Kapitel 21: Första jakten (3) Kapitel 21: Erste Jagd (3) Chapter 21: First hunt (3)

Edward brukade inte se ut så här när han hade varit ute och jagat. Edward sah normalerweise nicht so aus, wenn er auf der Jagd gewesen war. Edward did not usually look like this when he had been out hunting.

”Du klarade dig fint”, försäkrade han. "Das hast du gut gemacht", versicherte er mir. "You did well," he assured. ”Det är bara det att … det var svårare för mig att titta på än det borde ha varit.” "Es ist nur so, dass ... es für mich schwieriger war, zuzusehen, als es hätte sein sollen." "It's just that… it was harder for me to watch than it should have been."

Jag tittade oförstående på honom. Ich sah ihn verständnislos an. I looked at him incomprehensibly.

”Det bär mig emot att låta dig slåss med pumor”, förklarade han. „Ich hasse es, dich gegen Pumas kämpfen zu lassen“, erklärte er. "I hate to let you fight with cougars," he explained. ”Jag var på gränsen till ett nervsammanbrott.” ||||||nervous breakdown "I was on the verge of a nervous breakdown."

”Fånigt.” "Silly."

”Jag vet. Gamla vanor, du vet. Old habits, you know. Men jag gillar klänningen nu.” Aber ich mag das Kleid jetzt." But I like the dress now. ”

Om jag kunde ha rodnat, skulle jag ha gjort det. If I could have blushed, I would have done it. Jag bytte ämne. ||topic I changed subject. ”Varför är jag fortfarande törstig?” "Why am I still thirsty?"

”För att du är ung.” "Because you're young."

Jag suckade. I sighed. ”Och det finns väl inga fler pumor i närheten, antar jag?” "And there are no more cougars nearby, I guess?"

”Men det finns gott om hjortar.” "But there are plenty of deer."

Jag grimaserade. ”De luktar inte lika gott.” "They do not smell as good."

”Växtätare. Herbivore "Herbivore. Rovdjur luktar mer som människor”, förklarade han. Predators|||||| Predators smell more like humans, ”he explained.

”Inte särskilt likt människor”, invände jag och försökte låta bli att minnas. "Nicht so sehr wie Menschen", wandte ich ein und versuchte, mich nicht zu erinnern. "Not very much like humans," I objected, trying not to remember.

”Vi kan gå tillbaka”, sa han allvarligt, men med en retfull glimt i ögonen. „Wir können zurückgehen“, sagte er ernst, aber mit einem neckischen Funkeln in seinen Augen. "We can go back," he said seriously, but with a teasing twinkle in his eye. ”Vem som än är där ute skulle nog inte ha något emot att bli dödad av dig, i alla fall inte om det är en man.” Han svepte med blicken över min trasiga klänning igen. "Wer auch immer da draußen ist, würde wahrscheinlich nichts dagegen haben, von dir getötet zu werden, zumindest nicht, wenn es ein Mann ist." Er ließ seinen Blick wieder über mein zerrissenes Kleid gleiten. "Whoever is out there would probably not mind being killed by you, at least not if it's a man." He swept his eyes over my broken dress again. ”Faktum är att han antagligen skulle tro att han redan hade dött och kommit till himlen, så fort han såg dig.” "In fact, he would probably think he had already died and gone to heaven as soon as he saw you."

Jag himlade med ögonen och fnös. ”Nu jagar vi några jäkla växtätare.” "Jetzt jagen wir ein paar verdammte Pflanzenfresser." "Now we're chasing some damn herbivores."

Vi hittade en stor hjord när vi sprang tillbaka mot huset. ||||herd|||||| We found a large herd as we ran back towards the house. Edward jagade med mig den här gången, nu när jag hade fått kläm på det. Edward jagte dieses Mal mit mir, nachdem ich den Dreh raus hatte. Edward chased with me this time, now that I had a crush on it. Jag fällde en stor bock, och sölade ner mig nästan lika mycket som jag gjort med puman. ||||||made a mess|||||||||| Ich habe einen großen Dollar gefällt und mich fast so sehr vermasselt wie mit dem Puma. I dropped a large buck, and soiled myself almost as much as I did with the cougar. Han hade fällt två innan jag var klar med min första – inte ett hårstrå låg snett, inte en enda fläck på den vita skjortan. He had shed two before I finished my first - not a hair lay crooked, not a single spot on the white shirt. Vi jagade den skingrade, vettskrämda flocken, men den här gången valde jag att iaktta honom för att se hur han kunde jaga så prydligt. We hunted the scattered, terrified herd, but this time I chose to watch him to see how he could hunt so neatly.

Alla gånger jag hade önskat att jag kunnat följa med Edward på jakt, hade jag i hemlighet varit lite lättad över att få stanna hemma. Every time I wished I could go with Edward on a hunt, I had secretly been a little relieved to stay home. Jag hade varit säker på att det skulle vara otäckt att se det här, skrämmande. I was sure it would be nasty to see this, scary. Att se honom jaga skulle slutligen få mig att se honom som en vampyr. Seeing him hunt would eventually make me see him as a vampire.

Jag såg det förstås med helt andra ögon nu, när jag själv var vampyr. Of course, I saw it with completely different eyes now, when I myself was a vampire. Men jag tvivlade på att ens mina mänskliga ögon hade kunnat undgå skönheten här. Aber ich bezweifelte, dass selbst meinen menschlichen Augen die Schönheit hier entgangen sein könnte. But I doubted that even my human eyes could have escaped the beauty here.

Det var en överraskande sensuell upplevelse att se Edward jaga. ||||sensual||||| Han rörde sig så smidigt, attackerade som en huggorm. ||||||||viper Er bewegte sich so geschmeidig, griff an wie eine Viper. Hans händer var så säkra, så starka, så oundkomliga, hans läppar så perfekt formade när de särades över hans blanka tänder. ||||||||unyielding||||||||parted|||| Seine Hände waren so sicher, so stark, so unausweichlich, seine Lippen so perfekt geformt, als sie sich über seinen glänzenden Zähnen teilten. His hands were so sure, so strong, so inevitable, his lips so perfectly shaped as they parted over his shiny teeth. Han var fantastisk. Jag kände ett plötsligt hugg av både stolthet och åtrå. Ich fühlte einen plötzlichen Stich von Stolz und Verlangen. Han var min. Och nu skulle ingenting kunna skilja oss åt längre. Und jetzt konnte uns nichts mehr trennen. And now nothing could separate us anymore. Jag var för stark för att låta mig slitas från hans sida. Ich war zu stark, um von seiner Seite gerissen zu werden. I was too strong to be torn from his side.

Han var väldigt snabb. Efteråt vände han sig om och betraktade mig med nyfikenhet. Afterwards he turned around and looked at me with curiosity. ”Är du inte törstig längre?”

Jag ryckte på axlarna. ”Du distraherade mig. "You distracted me. Du är mycket bättre på det än jag.” You're much better at it than I am. ”

”Århundraden av erfarenhet.” Han log. ||experience|| "Centuries of experience." He smiled. Hans ögon hade en oroväckande vacker, gyllene honungsnyans nu. |||||||honey hue| His eyes had an alarmingly beautiful, golden hue of honey now.

”Bara ett”, rättade jag honom. "Only one," I corrected him.

Han skrattade. ”Är du klar för i dag? Eller vill du fortsätta?”

”Jag är nog klar.” Jag kände mig väldigt mätt, nästan så det skvalpade, och tvivlade på att det fick plats mer vätska i min kropp. ||||||||||||sloshed|||||||||||| "Ich glaube, ich bin fertig." Ich fühlte mich sehr voll, fast sprudelnd, und bezweifelte, dass mein Körper noch mehr Flüssigkeit aufnehmen konnte. "I'm probably done." I felt very full, almost like it was rippling, and doubted that there was room for more fluid in my body. Men svedan i halsen hade bara dämpats lite. ||||||been eased| Aber das Brennen in seiner Kehle hatte nur wenig nachgelassen. But the burning in the throat had only subsided a little. Å andra sidan visste jag ju att törsten var en oundviklig del av det här livet. On the other hand, I knew that thirst was an inevitable part of this life.

Och det var det värt.

Jag kände mig behärskad. |||controlled Ich fühlte mich kontrolliert. I felt controlled. Kanske lurade jag mig själv, men jag var ganska nöjd med att jag inte hade dödat någon i dag. Vielleicht machte ich mir etwas vor, aber ich war ziemlich froh, dass ich heute niemanden getötet hatte. Maybe I fooled myself, but I was quite happy that I had not killed anyone today. Om jag kunde motstå mänskliga främlingar, borde jag väl kunna hantera en varulv och en halvvampyr som jag älskade? |||||||||||||||half-vampire||| If I could resist human strangers, should I be able to handle a werewolf and a half vampire that I loved?

”Jag vill träffa Renesmee”, sa jag. Nu när min törst var under kontroll, om än långt ifrån stillad, återvände min tidigare oro. |||||||||||quenched|||| Jetzt, da mein Durst unter Kontrolle war, wenn auch noch lange nicht gestillt, kehrte meine frühere Angst zurück. Now that my thirst was under control, albeit far from quenched, my former worries returned. Jag ville smälta samman främlingen som var min dotter med varelsen jag älskat för tre dagar sedan. Ich wollte den Fremden, der meine Tochter war, mit der Kreatur verschmelzen, die ich vor drei Tagen geliebt habe. I wanted to merge the stranger who was my daughter with the creature I loved three days ago. Det kändes så konstigt, så fel, att hon inte var kvar i mig. It felt so strange, so wrong, that she was not left in me. Plötsligt kände jag mig tom och illa till mods. Suddenly I felt empty and uncomfortable.

Edward sträckte ut handen mot mig. Jag tog den, och märkte att hans hud var varmare än förut. I took it, and noticed that his skin was warmer than before. Han hade en lätt rodnad på kinderna och skuggorna under hans ögon var nästan borta. He had a slight redness on his cheeks and the shadows under his eyes were almost gone.

Jag kunde inte låta bli att smeka hans ansikte igen. I could not help but caress his face again. Och igen.

Jag glömde nästan bort att jag väntade på ett svar på min begäran när jag såg in i hans gyllene ögon. ||||||||||||request|||||||| I almost forgot that I was waiting for an answer to my request when I looked into his golden eyes.

Det var nästan lika svårt som det hade varit att vända bort från doften av mänskligt blod, men på något sätt lyckades jag vara försiktig när jag ställde mig på tå och lade armarna om hans hals. Es war fast so schwer, wie es gewesen wäre, sich vom Geruch des menschlichen Blutes abzuwenden, aber irgendwie schaffte ich es, vorsichtig zu sein, als ich mich auf die Zehenspitzen stellte und meine Arme um seinen Hals legte. It was almost as difficult as it had been to turn away from the smell of human blood, but somehow I managed to be careful when I stood on my toes and put my arms around his neck. Varsamt.

Hans rörelser var inte lika tveksamma. His movements were not as hesitant. Han lade armarna om min midja och drog mig hårt intill sig. Hans läppar trycktes mot mina, men de kändes mjuka. Mina läppar formades inte längre efter hans, utan stod på sig. ||formed|||||||| Meine Lippen waren nicht mehr wie seine geformt, sondern standen für sich. My lips were no longer shaped after his, but stood on.

Precis som förut kändes det som om hans beröring, hans läppar och händer, sjönk rakt igenom min hud, till mitt allra innersta. Just like before, it felt as if his touch, his lips and hands, sank right through my skin, to my very innermost being. Jag hade inte kunnat föreställa mig att jag kunde älska honom mer än jag redan gjort.

Mitt gamla jag hade inte kunnat hantera så här mycket kärlek. My old self had not been able to handle this much love. Mitt gamla hjärta hade inte varit starkt nog.

Det här kanske var den del av mig som jag fört med mig in i mitt nya liv. Maybe this was the part of me that I brought with me into my new life. Som Carlisles medkänsla och Esmes tillgivenhet. Like Carlisle's compassion and Esme's affection. Jag skulle antagligen aldrig kunna göra något intressant eller speciellt, som Edward, Alice och Jasper. I would probably never be able to do something interesting or special, like Edward, Alice and Jasper. Jag kanske bara skulle älska Edward mer än någon annan i världshistorien någonsin hade älskat någon annan. I might just love Edward more than anyone in world history had ever loved anyone else.

Det kunde jag leva med. I could live with that.

Jag mindes en del av det här – att fläta in fingrarna i hans hår, smeka hans släta bröst – men andra saker var nya. I remembered part of this - braiding my fingers into his hair, caressing his smooth breasts - but other things were new. Han var ny. Det var en helt ny upplevelse nu när Edward kysste mig så ohämmat, så intensivt. ||||||||||||unrestrained|| Jag besvarade kyssen med samma intensitet, och plötsligt föll vi omkull. Ich erwiderte den Kuss mit der gleichen Intensität, und plötzlich fielen wir um. I answered the kiss with the same intensity, and suddenly we fell over.

”Hoppsan”, sa jag, och han skrattade till under mig. "Whoops," I said, and he laughed under me. ”Det var inte meningen att tackla dig. |||||tackle| Gick det bra?”

Han smekte min kind. ”Lite bättre än bara bra.” Sedan fick han något tveksamt i blicken. „Etwas besser als nur gut.“ Dann bekam er etwas Zweifelndes in seinen Augen. "A little better than just good." Then he got something doubtful in his eyes. ”Renesmee?” frågade han prövande, som om han försökte avgöra vad jag helst ville i just det ögonblicket. „Renesmee?“ fragte er zaghaft, als versuchte er herauszufinden, was ich in diesem Moment am meisten wollte. "Renesmee?" he asked tentatively, as if trying to decide what I most wanted at that very moment. En väldigt svår fråga just då, för jag ville så många saker på en och samma gång. A very difficult question right then, because I wanted so many things at once.

Jag märkte att han inte hade något emot att skjuta upp hemfärden, och det var svårt att tänka på något annat än hans hud mot min – det fanns verkligen inte särskilt mycket kvar av klänningen. |||||||||||homeward journey||||||||||||||||||||||| Ich merkte, dass es ihm nichts ausmachte, die Heimreise zu verschieben, und es war schwer, an etwas anderes zu denken als an seine Haut auf meiner - von dem Kleid war wirklich nicht mehr viel übrig. I noticed that he did not mind postponing the journey home, and it was difficult to think of anything other than his skin against mine - there was really not much left of the dress. Men minnena av Renesmee, både före och efter födseln, började kännas mer och mer som en dröm. But the memories of Renesmee, both before and after the birth, began to feel more and more like a dream. Som något osannolikt. Wie etwas Unwahrscheinliches. As something unlikely. Alla mina minnen av henne var mänskliga och kändes konstgjorda, på något sätt. |||||||||artificial||| All my memories of her were human and felt artificial, somehow. Ingenting som jag inte hade sett med de här ögonen eller rört med de här händerna kändes verkligt. Nothing I had not seen with these eyes or touched with these hands felt real.

För varje minut gled den där lilla främlingen allt längre bort. For every minute, that little stranger slipped farther and farther away.

”Renesmee”, instämde jag nedslaget, reste mig upp och drog honom med mig. |||the blow|||||||| "Renesmee", I agreed to the blow, got up and pulled him with me.