsen till denna frihetliga samhällsmodell är kollektivistiska, auktoritära och socialistiska samhällsystem.
Jag har förstått att begreppet “socialism” förvirrar,
eftersom det i Sverige under så många år associerats med vänstern i allmänhet och socialdemokratin i synnerhet.
Detta är fel. När jag riktar kritik mot socialismen betyder inte detta att “allt är sossarnas fel.”
Det socialistiska begreppet är uppenbart större än de svenska partibeteckningarna:
samtliga svenska riksdagspartier har drivit eller driver ännu socialistiska frågor
i den mening att de ytterst uppbackade av våldsmonopolet gör anspråk på medborgarnas pengar
med ambitionen att omfördela dem efter eget huvud.
Låt mig därför förenkla min argumentation genom att istället för “socialism” för stunden kalla detta begrepp “statsstyrning”.
Det är statsstyrning som ger Public Service 8,6 miljarder kronor årligen av medborgarnas pengar.
Det är statsstyrning som med medborgarnas pengar håller etablissemangets medier
under armarna i form av medie- och distributionsstöd.
Det är statsstyrning som av ideologiska skäl attraherar bidragsinvandring utan ekonomisk och social konsekvensanalys -
vilken finansieras med medborgarnas pengar.
Det är statsstyrning som med medborgarnas pengar stöttar och finansierar olika typer av trossamfund.
Det är statsstyrning som gödslar med bidrag till människor som inte bidrar,
och som låter sig utnyttjas av skojare och bedragare på hederligt folks bekostnad.
Det är statsstyrning som förbrukar medborgarnas pengar på äppelskruttar i krom,
på nya kommunala ljudidentiteter och på genuscertifiering av våra lärosäten -
samtidigt som man drar ned på äldrevården och allt fler kommuner hamnar i obestånd.
För den ständigt expanderande statsmakten förstår varken frihet eller heder,
och den är varje hederlig, hårt arbetande medborgares anti-tes.
Frågan gäller inte statsstyrningens innehåll, utan dess princip: statsstyrning är i sig fel -
oavsett om du håller med om dess prioriteringar eller inte,
eftersom varje verktyg statsmakten bereds tillträde till även tillfaller alla kommande makthavare –
även de du inte håller med själv.
Statsmakten är ett vapen riktat mot folket. Frågan är: vill du desarmera det – eller vill du bara vara den som håller i det?
För fria, hedervärda individer fattar bättre beslut än monolitiska, politiska byråkratier - oavsett vem som styr dem.
"Så du är den feta j*veln som styr stället?"
Tycker du att ett fritt och hedervärt samhälle är att föredra framför ett statsstyrt samhälle?
I så fall tycker jag du ska dela den här videon med dina vänner - och varför inte prenumerera på min YouTube-kanal?
Har du egna erfarenheter av frihet, heder och statsstyrning?
Dela i så fall gärna med dig i kommentarsfältet här nedanför - jag uppskattar all respektfull kommunikation.
Jag heter Henrik Jönsson, och jag väljer frihet och individualism före statsstyrning och kollektivism.
Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat!